sou 2016 53

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		13
Summary ..........................................................................		21
1	Författningsförslag.....................................................	35
2	Inledning................................................................	133
2.1	Utredningsuppdraget............................................................	133
2.2	Utredningsarbetet.................................................................	134
2.3	Betänkandets disposition......................................................	134
3	Bakgrund................................................................	135
3.1	Betalningsväsendet................................................................	135

3.2Det första betaltjänstdirektivet och motsvarande svensk

	reglering	.................................................................................	137
3.3	Det andra ............................................betaltjänstdirektivet		138
	3.3.1 ......................................................	Motiv och syfte	138
	3.3.2 ...............................................	Direktivets innehåll	139
	3.3.3 .............	Utgångspunkter för utredningens arbete	139
4	Definitioner ............................................................		141
4.1	Inledning................................................................................		141
4.2	Begreppet ............................................................betaltjänst		141
	4.2.1 ..............................................	Nuvarande reglering	141

4.2.2Definitionen av betaltjänster i det andra

betaltjänstdirektivet...............................................

142

Innehåll

SOU 2016:53

	4.2.3	Överväganden och förslag ....................................	143
4.3	Övriga definitioner...............................................................		150
5	Tillämpningsområdet................................................		159
5.1	Aktörer som omfattas av reglerna.......................................		159
	5.1.1	Nuvarande reglering..............................................	159
	5.1.2	Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet.......	160
	5.1.3	Överväganden och förslag ....................................	160
5.2	Geografiska begränsningar...................................................		161
	5.2.1	Nuvarande reglering i betaltjänstlagen ................	161
	5.2.2	Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet.......	162
	5.2.3	Överväganden och förslag ....................................	165

5.3Aktiviteter som undantas från det andra

betaltjänstdirektivets tillämpningsområde..........................		169
5.3.1	Undantag enligt betaltjänstlagen..........................	169

5.3.2Undantag enligt det andra

		betaltjänstdirektivet ..............................................	171
6	Tredjepartsbetaltjänstleverantörer..............................		191
6.1	Inledning ...............................................................................		191
6.2	Leverantörer av betalningsinitieringstjänster .....................		193
	6.2.1	Tillståndspliktig verksamhet ................................	193
	6.2.2	Krav på ansvarsförsäkring samt på kapitalbas .....	195
	6.2.3	Undantag från skyddskrav....................................	196

6.2.4Informationsskyldighet vid enstaka

	betalningstransaktioner ........................................	197
6.2.5	Informationsskyldighet vid ramavtal...................	202
6.2.6	Godkännande av betalningstransaktion...............	204

6.2.7Tillgång till betalkonto i samband med

	betalningsinitieringstjänster .................................	205
6.2.8	Vägran att initiera en betalningstransaktion........	215
6.2.9	Återkallelse av en betalningsorder .......................	215

6.2.10Ansvar och rättelse vid obehöriga eller

felaktiga betalningstransaktioner .........................

217

SOU 2016:53		Innehåll
6.3 Leverantörer av kontoinformationstjänster ........................		226
6.3.1	Registreringspliktig verksamhet ...........................	226

6.3.2Förutsättningar för registrering inklusive krav

	på ansvarsförsäkring ..............................................	229
6.3.3	Undantag från direktivets bestämmelser .............	233
6.3.4	Informationsskyldighet och bevisbörda ..............	241

6.3.5Tillgång till och användning av betalkonto-

information i samband med konto-
informationstjänster..............................................	247

6.3.6Övriga tillämpliga bestämmelser för

		leverantörer av kontoinformationstjänster..........	251
7	Obehöriga transaktioner m.m....................................		253
7.1	Inledning................................................................................		253
7.2	Nuvarande reglering .............................................................		254
	7.2.1	Lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner
		med betalningsinstrument ....................................	254

7.2.2Betaltjänstleverantörens skyldigheter i fråga

om betalningsinstrument ......................................	258
7.3 Överväganden och förslag....................................................	259

7.3.1Direktivets reglering bör genomföras i

betaltjänstlagen ......................................................

259

7.3.2Skyldigheter vid utgivande och användande av

		betalningsinstrument.............................................	263
	7.3.3	Ansvar vid obehöriga transaktioner .....................	266
8	Tillträde till betalningssystem och till konton som
	hålls i ett kreditinstitut ............................................		281
8.1	Tillträde till betalningssystem ..............................................		281
	8.1.1	Nuvarande reglering..............................................	281
	8.1.2	Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet.......	284
	8.1.3	Överväganden och förslag.....................................	287
8.2	Tillträde till betalkonton hos kreditinstitut ........................		292
	8.2.1	Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet.......	292
	8.2.2	Överväganden och förslag.....................................	293

Innehåll

SOU 2016:53

9	Avgifter för betaltjänster ...........................................	295
9.1	Den nuvarande regleringen ..................................................	295

9.2Tillämpliga avgifter enligt det andra

	betaltjänstdirektivet..............................................................		296
9.3	Överväganden .......................................................................		297
10	Operativa risker, säkerhetsrisker och autentisering ......		303
10.1	Inledning ...............................................................................		303
10.2	Hantering av operativa risker och säkerhetsrisker .............		304
	10.2.1 Det andra betaltjänstdirektivets reglering ...........		304
	10.2.2	Överväganden och förslag ....................................	305
10.3	Incidentrapportering ............................................................		307
	10.3.1 Det andra betaltjänstdirektivets reglering ...........		307
	10.3.2	Överväganden och förslag ....................................	307
10.4	Autentisering ........................................................................		310
	10.4.1 Det andra betaltjänstdirektivets reglering ...........		310
	10.4.2	Överväganden och förslag ....................................	313
11	Alternativ tvistlösning, sanktioner och tillsyn ..............		319
11.1	Klagomål och alternativ tvistlösning...................................		319
	11.1.1	Nuvarande reglering..............................................	319
	11.1.2 Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet.......		321
	11.1.3	Överväganden och förslag ....................................	325
11.2	Sanktioner och behöriga myndigheter ................................		327
	11.2.1	Nuvarande reglering..............................................	327
	11.2.2 Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet.......		328
	11.2.3	Överväganden och förslag ....................................	329

SOU 2016:53

Innehåll

12Gränsöverskridande betaltjänstverksamhet, tillhandahållande av betaltjänster genom ombud och

	filial samt tillsyn över denna verksamhet....................		333
12.1	Nuvarande reglering .............................................................		333
12.2	Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet samt
	överväganden.........................................................................		336
	12.2.1 Verksamhet som bedrivs genom ombud eller
		uppdragsavtal .........................................................	336
	12.2.2	Överväganden och förslag.....................................	338
	12.2.3	Gränsöverskridande verksamhet ..........................	340
	12.2.4	Överväganden och förslag.....................................	342

12.2.5Tillsyn över gränsöverskridande

		verksamsamhet.......................................................	347
	12.2.6	Överväganden och förslag.....................................	349
	12.2.7 Åtgärder vid bristande efterlevnad .......................		354
	12.2.8	Överväganden och förslag.....................................	356
13	Övriga frågor ...........................................................		359
13.1	Inledning................................................................................		359
13.2	Ägarprövning ........................................................................		359
13.3	Skyddskrav ............................................................................		363
13.4	Registerfrågor........................................................................		365
13.5	Betalningstransaktioner där transaktionsbeloppet inte
	är känt i förväg ......................................................................		366
13.6	Besked om tillgängliga medel på betalarens betalkonto .....		369
13.7	Återbetalning av betalningstransaktioner som initierats
	av eller via en betalningsmottagare ......................................		373
13.8	Valuteringsdag och tillgängliga medel .................................		378
13.9	Felaktiga unika identifikationskoder ...................................		380
13.10	Ansvar vid felaktigt genomförda betalningstransaktioner ...		382

Innehåll

SOU 2016:53

	13.10.1	Betalningstransaktioner som har initierats av
		betalaren men inte genomförts eller
		genomförts bristfälligt..........................................	383
	13.10.2	Betalningstransaktioner som initieras av eller
		via betalningsmottagaren......................................	384
13.11	Rätt till återkrav....................................................................		386
13.12	Förändringar i fråga om regleringen av ramavtal................		388
	13.12.1	Information i samband med ramavtal..................	388
	13.12.2	Ändringar av villkoren enligt ramavtalet .............	389
	13.12.3	Uppsägning av ramavtal........................................	390
13.13	Information om avgifter i vissa fall .....................................		391
13.14	Information i samband med valutaväxling..........................		392
13.15	Behandling av personuppgifter............................................		393
13.16	Information till konsumenter..............................................		396
13.17	Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter ...............		398
13.18	Särskilt om revision i europakooperativ..............................		398
13.19	Lagen (2011:755) om elektroniska pengar..........................		399
14	Konsekvensanalys....................................................		403
14.1	Konsekvensanalysens innehåll.............................................		403
14.2	Konsekvenser för företagen.................................................		404
	14.2.1	Aktörer som kommer att omfattas av ett
		tillståndskrav eller krav på registrering................	404
	14.2.2	Krav på hantering av risker och
		kommunikation.....................................................	406
	14.2.3	Konsekvenser för kontoförvaltande
		betaltjänstleverantörer ..........................................	408
14.3	Konsekvenser för Finansinspektionen,
	Konkurrensverket och Riksbanken.....................................		409
14.4	Konsekvenser för domstolarna och Allmänna
	reklamationsnämnden ..........................................................		410
14.5	Samhällsekonomiska konsekvenser.....................................		411

SOU 2016:53		Innehåll
15	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............	413
15.1	Ikraftträdande .......................................................................	413
	15.1.1 Betaltjänstlagen......................................................	414
	15.1.2 Lagen om elektroniska pengar..............................	421
	15.1.3 Lagen om europakooperativ och lagen om
	åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
	terrorism.................................................................	422
16	Författningskommentar ............................................	423
16.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om
	betaltjänster ...........................................................................	423
16.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om
	europakooperativ ..................................................................	500
16.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om
	åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism...	500
16.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om
	elektroniska pengar...............................................................	502
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2015:39 ...........................................		511
Bilaga 2 Det andra betaltjänstdirektivet,
	Europaparlamentets och rådets direktiv
	(EU) 2015/2366. ..........................................................	519
Bilaga 3 Parallelluppställning över genomförandet av det
	andra betaltjänstdirektivet ............................................	613
Bilaga 4 Delrapport 1: Förmedlingsavgifter vid
	kortbetalningar ..............................................................	623
Bilaga 5 Delrapport 2: Tillgång till betalkonto med
	grundläggande funktioner ............................................	701

Sammanfattning

SOU 2016:53

Det andra betaltjänstdirektivet

I november 2015 antog Europaparlamentets och Europeiska unionens råd det andra betaltjänstdirektivet. Direktivet inkluderar och upp- häver direktivet 2007/64/EG1 (det första betaltjänstdirektivet), vilket har genomförts i svensk rätt genom lagen (2010:751) om betaltjänst- er, betaltjänstlagen, och lagen (2010:738) om obehöriga transaktion- er med betalningsinstrument.

Direktivet utvidgar begreppet betaltjänst till att omfatta betal- ningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Tillämpnings- området för direktivet utökas i fråga om geografiskt område och valutor. Direktivet ger också under vissa förutsättningar betalnings- institut rätt till tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster. Därutöver innehåller direktivet flera ändringar i förhållande till det första betaltjänstdirektivet.

För att genomföra det andra betaltjänstdirektivets reglering före- slår utredningen flera ändringar i betaltjänstlagen. Förslagen samman- fattas under respektive rubrik nedan.

Begreppet betaltjänst

Utredningen föreslår att begreppet betaltjänst i betaltjänstlagen ut- vidgas till att omfatta betalningsinitieringstjänster och kontoinforma- tionstjänster.

Begreppet betalningsinitieringstjänst definieras i artikel 4.15 i det andra betaltjänstdirektivet som ”en tjänst för att initiera en betal- ningsorder på begäran av betaltjänstanvändaren med avseende på ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör”. En leverantör av en sådan tjänst gör det lättare för den enskilde betaltjänstanvän- daren att betala t.ex. en e-handlare direkt via den egna internet- banken.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänst- er på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG.

SOU 2016:53

Sammanfattning

Begreppet kontoinformationstjänst definieras i artikel 4.16 som ”en onlinetjänst att för att tillhandahålla sammanställd information om ett eller flera betalkonton som betaltjänstanvändaren innehar hos antingen en annan betaltjänstleverantör eller hos fler än en betal- tjänstleverantör”. En leverantör av en sådan tjänst sammanställer data från flera konton på ett för kunden överskådligt sätt genom t.ex. en app-funktion.

Tillämpningsområde

Utredningen föreslår att tillämpningsområdet för betaltjänstlagen ska utökas genom att regleringen i fjärde och femte kapitlet, med undantag för vissa bestämmelser, också ska vara tillämplig för de delar av en betalningstransaktion som genomförs inom EES-områ- det i ett tredjelands valuta, om samtliga eller den ende betaltjänst- leverantören i betalningstransaktionen är etablerade inom området, samt för de delar av en betalningstransaktion som genomförs inom unionen i alla valutor om någon av betaltjänstleverantörerna i trans- aktionen är etablerad inom området.

Utredningen föreslår också att värdebolagens s.k. uppräknings- verksamhet inte ska undantas från betaltjänstlagens tillämpnings- område, vilket är fallet i dag.

Slutligen föreslår utredningen att undantag från betaltjänstlagens tillämpningsområde ska göras för bl.a. betalningstransaktioner som genomförs med hjälp av mobiltelefoner eller annan teknisk utrust- ning, t.ex. vid köp av en SMS-biljett för en resa. En förutsättning för att en sådan transaktion ska vara undantagna är att transaktionen inte överstiger ett belopp som motsvarar 50 euro.

Tredjepartsbetaltjänstleverantörer

Leverantörer av betalningsinitieringstjänster respektive konto- informationstjänster – s.k. tredjepartsbetaltjänstleverantörer – är betaltjänstleverantörer enligt det andra betaltjänstdirektivet. För att genomföra direktivets bestämmelser om tillståndsplikt för leveran- törer av betalningsinitieringstjänster föreslår utredningen att det alltid ska krävas tillstånd för att få tillhandahålla dessa. Tillstånd för att få tillhandahålla sådana tjänster ska bl.a. förutsätta att företaget i

Sammanfattning

SOU 2016:53

fråga har en ansvarsförsäkring eller annan jämförbar garanti som täcker ett eventuellt skadeståndsansvar.

Utredningen föreslår att en fysisk eller juridisk person som är leverantör endast av kontoinformationstjänster ska undantas från betaltjänstlagens krav på tillstånd. Dessa aktörer ska dock ansöka om undantag från tillståndsplikten, varefter de – om undantag be- viljas – ska registreras av Finansinspektionen. En fysisk eller juridisk person som är leverantör av kontoinformationstjänster får registre- ras endast om företaget uppfyller vissa krav; det krävs t.ex. att leve- rantören har en ansvarsförsäkring eller annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar.

En betaltjänstanvändare ska ha rätt att använda sig av betalnings- initierings- respektive kontoinformationstjänster om det betalkonto som berörs av tjänsten är tillgängligt online. Rätten för en betal- tjänstanvändare att använda sig av dessa tjänster ska vara oberoende av om det finns ett avtal mellan den kontoförvaltande betaltjänst- leverantören och tredjepartsbetaltjänstleverantören. En kontoför- valtande betaltjänstleverantör får endast i undantagsfall vägra en leverantör av betalningsinitieringstjänster eller kontoinformations- tjänster tillträde till en betaltjänstanvändares betalkonto.

Utredningen föreslår att direktivets regler om de skyldigheter som åligger leverantörer av betalningsinitieringstjänster respektive konto- informationstjänster ska anges i betaltjänstlagen. De ska bl.a. vid varje kommunikationssession identifiera sig gentemot den konto- förvaltande betaltjänstleverantören och kommunicera säkert med denne. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören får å sin sida inte behandla en betalningsorder som överförs via en leverantör av betalningsinitieringstjänster eller en förfrågan om uppgifter som över- förs via en leverantör av kontoinformationstjänster på ett avvikande sätt om det inte finns objektiva skäl för en särbehandling.

Obehöriga transaktioner

Utredningen föreslår att de bestämmelser som genomför det andra betaltjänstdirektivets regler om skyldigheter i samband med utgiv- ande och användande av betalningsinstrument samt om ansvar vid obehöriga transaktioner ska samlas i betaltjänstlagen, och att alltså

SOU 2016:53

Sammanfattning

lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument ska upphöra att gälla.

Betalarens betaltjänstleverantör ska som huvudregel betala till- baka beloppet för en obehörig transaktion till den drabbade betalaren. Detta gäller inte om betaltjänstleverantören har rimlig anledning att misstänka att betalaren genom svikligt handlande har bidragit till den obehöriga transaktionen

Betalaren får av betaltjänstleverantören åläggas att stå för den förlust som är hänförlig till en obehörig transaktion upp till ett be- lopp om 400 kronor om transaktionen har kunnat genomföras till följd av att ett betalningsinstrument förkommit eller missbrukats. Självrisk ska inte utgå om betalaren inte kunnat upptäcka förlusten eller missbruket av betalningsinstrumentet innan den obehöriga trans- aktionen genomfördes eller om förlusten till följd av transaktionen har orsakats av någon på betaltjänstleverantörens sida.

Betalaren ska, liksom i dag, ansvara för hela beloppet om en obe- hörig transaktion har kunnat genomföras till följd av att betalaren av grov oaktsamhet har brutit mot sina förpliktelser. I konsumentför- hållanden ska dock ansvaret vid grov oaktsamhet som huvudregel fortfarande begränsas till 12 000 kronor.

Betalaren ska som huvudregel inte stå för beloppet vid en obe- hörig transaktion, om dennes betaltjänstleverantör inte tillämpar autentiseringsförfarandet stark kundautentisering.

Tillträde till betalningssystem

Det andra betaltjänstdirektivets regler om tillträde till betalnings- system föreskriver, utöver vad som följer av betaltjänstlagen, att betaltjänstleverantörer under vissa förutsättningar ska ha rätt till tillträde till betalningssystem som anmälts i enlighet med det s.k. finalitydirektivet2. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att om en deltagare i ett sådant system ger en betaltjänstleverantör, som inte är deltagare i systemet, möjlighet att sända överföringsorder genom systemet, ska den deltagaren på objektiva, proportionella och icke- diskriminerande grunder ge även andra auktoriserade eller registre-

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveck- ling i system för överföring av betalningar och värdepapper.

Sammanfattning

SOU 2016:53

rade betaltjänstleverantörer samma möjlighet. Reglerna får inte hindra tillträde i större utsträckning än som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att skydda betalningssystemets finansiella och operativa stabilitet. Om en begäran om tillträde avslås ska deltagaren motivera avslaget. Finansinspektionen ska i samråd med Konkurrensverket utöva tillsyn över betaltjänstleverantörernas möjlighet till indirekt tillträde till anmälda system enligt finality- direktivet.

Tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster

Det andra betaltjänstdirektivet ger betalningsinstitut rätt att under vissa förutsättningar få tillgång till kreditinstitutens betalkonto- tjänster. Utredningen föreslår därför att betalningsinstitut ska ha rätt att få tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster på objek- tiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder i den omfatt- ning som krävs för att de effektivt och obehindrat ska kunna till- handahålla betaltjänster. Om ett kreditinstitut avslår en begäran om tillgång till betalkontotjänster ska institutet lämna Finansinspektionen en motivering till avslaget. Utredningen föreslår att Finansinspek- tionen i samråd med Konkurrensverket ska utöva tillsyn över betal- ningsinstitutens tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster.

Avgifter

Medlemsstaterna får enligt det andra betaltjänstdirektivet, precis som tidigare, förbjuda eller begränsa betalningsmottagarens rätt att ta ut avgifter vid användandet av ett visst betalningsinstrument. Utred- ningen anser att förbudet enligt 5 kap. 1 § fjärde stycket betaltjänst- lagen mot sådana avgifter bör bestå.

Riskhantering

Utredningen föreslår att betaltjänstleverantörer ska vara skyldiga att inrätta system med lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker. Inom ramen för ett sådant system ska det finnas rutiner för hur allvarliga incidenter ska

SOU 2016:53

Sammanfattning

upptäckas och klassificeras. Betaltjänstleverantörerna ska också vara skyldiga att rapportera till Finansinspektionen om operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som de tillhandahåller och vilka åtgärder som vidtagits för att hantera dessa risker.

En betaltjänstleverantör ska vara skyldig att utan onödigt dröjs- mål underrätta Finansinspektionen om en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident. Om incidenten riskerar att påverka betal- tjänstanvändarnas ekonomiska intressen ska betaltjänstleverantörerna också underrätta sina användare om händelsen och vidta de åtgär- der som krävs för att begränsa den skada som kan uppkomma till följd av incidenten.

Utredningen föreslår vidare att den kontoförvaltande betal- tjänstleverantören ska tillämpa autentiseringsförfarandet stark kund- autentisering när betalaren bl.a. loggar in på sitt konto online eller initierar en elektronisk betalningstransaktion. I tillämpliga fall ska stark kundautentisering också användas för betalningstransaktioner som initieras via en leverantör av betalningsinitieringstjänster liksom för information som begärs via en leverantör av kontoinformations- tjänster.

När leverantörer av betalningsinitierings- eller kontoinformations- tjänster tillhandahåller sina tjänster ska de kunna använda de autenti- seringsförfaranden som den kontoförvaltande betaltjänstleverantören förser betaltjänstanvändaren med.

Alternativ tvistlösning

Utredningen konstaterar att det finns lämpliga och effektiva förfar- anden för hantering av klagomål som rör betaltjänstleverantörers överträdelser av bestämmelserna i betaltjänstlagen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om hur betaltjänstleverantörer ska hantera betal- tjänstanvändares klagomål i fråga om de rättigheter och skyldigheter som fastställs i betaltjänstlagen samt om hur kontrollen av betal- tjänstleverantörernas klagomålshantering ska utformas.

Allmänna reklamationsnämndens verksamhet uppfyller det andra betaltjänstdirektivets krav för hanteringen av tvister om rättigheter och skyldigheter enligt betaltjänstlagen mellan betaltjänstanvändare

SOU 2016:53

Summary

Entry into force

The interchange fee caps in the EU Regulation on Interchange Fees begin to apply from 9 December 2015. The proposed exemption for certain three-party payment card schemes should be applicable by then. Accordingly, it is proposed that this proposal enter into force on 9 December 2015.

Payment Accounts Directive

In July 2014, the European Parliament and the Council adopted Directive 2014/92/EU on the comparability of fees related to pay- ment accounts, payment account switching and access to payment accounts with basic features (the Payment Accounts Directive). The Payment Accounts Directive aims to improve the transparency and comparability of fees charged for consumers’ payment accounts and the payment services linked to such accounts. It also contains regulations to facilitate switching between payment accounts at different credit institutions. Under the Directive, all consumers who are legally resident in the European Union must also be given access to a payment account with basic features. In addition to ser- vices required to open, operate and close an account, basic features must include depositing funds, cash withdrawal at the counter or at automated teller machines, and the execution of payment trans- actions in the form of direct debits, payment transactions through payment cards, and credit transfers, including standing orders at terminals and counters and via online banking. These accounts and services are to be offered free of charge or for a reasonable fee. In addition, the Directive contains provisions on the right to alter- native dispute resolution, and on sanctions and supervision.

Right to a payment account

The Inquiry proposes that the right to open and use a payment account linked to certain basic features apply to consumers legally resident in the European Economic Area (EEA). Under the Pay- ment Accounts Directive, this right must include consumers with no fixed address, asylum seekers and consumers who have not been

Summary

SOU 2016:53

granted a residence permit but whose expulsion is not possible for legal or factual reasons. An application for a payment account may be refused if there is an impediment under money laundering regu- lations, for example if the credit institution is unable to reliably identify the customer. There should also be some scope for refusal for specific reasons, which targets the risk of abusing the right to open and use a payment account. However, consumers’ financial circumstances or credit history must never be used as a reason for refusal.

The Inquiry was also instructed to consider whether the right to open and use a payment account should be expanded to include actors other than consumers. Certain difficulties in accessing accounts with basic payment services have been observed for some business operators, particularly those that have, or have had, payment problems. At the same time, business operators are generally in need of pay- ment services other than those included in the basic features. There is no information about whether non-profit organisations currently have difficulty accessing payment accounts. The Inquiry has made the assessment that any regulation also giving business operators and non-profit organisations the right to open and use payment accounts could not be restricted to Swedish business operators or associations. Extending the right to payment accounts and payment services to foreign companies and associations could lead to diffi- culties in applying legislation on money laundering and terrorist financing. It could also have other consequences that are difficult to foresee. Considering that the basic features that could be linked to a payment account correspond only in part to the need that businesses have for payment services, the Inquiry’s assessment is that the advantages of extending the regulations do not outweigh the disadvantages. Accordingly, the right to open and use payment accounts should be limited to consumers.

Access to cash services

Although not all credit institutions provide all the payment services included in the basic features, access to services is generally good. One area identified as more problematic is access to cash services. The Inquiry’s terms of reference also specifically raised the issue of

SOU 2016:53

Summary

which legislative measures need to taken to enable the deposit and withdrawal of cash from payment accounts.

Both the use of cash and the handling of cash by banks are de- clining at a rapid pace. Phasing out cash handling is problematic for certain groups and in certain limited geographical areas. However, as a result of technological developments and expanded IT infra- structure, the need for cash is also expected to decline in the long term for these groups and in these areas. Consequently, in the In- quiry’s view, the legislative measures that could be taken to satisfy the remaining need for cash are not proportionate to the scale of the problems.

Switching payment accounts

Under the Payment Accounts Directive, payment service providers are required to provide a service for switching payment accounts between different providers, and the Directive contains regulations about the various steps of the switching process. However, Mem- ber States are allowed to establish or maintain alternative arrange- ments if this is clearly in the interests of the consumer and the switch is completed within, as a maximum, the same overall time frame of the switching service under the Directive.

Sweden has an efficient routine for switching banks. Although it is for members of the Swedish Bankers’ Association, a number of banks that are not members of the Association also use the same routine. The existing bank switching routine is simpler for customers and quicker to complete than the switching service under the Pay- ment Accounts Directive. Existing bank switching routines will therefore also be applied in the future. Furthermore, the Inquiry proposes that all banks be obliged to have a bank-switching routine in place.

Possibility of comparing fees

The Payment Accounts Directive contains a number of provisions designed to make it easier for consumers to compare fees for payment accounts and services that can be linked to such accounts. Rules on the obligations of credit institutions to provide standardised infor-

Summary

SOU 2016:53

mation to consumers will be introduced in national law. Finans- inspektionen will be tasked with running a fee-comparison website that consumers are to have access to under the Payment Accounts Directive.

Date of implementation

The Payment Accounts Directive will be implemented in national law no later than 18 September 2016. Under the proposal, the suggested legislative amendments, which primarily entails a new chapter being introduced in the Payment Services Act (2010:751), will enter into force on that date.

Second Payment Services Directive

In November 2015, the European Parliament and the Council adop- ted the second Payment Services Directive (PSD2). This Directive includes and repeals Directive 2007/64/EC1 (the original Payment Services Directive), which was implemented in Swedish law through the Payment Services Act (2010:751) and the Act on Unauthorised Transactions with Payment Instruments (2010:738).

PSD2 aims primarily to help develop an EU-wide market for electronic payments and create better conditions for secure and efficient payments.

PSD2 expands the term ‘payment service’ to cover payment initiation services and account information services. The Directive’s scope of application has been expanded with regard to geographical area and currencies. Under certain conditions, it also gives payment institutions the right of access to credit institutions’ payment accounts services. In addition, PSD2 contains several amendments in relation to the original Payment Services Directive.

To enable implementation of PSD2 regulations, the Inquiry pro- poses several amendments to the Payment Services Act. These pro- posals are summarised under the respective headings below.

1 Directive 2007/64/EC of the European Parliament and of the Council of 13 November 2007 on payment services in the internal market amending Directives 97/7/EC, 2002/65/EC, 2005/60/EC and 2006/48/EC and repealing Directive 97/5/EC.

SOU 2016:53

Summary

The term ‘payment service’

The Inquiry proposes that the term ‘payment service’ in the Pay- ment Services Act be expanded to include payment initiation ser- vices and account information services.

The term ‘payment initiation service’ is defined in Article 4(15) of PSD2 as “a service to initiate a payment order at the request of the payment service user with respect to a payment account held at another payment service provider”. A provider of such a service makes it easier for the individual payment service user to pay on- line traders, for example, directly via their own internet bank.

The term ‘account information service’ is defined in Article 4(16) as “an online service to provide consolidated information on one or more payment accounts held by the payment service user with either another payment service provider or with more than one payment service provider”. A provider of such a service consolidates data from several accounts for customers in a transparent way through, for example an app feature.

Scope

The Inquiry proposes that the scope of the Payment Services Act be expanded by also making the regulations in the fourth and fifth chapters, with the exception of certain provisions, applicable to the parts of a payment transaction completed in the EEA in a third country currency, if all, or only one, of the payment service pro- viders involved in the payment transaction are established in the area, and for the parts of a payment transaction completed in the European Union in all currencies, if any of the payment service providers involved in the transaction are established in the area.

The Inquiry also proposes that cash-in-transit companies’ ‘coun- ting services’ not be exempted from the scope of the Payment Services Act, which is currently the case.

Finally, the Inquiry proposes that an exemption should be made from the scope of the Act for payment transactions completed using mobile telephones or other technological devices, for example when purchasing an SMS ticket for a journey. One condition for such transactions being exempted is that the cost of the transaction is not to exceed an amount corresponding to EUR 50.

Summary

SOU 2016:53

Third-party payment service providers

Providers of payment initiation services and account information services – known as ‘third-party payment service providers’ – are payment service providers under PSD2. To enable the implemen- tation of the Directive’s authorisation requirement provisions for providers of payment initiation services, the Inquiry proposes that authorisation always be required for provision of these services. Authorisation to provide such services must require that the under- taking in question holds professional indemnity insurance or a comparable guarantee that covers any potential liabilities.

The Inquiry proposes that a natural or legal person providing only account information services should be exempted from the authorisation requirement in the Payment Services Act. These actors, however, are required to apply for exemption from the authorisa- tion requirement, after which – if exemption is granted – they must be registered by Finansinspektionen. A natural or legal person pro- viding account information services may be registered only if the undertaking fulfils certain requirements, for example that the provider has professional indemnity insurance or a comparable guarantee against liability.

A payment service user has the right to use payment initiation services or account information services if the payment account affected by the service is accessible online. A payment service user has the right to use these services irrespective of whether there is an agreement between the account servicing payment service provider and the third-party payment service provider. An account servicing payment service provider may only in exceptional cases deny a provider of payment initiation services or of account information services access to a payment service user’s payment account.

The Inquiry proposes that the regulations in the Directive on the obligations incumbent on the provider of payment initiation services or account information services be stated in the Payment Services Act. For example, for each communication session, the provider is required to identify itself towards the account servicing payment service provider of the payment service user and securely communicate with it. The account servicing payment service pro- vider, for its part, is required to treat payment orders transmitted through the services of a payment initiation service provider, or data

SOU 2016:53

Summary

requests transmitted through the services of an account informa- tion service provider, without discrimination for other than for objective reasons.

Unauthorised transactions

The Inquiry proposes that the provisions implementing PSD2’s regulations on obligations in relation to the issuing and use of pay- ment instruments, and on liability in the case of unauthorised trans- actions, be gathered in the Payment Services Act, and accordingly that the Act on Unauthorised Transactions with Payment Instruments cease to apply.

As a general rule, the payer’s payment services provider is re- quired to refund the payer the amount of the unauthorised trans- action. This does not apply if the payment service provider has reasonable grounds for suspecting the transaction involved fraud.

The payer may be obliged to bear the losses relating to any un- authorised transactions, up to the sum of SEK 400, if the transaction resulted from the use of a lost, stolen or misappropriated payment instrument. This excess amount will not be payable if the loss, theft or misappropriation of a payment instrument was not detectable to the payer prior to the unauthorised transaction being made, or if the loss resulting from the transaction was caused by a person acting on behalf of the payment service provider.

As is the case today, the payer must bear the entire amount if any unauthorised transaction was made as a result of the payer, out of gross negligence, failing to fulfil its obligations. In cases involving consumers, however, liability in the case of gross negligence should, as a general rule, continue to be limited to SEK 12 000.

As a general rule, the payer should not have to bear the amount in the case of an authorised transaction if the payer’s payment service provider fails to use strong customer authentication.

Access to payment systems

PSD2 regulations on access to payment systems stipulate, in addition to what is provided for in the Payment Services Act, that under certain conditions payment services providers are required to have

Summary

SOU 2016:53

right of access to payment systems notified in accordance with the ‘Settlement Finality Directive’2. In light of this, the Inquiry proposes that if a participant in such a system gives a payment services pro- vider which is not a participant in that system the opportunity to pass transfer orders through the system, that participant is to give the same opportunity in an objective, proportionate and non- discriminatory manner to other authorised or registered payment service providers as well. The rules must not inhibit access more than is necessary to safeguard against risks in the activities and to safeguard the payment system’s financial and operative stability. If a request for access is rejected, the participant is required to provide reasons for the rejection. In consultation with the Swedish Com- petition Authority, Finansinspektionen is required to exercise super- vision of payment service providers’ ability to have indirect access to systems notified in accordance with the Settlement Finality Directive.

Access to credit institutions’ payment account services

PSD2 gives payment institutions right of access, under certain con- ditions, to the payment account services of credit institutions. The Inquiry therefore proposes that payment institutions have access to credit institutions’ payment accounts services on an objective, non- discriminatory and proportionate basis to the extent necessary to enable them to provide payment services in an efficient and un- hindered manner. If a credit institution rejects access to payment account services, it is required to submit reasons for the rejection to Finansinspektionen. The Inquiry proposes that Finansinspektionen, in consultation with the Swedish Competition Authority, exercise supervision of payment institutions’ access to credit institutions’ payment account services.

2 Directive 98/26/EC of the European Parliament and of the Council of 19 May 1998 on settlement finality in payment and securities settlement systems.

SOU 2016:53

Summary

Charges

Just as previously, Member States under PSD2 are permitted to prohibit or limit the right of the payee to request charges when using a given payment instrument. The Inquiry considers that the prohibition against such charges under Chapter 5, Section 1, fourth paragraph of the Payment Services Act should remain in place.

Risk management

The Inquiry proposes that payment services providers be required to establish systems of suitable measures and control mechanisms to manage operational and security risks. Routines must be established as part of the framework of such a system for detecting and classifying serious incidents. Payment service providers should also be required to report to Finansinspektionen any operational and security risks associated with the payment services they provide and the measures taken to manage these risks.

A payment service provider must, without undue delay, notify Finansinspektionen about any serious operational or security incident. If the incident risks impacting the financial interests of the payment service provider, the payment service provider must also inform its payment service users about the incident and take any necessary measures to mitigate the adverse effects of the incident.

The Inquiry further proposes that the account servicing pay- ment service provider must apply strong customer authentication when payers log in to their account online or initiate electronic payment transactions. Where applicable, strong customer authenti- cation is also required in payment transactions initiated via a pay- ment initiation service provider and for information requested via an account information services provider.

The Inquiry proposes that providers of payment initiation ser- vices or account information services, when providing their services, should be able to use the authentication procedures provided by the account servicing payment service provider to the payment service user.

Författningsförslag SOU 2016:53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestäm-	I denna lag finns bestäm-
melser om betaltjänster som till-	melser om betaltjänster som till-
handahålls i Sverige och utförs	handahålls i Sverige och utförs
inom det Europeiska ekono-	inom det Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES)	miska samarbetsområdet (EES).
i euro, i någon annan av EES-
ländernas valutor.
	Bestämmelserna i 4 och 5 kap.
	är tillämpliga på betalnings-
	transaktioner		i en	medlemsstats
	valuta om såväl betalarens som
	betalningsmottagarens betaltjänst-
	leverantör	är	etablerade			inom
	EES-området. Detsamma gäller
	om den ende betaltjänstleveran-
	tören i betalningstransaktionen är
	etablerad i EES-området.
	Bestämmelserna i 4 kap., med
	undantag för 4 § första stycket 2,
	10 § 8 och 16 § första stycket 1,
	och bestämmelserna i 5 kap., med
	undantag för 35–38, 39 § första
	och andra styckena, 40–41 §§, är
	tillämpliga på de delar av en
	betalningstransaktion som genom-
	förs inom EES-området i en
	valuta som inte är någon med-
	lemsstats valuta om såväl betalar-
	ens som	betalningsmottagarens
	betaltjänstleverantörer				är etable-
	rade inom EES-området. Det-
	samma gäller om den ende betal-
	tjänstleverantören			i	betalnings-
	transaktionen		är etablerad			inom
	EES-området.

SOU 2016:53 Författningsförslag

Bestämmelserna i 4 kap., med undantag för 4 § första stycket 2, 10 § 8 och 24 samt 16 § första stycket 1, och bestämmelserna i 5 kap., med undantag för 1 § andra stycket, 25-27, 35, 37, 44-48, och 58 §§, är tillämpliga på de delar av en betalningstransaktion som genomförs inom EES-området i alla valutor om en av betaltjänst- leverantörerna i transaktionen är etablerad inom EES-området.

I denna lag finns också bestämmelser om betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer.

2 § Med betaltjänster avses i denna lag

1. tjänster som gör det möj-	1. tjänster som gör det möj-
ligt att sätta in på och ta ut kon-	ligt att sätta in kontanter på och
tanter från ett betalkonto samt	ta ut kontanter från ett betal-
de transaktioner som krävs för	konto samt de åtgärder som krävs
förvaltning av kontot,	för förvaltning av kontot,

2. genomförande av betalningstransaktioner, inklusive överföring av medel som även kan täckas av ett kreditutrymme, genom

a.autogiro,

b.kontokort eller andra betalningsinstrument, eller

c.kontobaserade betalningar,

3. utfärdande av betalnings-	3. utgivning av betalnings-
instrument	instrument,

4. inlösen av transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument

har använts,
5. penningöverföring, eller	5. penningöverföring,
6. genomförande av betalnings-	6. betalningsinitieringstjänster,
transaktioner där	eller
a. betalaren godkänner trans-	7. kontoinformationstjänster.
aktionen med någon form av ut-
rustning för telekommunikation,
digital teknik eller informations-
teknik, och

Författningsförslag

SOU 2016:53

b. betalningen sker till system- operatören, som endast fungerar som mellanhand mellan betal- tjänstanvändaren och leverantö- ren av varorna eller tjänsterna.

3 §1

Med betaltjänstleverantörer avses i denna lag följande tillhanda- hållare av betaltjänster:

1.banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2.institut för elektroniska pengar och de företag som har undan- tagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

3.betalningsinstitut och de fysiska eller juridiska personer som har undantagits från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 §,

4.statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig åt myndighetsutövning,

5. utländska fysiska och juri-					5. utländska fysiska och juri-
diska personer samt myndig-					diska personer samt myndig-
heter	inom	EES,		motsvarande	heter inom EES, som motsvarar
dem i 1–4 med undantag av					dem i 1–4 med undantag för
sådana	fysiska		eller juridiska		sådana fysiska eller juridiska
personer som			har	undantagits	personer som	har	undantagits
från tillståndsplikt enligt natio-					från tillståndsplikt enligt natio-
nella bestämmelser som genom-					nella bestämmelser som genom-
för Europaparlamentets och rådets					för Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/64/EG om betal-					direktiv (EU) 2015/2366 av den
tjänster på den inre marknaden					25 november	2015	om betal-
och om ändring av direktiven					tjänster på den inre marknaden,
97/7/EG,				2002/65/EG,	om ändring	av	direktiven
2005/60/EG		och		2006/48/EG	2002/65/EG, 2009/110/EG och
samt upphävande av direktiv 97/					2013/36/EU	samt	förordning
5/EG,					(EU) nr 1093/2010 och om upp-
					hävande av direktiv 2007/64/EG2,

1Senaste lydelse 2011:775.

2EUT L 337, 23.12.2015, s. 35 (Celex 32015L2366).

7. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att tillhandahålla betal- tjänster,

8. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES, och

9. filialer till institut för elek- troniska pengar från länder utan- för EES.

SOU 2016:53

Författningsförslag

6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

7. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att tillhandahålla betal- tjänster, och

8. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

4 §3

I denna lag betyder

1. autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betal- konto, där initiativet till en betal- ningstransaktion tas av betal- ningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke till mottag- aren, mottagarens betaltjänst- leverantör eller betalarens egen betaltjänstleverantör,

2. bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för verksamhet i den utsträck- ning som krävs för genomför- ande av en betalningstransaktion,

3. betalare: en fysisk eller

1.autentisering: ett förfarande inklusive användarens persona- liserade behörighetsfunktioner, genom vilket en betaltjänstleve- rantör kan kontrollera en betal- tjänstanvändares identitet eller ett betalningsinstruments giltighet,

2.autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betal- konto, där initiativet till en betal- ningstransaktion tas av betal- ningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke till mottag- aren, mottagarens betaltjänst- leverantör eller betalarens egen betaltjänstleverantör,

3.bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för verksamhet i den utsträck- ning som krävs för genomför- ande av en betalningstransaktion,

4.betalare: en fysisk eller

3 Senaste lydelse 2015:188.

Författningsförslag

SOU 2016:53

juridisk person som är antingen betalkontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,

4. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betal- tjänstanvändares namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,

5. betalningsinstitut: ett aktie- bolag eller en ekonomisk fören- ing som har fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap.,

6. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat per- sonligt instrument eller en per- sonlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,

7. betalningsmottagare: en fys- isk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,

8. betalningsorder: varje in- struktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin be- taltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genom- föras,

9. betalningssystem: ett gene- rellt betalsystem enligt 1 kap.

juridisk person som är antingen betalkontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,

5. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betal- tjänstanvändares namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,

6. betalningsinstitut: ett aktie- bolag eller en ekonomisk fören- ing som har fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt

2kap.,

7.betalningsinitieringstjänst: en tjänst för att på begäran av betaltjänstanvändaren initiera en betalningsorder från ett betalkonto hos en annan betaltjänstleveran- tör,

8.betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat per- sonligt instrument eller en per- sonlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,

9.betalningsmottagare: en fys- isk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,

10.betalningsorder: varje in- struktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin be- taltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genom- föras,

11.betalningssystem: ett gene- rellt betalsystem enligt 1 kap. 3 §

SOU 2016:53

Författningsförslag

3 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

10. betalningstransaktion: in- sättning, uttag eller överföring av medel som initieras av betala- ren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella under- liggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottag- aren,

11. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst,

12. debitera: att medel dras från ett konto,

13. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt betal- ningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

14. grupp: detsamma som i

1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

12. betalningstransaktion: in- sättning, uttag eller överföring av medel som initieras av betala- ren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella under- liggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottag- aren,

13. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst,

14. debitera: att medel dras från ett konto,

15.elektroniskt kommunika- tionsnät: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen(2003:389) om elektro- nisk kommunikation,

16.elektronisk kommunika- tionstjänst: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen(2003:389) om elektro- nisk kommunikation,

17.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt betal- ningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

18.grupp: en grupp av företag som är knutna till varandra gen- om ett sådant förhållande som avses i 1 kap. 4 § årsredovisnings- lagen (1995:1554) eller en grupp av företag enligt definitionen i artiklarna 4, 5, 6 och 7 i kom- missionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den

SOU 2016:53

Författningsförslag

16. konsument: en fysisk person som handlar huvudsak- ligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

17. kreditera: att medel till- förs ett konto,

18. kvalificerat innehav: det- samma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- och finansieringsrör- else,

19. medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elek- troniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

22.kontoförvaltande betaltjänst- leverantör: en betaltjänstleverantör som tillhandahåller och förvaltar ett betalkonto,

23.kontoinformationstjänst: en onlinetjänst för att tillhandahålla sammanställd information om ett eller flera betalkonton som betal- tjänstanvändaren har hos en eller flera andra betaltjänstleverantörer,

24.konsument: en fysisk per- son som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

25.kreditera: att medel till- förs ett konto,

26.kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finan- sieringsrörelse,

27.kvalificerat innehav: det- samma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- och finansieringsrör- else,

28.känsliga betalningsuppgif- ter: personaliserade behörighets- funktioner och andra uppgifter som kan användas för bedrägerier, dock inte kontoinnehavarens namn och kontonummer i sådan verksamhet som bedrivs av en leverantör av betalningsinitieringstjänster eller en leverantör av kontoinformations- tjänster,

29.medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elek- troniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

Författningsförslag

SOU 2016:53

20. penningöverföring: en be- taltjänst där medel tas emot från en betalare, utan att något betal- konto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens namn, ute- slutande i syfte att överföra mot- svarande belopp till en mot- tagare eller en annan betaltjänst- leverantör som agerar på mot- tagarens vägnar, eller där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagar- ens förfogande,

21. ramavtal: ett avtal om be- taltjänster som reglerar genom- förandet av kommande enskilda och successiva betalningstrans- aktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,

22. referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräkningen av eventuell valuta- växling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören eller här- rör från en offentligt tillgänglig källa,

23. referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräkningen av eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av båda

30. penningöverföring: en be- taltjänst där medel tas emot från en betalare, utan att något betal- konto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens namn, ute- slutande i syfte att överföra motsvarande belopp till en mot- tagare eller en annan betaltjänst- leverantör som agerar på mot- tagarens vägnar, eller där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagar- ens förfogande,

31. personaliserade behörighets- funktioner: personligt anpassade funktioner som betaltjänstleveran- tören tillhandahåller betaltjänst- användaren för autentiserings- ändamål,

32. ramavtal: ett avtal om be- taltjänster som reglerar genom- förandet av kommande enskilda och successiva betalningstrans- aktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,

33. referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräkningen av eventuell valuta- växling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören eller här- rör från en offentligt tillgänglig källa,

34. referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräkningen av eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av båda

SOU 2016:53

Författningsförslag

parterna i ett avtal om betal- tjänster,

24. registrerad betaltjänstleve- rantör: en betaltjänstleverantör som undantagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen om bank- och finansieringsrörelse,

26. unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller symboler som till- handahållits av en betaltjänst- leverantör, och som en betal- tjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,

parterna i ett avtal om betal- tjänster,

35. registrerad betaltjänstleve- rantör: en betaltjänstleverantör som undantagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,

36.stark kundautentisering: en autentisering som grundas på an- vändning av två eller flera kom- ponenter, kategoriserade som kun- skap (något som bara användaren vet), innehav (något som bara an- vändaren har) och unik egenskap (något som användaren är), som är fristående från varandra så att det förhållandet att någon har kommit över en av komponenter- na inte äventyrar de andra kom- ponenternas tillförlitlighet, och som är utformade för att skydda autentiseringsuppgifternas sekretess,

37.startkapital: detsamma som

i1 kap. 5 § 18 lagen om bank- och finansieringsrörelse,

38.unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller symboler som till- handahållits av en betaltjänst- leverantör, och som en betal- tjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,

39.utgivning av betalnings- instrument: en betaltjänst där en betaltjänstleverantör tillhanda- håller betalaren ett betalnings- instrument för att initiera och

Författningsförslag

SOU 2016:53

27. valuteringsdag: den refe- renstidpunkt som används av en betaltjänstleverantör för att be- räkna räntan på de medel som debiterats eller krediterats ett betalkonto.

behandla betalarens betalnings- transaktioner,

40. valuteringsdag: den refe- renstidpunkt som används av en betaltjänstleverantör för att be- räkna räntan på de medel som debiterats eller krediterats ett betalkonto,

41. överföring av medel: en betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto, vilka ut- förs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en in- struktion som lämnats av betala- ren.

6 § Denna lag gäller inte tjänster som

1. består av yrkesmässig, fys-	1. består av yrkesmässig, fys-
isk transport av kontanter,	isk transport och hantering av
	kontanter med undantag för upp-
	räkningsverksamhet,

2.ger möjlighet till uttag av kontanter i samband med inköp av varor eller tjänster,

3.består av valutaväxling genom utbyte av kontanter,

4. tillhandahålls av leveran- törer av tekniska tjänster vilka stödjer betaltjänstleverantörens verksamhet med betaltjänster, utan att leverantören av tekniska tjänster vid något tillfälle kom- mer i besittning av medel,

SOU 2016:53

Författningsförslag

5. baseras på betalningsinstru- ment som enbart kan utnyttjas inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe eller i fråga om ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, eller

6. består av uttag av kon- tanter med hjälp av uttagsauto- mater, om den som tillhanda- håller tjänsten

a)agerar för en eller flera kortutfärdares räkning,

b)inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel från ett betalkonto, och

c)inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i 2 §.

5.baseras på betalningsinstru- ment som enbart kan utnyttjas inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe eller i fråga om ett mycket begränsat varu- eller tjänsteutbud,

6.baseras på betalningsinstru- ment som tillhandahålls av ett företag eller en myndighet för in- köp av en viss vara eller tjänst från en leverantör som har ingått ett avtal om detta med utgivaren av instrumentet och som utges med stöd av offentligrättslig reglering samt endast är giltigt i Sverige, eller

7.består av uttag av kon- tanter med hjälp av uttagsauto- mater, om den som tillhanda- håller tjänsten

a) agerar för en eller flera kortutfärdares räkning,

b) inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel från ett betalkonto,

c) inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i 2 §, och

d) informerar kunden om even- tuella uttagsutgifter innan uttaget görs och då kontanterna lämnas ut.

Med undantag från vad som föreskrivs i första stycket ska 5 kap. 51–57 §§ gälla för de tjänster som avses i första stycket 5 och 6.

Den som bedriver sådan verk- samhet som avses i första stycket 5 och för vilken det sammanlagda

Författningsförslag

SOU 2016:53

värdet av de betalningstrans- aktioner som genomförts under de senaste tolv månaderna överstiger ett belopp motsvarande 1 miljon euro ska anmäla detta till Finans- inspektionen. Inspektionen ska där- efter meddela beslut om undan- taget i första stycket 5 är tillämp- ligt för verksamheten.

Finansinspektionen ska föra in en beskrivning av de verksam- heter som har anmälts enligt tredje stycket i det register som inspek- tionen ska föra enligt 8 kap. 5 §. Inspektionen ska underrätta Euro- peiska bankmyndigheten om en verksamhet som har anmälts en- ligt andra stycket, och om huru- vida inspektionen har beslutat att undantaget i första stycket 5 är tillämpligt på verksamheten.

7 §6

Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1.sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger, resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2.består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontan- ter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3.genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av betalningar eller värdepapper,

4.genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för egen räkning,

5.uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betal- ningsmottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till be- talningsmottagaren genom en handelskommissionär eller,

6. sker från betalaren till be- talningsmottagaren genom en handelskommissionär,

6 Senaste lydelse 2013:582.

Författningsförslag

SOU 2016:53

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma moderföretag, utom när en annan betaltjänst- leverantör än ett företag i samma grupp medverkar som mellan- hand.

Den som bedriver sådan verk- samhet som avses i första stycket 8 ska anmäla detta till Finans- inspektionen.

Finansinspektionen ska föra in en beskrivning av en verksamhet som har anmälts enligt tredje stycket i det register som inspek- tionen ska föra enligt 8 kap. 5 §. Inspektionen ska underrätta Euro- peiska bankmyndigheten om en verksamhet som har anmälts enligt tredje stycket, och inom ramen för vilket undantag denna verksam- het bedrivs.

2 kap.

2 §7 Tillstånd enligt denna lag behövs inte för

1.banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2.institut för elektroniska pengar och de företag som har undan- tagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

3.statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig åt myndighetsutövning,

4. utländska fysiska och juri-			4. utländska fysiska och juri-
diska personer samt myndig-			diska personer samt myndig-
heter	inom EES, motsvarande		heter	inom EES, motsvarande
dem i 1–3 med undantag av			dem i 1–3 med undantag av
sådana	fysiska	eller juridiska	sådana	fysiska	eller juridiska
personer som		har undantagits	personer som		har undantagits

7 Senaste lydelse 2011:775.

6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

7. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES, och

8. filialer till institut för elek- troniska pengar som är etablerade i länder utanför EES.

SOU 2016:53 Författningsförslag

från tillståndsplikt enligt natio-	från tillståndsplikt enligt natio-
nella bestämmelser som genom-	nella bestämmelser som genom-
för Europaparlamentets och råd-	för Europaparlamentets och råd-
ets direktiv 2007/64/EG,	ets direktiv 2015/2366/EG,

5. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet och,

7. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

3 §

En fysisk eller juridisk person får ansöka hos Finansinspek- tionen om att undantas från tillståndsplikt enligt 1 §. Inspektionen ska besluta om ett sådant undantag om

1.genomsnittet av de totala betalningstransaktionerna under de senaste 12 månaderna inte överstiger ett belopp motsvarande 3 mil- joner euro per månad,

2.den som ska ingå i ett bolags eller en förenings styrelse, vara verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten inte har dömts för brott som rör penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan ekonomisk brottslighet,

3.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kom- mer att drivas enligt tillämpliga delar av denna lag och andra för- fattningar som reglerar verksamheten,

4.det för juridiska personer finns skäl att anta att den som har ett kvalificerat innehav i företaget är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, och

5.den som ska ingå i ett företags styrelse, vara verkställande direktör, ansvarig för betaltjänstverksamheten eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i

Författningsförslag

SOU 2016:53

ledningen av företaget eller ansvara för betaltjänstverksamheten och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 1 är upp- fyllt, ska hänsyn även tas till de förväntade totala betalningstrans- aktionerna i företagets affärsplan.

Den som tillhandahåller betal- ningsinitieringstjänster får inte un- dantas från tillståndsplikt enligt 1 §.

Den som tillhandahåller konto- informationstjänster ska undantas från tillståndsplikt enligt 1 § om första stycket 2, 3 och 5 är upp- fyllda samt om företaget har en ansvarsförsäkring som täcker det geografiska område inom vilket företaget bedriver sin verksamhet eller en garanti eller liknande ut- fästelse som täcker den skade- ståndsskyldighet som kan upp- komma till följd av verksam- heten.

4 §

Finansinspektionen ska registrera dem som har beviljats undan-

tag enligt 3 §.
En registrerad betaltjänstleve-	En registrerad betaltjänstleve-
rantör ska underrätta Finans-	rantör ska underrätta Finans-
inspektionen om sådana föränd-	inspektionen om sådana föränd-
ringar som påverkar dess möjlig-	ringar som påverkar dess möjlig-
het att uppfylla villkoren för	het att uppfylla villkoren för
undantag enligt 3 §.	undantag enligt 3 § samt vid änd-
	ring i fråga om någon av de
	personer som anges i 3 § första
	stycket 4 och 5.

Bestämmelser om register finns i 8 kap. 5 §.

SOU 2016:53

Författningsförslag

6 §

Tillstånd att tillhandahålla betaltjänster ska ges, om

1.bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller någon annan författning,

2.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kom- mer att drivas

a. med tillräckliga styr- och kontrollformer för verksamheten med betaltjänster, och

b. i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.det finns skäl att anta att den som har ett kvalificerat innehav i företaget är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av företaget,

4.den som ska ingå i företagets styrelse, vara verkställande direktör eller vara ersättare för någon av dem, är lämplig för en sådan upp- gift, och

5.den som är ansvarig för betaltjänstverksamheten eller ersättare för denna person är lämplig för en sådan uppgift och har tillräcklig insikt och erfarenhet.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett så- dant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets för- ordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag(2) eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska bestämmelserna som avser styrel- sen i första stycket 4 om lämplighetsprövning tillämpas på tillsyns- organet.

Tillstånd att tillhandahålla be- talningsinitieringstjänster får endast ges om företaget har en ansvars- försäkring som täcker det geogra- fiska område inom vilket före- taget bedriver sin verksamhet, eller en garanti eller liknande utfästelse som täcker den skadeståndsskyl- dighet som kan uppkomma till följd av verksamheten.

Författningsförslag SOU 2016:53

3 kap.
2 §8
Ett betalningsinstitut ska vid	Ett betalningsinstitut ska vid
varje tidpunkt ha en kapitalbas	varje tidpunkt ha en kapitalbas
som motsvarar minst startkapi-	som motsvarar minst startkapi-
talet enligt 1 § eller ett kapital-	talet enligt 1 § eller ett kapital-
krav beräknat enligt 3 eller 4 §.	krav beräknat enligt 3 eller 4 §.
Betalningsinstitutets kapitalbas	Betalningsinstitutets	kapitalbas
får inte underskrida det högsta	får inte underskrida det högsta
av dessa två belopp.	av dessa två belopp. Ett betal-
	ningsinstitut som bara tillhanda-
	håller betalningsinitieringstjänster
	ska ha en kapitalbas som motsva-
	rar minst startkapitalet enligt 1 §.
	Vid beräkningen av kapital-
	basen tillämpas förordning (EU)
	nr 575/2013. Kapitalbasens sam-
	mansättning ska utgöras av ett pri-
	märkapital där minst	75 procent
	är kärnprimärkapital och ett supple-
	mentärkapital som är högst en
	tredjedel av primärkapitalet.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förval- tar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

8 Senaste lydelse 2014:988.

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör ska vidta särskilda åtgärder för att skydda en betaltjänstanvän- dares medel som mottagits för genomförande av betalningstrans- aktioner Sådana medel ska

1. hållas avskilda från betal- ningsinstitutets eller den regi- strerade betaltjänstleverantörens egna tillgångar och medel som innehas för annans räkning än betaltjänstanvändares, eller

2. omfattas av en försäkring eller garanti som ger samma skydd för betaltjänstanvändaren som om medlen hålls åtskilda enligt 1.

SOU 2016:53 Författningsförslag

5 §

Utöver att tillhandahålla betal-	Utöver att tillhandahålla betal-
tjänster får ett betalningsinstitut	tjänster får ett betalningsinstitut
eller en registrerad betaltjänst-	eller en registrerad betaltjänst-
leverantör tillhandahålla närligg-	leverantör tillhandahålla närligg-
ande tjänster och driva annan	ande tjänster och driva annan
verksamhet.	verksamhet. Det sagda gäller inte
	en registrerad betaltjänstleverantör
	som bara tillhandahåller konto-
	informationstjänster.

Finansinspektionen får förbjuda ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör att driva annan verksamhet. Ett sådant beslut får meddelas om verksamheten försämrar eller kan komma att försämra betalningsinstitutets eller den registrerade betal- tjänstleverantörens finansiella sundhet eller Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn över institutet eller leverantören.

7 §

1. hållas avskilda från betal- ningsinstitutets eller den regi- strerade betaltjänstleverantörens egna tillgångar och medel som innehas för annans räkning än betaltjänstanvändares, eller

2. omfattas av en försäkring eller garanti som ger samma skydd för betaltjänstanvändaren som om medlen hålls åtskilda enligt 1.

Författningsförslag

SOU 2016:53

Medel för genomförande av transaktioner enligt första stycket 1, som fortfarande innehas av betalningsinstitutet eller den registre- rade betaltjänstleverantören vid slutet av bankdagen efter den dag då medlen mottogs, ska deponeras på ett särskilt konto hos en svensk bank, ett svenskt kreditmarknadsföretag eller utländskt bank- eller kreditföretag eller investeras i likvida tillgångar med låg risk.

Första och andra styckena gäller även i de fall då ett betalnings- institut eller en registrerad betaltjänstleverantör tar emot medel där en andel ska användas för framtida betalningstransaktioner och åter- stoden för andra tjänster än betaltjänster. Om det inte går att fast- ställa hur stor andel av användares medel som kommer att användas till betalningstransaktionerna, får ett betalningsinstitut eller en re- gistrerad betaltjänstleverantör, om det är möjligt att på grundval av historiska uppgifter och efter tillstånd av Finansinspektionen, göra en uppskattning av denna andel.

9 §9

Ett betalningsinstitut ska ha minst en revisor som utses av stäm- man. Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor. Minst en revisor som stämman utsett ska vara auktoriserad revisor.

Ett europakooperativ ska upp- rätta årsredovisning och, i före- kommande fall, koncernredovis- ning i enlighet med de bestäm- melser i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag som är tillämp- liga på betalningsinstitut som drivs i ekonomisk förening.

11 §

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person ska ha sitt huvudkontor i Sverige. En fys- isk person som är registrerad betaltjänstleverantör ska ha sin hem- vist i Sverige.

9 Senaste lydelse 2013:234.

SOU 2016:53 Författningsförslag

			Kraven på		huvudkontor		och
			hemvist i Sverige enligt första
			stycket gäller inte för en registre-
			rad betaltjänstleverantör som bara
			tillhandahåller kontoinformations-
			tjänster.
		13 §
Bestämmelser om skyldighet			Bestämmelser om skyldighet
för fysiska eller juridiska perso-			för fysiska eller juridiska perso-
ner som tillhandahåller betal-			ner som tillhandahåller betal-
tjänster att medverka till att för-			tjänster att medverka till att för-
hindra penningtvätt och finan-			hindra penningtvätt och finan-
siering av terrorism finns i lagen			siering av terrorism finns i lagen
(2009:62) om åtgärder mot pen-			(2009:62) om åtgärder mot pen-
ningtvätt	och	finansiering av	ningtvätt	och	finansiering		av
terrorism.			terrorism. Bestämmelserna gäller
			inte för leverantörer av endast
			kontoinformationtjänster.
		17 §
Om	ett	betalningsinstitut	Om	ett	betalningsinstitut
eller en registrerad betaltjänst-			eller en registrerad betaltjänst-
leverantör vill tillhandahålla betal-			leverantör vill tillhandahålla betal-
tjänster genom ombud, ska betal-			tjänster genom ombud, ska om-
ningsinstitutet eller den regi-			budet anmälas		för registrering
strerade	betaltjänstleverantören		hos Finansinspektionen. En så-
anmäla ombudet för registrering			dan anmälan behöver inte göras
hos Finansinspektionen.			av en registrerad betaltjänstleve-
			rantör som bara			tillhandahåller
			kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets		namn, adress	1. ombudets			namn, adress
samt personnummer eller motsva-			och personnummer eller motsva-
rande,			rande samt ombudets unika identi-
			fikationskod eller			identifikations-
			nummer om sådana uppgifter finns,

Författningsförslag

SOU 2016:53

2.om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, per- sonnummer eller motsvarande samt adress för de som ingår i ombudets styrelse eller är verkställande direktör

3.uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämp- liga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla betaltjänster, och

4.Ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspek- tionen registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §.

2.om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, per- sonnummer eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställande direktör,

3.uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämp- liga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla betaltjänster,

4.ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och

5.uppgift om vilka betaltjänster som ombudet har mandat att till- handahålla.

Om anmälan uppfyller kraven

iandra stycket ska Finansinspek- tionen registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §. Finansinspek- tionen ska inom två månader från det att anmälan togs emot meddela betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleve- rantören om sådan registrering har gjorts. Innan registrering har gjorts får ombudet inte tillhandahålla betaltjänster.

18 §

Om ett betalningsinstitut vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud i ett annat land inom EES, ska betalningsinstitutet under- rätta Finansinspektionen om detta.

Underrättelsen ska innehålla

SOU 2016:53 Författningsförslag

1. en plan		för den		avsedda		1. en	plan		för	den avsedda
verksamheten med uppgift om						verksamheten med uppgift om
ombudets	organisation			och	de	ombudets		organisation och de
tjänster som ombudet avser att						tjänster som ombudet avser att
tillhandahålla, och						tillhandahålla,
2. uppgifter		om	ombudets			2. uppgifter			om ombudets
namn och adress samt dess an-						namn och adress samt dess an-
svariga ledning.						svariga ledning,
						3. de	övriga			uppgifter	som
						framgår av 17 § andra stycket 1–
						5, och
						4. uppgift om den dag då verk-
						samheten via ombudet ska påbör-
						jas i det andra landet.
Innan Finansinspektionen be-						Innan Finansinspektionen be-
slutar att registrera ombudet en-						slutar att registrera ombudet en-
ligt 8 kap. 5 §, ska inspektionen						ligt 8 kap. 5 §, ska inspektionen
underrätta den behöriga myn-						underrätta den behöriga myn-
digheten i det andra landet.						digheten i det andra landet.
Underrättelsen ska innehålla upp-						Underrättelsen ska innehålla de
gifterna enligt		andra		stycket.		uppgifter som avses i andra
Finansinspektionen får vägra att						stycket. Finansinspektionen ska
registrera ombud eller				återkalla		vägra att registrera ombud eller
en utförd registrering, om den						återkalla en utförd registrering,
behöriga myndigheten i det andra						om inspektionen				har	skälig
landet har skälig anledning att						anledning att anta att penning-
anta att penningtvätt eller finan-						tvätt eller finansiering av terro-
siering av terrorism äger rum						rism äger rum eller har ägt rum
eller har ägt rum eller har försökt						eller försök att genomföra sådana
genomföras	i	anknytning			till	brott har förekommit i anknyt-
ombudet, eller om anlitandet av						ning till ombudet, eller om an-
ombudet kan öka risken för						litandet av ombudet kan öka
penningtvätt		eller	finansiering			risken	för	penningtvätt			eller
av terrorism.						finansiering av terrorism. Finans-
						inspektionen ska vid denna be-
						dömning beakta den information
						som inspektionen tagit emot från
						den behöriga myndigheten i det
						andra landet.

Författningsförslag

SOU 2016:53

Om Finansinspektionen vägrar att registrera ett ombud enligt tredje stycket och den behöriga myndigheten i det andra landet inte har samma uppfattning i frågan om det finns risk för pen- ningtvätt eller finansiering av terrorism på grund av att om- budet anlitas ska Finansinspek- tionen underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om beslutet att vägra registrera ombudet.

Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha tagit emot en underrättelse enligt andra stycket fatta beslut om registrering och underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet och betalningsinstitutet om be- slutet. Ombudet får inte tillhanda- hålla betaltjänster i det andra landet innan registrering har ägt rum.

19 §

Ett betalningsinstitut som avser att tillhandahålla betaltjänster genom en filial i ett annat land inom EES ska underrätta Finans- inspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska

innehålla
1. en plan	för	den avsedda	1. en plan	för	den avsedda
verksamheten	med	uppgift om	verksamheten	med	uppgift om
filialens organisation och de tjäns-			filialens organisation och de tjäns-
ter som den avser att tillhanda-			ter som den avser att tillhanda-
hålla, och			hålla,
2. uppgifter om i vilket land			2. uppgifter om i vilket land
filialen ska inrättas samt om fili-			filialen ska inrättas samt om fili-
alens adress och ansvariga led-			alens adress och ansvariga led-
ning.			ning, och

SOU 2016:53

Författningsförslag

Innan Finansinspektionen be- slutar att registrera filialen enligt 8 kap. 5 §, ska inspektionen underrätta den behöriga myn- digheten i det andra landet. Underrättelsen ska innehålla upp- gifterna enligt första stycket. Finansinspektionen får vägra att registrera en filial eller återkalla en utförd registrering, om den behöriga myndigheten i det andra landet har skälig anledning att anta att penningtvätt eller finan- siering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller har försökt genomföras i anknytning till filialen, eller om anlitandet av filialen kan öka risken för pen- ningtvätt eller finansiering av terrorism.

3. uppgift om den dag då verk- samheten via filialen ska påbörjas i det andra landet.

Innan Finansinspektionen be- slutar att registrera filialen enligt 8 kap. 5 §, ska inspektionen underrätta den behöriga myn- digheten i det andra landet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som avses i första stycket. Finansinspektionen ska vägra att registrera en filial eller återkalla en utförd registrering, om inspektionen har skälig anled- ning att anta att penningtvätt eller finansiering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller försök att genomföra sådana brott har förekommit i anknytning till filialen, eller om anlitandet av filialen kan öka risken för pen- ningtvätt eller finansiering av terrorism. Finansinspektionen ska vid denna bedömning beakta den information som inspektionen tagit emot från den behöriga myndig- heten i det andra landet.

Om Finansinspektionen vägrar att registrera en filial enligt andra stycket och den behöriga myndig- heten i det andra landet inte har samma uppfattning i frågan om det finns risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism på grund av att filialen anlitas ska Finans- inspektionen underrätta den be- höriga myndigheten i det andra landet om beslutet att vägra regi- strera filialen.

Författningsförslag SOU 2016:53

	Finansinspektionen			ska inom
	tre månader efter att ha tagit emot
	en underrättelse enligt första stycket
	fatta beslut om registrering och
	underrätta den behöriga myndig-
	heten i det andra landet och be-
	talningsinstitutet		om	beslutet.
	Filialen	får inte	tillhandahålla
	betaltjänster i det andra landet
	innan registrering har ägt rum.
20 §
Inom en månad från det att	Inom en månad från det att
en underrättelse enligt 19 § togs	en underrättelse enligt 18 eller
emot ska Finansinspektionen	19 §§ togs emot		ska Finans-
lämna över den till den behöriga	inspektionen lämna över den till
myndigheten i det land där fili-	den behöriga myndigheten i det
alen ska inrättas.	land där filialen ska inrättas eller
	där ombudet ska verka.
24 §
Betalningsinstitut och regi-	Betalningsinstitut			och regi-
strerade betaltjänstleverantörer	strerade	betaltjänstleverantörer
ska säkerställa att ombud som	ska säkerställa att ombud som
agerar för deras räkning infor-	agerar för deras räkning infor-
merar betaltjänstanvändarna om	merar betaltjänstanvändarna om
detta förhållande.	detta förhållande. Det sagda gäller
	inte för en registerad betaltjänst-
	leverantör som bara tillhanda-
	håller kontoinformationstjänster.

Ett betalningsinstitut som bedriver betaltjänstverksamhet genom en filial enligt detta kapitel ska säkerställa att filialen informerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande.

25 §

Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleveran- tör avser att ändra den verksamhet som avses i 17–19, 21 eller 23 § ska institutet eller leverantören underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

SOU 2016:53 Författningsförslag

Om ändringen rör ett betal-	Om ändringen rör ett betal-
ningsinstituts verksamhet i ett	ningsinstituts	verksamhet i ett
annat land, ska Finansinspek-	annat land, ska Finansinspek-
tionen underrätta den behöriga	tionen inom en månad från det
myndigheten i det andra landet	att underrättelsen togs emot under-
om ändringen.	rätta den behöriga myndigheten
	i det andra landet om ändringen.
27 §
Ett utländskt företag som avses	Efter att ha tagit emot en
i 26 § första stycket får tillhanda-	underrättelse från en myndighet i
hålla betaltjänster i Sverige från	ett annat EES-land om att ett ut-
sitt hemland så snart Finans-	ländskt företag avser att ge ut
inspektionen har tagit emot en	elektroniska pengar eller tillhanda-
underrättelse från behörig myn-	hålla betaltjänster i Sverige genom
dighet i företagets hemland som	ett ombud, en filial eller ett upp-
anger vilka tjänster betalnings-	dragsavtal, ska Finansinspektio-
institutet avser att tillhandahålla i	nen inom en månad lämna en
Sverige.	underrättelse	till den	behöriga
	myndigheten i det andra landet
	med uppgifter om det utländska
	företagets etablering här i landet.
	Om betaltjänster eller elektroniska
	pengar ska tillhandahållas genom
	ett ombud eller en filial ska under-
	rättelsen också	innehålla uppgift
	om Finansinspektionen har skälig
	anledning att anta att penning-
	tvätt eller finansiering		av terro-

rism äger rum eller har ägt rum eller försök att genomföra sådana brott har förekommit i an- knytning till filialen eller ombu- det, eller om anlitandet av filialen eller ombudet kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Det utländska företaget får inte tillhandahålla sina tjänster genom

Författningsförslag SOU 2016:53

		ombud eller filial i Sverige innan
		Finansinspektionen tagit emot ett
		beslut från den behöriga myndig-
		heten i det andra landet om att
		ombudet eller filialen har registre-
		rats av den myndigheten.
	28 §
Ett betalningsinstitut eller en		Ett betalningsinstitut eller en
registrerad	betaltjänstleverantör	registrerad	betaltjänstleverantör
får uppdra åt någon annan att		får uppdra åt någon annan att
utföra ett visst arbete eller vissa		utföra ett visst arbete eller vissa
operativa funktioner som ingår i		operativa funktioner som ingår i
dess verksamhet med betaltjäns-		dess verksamhet med betaltjäns-
ter. Betalningsinstitutet eller den		ter. Betalningsinstitutet eller den
registrerade betaltjänstleveran-		registrerade	betaltjänstleveran-
tören ska anmäla sådana upp-		tören ska anmäla sådana upp-
dragsavtal	till Finansinspektio-	dragsavtal	till Finansinspektio-
nen.		nen. En sådan anmälan behöver
		inte göras av en registrerad betal-
		tjänstleverantör som bara till-
		handahåller	kontoinformations-
		tjänster.

Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för betaltjänstverksamheten får bara ges om betal- ningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ansvarar för att

1.verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och

2.uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på betalningsinsti- tutets eller den registrerade betaltjänstleverantörens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att betalnings- institutet eller den registrerade betaltjänstleverantören följer de regler som gäller för verksamheten.

28 a §

Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleveran- tör avser att ändra den uppdrags-

SOU 2016:53

Författningsförslag

verksamhet som avses i 28 § ska institutet eller leverantören under- rätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

Om ändringen rör ett betal- ningsinstituts verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finans- inspektionen inom en månad från det att underrättelsen togs emot underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet om änd- ringen.

29 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.beräkningen av kapitalkrav enligt 2 § första stycket,

2.hur betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska hantera medel enligt 6 §,

3.hur betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska hantera de medel för genomförandet av betalningstransaktioner som avses i 7 § andra stycket och hur stor andel av medlen hos betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer som om- fattas av skyddskraven enligt 7 § tredje stycket,

4. vilka uppgifter som ska an- ses relevanta enligt 8 §, och

5. vad ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänst- leverantör ska iaktta och vilka krav som betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleve- rantören ska uppfylla vid upp- dragsavtal enligt 28 §.

4.vilka uppgifter som ska an- ses relevanta enligt 8 §,

5.vilka uppgifter som ska läm- nas utöver vad som framgår av 19 § andra stycket, och

6.vad ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänst- leverantör ska iaktta och vilka krav som betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleve- rantören ska uppfylla vid upp- dragsavtal enligt 28 §.

Författningsförslag

SOU 2016:53

4 kap.

1 §

En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en betal- tjänstanvändare för att tillhandahålla information enligt detta kapi- tel.

En betaltjänstleverantör får dock, om leverantören och betal- tjänstanvändaren kommit överens om det, ta ut avgifter för infor- mation som lämnas på begäran av användaren och som är mer om- fattande eller ges mer frekvent än enligt detta kapitel eller för in- formation som ges med hjälp av andra kommunikationsmedel än de som anges i ett ramavtal.

Avgifter enligt andra stycket ska vara skäliga och motsvara betal- tjänstleverantörens faktiska kostnader.

			En betaltjänstleverantör får inte
			ta ut någon avgift för att till-
			handahålla	informationsmaterial
			som utarbetats av Europeiska kom-
			missionen.
		2 §
Om	betalningsmottagaren		Om	betalningsmottagaren
erbjuder en nedsättning av en			erbjuder nedsättning av en av-
avgift vid användning av ett visst			gift vid användning av ett visst
betalningsinstrument, ska mot-			betalningsinstrument, ska mot-
tagaren	informera betalaren om		tagaren informera betalaren om
detta	innan	betalningstrans-	detta innan betalningstrans-
aktionen påbörjas.			aktionen påbörjas.

Om en betaltjänstleverantör begär en avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument, ska denne informera betaltjänstanvänd- aren om detta innan betalningstransaktionen påbörjas.

Betaltjänstanvändaren är skyl- dig att betala en sådan avgift som avses i andra stycket endast om betaltjänstleverantören informerar användaren om avgiftens full- ständiga belopp innan betalnings- transaktionen påbörjas.

SOU 2016:53 Författningsförslag

3 §
Om valutaväxling erbjuds	Om	valutaväxling erbjuds
före påbörjandet av betalnings-	före påbörjandet av betalnings-
transaktionen och på platsen för	transaktionen och om den er-
försäljningen eller av betalnings-	bjuds i en uttagsautomat, på plat-
mottagaren, ska den som erbju-	sen för försäljningen eller av be-
der betalaren denna tjänst infor-	talningsmottagaren, ska den som
mera betalaren om alla avgifter	erbjuder	betalaren denna tjänst
för tjänsten samt den växelkurs	informera betalaren om alla av-
som ska användas.	gifter för tjänsten samt om den
	växelkurs som ska användas.

Betalaren ska godkänna valutaväxlingstjänsten innan betalnings- transaktionen genomförs.

4 a §

Innan en betalningsorder initieras ska en leverantör av betalnings- initieringstjänster utöver vad som anges i 4 § informera betalaren om

1. namnet på leverantören av betalningsinitieringstjänster,

2.besöksadressen till dess huvudkontor och, i tillämpliga fall, besöksadressen till dess om- bud eller filial, etablerade i den medlemsstat där betaltjänsten er- bjuds,

3.övriga kontaktuppgifter som är relevanta för kommunikation med leverantören av betalnings- initieringstjänster, och

4.kontaktuppgifter till Finans- inspektionen.

4 b §

Innan ett avtal om en enstaka leverans av en kontoinformations- tjänst ingås, ska en leverantör av

Författningsförslag SOU 2016:53

	kontoinformationstjänster		infor-
	mera betaltjänstanvändaren om
	1. vilka uppgifter användaren
	ska lämna för att kontoinforma-
	tionstjänsten ska kunna utföras
	korrekt,
	2. hur lång tid det längst tar
	att utföra tjänsten, och
	3. de sammanlagda avgifter som
	användaren ska betala till leve-
	rantören för tjänsten.
	Leverantören ska också ge be-
	taltjänstanvändaren detaljerad in-
	formation om	avgifterna	enligt
	första stycket, när de olika avgif-
	terna lätt kan särskiljas och redo-
	visas separat.
	Leverantören ska också		göra
	information enligt 10 § tillgänglig
	för användaren.
5 §
Information enligt 4 § ska	Information	enligt 4–4	a §§
tillhandahållas på ett lättillgäng-	ska tillhandahållas på ett lättill-
ligt sätt och vara tydlig och lätt	gängligt sätt samt vara tydlig och
att förstå. Den ska vara på svenska	lätt att förstå. Den ska vara på
eller på något annat språk som	svenska eller på något annat språk
parterna kommer överens om.	som parterna	kommer överens
	om.

På begäran av betaltjänstanvändaren ska informationen tillhanda- hållas på papper eller något annat varaktigt medium.

6 §

Om ett avtal om en enstaka		Om ett avtal om en enstaka
betalningstransaktion ingås	på	betalningstransaktion ingås	på
distans på begäran av betal-		distans på begäran av betal-
tjänstanvändaren, och detta gör		tjänstanvändaren, och detta gör
att betaltjänstleverantören	inte	att betaltjänstleverantören	inte
kan uppfylla kraven i 4 och 5 §§,		kan uppfylla kraven i 4, 4 a och

Så snart som möjligt efter det att en betalningsorder har tagits emot ska betalarens kontoför- valtande betaltjänstleverantör tillhandahålla betalaren följande information:

SOU 2016:53

Författningsförslag

ska dessa krav i stället uppfyllas av denne omedelbart efter det att betaltjänsten har genomförts.

5 §§, ska dessa krav i stället upp- fyllas av denne omedelbart efter det att betaltjänsten har genom- förts.

7 §

Så snart som möjligt efter det att en betalningsorder har tagits emot ska betalarens betaltjänst- leverantör tillhandahålla betala- ren följande information:

1.en uppgift som gör det möjligt att identifiera betalningstrans- aktionen samt, när det är lämpligt, uppgifter som avser betalnings- mottagaren,

2.transaktionens belopp i den valuta som används i betalnings- ordern,

3.det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till leverantören för transaktionen, och

4.datum när betalningsordern togs emot.

Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska leveran- tören ge betalaren information om den faktiska växelkurs eller refe- rensväxelkurs som ska gälla för transaktionen.

7 a §

En leverantör av betalnings- initieringstjänster ska tillhanda- hålla betalaren följande informa- tion omedelbart efter det att en betalningsorder initierats: 1. en bekräftelse på att betalningsordern initierats med betalarens kontoför- valtande betaltjänstleverantör,

2. en referens som gör det möj- ligt för betalaren att identifiera betalningstransaktionen,

SOU 2016:53

Författningsförslag

10 §

I rimlig tid innan ett ramavtal sluts ska betaltjänstleverantören ge betaltjänstanvändaren följande information:

1.leverantörens namn och adress och, i tillämpliga fall, adress till dess ombud eller filial,

2.uppgift om att leverantören har tillstånd att tillhandahålla betal- tjänster och att leverantören, dess filialer och ombud har registre- rats hos behörig myndighet,

3.en beskrivning av det huvudsakliga innehållet i den betaltjänst som tillhandahålls,

4. vilka uppgifter som använd-		4. vilka uppgifter som använd-
aren ska uppge för att en betal-		aren ska uppge för att en betal-
ningsorder ska kunna utföras		ningsorder eller en kontoinforma-
korrekt,		tionstjänst		ska	kunna	utföras
		korrekt,
5. hur ett	godkännande att	5. hur ett godkännande					att
genomföra en	betalningstrans-	initiera	en	betalningsorder			eller
aktion ges samt hur det kan		genomföra		en betalningstrans-
återkallas enligt 5 kap. 13–15 §§,		aktion ges samt hur det kan
6. när en betalningsorder ska		återkallas enligt 5 kap. 32–34 §§,
		6. när en betalningsorder ska
anses mottagen enligt 5 kap. 9§		anses	mottagen		enligt	5 kap.
första stycket,		28 § första stycket,
7. tidpunkter för mottagande		7. tidpunkter för mottagande
av en order enligt 5 kap. 9 § tredje		av en order enligt 5 kap.					28 §
stycket, om sådana har fastställts		tredje stycket, om sådana har
av leverantören,		fastställts av leverantören,
8. hur lång tid det som längst		8. hur lång tid det som längst
tar att genomföra en transaktion,		tar att genomföra en transaktion
		eller en kontoinformationstjänst,

9. möjligheten att avtala om begränsningar i användningen av betalningsinstrumentet enligt 19 §,

10. användarens rättigheter en- ligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kort-

Författningsförslag

SOU 2016:53

10. vilka avgifter som använd- aren ska betala till leverantören och, när det är tillämpligt, detalj- uppgifter om dessa,

11. de räntor och växelkurser som ska tillämpas eller, om refe- rensräntesatser och referens- växelkurser ska användas, meto- den för beräkning av den fak- tiska räntan och relevant dag, index eller underlag för att be- stämma referensräntan eller refe- rensväxelkursen,

12. sådan omedelbar tillämp- ning av ändrade räntesatser eller växelkurser som kan avtalas om enligt 14 § samt de informa- tionskrav som är förenade med detta,

13. i förekommande fall, de kommunikationsmedel som ska användas för överföring av in- formation och underrättelser mellan parterna, inklusive tek- niska krav på användarens ut- rustning,

14. hur ofta och på vilket sätt som information enligt denna lag ska lämnas till eller göras till- gänglig för användaren,

15. vilket språk som ska an- vändas i ramavtalet samt på vil- ket språk kommunikationen

baserade betalningstransaktioner10 vid användning av kortbaserade betalningsinstrument med co- badging,

11. vilka avgifter som använd- aren ska betala till leverantören och, när det är tillämpligt, detalj- uppgifter om dessa,

12. de räntor och växelkurser som ska tillämpas eller, om refe- rensräntesatser och referens- växelkurser ska användas, meto- den för beräkning av den fak- tiska räntan och relevant dag, index eller underlag för att be- stämma referensräntan eller refe- rensväxelkursen,

13. sådan omedelbar tillämp- ning av ändrade räntesatser eller växelkurser som kan avtalas om enligt 14 § samt de informa- tionskrav som är förenade med detta,

14. i förekommande fall, de kommunikationsmedel som ska användas för överföring av in- formation och underrättelser mellan parterna, inklusive tek- niska krav på användarens ut- rustning,

15. hur ofta och på vilket sätt som information enligt denna lag ska lämnas till eller göras till- gänglig för användaren,

16. vilket språk som ska an- vändas i ramavtalet samt på vil- ket språk kommunikationen

10 EUT L 123, 19.5.2015, s. 1 (Celex 32015R0751).

SOU 2016:53

Författningsförslag

mellan leverantören och använd- aren ska ske,

16. användarens rätt att få ramavtalets villkor samt infor- mation enligt 13 §,

17. de åtgärder som använd- aren ska vidta för att skydda betalningsinstrumentet och hur användaren ska anmäla att ett betalningsinstrument kommit bort eller obehörigen använts,

18. i förekommande fall, un- der vilka omständigheter leve- rantören förbehåller sig rätten att spärra ett betalningsinstru- ment enligt 5 kap. 4 §

19. vilket ansvar betalaren har enligt lagen (2010:738) om obe- höriga transaktioner med betal- ningsinstrument.

20. hur och inom vilken tids- frist som användaren ska under- rätta leverantören om felaktigt genomförda betalningstransaktio- ner eller obehöriga transaktioner,

21. leverantörens ansvar för genomförande av transaktioner enligt 5 kap. 25–29 §§,

22. villkoren för återbetal- ning enligt 5 kap. 6–8 §§,

23. i förekommande fall, upp- gift om att användaren ska anses ha godkänt de ändrade villkoren enligt 14 § om användaren inte före den dag då de föreslås träda

mellan leverantören och använd- aren ska ske,

17. användarens rätt att få ramavtalets villkor samt infor- mation enligt 13 §,

18. de åtgärder som använd- aren ska vidta för att skydda betalningsinstrumentet och hur användaren ska anmäla att ett betalningsinstrument kommit bort eller obehörigen använts,

19. ett säkert förfarande för underrättelse om ett misstänkt eller faktiskt bedrägeri eller säkerhetshot, 20. i förekommande fall, un- der vilka omständigheter leve- rantören förbehåller sig rätten att spärra ett betalningsinstru-

ment enligt 5 kap. 4 §,

21. betalarens ansvar enligt

5 kap. 51–57 §§,

22. hur och inom vilken tids- frist som användaren ska under- rätta leverantören om felaktigt genomförda betalningstransaktio- ner eller obehöriga transaktioner,

23. leverantörens ansvar för initiering eller genomförande av transaktioner enligt 5 kap. 44–

48§§,

24. villkoren för återbetal-

ning enligt 5 kap. 25–27 §§,

25. i förekommande fall, upp- gift om att användaren ska anses ha godkänt de ändrade villkoren enligt 14 § om användaren inte före den dag då de föreslås träda

Om ett ramavtal ingås på distans på begäran av betal- tjänstanvändaren, och detta gör att betaltjänstleverantören inte kan uppfylla kraven i 10 och 11 §§, ska dessa krav i stället uppfyllas av denne omedelbart efter det att ramavtalet har in- gåtts. Det sagda gäller inte för en

Information enligt 10 § ska tillhandahållas på papper eller annat varaktigt medium, ut- tryckas på ett lättillgängligt sätt och vara tydlig och lätt att för- stå. Den ska vara på svenska eller på annat språk som parterna kommer överens om. Det sagda gäller inte för en leverantör av kontoinformationstjänster.

Författningsförslag

SOU 2016:53

i kraft underrättar leverantören om att användaren inte godkän- ner dem,

24. avtalets löptid,

25. om uppsägningstider och avgifter för uppsägning enligt 14 § tredje stycket eller 15 §,

26. eventuella avtalsbestäm- melser om vilket lands lag som ska tillämpas för ramavtalet och om vilken domstol som är be- hörig, och

27. vilka förfaranden för klago- mål och prövning utanför dom- stol som finns för användaren.

i kraft underrättar leverantören om att användaren inte godkän- ner dem,

26. avtalets löptid,

27. om uppsägningstider och avgifter för uppsägning enligt 14 § tredje stycket eller 15 §,

28. eventuella avtalsbestäm- melser om vilket lands lag som ska tillämpas för ramavtalet och om vilken domstol som är be- hörig, och

29. vilka förfaranden för klago- mål och prövning utanför dom- stol som finns för användaren.

11 §

12 §

Betaltjänstanvändaren har under avtalsförhållandet alltid rätt att på begäran få avtalsvillkoren för ramavtalet samt den infor- mation som anges i 10 § i en handling eller i någon annan läs- bar och varaktig form som är tillgänglig för användaren. Det sagda gäller inte för ramavtal som avser tillhandahållande av konto- informationstjänster.

SOU 2016:53

Författningsförslag

leverantör av kontoinformations- tjänster.

13 §

15 §

Betaltjänstanvändaren får säga upp ramavtalet med omedelbar verkan, såvida inte parterna har kommit överens om en uppsägnings- tid. Betaltjänstleverantören får inte göra gällande en längre uppsäg- ningstid för användaren än en månad.

Om leverantören säger upp ett ramavtal som ingåtts på obe- stämd tid, ska uppsägningstiden vara minst två månader.

Ett ramavtal ska kunna sägas	Ett ramavtal ska kunna sägas
upp avgiftsfritt av användaren	upp avgiftsfritt av användaren
efter tolv månader.	efter sex månader.

När leverantören får ta ut en avgift för uppsägningen, ska av- giften motsvara de faktiska kostnader som uppsägningen medför för leverantören. Periodiska avgifter för betaltjänster ska betalas endast för tiden fram till det att avtalet upphör att gälla. Om sådana avgifter har betalats i förskott, ska de återbetalas i motsvarande omfattning.

5kap.

1 §

En	betaltjänstleverantör får	En	betaltjänstleverantör får
inte ta ut någon avgift av en		inte ta ut någon avgift av en
betaltjänstanvändare för fullgör-		betaltjänstanvändare för fullgör-
andet	av sin informationsskyl-	andet	av sin informationsskyl-

En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om beta- laren har lämnat sitt samtycke till att den genomförs. Betalaren kan lämna sitt samtycke direkt till

Författningsförslag SOU 2016:53

dighet samt av skydds- och korri-	dighet samt av skydds- och korri-
geringsåtgärder enligt detta kapi-	geringsåtgärder enligt detta kapi-
tel förutom i de fall som anges i	tel förutom i de fall som anges i
10, 15 och 23 §§. När avgifter får	29, 34 och 42 §§. När avgifter får
tas ut enligt någon av dessa be-	tas ut enligt någon av dessa be-
stämmelser ska de vara skäliga	stämmelser ska de vara skäliga
och motsvara betaltjänstleveran-	och motsvara betaltjänstleveran-
törens faktiska kostnader.	törens faktiska kostnader.

Om en betalningstransaktion inte medför någon valutaväxling, ska betalaren och betalningsmottagaren betala de avgifter som deras respektive betaltjänstleverantör tar ut.

Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare från att erbjuda betalaren en nedsättning vid användning av ett visst betalningsinstrument.

En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av betalaren vid användning av ett betalningsinstrument.

2 §11

För elektroniska pengar och sådana betalningsinstrument som avses i 4 kap. 19 § första stycket får betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren i ramavtal komma överens om

1.att leverantören inte behöver underrätta användaren att betal- ningsordern har avvisats, om det av sammanhanget klart framgår att den inte har utförts,

2.att betalaren inte får återkalla betalningsordern efter att ha godkänt att den genomförs,

3. andra tidsgränser för ge-	3. andra tidsgränser för ge-
nomförandet än de som anges i	nomförandet än de som anges i
18–22 §§, eller	37–41 §§, eller

4. att det inte ska vara möjligt att spärra betalningsinstrumentet.

3 §

En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om beta- laren har lämnat sitt samtycke till att den genomförs.

11 Senaste lydelse 2011:775.

SOU 2016:53 Författningsförslag

	sin kontoförvaltande	betaltjänst-
	leverantör, via betalningsmottag-
	aren eller via en leverantör av
	betalningsinitieringstjänster.
Betaltjänstleverantörens	Betaltjänstleverantörens
skyldigheter avseende	respektive betaltjänstanvändarens
betalningsinstrument	skyldigheter avseende
	ett betalningsinstrument
5 §
Betaltjänstleverantören ska
	1. se till att villkoren för utgiv-
	ning och användning av betal-
	ningsinstrument är objektiva, icke-
	diskriminerande och proportionella,
1. se till att den personliga	2. se till att de personaliserade
koden till betalningsinstrumen-	behörighetsfunktioner	som är
tet inte görs tillgänglig av leve-	knutna till betalningsinstrumen-
rantören för andra än den betal-	tet inte görs tillgängliga av leve-
tjänstanvändare som har rätt att	rantören för andra än den betal-
använda betalningsinstrumentet,	tjänstanvändare som har rätt att
	använda betalningsinstrumentet,
2. inte skicka betalningsinstru-	3. inte skicka betalningsinstru-
ment till någon som inte har	ment till någon som inte har
beställt det, förutom då ett betal-	beställt det, förutom då ett betal-
ningsinstrument som redan inne-	ningsinstrument som redan inne-
has av användaren ska ersättas,	has av användaren ska ersättas,
3. se till att användare när	4. se till att användare när
som helst har möjlighet att på	som helst har möjlighet att på
lämpligt sätt anmäla till leveran-	lämpligt sätt anmäla till leveran-
tören att ett betalningsinstru-	tören att ett betalningsinstru-
ment har kommit bort eller obe-	ment har kommit bort eller obe-
hörigen använts eller begära att	hörigen använts eller begära att
en spärr hävs enligt 4 § fjärde	en spärr hävs enligt 4 § fjärde
stycket, och	stycket, och
4. förhindra användning av be-	5. förhindra användning av be-
talningsinstrumentet när en an-	talningsinstrumentet när en an-
mälan enligt 3 har lämnats.	mälan enligt 4 har lämnats.

Författningsförslag SOU 2016:53

En	betaltjänstleverantör ska		En betaltjänstleverantör ska
under 18 månader efter det att			under 18 månader efter det att
en anmälan		eller en begäran	en anmälan eller en begäran
enligt första		stycket 3 lämnats	enligt första		stycket 4		lämnats
bevara information som gör det			bevara information som gör det
möjligt	för	betaltjänstanvänd-	möjligt	för	betaltjänstanvänd-
aren att visa att en anmälan eller			aren att visa att en anmälan eller
begäran har lämnats. Sådan in-			begäran har lämnats. Sådan in-
formation ska lämnas till använd-			formation ska lämnas till använd-
aren om användaren begär det.			aren om användaren begär det.
			En	anmälan		enligt	första
			stycket 3	ska	vara	avgiftsfri för
			användaren.		Betaltjänstleveran-
			tören får endast ta ut avgift för de
			ersättningskostnader som uppkom-
			mit till följd av att betalnings-
			instrumentet förkommit eller an-
			vänts obehörigen.

6 §

Betaltjänstanvändaren är skyl- dig att

1. skydda de personaliserade behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet, 2. vid vetskap om att betal- ningsinstrumentet kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleve-

rantören, och

3. i övrigt följa de villkor som enligt kontoavtalet gäller för an- vändning av betalningsinstrumen- tet.

Författningsförslag

SOU 2016:53

25 §

En betalare har rätt till återbetalning från sin betaltjänstleve- rantör om betalningstransaktionen initierats av eller via betalnings- mottagaren, och

1.betalningstransaktionens exakta belopp inte angavs i samband med att den godkändes, och

2.betalningstransaktionens belopp överstiger det belopp som be- talaren rimligen kunde ha förväntat sig med hänsyn till sitt tidigare utgiftsmönster, villkoren i ramavtalet och andra relevanta omstän- digheter.

På begäran av betaltjänstleve-	På begäran av betaltjänstleve-
rantören ska betalaren informera	rantören ska betalaren informera
leverantören om sådana omstän-	leverantören om sådana omstän-
digheter som avses i första	digheter som avses i första
stycket 2. Återbetalningen ska	stycket 2.	Återbetalningen	ska
uppgå till hela beloppet av den	uppgå till hela beloppet av den
genomförda transaktionen.	genomförda transaktionen. Valu-
	teringsdagen	för kreditering	av
	betalarens betalkonto får inte in-

falla senare än den dag då beloppet debiterades kontot.

Om betalaren och betaltjänstleverantören har avtalat om att en referensväxelkurs ska tillämpas på betalningstransaktionen, och den avtalade referensväxelkursen har använts, får betalaren inte hävda att förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda på grund av den växelkurs som tillämpats.

För autogireringar som om- fattas av artikel 1 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betal- ningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/200912 har betalaren

12 EUT L 94,30.3.2012, s. 22 (Celex 32012R0260).

Om villkoren i betaltjänst- leverantörens ramavtal med be- talaren är uppfyllda, får betalarens betaltjänstleverantör inte vägra att utföra en godkänd betalnings- order, oavsett om den har initi- erats av betalaren, eller betal- ningsmottagaren såvida inte ut- förandet av betalningsordern skulle strida mot annan lag.

Detsamma gäller om betalnings- ordern har initierats av en leve- rantör av betalningsinitierings- tjänster.

En betaltjänstleverantör som vägrar att utföra en betalnings- order eller initiera en betalnings- transaktion ska underrätta betal- tjänstanvändaren om detta på avtalat sätt snarast möjligt och senast inom de tidsfrister som anges i 37 och 38 §§. Av under- rättelsen ska framgå

SOU 2016:53

Författningsförslag

en ovillkorlig rätt till återbetal- ning inom de tidsfrister som följer av 27 §.

29 §

En betaltjänstleverantör som vägrar att utföra en betalnings- order ska underrätta betaltjänst- användaren om detta på avtalat sätt snarast möjligt och senast inom de tidsfrister som anges i 18 och 19 §§. Av underrättelsen ska framgå

1.om möjligt, skälen för vägran, och

2.vilket förfarande som tillämpas för att rätta till fel som kan ha föranlett vägran.

Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för en underrättelse enligt första stycket om

1.det finns skälig grund för vägran, och

2.leverantören får ta ut sådan avgift enligt ett ramavtal med betal- tjänstanvändaren.

30 §

Författningsförslag SOU 2016:53

	31 §
Vid tillämpning av 18, 19 och		Vid tillämpning av 37, 38 och
25–29 §§ ska en betalningsorder		44–48 §§ ska en betalningsorder
som betaltjänstleverantören har		som betaltjänstleverantören har
vägrat att utföra anses inte ha		vägrat att utföra anses inte ha
blivit mottagen av leverantören.		blivit mottagen av leverantören.
	33 §
När en betalningstransaktion		När en betalningstransaktion
initieras av eller via betalning-		initieras av en leverantör av be-
smottagaren får betalaren	inte	talningsinitieringstjänster eller av
återkalla betalningsordern	efter	eller via betalningsmottagaren får
det att denne har överfört ordern		betalaren inte återkalla betal-
eller gett sitt godkännande till		ningsordern efter det att betalar-
att genomföra transaktionen till		en har gett sitt godkännande att
mottagaren.		initiera	betalningstransaktionen
		till leverantören av betalningsini-
		tieringstjänster eller gett sitt god-
		kännande	till att genomföra
		transaktionen till mottagaren.

Vid autogiro får betalaren, trots första stycket och utan att det påverkar rätten till återbetalning, återkalla betalningsordern senast i slutet av den bankdag som föregår den dag som avtalats för debite-

ring av medlen.
Om en	betaltjänstanvändare	Om en	betaltjänstanvändare
och en betaltjänstleverantör har		och en betaltjänstleverantör har
avtalat enligt 9 § om den tid-		avtalat enligt 28 § om den tid-
punkt vid vilken en betalnings-		punkt vid vilken en betalnings-
order ska anses vara mottagen, får		order ska anses vara mottagen, får
användaren trots första stycket		användaren trots första stycket
återkalla	en betalningsorder	återkalla	en betalningsorder
senast i slutet av den bankdag		senast i slutet av den bankdag
som föregår den avtalade dagen.		som föregår den avtalade dagen.
	34 §
Efter de tidpunkter som anges		Efter de tidpunkter som anges
i 13 och 14 §§ får betalnings-		i 32 och 33 §§ får betalnings-
ordern återkallas endast om detta		ordern återkallas endast om detta
har avtalats mellan betaltjänst-		har avtalats mellan betaltjänst-

Bestämmelserna i 37–41 §§ gäller för betalningstransaktioner i Sverige som genomförs i euro eller i svenska kronor.

Bestämmelserna i 37–41 §§ gäller också för betalningstrans- aktioner där det sker en växling mellan euro och svenska kronor, om

SOU 2016:53

Författningsförslag

användaren och dennes betal- tjänstleverantör. För att återkal- lelse efter de tidpunkter som anges i 14 § första och andra styckena ska få ske, krävs även att betalningsmottagaren god- känner återkallelsen.

användaren och de berörda betal- tjänstleverantörerna. För att åter- kallelse efter de tidpunkter som anges i 33 § första och andra styckena ska få ske, krävs också att betalningsmottagaren god- känner återkallelsen.

36 §

Bestämmelserna i 18–22 §§ gäller för betalningstransaktioner i Sverige som genomförs i euro eller i svenska kronor.

Bestämmelserna i 18–22 §§ gäller också för betalningstrans- aktioner där det sker en växling mellan euro och svenska kronor, om

1.växlingen sker i Sverige, och

2.när det gäller en transaktion till eller från ett annat land, över- föringen av medlen mellan länderna sker i euro.

Bestämmelserna i 18–22 §§ är

även tillämpliga på andra betal- ningstransaktioner än de som anges i första och andra stycke- na.

Bestämmelserna i 18, 19, 21 och 22 §§ är dock inte tillämp- liga, om annat har avtalats mellan betaltjänstanvändaren och betal- tjänstleverantören. Om använ- daren och leverantören, med av- vikelse från 18 § första stycket, avtalar om när kreditering av betalningsmottagarens leveran- törs konto senast ska ske, får tid- punkten inte vara senare än fyra bankdagar efter det att betal- ningsordern mottagits enligt 19 §.

Bestämmelserna i 37–41 §§ är

även tillämpliga på andra betal- ningstransaktioner än de som anges i första och andra stycke- na.

Bestämmelserna i 37, 38, 40 och 41 §§ är dock inte tillämp- liga, om annat har avtalats mellan betaltjänstanvändaren och betal- tjänstleverantören. Om använ- daren och leverantören, med av- vikelse från 37 § första stycket, avtalar om när kreditering av betalningsmottagarens leveran- törs konto senast ska ske, får tid- punkten inte vara senare än fyra bankdagar efter det att betal- ningsordern mottagits enligt 38 §.

Författningsförslag SOU 2016:53

	37 §
När en	betalningsorder har	När en	betalningsorder har
mottagits enligt 9 §, ska betalar-		mottagits enligt 28 §, ska betalar-
ens betaltjänstleverantör se till		ens betaltjänstleverantör se till
att betalningstransaktionens be-		att betalningstransaktionens be-
lopp krediteras betalningsmot-		lopp krediteras betalningsmot-
tagarens	betaltjänstleverantörs	tagarens	betaltjänstleverantörs
konto senast vid slutet av näst-		konto senast vid slutet av näst-
följande bankdag.		följande bankdag.

För betalningstransaktioner som initierats på papper får betal- tjänstleverantören förlänga tiden med en bankdag.

39 §

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska valutera och göra betalningstransaktionens belopp tillgängligt på mottagarens betal- konto.

Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens betal- konto ska vara senast den bankdag då betalningstransaktionens be- lopp krediteras mottagarens betaltjänstleverantörs konto.

Betalningsmottagarens betal-	Betalningsmottagarens betal-
tjänstleverantör ska säkerställa	tjänstleverantör ska säkerställa
att betalningstransaktionens be-	att betalningstransaktionens be-
lopp ställs till mottagarens för-	lopp ställs till mottagarens för-
fogande så snart som möjligt efter	fogande så snart som möjligt efter
det att beloppet krediteras mot-	det att beloppet krediteras mot-
tagarens leverantörs konto.	tagarens leverantörs konto när
	det hos leverantören
	1. inte görs någon valutaväx-
	ling, eller
	2. görs en växling mellan euro
	och en medlemsstats valuta eller
	mellan två medlemsstaters valutor.
	Tredje stycket gäller även be-
	talningar inom en och samma
	betaltjänstleverantör.

Valuteringsdagen för debitering av betalarens betalkonto infaller tidigast när betalningstransaktionens belopp debiteras detta betal- konto.

SOU 2016:53

Författningsförslag

För autogiro gäller att en betalningsorder ska lämnas i sådan tid att betalningstransaktionen kan slutföras på den överenskomna för- fallodagen.

40 §

Om betalningsmottagaren	Om betalningsmottagaren
inte har något betalkonto hos	inte har något betalkonto hos
betaltjänstleverantören som tar	betaltjänstleverantören som tar
emot medlen, ska denne göra	emot medlen, ska denne göra
dem tillgängliga för mottagaren	dem tillgängliga för mottagaren
inom den tid som anges i 18 och	inom den tid som anges i 37 och
19 §§.	38 §§.

42 §

Om en betalningsorder utförts med hjälp av en unik identifika- tionskod, ska betalningsordern anses ha utförts korrekt i förhållande till den betalningsmottagare som angetts i identifikationskoden.

Om den unika identifika-	Om den unika identifika-
tionskod som angetts av betal-	tionskod som angetts av betal-
tjänstanvändaren är felaktig, ska	tjänstanvändaren är felaktig, ska
betaltjänstleverantören inte vara	betaltjänstleverantören inte vara
ansvarig enligt 25–29 §§ för att	ansvarig enligt 44–48 §§ för att
betalningstransaktionen inte har	betalningstransaktionen inte har
genomförts eller för brister i	genomförts eller för brister i
genomförandet av transaktionen.	genomförandet av transaktionen.
Betaltjänstleverantören till den	Betaltjänstleverantören till den
betaltjänstanvändare som läm-	betaltjänstanvändare som läm-
nade betalningsordern ska dock	nade betalningsordern ska dock
vidta skäliga åtgärder för att få	vidta skäliga åtgärder för att få
tillbaka de medel som betal-	tillbaka de medel som betal-
ningstransaktionen avsåg. Leve-	ningstransaktionen avsåg. Leve-
rantören får ta ut en avgift av	rantören får ta ut en avgift av
användaren för de åtgärder som	användaren för de åtgärder som
vidtas, om ett ramavtal med an-	vidtas, om ett ramavtal med an-
vändaren medger det.	vändaren medger det. Betal-
	ningsmottagarens betaltjänstleve-
	rantör ska bistå i detta arbete och
	lämna all relevant information
	för att medlen ska kunna återfås.

Författningsförslag SOU 2016:53

Om det inte är möjligt att

återfå de medel som betalnings- transaktionen avsåg ska betal- tjänstleverantören till den betal- tjänstanvändare som lämnade be- talningsordern på skriftlig begäran förse betaltjänstanvändaren med all relevant information som denne behöver för att återvinna medlen på rättslig väg.

44 §

Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att en betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt.

Om	betalarens	betaltjänst-	Om	betalarens	betaltjänst-
leverantör kan styrka att mot-			leverantör kan styrka att mot-
tagarens leverantör har tagit emot			tagarens leverantör har tagit emot
betalningstransaktionens belopp			betalningstransaktionens belopp
enligt 18 §, ansvarar mottagarens			enligt 37 §, ansvarar mottagarens
leverantör gentemot mottagaren			leverantör gentemot mottagaren
för att transaktionen genomförs			för att transaktionen genomförs
korrekt.			korrekt.
		45 §
Om	betalarens	betaltjänst-	Om	betalarens	betaltjänst-
leverantör ansvarar för genom-			leverantör ansvarar för genom-
förandet av en betalningstrans-			förandet av en betalningstrans-
aktion enligt 25 § första stycket,			aktion enligt 44 § första stycket,
ska leverantören utan onödigt			ska leverantören utan onödigt
dröjsmål återbetala beloppet i en			dröjsmål återbetala beloppet i en
transaktion som inte genom-			transaktion som inte genom-
förts eller genomförts bristfälligt			förts eller genomförts bristfälligt
till betalaren eller återställa det			till betalaren eller återställa det
debiterade betalkontots konto-			debiterade betalkontots konto-
ställning till den som det skulle ha			ställning till den som det skulle ha
haft om den bristfälligt genom-			haft om den bristfälligt genom-
förda transaktionen		inte hade	förda transaktionen inte hade ägt
ägt rum.			rum. Valuteringsdagen för kredi-
			tering av betalarens betalkonto får

SOU 2016:53

Författningsförslag

Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar för genomförandet av en transaktion enligt 25 § andra stycket ska leverantören så snart som möjligt ställa transaktionens belopp till betalningsmottagarens förfogan- de eller kreditera mottagarens betalkonto med motsvarande be- lopp.

Om en betalare har initierat en betalningsorder, och betal- ningstransaktionen inte genom- förs eller genomförs bristfälligt, ska betalarens betaltjänstleveran- tör på begäran av betalaren så snart som möjligt försöka spåra betalningstransaktionen och underrätta betalaren om resul- tatet.

inte infalla senare än den dag då beloppet debiterades kontot.

Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar för genomförandet av en transaktion enligt 44 § andra stycket ska leverantören så snart som möjligt ställa transaktionens belopp till betalningsmottagarens förfogan- de eller kreditera mottagarens betalkonto med motsvarande be- lopp. Valuteringsdagen för kredi- tering av betalningsmottagarens betalkonto får inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts korrekt.

När en betalningstransaktion genomförs för sent ska betalnings- mottagarens betaltjänstleverantör, på begäran av betalarens betal- tjänstleverantör se till att valute- ringsdagen för kreditering av betal- ningsmottagarens konto inte in- faller senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalnings- transaktionen hade genomförts korrekt.

Författningsförslag SOU 2016:53

46 §

Betalningsmottagarens betal-	Betalningsmottagarens betal-
tjänstleverantör ansvarar gent-	tjänstleverantör ansvarar gent-
emot mottagaren för att betal-	emot mottagaren för att betal-
ningstransaktionens belopp ställs	ningstransaktionens belopp ställs
till mottagarens förfogande enligt	till mottagarens förfogande enligt
20 § och för att en betalnings-	39 § och för att en betalnings-
order som initierats av eller via	order som initierats av eller via
mottagaren överförs korrekt till	mottagaren överförs korrekt till
betalarens betaltjänstleverantör i	betalarens betaltjänstleverantör i
enlighet med 19 §.	enlighet med 38 §.

En betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt första stycket och har försökt utföra en betalningsorder ska så snart som möjligt överföra den berörda betalningsordern på nytt till betalarens betal-

tjänstleverantör.
			Om en betalningsorder över-
			förs sent ska beloppet valuteras på
			betalningsmottagarens		betalkonto
			senast den dag då beloppet skulle
			ha valuterats om betalningstrans-
			aktionen hade genomförts korrekt.
		47 §
Betalarens betaltjänstleveran-			Betalarens betaltjänstleveran-
tör ansvarar gentemot betalaren			tör ansvarar gentemot betalaren
för en inte genomförd eller brist-			för en inte genomförd eller brist-
fälligt	genomförd	betalnings-	fälligt	genomförd	betalnings-
transaktion som initierats av eller			transaktion som initierats av eller
via betalningsmottagaren, utom			via betalningsmottagaren, utom
då mottagarens betaltjänstleve-			då mottagarens betaltjänstleve-
rantör ansvarar gentemot mot-			rantör ansvarar gentemot mot-
tagaren enligt 27 §.			tagaren enligt 46§.
En	betalares betaltjänstleve-		En	betalares betaltjänstleve-
rantör som är ansvarig enligt			rantör som är ansvarig enligt
första stycket ska återbetala be-			första stycket ska återbetala be-
talningstransaktionens belopp till			talningstransaktionens belopp till
betalaren eller återställa det debi-			betalaren eller återställa det debi-
terade	betalkontots	kontoställ-	terade	betalkontots	kontoställ-
ning till den som det skulle ha			ning till den som det skulle ha

SOU 2016:53

Författningsförslag

haft om den bristfälligt genom- förda transaktionen inte hade ägt rum.

Om en betalningstransaktion initierats av eller via betalnings- mottagaren, och transaktionen inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska mottagarens betal- tjänstleverantör på begäran av mottagaren så snart som möjligt försöka spåra betalningstrans- aktionen och underrätta mot- tagaren om resultatet.

haft om den bristfälligt genom- förda transaktionen inte hade ägt rum. Valuteringsdagen för kre- ditering av betalarens betalkonto ska infalla senast den dag då beloppet debiterades kontot.

Om betalarens betaltjänstleve- rantör kan visa att betalnings- mottagarens betaltjänstleverantör har tagit emot betalningstrans- aktionens belopp vid en för sent genomförd betalningstransaktion ska betalningsmottagarens betal- tjänstleverantör valutera beloppet på betalningsmottagarens betal- konto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om transak- tionen hade genomförts korrekt.

49 §

Betaltjänstleverantören får kräva att betaltjänstanvändaren an- svarar för betalningstransaktionens belopp, om användaren inte underrättar leverantören utan onödigt dröjsmål efter att ha fått vet- skap om att transaktionen genomförts på ett felaktigt sätt. Detsam- ma gäller om leverantören har lämnat information om transaktionen till användaren eller gjort informationen tillgänglig för denne enligt bestämmelserna i 4 kap. och användaren inte underrättar leveran- tören inom 13 månader från det att beloppet belastat kontot.

SOU 2016:53 Författningsförslag

59 §

Om en leverantör av betal- ningsinitieringstjänster är ansvarig för en betalningstransaktion som inte har genomförts eller genom- förts bristfälligt eller för en obe- hörig betalningstransaktion ska leverantören omedelbart ersätta den kontoförvaltande betaltjänst- leverantören för de förluster, in- begripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som upp- kommit hos betaltjänstleverantören enligt 44–48 §§ eller 51–55§§.

61 §

Bestämmelserna i detta kapitel får inte frångås till nackdel för en

betaltjänstanvändare.
Första stycket hindrar dock	Första stycket hindrar dock
inte att en betaltjänstleverantör	inte att en betaltjänstleverantör
kommer överens med en betal-	kommer överens med en betal-
tjänstanvändare som inte är kon-	tjänstanvändare som inte är kon-
sument om avvikelser från be-	sument om avvikelser från be-
stämmelserna i 1 § första stycket,	stämmelserna i 1 § första stycket,
1 § första stycket, 6–8 §§, 13–	25–27 §§, 32–34 §§, 44–49 §§ och
15 §§ och 25–30 §§.	51–55 §§.
	5 a kap. Operativa risker och
	stark kundautentisering
	Hantering av operativa risker
	1 §
	Betaltjänstleverantörer ska ha
	ett system med lämpliga åtgärder
	och kontrollmekanismer för att
	hantera operativa risker och säker-
	hetsrisker som är förknippade med
	de betaltjänster som de tillhanda-

103

SOU 2016:53 Författningsförslag

stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar deras verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betal- tjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

Finansinspektionen ska sam-		Finansinspektionen ska sam-
råda med	Konkurrensverket	råda	med		Konkurrensverket
innan en tillsynsåtgärd eller ett		innan en tillsynsåtgärd eller ett
ingripande vidtas mot någon som		ingripande		vidtas		mot	någon
har ansvar för betalningssystem		som har ansvar för betalnings-
för överträdelse av 7 kap. 1 och		system för överträdelse av 7 kap.
2 §§.		1 och 2 §§ samt 3 § andra stycket
		eller mot ett kreditinstitut för över-
		trädelse av 4 §.
		Utöver Finansinspektionen är
		Riksbanken behörig myndighet i
		fråga	om	rätten enligt			2 § att
		begära upplysningar av utländska
		företag som tillhandahåller betal-
		tjänster i Sverige från en filial
		eller genom ett ombud enligt 3 kap.
		26 § samt från en sådan central
		kontaktpunkt			som	avses	i 2 §
		tredje stycket.
	2 §
Betalningsinstitut, registrera-		Betalningsinstitut, registrera-
de betaltjänstleverantörer och den		de betaltjänstleverantörer, den
eller de som har ansvar för ett be-		som har ansvar för ett betalnings-
talningssystem ska lämna Finans-		system, den som bedriver sådan
inspektionen de upplysningar om		verksamhet som avses i 1 kap. 6 §
sin verksamhet och därmed sam-		5 och 7 § 8, samt utländska före-
manhängande	omständigheter	tag som tillhandahåller betaltjänst-
som inspektionen begär.		er i Sverige från en filial eller
		genom	ett	ombud		enligt	3 kap.
		26 § ska lämna Finansinspektion-
		en de upplysningar om sin verk-
		samhet och därmed samman-
		hängande		omständigheter som
		inspektionen begär.

109

SOU 2016:53 Författningsförslag

3. ett företag som har fått i	3. ett företag som har fått i
uppdrag att utföra visst arbete,	uppdrag att utföra visst arbete,
eller vissa funktioner åt institutet	eller vissa funktioner åt institutet
eller leverantören.	eller leverantören, och
	4. en sådan central kontakt-
	punkt som avses i 2 §.

En undersökning hos en registrerad betaltjänstleverantör får endast omfatta den verksamhet som avser tillhandahållande av betaltjänster.

4 a §

		Finansinspektionen får hän-
		skjuta frågor som rör ett förfaran-
		de av en annan behörig myndig-
		het inom EES till Europeiska
		bankmyndigheten för tvistlösning
		i de fall som framgår av artikel 27
		i Europaparlamentets och rådets
		direktiv 2015/2366. Inspektionen
		ska avvakta med att meddela be-
		slut i väntan på Europeiska bank-
		myndighetens avgörande.
	5 §
Finansinspektionen ska föra		Finansinspektionen ska föra
ett register över betalningsinsti-		ett register över betalningsinsti-
tut, registrerade betaltjänstleve-		tut, registrerade betaltjänstleve-
rantörer, deras ombud och filial-		rantörer, deras ombud och filial-
er. Registret ska innehålla upp-		er samt över de aktörer som har
gifter om vilka betaltjänster som		anmält att de bedriver sådan verk-
betalningsinstitut,	registrerade	samhet som avses i 1 kap. 6 § 5
betaltjänstleverantörer, deras om-		och 7 § 8. Registret ska innehålla
bud och filialer har rätt att till-		uppgifter om vilka betaltjänster
handahålla. Registret ska hållas		som betalningsinstitut, registre-
tillgängligt hos	Finansinspek-	rade betaltjänstleverantörer, deras
tionen.		ombud och filialer har rätt att
		tillhandahålla. Registret ska även

innehålla uppgifter om tillstånd som återkallats enligt 11 § samt uppgifter om de registrerade betal-

111

Om en behörig myndighet i ett annat land har underrättat Finansinspektionen om att ett betalningsinstitut överträtt före- skrifter i det landet, ska inspek- tionen utan onödigt dröjsmål vidta de åtgärder som anges i 8– 11 §§ mot institutet, om det före- ligger någon omständighet som anges där. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet samt de behöriga myndig- heterna i övriga berörda länder inom EES-området om vilka åtgärder som vidtas.

Författningsförslag

SOU 2016:53

tjänstleverantörer som inte längre uppfyller villkoren för registrering enligt 2 kap. 3 §. Registret ska hållas tillgängligt hos Finans- inspektionen.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska bankmyndigheten om den infor- mation som förs in i registret enligt första stycket samt om skälen till att ett tillstånd återkallats enligt 11 § eller till att en registrerad betaltjänstleverantör inte längre uppfyller villkoren för registrering enligt 2 kap. 3 §.

13 §

Om en behörig myndighet i ett annat land har underrättat Finansinspektionen om att ett be- talningsinstitut överträtt före- skrifter i det landet, ska inspek- tionen vidta de åtgärder som anges i 8–11 §§ mot institutet, om det föreligger någon omstän- dighet som anges där. Inspektion- en ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

21 §

Finansinspektionen får före-	Finansinspektionen får före-
lägga ett utländskt företag som	lägga ett utländskt företag som
tillhandahåller betaltjänster i en-	tillhandahåller betaltjänster i
lighet med 3 kap. 26 eller 27 §	enlighet med 3 kap. 26 eller 27 §

112

SOU 2016:53

att göra rättelse, om dess verk- samhet med betaltjänster i Sverige inte bedrivs enligt gällan- de bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansie- ring av terrorism eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalar- en som skall åtfölja överföringar av medel och sådan lag som kompletterar den förordningen.

Finansinspektionen får före- lägga ett utländskt företag som tillhandahåller betaltjänster från en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § att göra rättelse om dess verksamhet med betal- tjänster i Sverige inte bedrivs i enlighet med 4 och 5 kap.

Författningsförslag

att göra rättelse, om dess verk- samhet med betaltjänster i Sverige inte bedrivs enligt gällan- de bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansie- ring av terrorism eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja över- föringar av medel och om upp- hävande av förordning (EG) nr 1781/200614 och sådan lag som kompletterar den förordningen.

Om ett utländskt företag som i

Sverige tillhandahåller betal- tjänster i enlighet med 3 kap. 26 § från en filial eller genom ett om- bud inte bedriver denna verk- samhet i enlighet med bestämmel- serna i denna lag ska Finans- inspektionen utan dröjsmål underrätta den behöriga myndig- heten i företagets hemland. Finans- inspektionen får förelägga företaget att göra rättelse om dess verk- samhet med betaltjänster i Sverige inte bedrivs i enlighet med 4 och 5 kap.

Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första eller andra stycket ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela för-

14 EUT L 141,5.6.2015, s. 1(Celex 32015R0847).

113

SOU 2016:53

Författningsförslag

2.Genom lagen upphävs lagen (2010:738) om obehöriga trans- aktioner med betalningsinstrument.

3.En juridisk person som fått tillstånd att bedriva verksamhet som betalningsinstitut senast den 13 januari 2018 får fortsätta med verksamheten till och med den 13 juli 2018 i enlighet med kraven i lagen (2010:751) om betaltjänster. En sådan juridisk person ska på begäran lämna upplysningar om sin verksamhet till Finansinspek- tionen för att inspektionen senast den 13 juli 2018 ska kunna bedöma om bestämmelserna i 2 och 3 kap. är uppfyllda. Om Finansinspek- tionen bedömer att förutsättningarna för tillstånd enligt 2 kap. 6 och 7 §§ är uppfyllda för en sådan juridisk person ska Finansinspektion- en meddela tillstånd oavsett om den juridiska personen har ansökt om det. Finansinspektionen ska informera den berörda juridiska per- sonen innan tillstånd meddelas.

4.En fysisk eller juridisk person som fått tillstånd att bedriva verk- samhet som registrerade betaltjänstleverantörer före den 13 januari 2018 får fortsätta med verksamheten till och med den 13 januari 2019 i enlighet med kraven i lagen (2010:751) om betaltjänster. Om Finansinspektionen bedömer att förutsättningarna för att bevilja undantag enligt 2 kap. 3 § är uppfyllda för en sådan fysisk eller juri- disk person ska Finansinspektionen meddela tillstånd oavsett om personen har ansökt om det. Finansinspektionen ska informera den berörda fysiska eller juridiska personen innan tillstånd meddelas.

5.En juridisk person som har beviljats tillstånd att som betalnings- institut tillhandahålla betaltjänster som avses i 1 kap. 2 § 6 p lagen (2010:751) om betaltjänster får behålla detta tillstånd för att till- handahålla sådana betaltjänster som avses i 1 kap. 2 § 2 p med undan- tag för genomförande av betalningstransaktioner eller överföring av medel som täcks av ett kreditutrymme. För att en sådan juridisk person ska få behålla sitt tillstånd ska Finansinspektionen senast den 13 januari 2020 ha fått information som visar att kraven i 3 kap. 1–3 §§ är uppfyllda.

115

SOU 2016:53

Författningsförslag

1.3Förslag till

lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och terrorism ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §16

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1.bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2.livförsäkringsrörelse,

3.verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4.verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finans- inspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverk- samhet,

5.försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkrings- förmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, be- driven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6.verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7.fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8.verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registre- ring enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

9.verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355),

10.verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller re- gistrerat revisionsbolag,

11.yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12.yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

16 Senaste lydelse 2014:278.

117

Om ett institut för elektro- niska pengar eller en registrerad utgivare vill tillhandahålla betal- tjänster genom ombud, ska om- budet anmälas för registrering hos Finansinspektionen.

1. ombudets namn, adress, samt ombudets unika identifika- tionskod eller identifikationsnum- mer om sådana uppgifter finns,

2. om ombudet är en juridisk person, namn, personnummer eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställan- de direktör,

3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämp- liga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att till- handahålla betaltjänster,

119

SOU 2016:53

Författningsförslag

1.4Förslag till

lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektro- niska pengar

dels att 3 kap. 18–21, 25 och 27 §§ samt 5 kap. 1, 2, 5, 13 och 27 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 28 a § och 5 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

18 §

Om ett institut för elektro- niska pengar eller en registrerad utgivare vill tillhandahålla betal- tjänster genom ombud, ska insti- tutet eller utgivaren anmäla om- budet för registrering hos Finans- inspektionen.

Anmälan ska innehålla

1. ombudets namn och adress,

2. om ombudet är en juridisk person, namn, personnummer eller motsvarande samt adress för dem som ingår i ombudets sty- relse eller är verkställande direk- tör,

Författningsförslag

SOU 2016:53

4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspek- tionen registrera ombudet i det register som inspektionen för med stöd av 5 kap. 5 §. Institut för elektroniska pengar och re- gistrerade utgivare ska försäkra sig om att ombud som agerar för deras räkning informerar betal- tjänstanvändarna om detta för- hållande.

4.ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och

5.uppgift om vilka betal- tjänster som ombudet har mandat att tillhandahålla.

Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspek- tionen registrera ombudet i det register som inspektionen för med stöd av 5 kap. 5 §. Finans- inspektionen ska inom två måna- der från det att anmälan togs emot meddela institutet för elektroniska pengar eller den registrerade ut- givaren om sådan registrering har gjorts. När registrering har gjorts får ombudet tillhandahålla betal- tjänster. Institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska försäkra sig om att ombud som agerar för deras räkning in- formerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande.

19 §

Om ett institut för elektroniska pengar vill distribuera elektroniska pengar, lösa in elektroniska pengar eller tillhandahålla betaltjänster genom ombud i ett annat land inom EES, ska institutet underrätta

Finansinspektionen om detta.
Underrättelsen ska innehålla
1. en plan för den avsedda	1. en plan för den	avsedda
verksamheten med uppgift om	verksamheten med uppgift om
ombudets organisation och de	ombudets organisation	och de
tjänster som ombudet avser att	tjänster som ombudet avser att
tillhandahålla, och	tillhandahålla,

120

SOU 2016:53

Författningsförslag

2. uppgifter om ombudets namn och adress samt dess an- svariga ledning.

Innan Finansinspektionen be- slutar att registrera ombudet en- ligt 5 kap. 5 §, ska inspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet. Under- rättelsen ska innehålla uppgifterna enligt andra stycket. Finans- inspektionen får vägra att regi- strera ombud eller återkalla en utförd registrering, om den be- höriga myndigheten i det andra landet har skälig anledning att anta att penningtvätt eller finan- siering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller har försökt genomföras i anknytning till om- budet, eller om anlitandet av om- budet kan öka risken för pen- ningtvätt eller finansiering av terrorism.

2.uppgifter om ombudets namn och adress samt dess an- svariga ledning,

3.de övriga uppgifter som fram- går av i 18 § andra stycket 1–5, och

4.uppgift om den dag då verk- samheten via ombudet ska på- börjas i det andra landet.

Innan Finansinspektionen be- slutar att registrera ombudet en- ligt 5 kap. 5 §, ska inspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet. Under- rättelsen ska innehålla de uppgifter som avses i andra stycket. Finans- inspektionen ska vägra att regi- strera ombud eller återkalla en utförd registrering, om inspek- tionen har skälig anledning att anta att penningtvätt eller finan- siering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller försök att genom- föra sådana brott har förekommit

ianknytning till ombudet, eller om anlitandet av ombudet kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Finans- inspektionen ska vid denna be- dömning beakta den information som inspektionen har tagit emot från den behöriga myndigheten i det andra landet.

Om Finansinspektionen vägrar att registrera ett ombud enligt tredje stycket och den behöriga myndigheten i det andra landet inte har samma uppfattning i frågan om det finns risk för pen-

121

Författningsförslag

SOU 2016:53

ningtvätt eller finansiering av ter- rorism på grund av att ombudet anlitats ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet om be- slutet att vägra registrera om- budet.

Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha tagit emot en underrättelse enligt andra stycket fatta beslut om registrering och underrätta den behöriga myn- digheten i det andra landet och institutet för elektroniska pengar om beslutet. Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster i det andra landet innan registrering har ägt rum.

20 §

Ett institut för elektroniska pengar som avser att ge ut elektro- niska pengar eller tillhandahålla betaltjänster genom en filial i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksam-

heten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla
1. en	plan	för	den	avsedda	1. en	plan	för	den	avsedda
verksamheten med uppgift om					verksamheten med uppgift om
filialens	organisation			och de	filialens	organisation			och de
tjänster som den avser att till-					tjänster som den avser att till-
handahålla, och					handahålla,
2. uppgifter om i vilket land					2. uppgifter om i vilket land
filialen ska inrättas samt om filial-					filialen ska inrättas samt om filial-
ens adress och ansvariga ledning.					ens adress och ansvariga ledning,
					och
					3. uppgift om den dag då verk-
					samheten via filial ska påbörjas i
					det andra landet.
Innan Finansinspektionen be-					Innan Finansinspektionen be-
slutar att registrera filialen enligt					slutar att registrera filialen enligt
5 kap.	5 §,	ska	inspektionen		5 kap.	5 §,	ska	inspektionen

122

SOU 2016:53

Författningsförslag

underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet. Under- rättelsen ska innehålla uppgifter- na enligt första stycket. Finans- inspektionen får vägra att regi- strera en filial eller återkalla en utförd registrering, om den behö- riga myndigheten i det andra lan- det har skälig anledning att anta att penningtvätt eller finansiering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller har försökt genom- föras i anknytning till filialen, eller om anlitandet av filialen kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet. Under- rättelsen ska innehålla de upp- gifter som avses i första stycket. Finansinspektionen ska vägra att registrera en filial eller återkalla en utförd registrering, om in- spektionen har skälig anledning att anta att penningtvätt eller finansiering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller försök att genomföra sådana brott har före- kommit i anknytning till filialen, eller om anlitandet av filialen kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Finansinspektionen ska vid denna bedömning beakta den informa- tion som inspektionen tagit emot från den behöriga myndigheten i det andra landet.

Om Finansinspektionen väg- rar att registrera en filial enligt andra stycket och den behöriga myndigheten i det andra landet inte har samma uppfattning i frågan om det finns risk för pen- ningtvätt eller finansiering av ter- rorism på grund av att filialen anlitats ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet om beslut- et att vägra registrera filialen.

Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha tagit emot en underrättelse enligt första stycket fatta beslut om registrering och underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet och insti-

123

Författningsförslag SOU 2016:53

	tutet för elektroniska pengar om
	beslutet. Filialen	får inte	till-
	handahålla betaltjänster i det andra
	landet innan registrering har ägt
	rum.
21 §
Finansinspektionen ska lämna	Finansinspektionen ska lämna
över en underrättelse enligt 20 §	över en underrättelse enligt 19
till den behöriga myndigheten i	eller 20 §§ till den behöriga myn-
det land där filialen ska inrättas	digheten i det land där filialen
inom en månad från det att	ska inrättas eller där ombudet ska
underrättelsen från institutet för	verka inom en månad från det
elektroniska pengar togs emot.	att underrättelsen från institutet
	för elektroniska	pengar	togs
	emot.

25 §

Om ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad ut- givare avser att ändra den verksamhet som avses i 18, 19, 20, 22 eller 24 § ska institutet eller utgivaren underrätta Finansinspektionen

innan ändringen genomförs.
Om ändringen rör verksam-	Om ändringen rör verksam-
het som ett institut för elektro-	het som ett institut för elektro-
niska pengar bedriver i ett annat	niska pengar bedriver i ett annat
land, ska Finansinspektionen	land,	ska	Finansinspektionen
underrätta den behöriga myndig-	inom en månad från det att
heten i det andra landet om	underrättelsen togs emot under-
ändringen.	rätta den behöriga myndigheten
	i det andra landet om ändringen.
27 §
Ett utländskt företag som avses	Efter att ha tagit emot en under-
i 26 § första stycket får ge ut	rättelse från en myndighet i ett
elektroniska pengar eller tillhanda-	annat EES-land om att ett
hålla betaltjänster i Sverige från	utländskt företag avser att ge ut
sitt hemland så snart Finansinspek-	elektroniska pengar eller till-
tionen har tagit emot en underrät-	handahålla betaltjänster i Sverige
telse från behörig myndighet i före-	genom	ett	ombud, en filial eller

124

Författningsförslag

SOU 2016:53

för elektroniska pengar verksam- het i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen inom en månad från det att underrättelsen togs emot underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om ändringen.

5 kap.

1 §

Finansinspektionen utövar tillsyn över att denna lag och före- skrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. För institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare omfattar tillsynen även att deras verksamhet med utgivning av elektroniska pengar drivs i enlighet med andra författningar som reglerar dess verksam- het, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om till- synen över övriga utgivare av elektroniska pengar som avses i 2 kap. 2 § ska i stället bestämmelserna om tillsyn i de lagar som reglerar deras verksamhet tillämpas, om inte annat följer av denna lag.

Om ett företag som fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar från en filial i Sverige enligt 3 kap. 28 § inte följer bestämmelserna i denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruk- tioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verk- samhet, får Finansinspektionen återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Detsamma gäller om företaget på annat sätt visat sig olämpligt att ge ut elektroniska pengar.

Om ett filialtillstånd återkallas med stöd av andra stycket ska 12 § tillämpas. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myn- digheten i det land där företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Utöver Finansinspektionen är

Riksbanken behörig myndighet i fråga om rätten enligt 2 § utländska företag som ger ut elektroniska pengar eller tillhandahåller betal- tjänster genom filial i Sverige, eller tillhandahåller betaltjänster,

126

Författningsförslag

SOU 2016:53

dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.

27 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.beräkningen av genomsnittligt utestående skulder enligt 2 kap.

3 § 5,

2.vad som utgör tillräckliga styr- och kontrollformer vid pröv- ning av en ansökan enligt 2 kap. 6 § första stycket 2 a,

3.beräkningen av kapitalkrav enligt 3 kap. 2 § första stycket,

4.hur institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska hantera medel enligt 3 kap. 6 §,

5.hur institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska hantera medel enligt 3 kap. 7 § andra stycket som tagits emot i utbyte mot utgivna elektroniska pengar och andra medel som tagits emot för genom-förandet av betalningstransaktioner och hur stor andel av medlen hos insti-tuten eller utgivarna som omfattas av skyddskraven enligt 3 kap. 7 § tredje och fjärde styckena,

6.vilka uppgifter som ska ges till Finansinspektionen enligt 3 kap.

8 §,

7.vilka uppgifter som ska anses relevanta enligt 3 kap. 9 §,

8.vilka uppgifter som ska läm-

8. vad institut för elektro- niska pengar och registrerade ut- givare ska iaktta och vilka krav som institutet eller utgivaren ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 3 kap. 29 §,

9. vilka upplysningar ett insti- tut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet enligt 2 §, och

nas enligt 3 kap. 19 § andra stycket,

9.vad institut för elektro- niska pengar och registrerade ut- givare ska iaktta och vilka krav som institutet eller utgivaren ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 3 kap. 29 §,

10.vilka upplysningar ett in- stitut för elektroniska pengar, en registrerad utgivare eller ett ut- ländskt företag som ger ut elektro- niska pengar eller tillhandahåller betaltjänster genom filial i Sverige, eller tillhandahåller betaltjänster, distribuerar elektroniska pengar eller löser in elektroniska pengar

130

Inledning

SOU 2016:53

möjligheter ska utnyttjas. I de fall direktiven ger medlemsstaterna möjlighet att ställa mer långtgående krav ska behovet av ett starkt konsumentskydd beaktas.

2.2Utredningsarbetet

Arbetet med den del av uppdraget som gäller det andra betaltjänst- direktivet påbörjades i februari 2016. Sju sammanträden, varav ett tvådagarssammanträde, har i den här delen hållits med den expert- grupp som har knutits till utredningen.

Utredningen har även träffat eller på annat sätt haft kontakt med företrädare för s.k. tredjepartsbetaltjänstleverantörer, kortnätverk och andra aktörer som tillhandahåller betaltjänster.

Genomförandearbetet i andra länder har följts genom att departe- mentssekreteraren Monika Johansson, expert i utredningen, deltagit vid av EU-kommissionen anordnade möten i Bryssel, där samtliga länder inom EES-området har kunnat diskutera direktivets genom- förande.

2.3Betänkandets disposition

Betänkandet inleds med en kort beskrivning av den svenska reg- leringen i fråga om betaltjänster och en kortfattad sammanfattning av innehållet i det andra betaltjänstdirektivet (kapitel 3). Utredningens överväganden och förslag i fråga om genomförandet av direktivet finns i kapitlen 4–13. Kapitel 14 innehåller utredningens konse- kvensanalys. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser behandlas i kapitel 15 och slutligen följer en författningskommentar till lag- förslagen (kapitel 16). Utredningens direktiv finns i sin helhet i bi- laga 1. I bilaga 2 finns det andra betaltjänstdirektivet och dess bilagor. Bilaga 3 innehåller en parallelluppställning över det andra betaltjänst- direktivets artiklar och de bestämmelser i gällande rätt eller i utred- ningens författningsförslag som genomför varje artikel. Bilaga 4 och 5 innehåller de tidigare redovisade delrapporterna.

134

Bakgrund

SOU 2016:53

kortinnehavarens konto direkt utan i stället samlar kortutgivaren inköpen för en viss period och fakturerar sedan kortinnehavaren det sammanlagda beloppet för perioden. Ett kreditkort fungerar som ett betalkort men ger kortinnehavaren möjlighet till kredit och till att på så sätt betala skuldbeloppet i efterhand. Gemensamt för de beskrivna betalningsinstrumenten är att de initierar en överföring mellan två konton hos en eller flera betalningsförmedlare som i sin tur vidtar åtgärder för att medel ska föras över. För att kontobase- rade betalningar ska kunna genomföras krävs alltså att en eller flera mellanhänder medverkar.

Utöver de vanligaste betalningssätten har det under senare år utvecklats andra sätt att genomföra betalningar. Utvecklingen sker främst inom kortbetalningar och betalningar via mobiltelefoner samt genom förbättringar i de tekniska system som förmedlar och behand- lar betalningarna. Ett exempel på en mobil betaltjänst är applika- tionen Swish, som flera svenska banker ger ut till sina kunder för be- talningar i realtid mellan privatpersoner eller mellan privatpersoner och mindre företag eller föreningar. För att Swish ska fungera krävs att både avsändaren och mottagen är anslutna till Swish med sina respektive bankkonton i någon av de deltagande bankerna. Mot- tagaren identifieras genom att den som ska betala anger mottagarens mobiltelefonnummer. Auktorisationen av betalningen sköts med hjälp av e-legitimationen Mobilt BankID.

Det finns också ett ökat intresse att erbjuda betaltjänster hos andra företag än banker, t.ex. telekomoperatörer och internettjänst- företag.

Kontobaserade betalningar hanteras i olika betalningssystem. Alla stora banker och clearingorganisationer i Sverige deltar i Riksbankens betalningssystem RIX. Över bankernas konton i RIX görs både betalningar direkt mellan bankerna och den slutliga avvecklingen av betalningsuppdrag från bankkunderna. Alla betalningar som inne- fattar en överföring från ett konto i en bank till ett konto i en annan bank hanteras och avvecklas i RIX-systemet.

Massbetalningar mellan bankerna hanteras i Sverige i bankgiro- systemet som drivs av Bankgirocentralen (BGC). I bankgirosystemet hanteras och avvecklas bl.a. girobetalningar och autogirobetalningar. Dessutom hanterar BGC betalningar som har initierats i vissa andra system. På uppdrag av Svenska Bankföreningen driver BGC Data- clearingen, som är ett system för bl.a. vanliga banköverföringar från

136

SOU 2016:53

Bakgrund

konto till konto. BGC driver sedan 2012 även betalningssystemet Betalningar i Realtid (BiR). I detta system genomförs clearing och avveckling i realtid, vilket innebär att pengar kan föras direkt mellan olika konton.

3.2Det första betaltjänstdirektivet och motsvarande svensk reglering

Till grund för det nuvarande svenska regelverket om betaltjänster ligger Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG, nedan kallat det första betaltjänstdirektivet. Direktivets huvudsakliga syfte var att uppnå en mer harmoniserad inre marknad för betaltjänster och göra betalningar inom EES-området lika enkla, effektiva och säkra som nationella betalningar.

Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2010:751) om betaltjänster, betaltjänstlagen, och lagen (2010:738) om obehö- riga transaktioner med betalningsinstrument.

Betaltjänstlagen innehåller bestämmelser om betaltjänster som tillhandahålls i Sverige och utförs inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i euro eller i någon annan av EES-länder- nas valutor. I lagen finns också bestämmelser om betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer. Lagen innehåller vidare be- stämmelser om tillståndsplikt för tillhandahållande av betaltjänster, betalningsinstituts och registrerade betaltjänstleverantörers rörelse, informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster, genomför- ande av betaltjänster, behandling av personuppgifter, tillträde till betalningssystem, tillsyn och ingripanden. Föreskrifter som kom- pletterar lagen finns i förordningen (2010:1008) om betaltjänster och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2010:3) om betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer.

Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument reglerar de skyldigheter som en kontohavare har vid användningen av ett betalningsinstrument och vilket betalningsansvar som gäller vid obehöriga transaktioner.

137

Bakgrund

SOU 2016:53

3.3Det andra betaltjänstdirektivet

3.3.1Motiv och syfte

I november 2015 antog Europaparlamentet och Europeiska union- ens råd det andra betaltjänstdirektivet, direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2016 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direk- tiv 2007/64/EG. Detta inkluderar och upphäver det första betal- tjänstdirektivet.

Det andra betaltjänstdirektivet syftar huvudsakligen till att bidra till att utveckla en EU-omfattande marknad för elektroniska betal- ningar och till att skapa bättre förutsättningar för säkra och effek- tiva betalningar. I motiven till förslaget till direktivet (COM(2013) 547 final) anges bl.a. att konsumenterna under de senaste åren har ändrat sina betalningsvanor avsevärt. Förutom det växande antalet kortbetalningar har e-handeln och de smarta telefonerna banat väg för nya betalningssätt. En harmoniserad marknad bör uppnås genom att den rättsliga ramen för betaltjänster uppdateras och komplet- teras med regler för ökad insyn, innovation och säkerhet när det gäller massbetalningar.

I skälen till det andra betaltjänstdirektivet anges bl.a. följande om direktivets syfte. Den fortsatta utvecklingen av en integrerad inre marknad för säkra elektroniska betalningar är avgörande för att främja tillväxt i unionens ekonomi (skäl 5). Likvärdiga driftsvillkor bör säkerställas för både befintliga och nya aktörer på marknaden genom åtgärder som gör det möjligt för nya betalningsmetoder att nå ut till en större marknad. Detta bör öka effektiviteten inom be- talningssystemet och leda till större valfrihet och bättre insyn när det gäller betaltjänster, samtidigt som konsumenternas förtroende för en harmoniserad betalningsmarknad stärks (skäl 6).

Säkerhetsrisker som är relaterade till elektroniska betalningar har ökat under de senaste åren. Detta beror på att elektroniska be- talningar har blivit mer tekniskt komplicerade samtidigt som nya betaltjänster har utvecklats. Säkra betaltjänster är en grundläggande förutsättning för en välfungerande marknad för betaltjänster. Betal- tjänstanvändarna bör därför skyddas mot sådana säkerhetsrisker (skäl 7).

138

SOU 2016:53

Bakgrund

3.3.2Direktivets innehåll

Det andra betaltjänstdirektivet utvidgar begreppet betaltjänst till att omfatta även betalningsinitieringstjänster och kontoinforma- tionstjänster. Tillämpningsområdet för direktivet utökas också i fråga om geografiskt område och valutor. Vidare ger direktivet betalnings- institut rätt till tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder och i den omfattning som krävs för att betalningsinstituten effektivt och obehindrat ska kunna tillhandahålla betaltjänster.

Direktivet innehåller också flera nya bestämmelser som reglerar frågor om säkerhet och hantering av risker i samband med betal- tjänstleverantörers kommunikation med betaltjänstanvändare, t.ex. i fråga om en betalningstransaktion. Utöver de nämnda områdena medför direktivet även ändringar på andra områden som reglerades av det första betaltjänstdirektivet.

Direktivet är disponerat enligt följande. Den inledande avdel- ningen behandlar syfte, tillämpningsområde och definitioner (artik- larna 1–4). I direktivets avdelning II regleras bl.a. de krav som ställs på betaltjänstleverantörer (artiklarna 5–37). I avdelning III finns reg- ler om villkor och informationskrav för betalningstjänster (artik- larna 38–60). Avdelning IV innehåller bestämmelser om rättigheter och skyldigheter i samband med tillhandahållandet och användandet av betalningstjänster (artiklarna 61–103). Avdelning V innehåller bestämmelser om delegerade akter (artiklarna 104–106). Avdelning VI innehåller avslutande bestämmelser (artikel 107–115).

3.3.3Utgångspunkter för utredningens arbete

Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Detta inne- bär att medlemsstaterna inte är bundna av t.ex. direktivets termi- nologi och systematik. Avgörande är att lagstiftningen uppnår det resultat i sak som direktivet syftar till.

Det framgår av artikel 107 att det andra betaltjänstdirektivet är avsett att åstadkomma en fullharmonisering av den inre marknaden för betaltjänster inom Europeiska unionen. Detta innebär att hand- lingsutrymmet för medlemsstaterna är begränsat. Direktivet ger vissa

139

Definitioner

SOU 2016:53

4.inlösen av transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument har använts,

5.penningöverföring, eller

6.genomförande av betalningstransaktioner där

a.betalaren godkänner transaktionen med någon form av utrust- ning för telekommunikation, digital teknik eller informations- teknik, och

b.betalningen sker till systemoperatören, som endast fungerar som mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leveran- tören av varorna eller tjänsterna.

Definitionen av betaltjänster i betaltjänstlagen överensstämmer mate- riellt sett med det första betaltjänstdirektivets definition av be- greppet, som framgår av bilaga I till det direktivet.

4.2.2Definitionen av betaltjänster

i det andra betaltjänstdirektivet

Enligt det andra betaltjänstdirektivets artikel 2 ska dess bestäm- melser tillämpas på betaltjänster som tillhandahålls inom unionen. I artikel 4.3 finns en definition av betaltjänster, som hänvisar till bi- laga I till direktivet.

Av bilagan framgår att följande tjänster är att betrakta som betal- tjänster i direktivets mening:

1.Tjänster som möjliggör kontantinsättningar på ett betalkonto samt alla åtgärder som krävs för förvaltningen av ett betalkonto.

2.Tjänster som möjliggör kontantuttag från ett betalkonto samt alla åtgärder som krävs för förvaltningen av ett betalkonto.

3.Genomförande av betalningstransaktioner, däribland överföring av medel på ett betalkonto hos användarens betaltjänstleveran- tör eller någon annan betaltjänstleverantör:

a.Genomförande av autogireringar, inklusive engångsauto- gireringar.

b.Genomförande av betalningstransaktioner med kontokort eller liknande utrustning.

142

SOU 2016:53

Definitioner

c.Genomförande av betalningar, inklusive stående betalnings- order.

4.Genomförande av betalningstransaktioner, när medlen täcks av en betaltjänstanvändares kreditutrymme:

a.Genomförande av autogireringar, inklusive engångsauto- gireringar.

b.Genomförande av betalningstransaktioner med kontokort eller liknande utrustning.

c.Genomförande av betalningar, inklusive stående betalnings- order.

5.Utgivande av betalningsinstrument och/eller förvärv av betal- ningstransaktioner.

6.Penningöverföring.

7.Betalningsinitieringstjänster.

8.Kontoinformationstjänster.

De sex första punkterna är alltså desamma som i det första betal- tjänstdirektivet. Punkt 7 i det första betaltjänstdirektivet om s.k. systemoperatörstjänster har tagits bort. De tjänster som omfattades av denna bestämmelse avser sådana betaltjänster som tillhandahålls av tele-, informationstekniks- eller nätoperatörer, t.ex. SMS-betaltjänst- er. Samtidigt har två helt nya punkter tillkommit; betalningsinitie- ringstjänster och kontoinformationstjänster. Av dessa punkter följer att begreppet betaltjänst fått en delvis ny och ändrad innebörd.

4.2.3Överväganden och förslag

Förslag: Begreppet betaltjänst i 1 kap. 2 § betaltjänstlagen ska utvidgas till att omfatta även betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Den nuvarande lydelsen av 1 kap. 2 § 6 p utgår. Definitioner av begreppen betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster som överensstämmer med det andra betaltjänstdirektivets definitioner ska tas in i 1 kap. 4 § betal- tjänstlagen.

143

Definitioner

SOU 2016:53

I 1 kap. 2 § 1 p ska begreppet transaktioner ersättas med åt- gärder och i 3 p samma lagrum ska begreppet utfärdande ersättas med utgivning.

Betalningsinitieringstjänster

Begreppet betalningsinitieringstjänst definieras i det andra betal- tjänstdirektivets artikel 4.15 som ”en tjänst för att initiera en betal- ningsorder på begäran av betaltjänstanvändaren med avseende på ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör”. I skälen till direk- tivet anförs följande om denna tjänst.

Sedan det första betaltjänstdirektivet antogs har nya typer av betal- tjänster uppkommit, och då främst i fråga om internetbetalningar. Särskilt inom e-handelsområdet har det utvecklats betalningsinitie- ringstjänster, som med hjälp av programvara skapar en bro mellan säljföretagets webbplats och internetbankplattformen hos betalarens kontoförvaltande betaltjänstleverantör för att initiera betalningar genom överföringar av medel via internet (skäl 27).

Betalningsinitieringstjänster gör det möjligt för en leverantör av en sådan tjänst att försäkra en betalningsmottagare att betalningen för en vara eller tjänst har initierats. På så sätt får betalningsmot- tagaren incitament att frigöra varan eller tillhandahålla tjänsten utan onödigt dröjsmål. Betalningsinitieringstjänster är en billig lösning för både säljare och konsument, och ger konsumenter utan konto- kort möjlighet att handla på nätet. Eftersom dessa tjänster inte om- fattas av det första betaltjänstdirektivet övervakas inte leverantör- erna av någon myndighet och de behöver inte heller följa det första betaltjänstdirektivets bestämmelser. Det leder i sin tur till en rad rättsliga problem som bör besvaras genom det andra betaltjänst- direktivet(skäl 29).

För att genomföra direktivets bestämmelser i fråga om begreppet betaltjänst bör det i betaltjänstlagen anges att även betalnings- initieringstjänster är sådana betaltjänster som avses i lagen.

Definitionen av betalningsinitieringstjänst bör i svensk lagstift- ning överensstämma med direktivets och föras in i 1 kap. 4 § betal- tjänstlagen. De centrala termerna i direktivets definition, som betal- ningsorder, betalkonto och betaltjänstanvändare, definieras i 1 kap. 4 § betaltjänstlagen och är alltså etablerade begrepp. Det är inte

144

SOU 2016:53

Definitioner

avsikten att införa någon ändrad betydelse av dessa termer med det nya direktivet.

Betalningsinitieringstjänster antas främst vara efterfrågade inom e-handelsområdet. Definitionen av begreppet bör dock vara teknik- neutral, vilket definitionen i direktivet också är. Definitionen av betalningsinitieringstjänst bör alltså vara densamma som direktivets artikel 4.15. Det andra betaltjänstdirektivets regler om betalnings- initieringstjänster behandlas närmare i kapitel 6.

Vad innebär det att punkten 7 i bilagan

till första betaltjänstdirektivet har tagits bort?

De tjänster som omfattades av den tidigare lydelsen av punkten 7, som i betaltjänstlagen motsvaras av definitionen i 1 kap. 2 § 6 p, avser främst betalningstransaktioner som görs med mobiltelefon, dator och eller annan teknisk utrustning och där operatören av systemet endast är en mellanhand mellan betalaren och den leverantör som tillhandahåller en tjänst. Operatören tillför alltså inte något mer- värde till tjänsten. Den tekniska utrustningen fungerar bara som ett instrument som verifierar att en betalning ska göras från betalarens konto. Sådana betalningstransaktioner kan t.ex. avse betalning för parkering, köp av buss-, tåg- eller tunnelbaneresa eller betalning av varor eller tjänster via SMS där systemoperatören bara agerar som en mellanhand i betalningen.

De tjänster som omfattades av den tidigare lydelsen av punk- ten 7 i bilagan till det första betaltjänstdirektivet är inte betalnings- initieringstjänster. Leverantörer av den senare typen av tjänster initierar en betalning från någon annan betaltjänstleverantörs konto, t.ex. ett bankkonto. När det gäller systemoperatörstjänster, som t.ex. SMS-tjänster, är det konto som debiteras antingen det kon- tantkort som operatören själv tillhandahåller kunden, dvs. ett slags förbetalt betalkonto, eller kundens konto hos mobiloperatören, där löpande avgifter för kundens användning av operatörens tjänster debiteras, för att faktureras med löpande mellanrum. System- operatören tillhandahåller alltså betaltjänstanvändaren en form av betalkonto. Det innebär att operatören, i motsats till vad som gäller för en leverantör av betalningsinitieringstjänster, kommer i besitt- ning av kundens medel. Systemoperatörstjänsterna kan alltså inte jämställas med betalningsinitieringstjänster.

145

Definitioner

SOU 2016:53

Frågan är då vad det innebär att systemoperatörstjänster inte längre omfattas av punkten 7 i bilagan till det andra betaltjänst- direktivet.

I artikel 3 redovisas flera betalningstransaktioner och tjänster som är undantagna från direktivets bestämmelser. Artikel 3 l) kan ge ledning i frågan. Av denna artikel följer att vissa betalningstrans- aktioner som genomförs med hjälp av teleutrustning eller informa- tionsteknisk utrustning för inköp av t.ex. digitalt innehåll såsom spel, filmklipp och dylikt är undantagna från direktivets bestäm- melser. En förutsättning för att detta undantag ska vara tillämpligt är dock att den enskilda transaktionen avser mindre belopp, högst 50 euro, och att betalningstransaktionernas sammanlagda värde för en abonnent inte överstiger 300 euro per månad. Undantagets ut- formning talar alltså för att transaktioner som överstiger de angivna beloppen omfattas av direktivets bestämmelser, trots att punkten 7 i bilaga I till det första betaltjänstdirektivet saknar motsvarighet i uppräkningen av betaltjänster i bilaga I till det andra betaltjänst- direktivet. Av skälen till det andra betaltjänstdirektivet framgår det inte heller att avsikten skulle vara att lämna dessa tjänster utanför direktivets tillämpningsområde. I stället får de anses vara omfattade av någon av punkterna 1–6 i bilaga I till det andra betaltjänstdirek- tivet, som motsvaras av punkterna 1–5 i 1 kap. 2 § betaltjänstlagen. Beroende på den underliggande betalningens karaktär kan olika punkter vara tillämpliga för olika tjänster och aktörer.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts bör alltså 1 kap. 2 § 6 p betaltjänstlagen ersättas med begreppet betalningsinitieringstjänst, och de tjänster som nu omfattas av denna punkt får i stället anses vara omfattade av någon av punkterna 1–5 i paragrafen, beroende på betalningstransaktionens karaktär i det enskilda fallet.

Kontoinformationstjänster och begreppet online

Begreppet kontoinformationstjänst definieras i artikel 4.16 i det andra betaltjänstdirektivet som ”en onlinetjänst för att tillhandahålla sam- manställd information om ett eller flera betalkonton som betaltjänst- användaren innehar hos antingen en annan betaltjänstleverantör eller hos fler än en betaltjänstleverantör”. I skäl nr 28 till direktivet anförs följande om denna tjänst.

146

SOU 2016:53

Definitioner

Kontoinformationstjänster erbjuder betaltjänstanvändaren samlad nätbaserad information om ett eller flera betalkonton som innehas hos en eller flera andra betaltjänstleverantörer och som nås via den kontoförvaltande betaltjänstleverantörens webbaserade gränssnitt. Dessa tjänster ger betaltjänstanvändaren möjlighet att omedelbart vid en viss tidpunkt få en överblick över sin ekonomiska situation. Även dessa tjänster bör omfattas av bestämmelserna i det andra betaltjänstdirektivet i syfte att ge ett välfungerade skydd åt konsu- menternas betalningar och kontouppgifter samt för att uppnå en rättslig förutsägbarhet i fråga om ställningen för leverantörer av kontoinformationstjänster.

I konsekvens med direktivets reglering bör det i 1 kap. 2 § betal- tjänstlagen anges att kontoinformationtjänster är sådana betaltjänster som omfattas av lagen. En definition av begreppet som stämmer överens med direktivets definition bör också tas med i 1 kap. 4 § betaltjänstlagen. I likhet med direktivets definition av begreppet be- talningsinitieringstjänst innehåller definitionen av kontoinformations- tjänst termer som redan är etablerade i nuvarande betaltjänstlagen.

I detta sammanhang kan det noteras att betalkonto i 1 kap. 4 § 4 p betaltjänstlagen definieras som ”ett konto som innehas i en eller flera betaltjänstanvändares namn och som är avsett för genom- förandet av betalningstransaktioner”. En betalningstransaktion defi- nieras i 10 p samma lagrum som ”insättning, uttag eller överföring av medel som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren obe- roende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren”. Definitionerna av dessa två begrepp överensstämmer med definitionerna i såväl det första som det andra betaltjänstdirektivet. I förarbetena till betaltjänstlagen anfördes följande i fråga om vad som utgör ett betalkonto.

Den närmare avgränsningen av vad som utgör ett betalkonto bör så- ledes göras med utgångspunkt i att ett betalkonto ska vara avsett för utförande av betalningstransaktioner. Avgörande för bedömningen är sålunda kontots syfte och funktion. Detta innebär att det i första hand är kontohavarens möjligheter att genomföra betalningar som avgör huruvida ett visst konto är ett betalkonto. Det faktum att en betalning kan göras till ett konto medför inte i sig att det utgör ett betalkonto. Däremot bör konton som ger innehavaren möjlighet att utföra över- föringar av medel utan restriktioner som huvudregel anses utgöra betal- konton. Detta gäller både transaktionskonton och sparkonton där betal- ningstransaktioner kan göras utan restriktioner. Vidare bör konton som används för såväl löpande transaktioner, sparande och hantering av

147

Definitioner

SOU 2016:53

räntor och amorteringar på bolån som huvudregel anses utgöra betal- konton. Även i detta fall är det avgörande att dessa konton bl.a. är av- sedda att användas för utförande av betalningstransaktioner. Förekom- sten av restriktioner avseende kontohavarens rätt att disponera medlen på kontot, t.ex. att endast ett begränsat antal uttag får göras från kontot under en viss tidsperiod eller att innehavarens förfoganderätt till med- len på kontot är begränsad, tyder däremot på att kontot inte är avsett att användas för utförande av betalningstransaktioner. Förekomsten av sådana restriktioner bör typiskt sett medföra att kontot inte utgör ett betalkonto. I detta sammanhang bör dock noteras att regeringen tidi- gare har uttalat att ett konto som ålägger kontohavaren vissa restrik- tioner kan fungera väl för deposition av transaktionsmedel, men att sannolikheten att kontoformen integreras i betalningssystemet är mindre ju större restriktioner som uppställs avseende kontohavarens tillgång till medel (prop. 1995/96:74 s. 97). Exempel på konton där förfog- anderätten är begränsad är sådana spar- och placeringskonton där med- len binds på löptider från några månader upp till flera år, utan att kost- nadsfria uttag får göras under bindningstiden. Förekomsten av sådana restriktioner tyder på att kontot inte är avsett att användas för utför- ande av betalningstransaktioner, vilket innebär att kontot som huvud- regel inte anses utgöra ett betalkonto enligt nu föreslagen lagstiftning. Samma principer bör gälla avseende konton där endast ett eller ett fåtal uttag per år får göras kostnadsfritt. Sådana konton utgör som huvud- regel inte heller betalkonton.1

Definitionen av begreppet betalkonto innefattar således ett flertal typer av konton från vilka en leverantör av kontoinformations- tjänster kan inhämta information på begäran av betaltjänstanvänd- aren. Det avgörande för att bedöma om ett konto är ett betalkonto i betaltjänstlagens mening är således om innehavaren kan överföra medel utan restriktioner. Under definitionen faller alltså inte bara rena transaktionskonton, utan även sparkonton, investeringskonton och konton för hantering av t.ex. amorteringar på bolån, under förutsättningen att kontona är avsedda för betalningstransaktioner.

Det främsta syftet med kontoinformationstjänster är att betal- tjänstanvändaren snabbt och enkelt ska få en överblick över sin ekonomiska situation, t.ex. genom saldouppgifter för ett eller flera betalkonton. Som framgår av skälen till direktivet tycks dessa tjänster främst erbjudas via internet, t.ex. genom app-funktioner. I direk- tivets artikel 67, som rör bestämmelser om bl.a. tillgång till betal- kontoinformation i samband med kontoinformationstjänster, anges

1 Prop. 2009/10:220 s. 93 f.

148

SOU 2016:53

Definitioner

att rätten för betaltjänstanvändare att utnyttja kontoinformations- tjänster endast gäller när betalkontot är tillgängligt online (mer om artikel 67, se kapitel 6). Mot bakgrund av denna begränsning bör definitionen av kontoinformationstjänst endast innefatta sådana tjänster som tillhandahålls online.

Begreppet online är inte definierat i direktivet. Begreppet har av Svenska datatermgruppen översatts till direktansluten och defini- erats som en förbindelse ”som möjliggör direkt interaktiv kommu- nikation (med en databas, ett program eller ett programsystem”)2. I ljuset av denna definition samt utifrån direktivets kontext bör online rimligen tolkas så att det betalkonto som betalaren avser att använ- da sig av i samband med tjänsten ska stå i direkt kontakt med ett datasystem och möjliggöra betalningar genom detta system. I vissa fall kan även indirekt kontakt med ett datasystem föreligga genom ett s.k. subsystem som är nödvändigt för driften av systemet.

Normalt torde med konton som är tillgängliga online avses betal- konton som är tillgängliga via internet, men även betalkonton som är tillgängliga via andra datasystem kan förekomma. Begreppet on- line får anses vara etablerat och avse samtliga datasystem som kan vara aktuella, varför det bör kunna användas i lagtext.

Definitionen av kontoinformationstjänst bör således vara den- samma som i direktivets artikel 4.16. Bestämmelser som avser leve- rantörer av kontoinformationstjänster behandlas närmare i kapitel 6.

Övriga ändringar i begreppet betaltjänster

Den svenska översättningen av bilaga I till det andra betaltjänst- direktivet, punkterna 1–6 om betaltjänster, skiljer sig något i fråga om ordval från översättningen av den tidigare bilagan. Som exempel kan nämnas att begreppet åtgärder används i stället för transaktioner i punkten 1. I den engelska originaltexten har inga ändringar gjorts, mer än att meningsbyggnaden i punkten 3 har ändrats något.

Frågan är om det finns skäl att ändra lydelsen i någon eller några av punkterna i 1 kap. 2 § 1–5 p. betaltjänstlagen, vilka motsvarar definitionerna i punkterna 1–6 i bilagan.

2 http://www.datatermgruppen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=89& Itemid=91&obj=a63&uttr=online 5 juli 2016

149

Definitioner

SOU 2016:53

I 1 kap. 2 § 1 p anges att en form av betaltjänster är tjänster som gör det möjligt att sätta in och ta ut kontanter från ett betalkonto samt de transaktioner som krävs för förvaltning av kontot. En sådan transaktion kan enligt förarbetena till betaltjänstlagen vara ett uttag av en avgift från kontoinnehavaren.3

Begreppet transaktioner framstår i detta sammanhang som något snäv. Här kan jämföras med den engelska originaltexten som använ- der begreppet operations. Detta begrepp torde ha en vidare inne- börd och innefatta även andra åtgärder som krävs för förvaltning av kontot än just transaktioner. Det framstår därför som ändamåls- enligt att ersätta begreppet transaktioner i denna punkt med åtgär- der.

I 1 kap. 2 § 3 p används begreppet utfärdande i fråga om utfärd- ande av betalningsinstrument. Det kan jämföras med utgivande i den svenska översättningen av punkten 5 i bilaga I till det andra betaltjänstdirektivet samt issuing i den engelska originaltexten. En- ligt utredningens mening är termen utgivning en lämpligare över- sättning av issuing och den termen bör därför ersätta termen utfärd- ande i denna punkt.

4.3Övriga definitioner

Förslag: Definitioner av vissa centrala begrepp i det andra betal- tjänstdirektivet ska tas in i betaltjänstlagen.

I 1 kap. 4 § betaltjänstlagen har 27 begrepp som används i betal- tjänstlagen definierats. Dessa finns huvudsakligen i det andra betal- tjänstdirektivets artikel 4. Denna artikel innehåller – utöver begreppen betaltjänst, betalinitieringstjänst, och kontoinformationstjänst – definitioner av 45 begrepp, varav åtskilliga har tillkommit sedan det första betaltjänstdirektivet. Ett antal av de begrepp som tillkommit i det andra direktivet är av central betydelse för regleringen av betal- tjänster. I den utsträckning dessa definitioner saknar motsvarighet i svensk rätt och bedöms vara av vikt för den lagstiftning som genomför direktivet, bör definitionerna införas i betaltjänstlagen.

3 Prop. 2009/10:220 s. 87.

150

SOU 2016:53

Definitioner

Det saknas anledning att införa definitioner som inte kommer att ha betydelse i den svenska lagstiftning som föreslås (t.ex. direk- tivets definition av mikroföretag i artikel 4.26) eller när dess inne- börd kan klargöras i lagtext och författningskommentar utan att en uttrycklig definition tas in i lagen. Utredningen har inte funnit skäl att ändra eller ta bort någon eller några av de definitioner som i dag finns i 1 kap. 4 § betaltjänstlagen.

Nedan behandlas de definitioner i det andra betaltjänstdirek- tivets artikel 4 som är nya i förhållande till det första betaltjänst- direktivet och som bör införas i betaltjänstlagen.

Kontoförvaltande betaltjänstleverantör

I artikel 4.17 definieras en kontoförvaltande betaltjänstleverantör som ”en betaltjänstleverantör som tillhandahåller och förvaltar ett betal- konto för en betalare”. Samma definition bör föras in i betaltjänst- lagen.

Överföring av medel

Termen överföring av medel definieras i artikel 4.24 som ”en betal- tjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto, som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren”.

Termen har i den svenska översättningen av direktivtexten över- satts till betalning från det engelska begreppet credit transfer. Termen överföring av medel synes emellertid vara en lämpligare översättning av detta begrepp. Överföring av medel är en betaltjänst enligt direk- tivet och begreppet återkommer i p. 3 i bilaga I till direktivet, vars lydelse motsvarar samma punkt i bilaga I till det första betaltjänst- direktivet (jfr även 1 kap. 2 § 2 p betaltjänstlagen). I konsekvens med förslagen nedan att införa definitioner av begreppen inlösen av transaktionsbelopp och utgivning av betalningsinstrument, som också är betaltjänster, bör en definition av begreppet överföring av medel införas i betaltjänstlagen.

151

Definitioner

SOU 2016:53

Autentisering

I artikel 4.29 definieras autentisering som ”ett förfarande genom vilket en betaltjänstleverantör kan kontrollera en betaltjänstanvända- res identitet eller giltighet när det gäller användningen av ett specifikt betalningsinstrument, inklusive användarens personliga säkerhets- behörighetsuppgifter”. En definition som materiellt överensstäm- mer med den som anges i artikeln bör föras in i betaltjänstlagen. Personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter bör dock ersättas med personaliserade behörighetsfunktioner, se mer om detta nedan.

Stark kundautentisering

Enligt artikel 4.30 avses med stark kundautentisering ”en autenti- sering som grundas på användning av två eller flera element, kate- goriserade som kunskap (något som bara användaren vet), innehav (något som bara användaren har) och unik egenskap (något som användaren är), som är fristående från varandra så att det faktum att någon har kommit över ett av elementen inte äventyrar de andra elementens tillförlitlighet, och som är utformad för att skydda autentiseringsuppgifternas sekretess”. Det är alltså betaltjänstanvän- darens autentiseringsuppgifter som ska skyddas genom tillämpning av stark kundautentisering. Stark kundautentisering syftar till att ge ett bättre skydd av dessa uppgifter och det andra betaltjänstdirek- tivet innehåller flera bestämmelser som reglerar användningen av denna form av autentisering. I skäl 95 till direktivet anges att säker- het vid elektroniska betalningar är grundläggande för att säkerställa skydd för användarna och för utveckling av en sund e-handel. Av skäl 96 framgår att sådant skydd vanligen består av krypteringssystem som bygger på betalarens personliga anordningar, inbegripet kort- läsare eller mobiltelefoner, eller som den kontoförvaltande betal- tjänstleverantören tillhandahåller betalaren via en annan kanal, till exempel sms eller e-post. En definition som materiellt överensstäm- mer med den som anges i artikeln bör föras in i betaltjänstlagen. Begreppet behandlas närmare i avsnitt 10.4.

152

SOU 2016:53

Definitioner

Personaliserade behörighetsfunktioner

En definition av termen personliga säkerhetbehörighetsuppgifter finns i direktivets artikel 4.31. Med denna term avses ”personligt anpassa- de funktioner som betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänst- användaren för autentiseringsändamål”. I den svenska översätt- ningen av direktivet har termen ”personalised security credentials” i originaltexten alltså översatts till personliga säkerhetsbehörighets- uppgifter.

En definition av detta begrepp, som materiellt sett överens- stämmer med direktivets definition, bör införas i betaltjänstlagen. Den svenska översättningen av begreppet är enligt utredningens mening något missvisande och därför mindre lämplig att använda. Utredningen föreslår i stället att begreppet personaliserade behörig- hetsfunktioner ska användas. I den fortsatta framställningen kom- mer således detta begrepp att användas, när direktivtexten använder personliga säkerhetbehörighetsuppgifter. Det gäller även när direk- tivtexten citeras. Begreppet behandlas närmare i avsnitt 10.4.

Känsliga betalningsuppgifter

Direktivets artikel 4.32 definierar begreppet känsliga betalningsupp- gifter som ”uppgifter, inbegripet personaliserade behörighetsfunk- tioner, som kan användas för bedrägerier”. I samma artikel anges att när det gäller verksamhet som bedrivs av leverantörer av betal- ningsinitieringstjänster och leverantörer av kontoinformationstjänst- er utgör kontoinnehavarens namn och kontonumret inte sådana känsliga betalningsuppgifter som avses i artikeln. En definition som överensstämmer med i direktivets bör införas i betaltjänstlagen.

Grupp

Artikel 4.30 i det första betaltjänstdirektivet hänvisade i fråga om begreppet grupp till det numera upphävda direktivet 83/349 EEG. Betaltjänstlagen hänvisar i 1 kap. 4 § 14 p till definitionen av grupp i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella kon- glomerat.

153

Definitioner

SOU 2016:53

I det andra betaltjänstdirektivets artikel 4.40 definieras i stället en grupp4 som en grupp av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.1, 22.2 eller 22.7 i direktiv 2013/34/EU, eller företag enligt definitionen i artiklarna 4, 5, 6 och 7 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/20145 som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 10.1 eller artikel 113.6 eller 113.7 i förordning (EU) nr 575/20136.

Direktiv 2013/34/EU har genomförts i svensk rätt genom änd- ringar i årsredovisningslagen (1995:1554). Artikel 22.1 har genom- förts i 1 kap. 4 § den lagen. Paragrafen anger under vilka omstän- digheter ett företag är ett moderföretag respektive ett dotterföretag samt att ett moderföretag och ett dotterföretag tillsammans är en koncern. Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i kommissionens delegerade för- ordning (EU) nr 241/2014 reglerar bl.a. under vilka förutsättningar behöriga myndigheter får fastställa att en typ av företag som erkänns enligt tillämplig nationell lag räknas som kooperativ sammanslutning, ömsesidiga bolag eller sparbanker. En hänvisning till 1 kap. 4 § års- redovisningslagen och till de artiklar som anges i artikel 4.40 bör ersätta den definition av begreppet grupp som i dag finns i betal- tjänstlagen.

Elektroniskt kommunikationsnät

Av artikel 4.41 följer att termen elektroniskt kommunikationsnät definieras som ”ett nät enligt definitionen i artikel 2 a) i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG”. Begreppet används i artikel 3 l), som behandlas i kommande avsnitt. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemen- samt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunika- tionstjänster har genomförts i svensk rätt genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. I 1 kap. 7 § den lagen definieras

4I den svenska översättningen av direktivtexten används begreppet koncern. Utredningen anser att grupp är en lämpligare översättning av den engelska termen group.

5Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om kom- plettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut (EUT L 74, 14.3.2014, s. 8).

6Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till- synskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

154

SOU 2016:53

Definitioner

elektroniskt kommunikationsnät som ett ”system för överföring och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt passiva nätdelar och andra resurser som medger överföring av signaler, via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier oberoende av vilken typ av information som över- förs”. En hänvisning till denna definition bör införas i betaltjänst- lagen.

Elektronisk kommunikationstjänst

I direktivets artikel 4.42 definieras begreppet elektronisk kommu- nikationstjänst som ”en tjänst enligt definitionen i artikel 2 c) i direktiv 2002/21/EG”. Även detta begrepp används i artikel 3 l. I likhet med begreppet elektroniskt kommunikationsnät finns en defi- nition av detta begrepp i 1 kap. 7 § lagen om elektronisk kommuni- kation, av vilken följer att begreppet avser en ”tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät”. En hänvisning till denna definition bör föras in i betaltjänstlagen.

Inlösen av transaktionsbelopp

Enligt artikel 4.44 definieras inlösen av betalningstransaktioner som ”en betaltjänst som tillhandahålls av en betaltjänstleverantör som har ingått avtal med en betalningsmottagare om att denne ska acceptera och behandla betalningsmottagarens betalningstransaktioner och som leder till överföring av medel till betalningsmottagaren”. Detta är enligt direktivet en betaltjänst och återkommer i punkten 5 i bi- laga I till direktivet, vars lydelse överensstämmer med samma punkt i bilaga I till det första betaltjänstdirektivet. Denna punkt definierar en form av betaltjänst som ”utgivande av betalningsinstrument och/eller förvärv av betalningstransaktioner”7. I skäl 10 till direk- tivet anförs bl.a. att en neutral definition av begreppet införs i syfte att inte bara fånga upp de traditionella inlösenmodeller som rör användningen av kontokort utan också andra affärsmodeller, in-

7 I den svenska översättningen av direktivet används här förvärv som dock är synonymt med inlösen, jfr den engelska originaltexten samt 1 kap. 2 § 4 p betaltjänstlagen.

155

Definitioner

SOU 2016:53

klusive de modeller där mer än en inlösare medverkar. Detta bör enligt skälet säkerställa att säljföretag får samma skydd oavsett vilket betalningsinstrument som används om verksamheten är densamma som inlösen av korttransaktioner. För att säkerställa ett sådant skydd som anges i skäl 10 till direktivet bör en neutral definition av be- greppet införas i betaltjänstlagen.

I 1 kap. 2 § 4 p betaltjänstlagen används transaktionsbelopp i stället för betalningstransaktion. Detta framstår som mer ändamåls- enligt och bör därför användas i sammanhanget.

Utgivning av betalningsinstrument

I artikel 4.45 definieras utgivning av betalningsinstrument som ”en betaltjänst hos en betaltjänstleverantör som har ingått avtal om att tillhandahålla betalaren ett betalningsinstrument för att initiera och behandla betalarens betalningstransaktioner”. Utgivning av betalnings- instrument är en betaltjänst enligt direktivet och begreppet åter- kommer i p. 5 i bilaga I till direktivet, vars lydelse motsvarar samma punkt i bilaga I till det första betaltjänstdirektivet (jfr 1 kap. 2 § 3 p betaltjänstlagen där dock termen utfärdande används, utredningen föreslår dock att den ska ersättas med utgivning, se avsnitt 4.2.3). Det finns ingen motivering i skälen till direktivet till att varför det nu införs en definition av det aktuella begreppet. I konsekvens med förslaget att införa en definition av begreppet inlösen av trans- aktionsbelopp, som också är en betaltjänst, bör en definition av be- greppet utgivning av betalningsinstrument införas i betaltjänstlagen.

Kapitalbas

I artikel 4.46 definieras kapitalbas som ”en kapitalbas enligt defini- tionen i artikel 4.1.118 i förordning (EU) nr 575/20138 (tillsyns- förordningen) där åtminstone 75 % av primärkapitalet är i form av kärnprimärkapital enligt artikel 50 i den förordningen och supple- mentärkapitalet ska vara lika med eller mindre än en tredjedel av

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

156

SOU 2016:53

Definitioner

primärkapitalet”. En motsvarande definition av begreppet fanns inte i det första betaltjänstdirektivet.

Av 3 kap. 2 § första stycket betaltjänstlagen framgår bl.a. att ett betalningsinstitut vid varje tidpunkt ska ha en kapitalbas som mot- svarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Vid beräkningen av kapitalbasen och dess samman- sättning gäller tillsynsförordningen (andra stycket).

Kapitalbasen ska enligt artikel 4.46 ha en viss kvalitet, nämligen att primärkapitalet ska bestå till minst 75 procent av kärnprimär- kapital och att supplementärkapitalet ska vara lika med eller lägre än en tredjedel av primärkapitalet. Kapitalbasen ska således utgöra summan av primärkapitalet och supplementärkapitalet.

Någon regel om sammansättningen av kapitalbasen finns inte i tillsynsförordningen. Mot denna bakgrund bör det i betaltjänstlagen införas en definition av begreppet som materiellt sett överensstämmer med direktivets definition. Vidare bör lydelsen av 3 kap. 2 § andra stycket ändras så att det följer av tillsynsförordningen hur kapital- basen ska beräknas samt att kapitalbasens sammansättning ska be- stå av ett primärkapital där minst 75 procent är kärnprimärkapital och ett supplementärkapital som är lika med eller mindre än en tredje- del av primärkapitalet. På detta sätt framgår att tillsynsförord- ningen anger vilka beståndsdelar kapitalbasen kan bestå av, medan betaltjänstlagen anger vilken kvalitet innehållet i kapitalbasen minst ska ha.

Kreditinstitut

Artikel 4 i det andra betaltjänstdirektivet innehåller inte någon defi- nition av termen kreditinstitut. Termen förekommer dock i direktiv- texten, bl.a. i fråga om regleringen om betalningsinstitutens rätt till tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster (dessa bestämmelser behandlas i kapitel 8). Mot denna bakgrund anser utredningen att en definiton av termen bör föras in i betaltjänstlagen av vilken det bör framgå att med kreditinstitut i betaltjänstlagen avses banker och kreditmarknadsföretag enligt (2004:297) om bank- och finan- sieringsrörelse (jfr 1 kap. 3 § 1 p betaltjänstlagen).

157

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

7.postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att tillhandahålla betaltjänster, och

8.filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

Uppräkningen överensstämmer materiellt sett med det första betal- tjänstdirektivets definition av begreppet betaltjänstleverantör.

5.1.2Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet

Det andra betaltjänstdirektivets artikel 1.1 innehåller bestämmelser om vilka personer och aktiviteter som omfattas av direktivet. De kate- gorier av betaltjänstleverantörer som anges i artikel 1.1 motsvarar i stort sett de kategorier som räknades upp i det första betaltjänst- direktivets artikel 1.1 samt i artikel 3 i direktiv 2009/111/ om änd- ringar i direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG, vars bestämmelser har genomförts i svensk lag genom 1 kap. 3 § betal- tjänstlagen.

I fråga om institut för elektroniska pengar har det dock i arti- kel 1.1. b i det andra betaltjänstdirektivet gjorts ett tillägg med inne- börden att detta begrepp innefattar filialer till sådana institut vars huvudkontor är belägna utanför unionen, om filialerna är belägna inom unionen och i den mån de betaltjänster som tillhandahålls av dessa filialer är knutna till utgivning av elektroniska pengar. Dessa aktörer behöver enligt artikel 11.1 inte tillstånd för att få tillhanda- hålla betaltjänster.

I likhet med det första betaltjänstdirektivet ger artikel 2.4 möjlig- het att uttryckligen undanta Svenska Skeppshypotekskassan från reg- lernas tillämpningsområde. Denna möjlighet till särreglering har inte utnyttjats vid införandet av betaltjänstlagen.

5.1.3Överväganden och förslag

Förslag: Begreppet betaltjänstleverantör i 1 kap. 3 § betaltjänst- lagen ska utvidgas till att omfatta även filialer till institut för elektroniska pengar. Dessa aktörer ska få tillhandahålla betal- tjänster utan att behöva ansöka om tillstånd enligt betaltjänst- lagen.

160

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

Mot bakgrund av att definitionen av betaltjänstleverantör i det andra betaltjänstdirektivet har utvidgats till att avse filialer till institut för elektroniska pengar bör definitionen i lagen utvidgas så att den mot- svarar direktivet. Definitionen av betaltjänstleverantör i betaltjänst- lagen bör därför innefatta filialer till institut för elektroniska pengar. I konsekvens med artikel 11.1 ska det av betaltjänstlagen fram- gå att dessa inte behöver tillstånd för att tillhandahålla betaltjänster.

Det finns inte skäl till någon annan bedömning i fråga om Svenska Skeppshypotekskassan än den som gjordes vid införandet av betal- tjänstlagen och det bör därför inte införas något undantag från reglerna för denna aktör.

5.2Geografiska begränsningar

5.2.1Nuvarande reglering i betaltjänstlagen

Enligt 1 kap. 1 § första stycket betaltjänstlagen ska lagens bestäm- melser tillämpas på betaltjänster som tillhandahålls i Sverige och ut- förs inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i euro eller någon annan av EES-ländernas valutor.

Enligt det första betaltjänstdirektivets artikel 2.1 första meningen skulle direktivets regler tillämpas på betaltjänster som tillhandahölls inom gemenskapen. Av andra meningen följde dock att avdelning- arna III och IV, med undantag för artikel 73, endast skulle tillämpas när såväl betalarens som betalningsmottagarens betaltjänstleverantör var etablerad i gemenskapen. Innebörden av detta var att de centrala regler i direktivet som rörde informationsgivning samt rättigheter och skyldigheter i samband med tillhandahållande av betaltjänster som huvudregel inte skulle vara tillämpliga i fråga om alla betaltjänster som tillhandahölls inom EES. De skulle bara vara tillämpliga på så- dana betalningstransaktioner där både betalarens och betalnings- mottagarens betaltjänstleverantör hörde hemma inom EES. Av det första betaltjänstdirektivets artikel 2.2 följde att bestämmelserna i direktivets avdelning III och IV, dvs. reglerna om informationsgiv- ning samt om rättigheter och skyldigheter i samband med tillhanda- hållande av betaltjänster skulle tillämpas på betaltjänster som utfördes i euro eller i valutan i en EES-stat utanför euroområdet. Motsatsvis innebar detta att reglerna inte skulle gälla vid tillhandahållande av betaltjänster i andra valutor.

161

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

Dessutom framgick av artikel 68 att direktivets regler om genom- förandetid och valuteringsdag, som genomförts i 5 kap. 18–23 §§ betaltjänstlagen, bara skulle vara tillämpliga på en snävare krets av betalningstransaktioner.

5.2.2Regleringen i det andra betaltjänstdirektivet

Artikel 2 i det andra betaltjänstdirektivet anger direktivets tillämp- ningsområde främst i fråga om det geografiska området och om valutor. Liksom det tidigare direktivet är det andra betaltjänstdirek- tivet tillämpligt på betaltjänster som tillhandahålls inom unionen. I artiklarna 2.2–2.4 i det andra betaltjänstdirektivet anges i vilken ut- sträckning direktivets bestämmelser om informationsgivning (avdel- ning III) samt om rättigheter och skyldigheter vid utförande av betaltjänster (avdelning IV) gäller för betaltjänster i olika valutor.

Enligt artikel 2.2 är bestämmelserna i avdelning III och IV tillämp- liga på betalningstransaktioner i en medlemsstats valuta om såväl betalarens som betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, eller den ende betaltjänstleverantören i en betalningstransaktion, är etablerad inom unionen, vilket alltså överensstämmer med regleringen i det första betaltjänstdirektivets artikel 2.1. Av artikel 2.3 följer att direk- tivets avdelning III och avdelning IV, med undantag för vissa artik- lar, även är tillämpliga på de delar av en betalningstransaktion som genomförs i unionen i en valuta som inte är en medlemsstats valuta om såväl betalarens som betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, eller den ende betaltjänstleverantören i en transaktion, är etablerad inom unionen. Enligt artikel 2.4 är avdelning III och avdelning IV, med undantag för vissa artiklar, också tillämpliga på de delar av en betalningstransaktion som genomförs i unionen i alla valutor om en av betaltjänstleverantörerna är etablerad i unionen.

Av bestämmelserna i artikel 2.3–2.4 framgår således att direktivets tillämpningsområde har utökats på så sätt att även ”one-leg”-betal- ningar numera omfattas av direktivet.

Av artikel 82, som i stort sett motsvarar det första betaltjänst- direktivets artikel 68, följer att direktivets regler om genomförande- tid och valuteringsdag i artiklarna 83–87 bara är tillämpliga på en snävare krets av betalningstransaktioner. Dessa regler är, enligt huvud- regeln i artikel 82.1, tillämpliga på betalningstransaktioner i euro och

162

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

nationella betalningstransaktioner i valutan i den berörda medlems- staten utanför euroområdet. Reglerna är också tillämpliga på vissa betalningstransaktioner som innefattar växling mellan euro och valu- tan i ett EES-land utanför euroområdet. Förutsättningen är dock att växlingen görs i landet utanför euroområdet. Om betalningstrans- aktionen är gränsöverskridande, dvs. om betalaren och betalnings- mottagaren finns i olika länder, omfattas den av direktivets regler om genomförandetid bara om den gränsöverskridande betalnings- transaktionen sker i euro. De nu nämnda artiklarna motsvarar i stort sett det första betaltjänstdirektivets reglering, med undantag för artikel 87.2 som behandlas i avsnitt 13.8.

Betalningstransaktioner i tredje lands valuta

Av artikel 2.3 följer att den del av en betalningstransaktion som genomförs i unionen i en valuta som inte är en medlemsstats valuta faller under direktivets bestämmelser såvida samtliga betaltjänst- leverantörer som är involverade i transaktionen är etablerade inom unionen. Vissa av direktivets bestämmelser är dock inte tillämpliga på dessa betalningar. Av bestämmelserna i avdelning III är artik- larna 45.1 b), 52.2 och 56 a) inte tillämpliga för dessa betalningar. Artikel 45 och 52 reglerar vilken information som betaltjänstleveran- tören ska lämna till användaren innan ett avtal om en enstaka be- talningstransaktion respektive ett ramavtal om tillhandahållande av betaltjänster ingås. Av artikel 45.1 b) respektive 52.2 e) följer att information ska lämnas om den tid det maximalt tar att genomföra den eller de betaltjänster som erbjuds. Enligt artikel 56 ska betal- tjänstleverantören i vissa fall även lämna explicit information om en enstaka betalningstransaktion som omfattas av ett ramavtal. I arti- kel 56 a) anges att sådan information ska lämnas om den maximala genomförandetiden för transaktionen.

De betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstrans- aktioner som berörs av artikel 2.3 är alltså undantagna från de infor- mationskrav i avdelning III som rör den maximala genomförande- tiden av en transaktion.

Av den reglering som finns i avdelning IV är artiklarna 81–86 inte tillämpliga för de delar av en betalningstransaktion som berörs av artikel 2.3. Av artikel 81 följer att betalarens betaltjänstleveran-

163

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

tör, betalningsmottagarens betaltjänstleverantör och eventuella mellanhänder ska överföra betalningstransaktionens hela belopp och avstå från att dra av avgifter från det överförda beloppet om inte annat följer av avtalet mellan betalningsmottagaren och dennes betaltjänstleverantör. Artikel 82 fastställer vilka betalningstransak- tioner som reglerna om längsta genomförandetid och valuterings- dag är tillämpliga på. I artikel 83 finns regler om hur lång tid som får förflyta från det att betalarens betaltjänstleverantör mottagit betalningsordern till dess att betalningstransaktionens belopp kredi- teras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto. Artikel 84 innehåller bestämmelser om vad som gäller i de fall då betalnings- mottagaren inte har något konto hos betalningsmottagaren som kan krediteras. I artikel 85 finns regler om tillgängliggörande och valute- ring av kontanta medel som sätts in på ett betalkonto. Genom artikel 86 ges medlemsstaterna möjlighet att bestämma om kortare genomförandetider än de som gäller enligt huvudreglerna i direktivet.

Betalningar i alla valutor, där en av betaltjänstleverantörerna finns inom EU/EES

Enligt artikel 2.4 faller också den del av en betalningstransaktion som utförs inom unionen i alla valutor och där endast en av betal- tjänstleverantörerna är etablerad inom unionen under direktivets be- stämmelser. I likhet med de betalningar som berörs av artikel 2.3 är emellertid också dessa betalningar undantagna från vissa av direk- tivets bestämmelser. Av bestämmelserna i avdelning III är, vid sidan av artiklarna 45.1 b), 52.2 e) och 56 a), inte heller artikel 52.5 g) tillämplig på dem. Enligt den sistnämnda artikeln ska en betaltjänst- leverantör, innan ett ramavtal ingås, lämna information om villkor för återbetalning av transaktioner som initierats av eller via en betal- ningsmottagare.

Av regleringen i avdelning IV är artiklarna 62.2, 62.4, 76, 77, 81, 83.1, 89 och 92 inte tillämpliga på denna typ av betalningar. Artik- larna 62.2 och 62.4 innehåller bestämmelser om avgiftsuttag i sam- band med tillhandahållande av betaltjänster. Artikel 62.2 anger att för betalningstransaktioner som tillhandahålls inom unionen och där samtliga involverade betaltjänstleverantörer är etablerade i unionen ska betalaren betala de avgifter som dennes betaltjänstleverantör tar ut, och betalningsmottagaren ska på motsvarande sätt stå för de av-

164

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

gifter som tas ut av dennes betaltjänstleverantör. Enligt 62.4, som är ny i förhållande till det första betaltjänstdirektivet, får betalnings- mottagaren inte ta ut avgifter för användning av betalningsinstru- ment vars förmedlingsavgifter regleras i EU-förordningen 2015/751 om förmedlingsavgifter och för de betaltjänster som EU-förord- ningen 260/2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro tillämpas på. Artiklarna 76 och 77 reglerar under vilka förutsättningar som betalaren har rätt till återbetalning av en betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren. Artikel 81 behandlar, som nämnts ovan, överföring av belopp utan att avgifter dras av från beloppet av de olika betaltjänstleverantörerna. Enligt artikel 83.1 ska en betalnings- mottagares betaltjänstleverantörs konto krediteras senast vid slutet av bankdagen efter den bankdag då betalningsordern mottogs. Arti- kel 89 innehåller regler om vilken betaltjänstleverantör som bär an- svaret för att en betalningstransaktion inte genomförs korrekt. Artikel 92 reglerar möjligheten för en betaltjänstleverantör att göra gällande återkrav mot en annan betaltjänstleverantör eller någon annan mellanhand, samt möjligheten för dessa aktörer att sinsemellan avtala om ytterligare ersättning.

5.2.3Överväganden och förslag

Förslag: Tillämpningsområdet för betaltjänstlagen ska utökas så att regleringen i fjärde och femte kapitlet, med undantag för vissa bestämmelser, ska gälla även betalningstransaktioner i tredjelands valuta i den del de utförs inom EES-området om samtliga betal- tjänstleverantörer i betalningstransaktionen är etablerade inom detta område. Detsamma ska gälla om den ende betaltjänstleve- rantören är etablerad inom EES-området. Tillämpningsområdet ska också utökas till att omfatta betalningstransaktioner i alla valutor till den del de utförs inom unionen, där en av betaltjänst- leverantörerna är etablerad inom EES-området.

För att genomföra det andra betaltjänstdirektivets bestämmelser i avdelning III och IV om utökning av tillämpningsområdet för reg- leringen som anges i artiklarna 2.2–2.4 bör tillämpningsområdet för betaltjänstlagen utökas på motsvarande sätt.

165

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

Det andra betaltjänstdirektivets bestämmelser i avdelning III har i stort sett genomförts i betaltjänstlagens fjärde kapitel. Samtliga bestämmelser i denna avdelning ska alltså tillämpas för betalningar i en medlemsstats valuta, om samtliga betaltjänstleverantörer som är involverade i transaktionen är etablerade i unionen (artikel 2.2).

Reglerna i fjärde kapitlet ska också vara tillämpliga för de delar av en betalningstransaktion som görs i unionen i ett tredje lands valuta, om samtliga eller den ende betaltjänstleverantören i betalnings- transaktionen är etablerade inom unionen (artikel 2.3) samt för de delar av en betalningstransaktion som sker inom unionen i samtliga valutor om endast en av betaltjänstleverantörerna är etablerad i unionen (artikel 2.4). För dessa betalningstransaktioner bör, i kon- sekvens med bestämmelserna i artikel 2.3 och 2.4, undantag göras från bestämmelsen i 4 kap. 4 § 2 p, som motsvarar artikel 45.1 b). Betaltjänstleverantören behöver således inte lämna information om hur lång tid det tar att genomföra transaktionen innan ett avtal ingås om en enstaka transaktion. För dessa transaktioner bör det även göras undantag från 4 kap. 10 § 8 p (motsvarande artikel 52.2 e) och som anger motsvarande krav på information innan ett ramavtal sluts samt från 4 kap. 16 § första stycket 1 p (motsvarande artikel 56 a) och som anger att denna information även i vissa fall ska lämnas innan en betalningstransaktion som omfattas av ett ramavtal genom- förs.

För de betalningstransaktioner som omfattas av artikel 2.4 bör det även göras undantag från den nya bestämmelse i 52.5 g) som föreskriver att betaltjänstleverantören, innan ett ramavtal ingås i fråga om kortbaserade betalningsinstrument med co-badging, ska infor- mera om betaltjänstanvändarens rättigheter enligt artikel 8 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 om förmed- lingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (mer om denna nya bestämmelse, se avsnitt 13.12.1).

Ett flertal av bestämmelserna i direktivets avdelning IV är inte tillämpliga för de delar av en betalningstransaktion som beskrivs i artikel 2.3 och 2.4.

De betalningstransaktioner som avses i artikel 2.3 bör, i kon- sekvens med de undantag som anges i denna artikel, undantas från regleringen i 5 kap. 16–19 §§, 20 § första och andra stycket, samt 21–22 §§. Dessa paragrafer reglerar frågor om överförda och mot- tagna belopp samt om genomförandetid och valuteringsdag och

166

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

motsvarar den reglering som är angiven i det andra betaltjänstdirek- tivets artiklar 81–85. I korthet innebär detta bl.a. att betaltjänst- lagens bestämmelser om längsta genomförandetid för betalningstrans- aktioner och om valuteringsdag inte gäller för de delar av en trans- aktion som genomförs i unionen i tredjelands valuta under de för- utsättningar som anges i artikel 2.3. Möjligheten att enligt artikel 86 föreskriva kortare maximitider för genomförandet av nationella betal- ningstransaktioner har inte utnyttjats vid införandet av betaltjänst- lagen och något undantag behöver alltså inte göras i denna del. Det finns inte heller anledning att nu göra någon annan bedömning i frågan om denna valmöjlighet ska utnyttjas.

Även de delar av en betalningstransaktion som omfattas av artikel 2.4 är undantagna från flera bestämmelser som finns i betal- tjänstlagens femte kapitel. I konsekvens med artikel 2.4 bör dessa transaktioner undantas från regleringen i 5 kap. 6–8 §§, som i stort sett motsvarar artiklarna 76 och 77. Betaltjänstlagens regler om när en betalare har rätt till återbetalning av en redan godkänd och genom- förd betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmot- tagaren bör alltså inte tillämpas för de transaktioner som omfattas av artikel 2.4.

Inte heller bestämmelsen i 5 kap. 16 § (som överensstämmer med artikel 81) som reglerar under vilka förutsättningar betaltjänst- leverantören får göra avdrag från överförda belopp, ska gälla för de aktuella betalningstransaktionerna. Undantag bör också göras från regleringen i 5 kap. 18 § (motsvarar artikel 83.1) som reglerar hur lång tid det får ta att genomföra en betalningstransaktion. Bestämmel- serna i 5 kap. 25–29 §§ reglerar betalarens respektive betalningsmot- tagarens betaltjänstleverantörs ansvar för en betalningstransaktion som inte har genomförts eller som har genomförts bristfälligt och motsvarar i stort sett den reglering som anges i artikel 89. Även be- träffande dessa bestämmelser bör undantag göras för de delar av en betalningstransaktion som avses i artikel 2.4. De bör också undantas från bestämmelserna om rätten till återkrav för en betalningstrans- aktion som inte har genomförts eller som har genomförts bristfälligt i 5 kap. 31 § betaltjänstlagen, vilken i stort sett överensstämmer med artikel 92. Artikel 92 reglerar även återkrav för en obehörig trans- aktion. I avsnitt 13.11 föreslås bestämmelsen i 5 kap. 31 § betal- tjänstlagen utökas till att avse också obehöriga transaktioner. De

167

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

delar av en betalningstransaktion som berörs av artikel. 2.4 bör således undantas även från den regleringen.

I enlighet med vad som anges i artikel 2.4 ska undantag också göras från bestämmelsen i 5 kap. 1 § andra stycket, vilken motsvarar artikel 62.2. Bestämmelsen anger att vid betalningstransaktioner som inte innebär valutaväxling ska betalaren och betalningsmottagaren betala de avgifter som respektive betaltjänstleverantör tar ut. Mot- satsvis innebär detta att regeln om avgiftsfördelning inte gäller för transaktioner som medför valutaväxling. Att denna bestämmelse inte är tillämplig på de delar av en transaktion som avses i artikel 2.4 inne- bär att parterna i dessa fall är fria att avtala om avgiftsfördelningen även i fråga om betalningstransaktioner som inte innebär valuta- växling.

Slutligen är de delar av en betalningstransaktion som avses i arti- kel 2.4 även undantagna från artikel 62.4. Denna artikel är ny i förhållande till det första betaltjänstdirektivet och föreskriver att medlemsstaterna under alla omständigheter ska se till att betalnings- mottagaren inte tar ut avgifter för användning av sådana kort som omfattas av taknivåerna för förmedlingsavgifter vid kortbetalningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betal- ningstransaktioner. Detsamma gäller enligt artikeln för de betalnings- och autogireringstransaktioner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 om antagande av tekniska och affärs- mässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om änd- ring av förordning (EG) nr 924/2009. Medlemsstaterna får enligt artikel 64.5, liksom enligt det första betaltjänstdirektivet, förbjuda eller begränsa betalningsmottagarens rätt att ta ut avgifter med be- aktande av behovet av att stimulera konkurrensen och främja an- vändningen av effektiva betalningsinstrument. Vid genomförandet av det första betaltjänstdirektivet utnyttjades denna möjlighet och av 5 kap. 1 § fjärde stycket betaltjänstlagen följer att en betalnings- mottagare inte får ta ut någon avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument.

Frågan om förbudet mot s.k. tilläggsavgifter ska kvarstå behand- las i kapitel 8. Utredningen gör bedömningen att förbudet alltjämt bör gälla vid användning av samtliga betalningsinstrument och således inte endast av dem som träffas av förbudet i artikel 62.4. Att arti- kel 62.4 inte är tillämplig på de delar av en transaktion som avses i

168

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

artikel 2.4. innebär att något förbud mot tilläggsavgifter för de betal- ningsinstrument som avses i artikel 62.4 inte gäller för dessa trans- aktioner. Eftersom artikel 64.5 är tillämplig har medlemsstaterna möjlighet att förbjuda tilläggsavgifter även för de delar av en trans- aktion som omfattas av artikel 2.4. Utredningen anser att förbudet mot tilläggsavgifter fortfarande bör gälla och att det saknas skäl att göra en annan bedömning i fråga om de delar av en transaktion som avses i artikel 2.4. Även dessa bör omfattas av förbudet mot tilläggsavgifter, på samma sätt som övriga transaktioner som omfattas av betaltjänstlagens reglering. Något undantag från 5 kap. 1 § fjärde stycket betaltjänstlagen bör således inte göras för de delar av en transaktion som utförs inom unionen i alla valutor och där endast en av betaltjänstleverantörerna är etablerad inom unionen.

5.3Aktiviteter som undantas från det andra betaltjänstdirektivets tillämpningsområde

5.3.1Undantag enligt betaltjänstlagen

I 1 kap. 6–7 §§ anges vilka tjänster och betalningstransaktioner som är undantagna från betaltjänstlagens tillämpningsområde. Enligt 6 § gäller lagen inte för tjänster som:

1.består av yrkesmässig, fysisk transport av kontanter,

2.ger möjlighet till uttag av kontanter i samband med inköp av varor eller tjänster,

3.består av valutaväxling genom utbyte av kontanter,

4.tillhandahålls av leverantörer av tekniska tjänster vilka stödjer betaltjänstleverantörens verksamhet med betaltjänster, utan att leverantören av tekniska tjänster vid något tillfälle kommer i be- sittning av medel,

5.baseras på betalningsinstrument som enbart kan utnyttjas inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe eller i fråga om ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, eller

6.består av uttag av kontanter med hjälp av uttagsautomater, om den som tillhandahåller tjänsten

169

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

a)agerar för en eller flera kortutfärdares räkning,

b)inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel från ett betalkonto, och

c)inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i 2 §.

Av 7 § framgår vilka betalningstransaktioner som faller utanför betal- tjänstlagens tillämpningsområde. Det är transaktioner som:

1.sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, ku- ponger, resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2.består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3.genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av betal- ningar eller värdepapper,

4.genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för egen räkning,

5.uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betalnings- mottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6.sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handels- kommissionär, eller

7.avser förvaltning, inlösen eller försäljning av finansiella instrument, vilka genomförs av de personer som deltar i ett system för av- veckling enligt 3 samt av värdepappersföretag, kreditinstitut, fond- bolag, förvaltningsbolag, AIF-förvaltare, i fråga om specialfonder, som tillhandahåller investeringstjänster samt andra företag som har tillstånd att förvara finansiella instrument.

I paragrafens andra stycke anges att betaltjänstlagen inte heller gäller transaktioner som genomförs mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma moder- företag, utom när en annan betaltjänstleverantör än ett företag i samma grupp medverkar som mellanhand.

170

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

5.3.2Undantag enligt det andra betaltjänstdirektivet

Förslag: Undantaget i 1 kap. 6 § 1 p ska inte omfatta s.k. upp- räkningsverksamhet. Det ska av 1 kap. 6 § 4 p betaltjänstlagen framgå att detta undantag inte omfattar betalningsinitierings- tjänster eller kontoinformationstjänster.

Undantag ska göras för tjänster som baseras på betalnings- instrument som endast är giltiga i en medlemsstat, genom vilka en viss vara eller tjänst tillhandahålls av sociala skäl och som ut- färdas med stöd av offentlig reglering. För att tydliggöra undan- taget i 1 kap. 6 § 5 p betaltjänstlagen för tjänster som baseras på betalningsinstrument i ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, bör det i lagtexten poängteras att det ska vara fråga om ett mycket begränsat sådant utbud. Undantag ska också under vissa förut- sättningar göras för betalningstransaktioner som sker med hjälp av mobiltelefoner eller annan teknisk utrustning.

Den aktör som bedriver verksamhet som omfattas av vissa undantag ska anmäla detta till Finansinspektionen. Finansinspek- tionen ska föra in dessa verksamheter i det register som inspek- tionen för.

De betalningsinstrument som är undantagna från direktivets tillämpningsområde enligt artikel 3 k) ska inte vara undantagna från regleringen i svensk rätt som genomför direktivets regler om ansvar för obehöriga transaktioner.

I artikel 3 anges ett stort antal undantag från direktivets tillämp- ningsområde, vilka i många fall överensstämmer med de undantag som föreskrevs i samma artikel i det första direktivet. Det rör sig om olika aktiviteter, typer av betalningstransaktioner och typer av betal- ningsinstrument. Några av undantagen har fått en ändrad lydelse i förhållande till det första betaltjänstdirektivet, medan de flesta är oförändrade.

Tjänster som inte omfattas av direktivet

Enligt artikel 3 e) undantas tjänster som innebär att betalningsmot- tagaren förser betalaren med kontanter som en del av en betalnings- transaktion i samband med inköp av varor eller tjänster efter ut-

171

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

trycklig begäran av betalaren. Detta undantag omfattar alltså uttag av kontanter i samband med inköp. Artikel 3 e) är oförändrad i förhållande till samma artikel i det första betaltjänstdirektivet och har genomförts i 1 kap. 6 § 2 p betaltjänstlagen.

Valutaväxlingsverksamhet, s.k. ”cash-to-cash”-verksamhet, undan- tas enligt artikel 3 f). Undantaget avser kontantbaserad växlings- verksamhet, dvs. där kontanter i en eller flera valutor växlas mot kontanter i en eller flera andra valutor utan debitering eller kredi- tering av ett betalkonto. Artikeln stämmer överens med det första betaltjänstdirektivets reglering och har genomförts i 1 kap. 6 § 3 p betaltjänstlagen.

Enligt artikel 3 j) tillämpas direktivet inte heller på tekniska stöd- tjänster som t.ex. tillhandahållande av terminaler eller annan utrust- ning, behandling, lagring och autentisering av uppgifter, integritets- skyddande tjänster och IT-tjänster. En förutsättning för att dessa tjänster ska undantas från direktivets tillämpning är att tjänsteleve- rantörerna inte vid någon tidpunkt har besittning över de medel som ska överföras. Ett exempel på sådana tjänster är tillhandahållande av teknisk infrastruktur som används vid betalningar, exempelvis kort- terminaler och mjukvara som gör det möjligt för en betaltjänst- användare att initiera en betalningsorder via internet. Artikel 3 j) motsvarar i stort sett samma artikel i det första betaltjänstdirektivet och har genomförts i 1 kap. 6 § 4 p betaltjänstlagen. I nuvarande artikel 3 j) anges dock, till skillnad mot tidigare, att undantaget inte är tillämpligt för betalningsinitieringstjänster och kontoinformations- tjänster. I konsekvens med det tillägg som gjorts i det andra betal- tjänstdirektivet bör det av betaltjänstlagen framgå att detta undan- tag inte är tillämpligt för dessa tjänster.

Artikel 3 o) undantar vissa tjänster avseende uttag av kontanter i uttagsautomater. Bestämmelsen innebär att den som tillhandahåller fristående uttagsautomater men inte några andra betaltjänster, och heller inte är part i ramavtalet med den person som använder ut- tagsautomaten, inte omfattas av reglerna i direktivet. Artikel 3 o) överensstämmer i stort sett med samma artikel i det första betaltjänst- direktivet och har genomförts i 1 kap. 6 § 6 p. I det andra betal- tjänstdirektivet har dock det tillägget gjorts att kunden ska infor- meras om eventuella uttagsavgifter enligt artiklarna 45, 48, 49 och 59 innan uttaget görs samt vid mottagandet av kontanter i slutet av

172

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

transaktionen efter att uttaget gjorts. Samma tillägg bör göras i betaltjänstlagens bestämmelse.

Särskilt om yrkesmässig fysisk transport av kontanter och uppräkningsverksamhet

Samhället förses med kontanter genom den s.k. kontanthanterings- kedjan. Kedjan består av ett antal aktörer, såväl offentliga som privata, som på olika sätt bidrar till att göra det möjligt för allmänhet och företag att få tillgång till och använda sig av kontanter. Kontant- hanteringskedjan består primärt av Riksbanken, BDB Bankernas Depå AB (BDB), som i dagsläget är det enda företag som har rätt att lämna in och hämta ut kontanter hos Riksbanken, företag som tillhandahåller kontantautomater samt s.k. värdebolag. I Sverige är de dominerande värdebolagen på marknaden Loomis Sverige AB (Loomis) och Nokas Värdehantering AB (Nokas). Dessa bolags verksamheter består bl.a. i att de hämtar, lämnar och kontrollräknar kontanter, t.ex. butikers dagskassor, samt sätter in behållningen på kundernas konto. I ett vidare perspektiv ingår också myndigheter, såsom Finansinspektionen och länsstyrelserna, samt privata aktörer, som t.ex. banker och handeln, i kontanthanteringskedjan. Kedjan har både sin början och sitt slut hos Riksbanken, som har ensam- rätt att ge ut och makulera sedlar och mynt.

Yrkesmässig, fysisk transport av sedlar och mynt, inklusive insam- ling, hantering och leverans av dessa, är en del av kontantkedjan och utförs av de värdebolag vars verksamhet beskrivs ovan. Denna verksamhet undantas från direktivets tillämpningsområde enligt arti- kel 3 c). Detsamma gällde enligt det första betaltjänstdirektivet och detta undantag har genomförts i 1 kap. 6 § 1 p betaltjänstlagen.

Verksamhet med värdetransport av kontanter omfattas av krav och tillsyn enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Hantering av kontanter i uppräkningscentraler och depåer omfattas dock inte av någon lagstiftning. För sådan verksamhet finns i dag inte något krav på tillstånd. Den som avser att i väsentlig omfattning ägna sig åt valutaväxling, som är yrkesmässig handel med bl.a. utländska sedlar och mynt, ska dock anmäla det till Finansinspektionen, vilket såväl Loomis som Nokas har gjort (1 § 1 p och 2 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet, anmälnings-

173

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

lagen). Bolagen har då hos Finansinspektionen registrerats som s.k. finansiella institut.

Den tillsyn som görs med stöd av anmälningslagen omfattar i huvudsak endast företagens efterlevnad av penningtvättsregelverket för valutaväxling samt en prövning av företagets ägare och ledning. Mot bakgrund av bristerna i regelverket för och i tillsynen av kon- tanthanteringen tillsatte regeringen under 2013 en utredning för att se över reglerna för kontanthantering i Sverige. Kontanthanterings- utredningen överlämnade i augusti 2014 sitt betänkande Svensk kontanthantering (SOU 2014:61). I betänkandet lämnas bl.a. förslag till en lag som ställer krav på företag som bedriver uppräknings- verksamhet. Förslaget innebär att ett företag måste ha tillstånd för att få bedriva uppräkningsverksamhet och att vissa krav ställs på företagets ägare, ledning och personal samt på verksamheten som sådan. Kontanthanteringsutredningen föreslår att Riksbanken ska hantera de myndighetsuppgifter som följer av lagen. Kontanthante- ringsutredningens förslag har ännu inte lett till några lagstiftnings- åtgärder.

I detta sammanhang kan även nämnas att Penningtvättsutred- ningen i februari 2016 överlämnade sitt slutbetänkande Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism – fjärde penningtvättsdirektivet – samordning – ny penningtvättslag – m.m.

(SOU 2016:8) till regeringen. Penningtvättsutredningen föreslår bl.a. att penningtvättslagen ska utvidgas till att omfatta ytterligare delar av värdebolagens verksamhet, närmare bestämt insamling, uppräk- ning, redovisning eller försäljning av kontanter. Den föreslår också att värdebolagens uppräkningsverksamhet ska göras till föremål för registrering enligt anmälningslagen, vilket innebär att verksamheten ska ställas under tillsyn av Finansinspektionen.

I Kontanthanteringsutredningens betänkande beskrivs den verk- samhet som bedrivs av värdebolagen.1 Av denna beskrivning framgår i huvudsak följande. De värdebolag som sköter den största delen av den operativa kontanthanteringen i Sverige är som nämnts Loomis och Nokas. Båda företagen hämtar kontanter i form av dagskassor direkt från bankerna och handeln samt tillhandahåller också service- boxar där deras kunder kan lämna sina dagskassor. De levererar kon- tanter till kunderna i form av växelkassor samt fyller på och tömmer

1 SOU 2014:61 Svensk kontanthantering, s. 92 ff.

174

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

uttags- och insättningsautomater. Företagens verksamhet består i stor utsträckning av värdetransporter, dvs. fysiska transporter av kontanter.

Loomis och Nokas sköter även den dagliga hanteringen av kon- tanter i BDB:s depåer. I anslutning till depåerna finns uppräknings- centraler för detta ändamål. De dagskassor som hanteras i depåerna har av kunderna lagts i påsar, som tillhandahålls av värdebolagen, tillsammans med en specifikation. Vid depån förs påsen till en upp- räkningsmaskin, som räknar, äkthetskontrollerar och kvalitetssorterar sedlarna från påsen. Sedlarna blandas då fysiskt med sedlar från andra kunder. I samband med den maskinella uppräkningen skapas en elektronisk fil med uppgift om bl.a. det uppräknade beloppet och vilken kund uppräkningen avser. Därefter förs påsen tillsammans med bl.a. specifikationen från uppräkningsmaskinen till en dator, där det totalbelopp som registreras jämförs med det totalbelopp som kunden angivit. Slutligen skapas en s.k. betalfil som skickas till den bank som bolaget samarbetar med, som i sin tur för över beloppet till det av kunden anvisade bankkontot. Det nu beskrivna förloppet kan i vissa avseenden skilja sig mellan de två olika bolagen, men huvuddragen i hanteringen är desamma.

I förarbetena till betaltjänstlagen anges att undantaget i artikel 3 c) i det första betaltjänstdirektivet omfattar t.ex. värdetransporter och den kontanthantering som är förknippad med sådana transporter samt att det avser yrkesmässig, fysisk transport av kontanter – sedlar och mynt – och innefattar även insamling, hantering och leverans av kontanter. Enligt förarbetena omfattas också sådan verksamhet där ett värdetransportföretag hämtar eller levererar kontanter för räkning och insättning på ett annat företags, exempelvis en butiks- ägares, konto av undantaget, dvs. uppräkningsverksamheten.2

Utredningen konstaterar att undantaget i artikel 3 c) i det första betaltjänstdirektivet har tolkats på olika sätt av medlemsländerna. Möjligen är det begreppet hantering (eng. processing) som har tolkats på skilda sätt. Uppräkningsverksamhet har av flera länder ansetts vara en betaltjänst i enlighet med artikel 4.3 och punkten 1 i bilagan till direktivet, dvs. tjänster som möjliggör kontantinsättningar samt alla åtgärder som krävs för förvaltningen av ett betalkonto.

2 Prop. 2009/10:220 s. 115.

175

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

Lydelsen av artikel 3 c) i det andra betaltjänstdirektivet överens- stämmer med den tidigare lydelsen av artikeln. I skäl 12 till direk- tivet har emellertid det förtydligandet gjorts att direktivet inte bör tillämpas på verksamhet som bedrivs av värdetransportföretag och kontanthanteringsföretag när verksamheten i fråga är begränsad till fysisk transport av sedlar och mynt.

Överväganden och förslag

Som framgått av beskrivningen ingår både fysisk transport av kon- tanter och uppräkning av kontanter i värdebolagens verksamhet. En- ligt artikel 3 c) är den del av verksamheten som avser fysisk transport av kontanter alltså undantagen från direktivets bestämmelser.

Värdebolagens hantering av kontanta medel i uppräkningscen- tralerna innefattar maskinell räkning, kontroll och sortering, varefter medlen sammanblandas med andra kunders kontanter. Det skapas också en elektronisk betalfil för insättning av beloppet på kundens konto. Av uttalandet i skälen till direktivet får anses framgå att undantaget i artikel 3 c) är begränsat till att avse just den fysiska transporten. Hanteringen av kontanterna i uppräkningscentralerna

– framför allt den fysiska sammanblandningen av olika kunders kontanter och upprättandet av en betalfil för insättning av kundens medel på dennes konto – går utöver vad som rimligen kan avses med begreppen hantering och leverans i artikel 3 c).

Utredningen kommer alltså till den slutsatsen att värdebolagens uppräkningsverksamhet inte omfattas av undantaget i artikel 3 c) och föreslår att undantaget i 1 kap. 6 § 1 p betaltjänstlagen inte ska gälla för uppräkningsverksamhet. I stället bör verksamheten uppfattas som en sådan betaltjänst som beskrivs i artikel 4.3 och punkten 1 i bilaga I till direktivet, eftersom den möjliggör insättning av kontan- ter på ett betalkonto. Det bör framgå av lagtexten att uppräknings- verksamhet inte omfattas av det nämnda undantaget.

Direktivets reglering i artikel 4.3 och punkten 1 till bilaga I har genomförts i 1 kap. 2 § 1 p betaltjänstlagen. Enligt denna bestämmel- se är en form av betaltjänst enligt lagen en sådan tjänst som gör det möjligt att sätta in och ta ut kontanter på och från ett betalkonto samt de transaktioner (åtgärder enligt utredningens förslag, se av- snitt 4.2.3) som krävs för förvaltning av kontot. Av detta följer att

176

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

värdebolagens uppräkningsverksamhet faller under betaltjänstlagens bestämmelser och att dessa bolag ställs under de krav som framgår av lagen, bl.a. om tillstånd och rörelse. Utredningen återkommer i avsnittet om konsekvensanalys till frågan vad det innebär för värde- bolagen att deras uppräkningsverksamhet faller under betaltjänst- lagens bestämmelser.

Särskilt om betalningsinstrument som används i ett begränsat nätverk

I det första betaltjänstdirektivets artikel 3 k) undantogs från direk- tivets tillämpningsområde tjänster som baseras på betalningsinstru- ment som kan användas för förvärv av varor eller tjänster endast hos utgivaren eller, enligt överenskommelse med utgivaren, antingen inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer eller för ett begränsat varu- eller tjänsteutbud. Det första betaltjänstdirektivets artikel 3 k) har genomförts i 1 kap. 6 § 5 p betaltjänstlagen, av vilken följer att tjänster som baseras på betalningsinstrument som bara kan utnyttjas inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe eller i fråga om ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, är undantagna från betaltjänstlagens tillämpningsområde. I förarbetena till denna bestämmelse anfördes att en distinktion kan göras mellan två olika typer av betalningsinstrument som kan omfattas av undan- taget. För det första undantas tjänster baserade på betalningsinstru- ment som kan användas för köp av varor eller tjänster endast i de lokaler som utgivaren använder, t.ex. s.k. ”mat på jobbet”-kort eller kundkort som bara kan användas för betalning i en viss butik eller butikskedja. För det andra undantas betalningsinstrument som kan användas för förvärv av varor och tjänster enligt en affärsöverens- kommelse med utgivaren, som t.ex. kort för allmänna transporter, bensinkort som kan användas för inköp hos en kedja av bensin- stationer eller medlemskort med betalfunktion som används för att betala varor och tjänster som tillhandahålls av den utgivande orga- nisationen. När det gäller betalningsinstrument som kan användas för betalningar inom ett nätverk av leverantörer får en bedömning av undantagets tillämplighet göras för varje nätverk. Ju större om- fattning nätverket har, desto mindre sannolikt är det att undantaget är tillämpligt på de tjänster som tillhandahålls. Antalet affärsidkare som deltar i ett nätverk kan vara ett av de kriterier som används för

177

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

att avgöra om det är fråga om ett begränsat nätverk eller inte. Nät- verk som samlar ett stort antal olika affärsidkare, t.ex. olika butiks- kedjor, som var och en bedriver verksamhet genom flera olika affärs- ställen omfattas i normalfallet inte av undantaget. Att ett betalnings- instrument, som t.ex. ett kort, kan användas hos flera affärsidkare som exempelvis i butikskedjor innebär dock inte i sig att undan- taget inte är tillämpligt, utan nätverkets omfattning är avgörande för bedömningen. Nätverk som är kopplade till VISA, MasterCard eller andra öppna kortsystem omfattas inte av undantaget. Det kan tilläggas att det enligt regeringens bedömning framstod som mindre lämpligt att fastställa kvantitativa kriterier för när ett nätverk inte längre ska anses vara begränsat.3

Genom artikel 3 k) i det andra betaltjänstdirektivet undantas tjänster som baseras på särskilda betalningsinstrument som endast kan användas i begränsad omfattning och som ingår i en av följande kategorier:

i)Instrument som gör det möjligt för innehavaren att förvärva varor eller tjänster endast i utgivarens lokaler eller inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt ett direkt kom- mersiellt avtal med en professionell utgivare.

ii)Instrument som endast kan användas för att förvärva ett mycket begränsat urval varor eller tjänster.

iii)Instrument som endast är giltiga i en enda medlemsstat, som tillhandahålls på begäran av ett företag eller ett offentligt organ och som regleras av en nationell eller regional myndighet av sär- skilda sociala eller skattemässiga skäl för att förvärva särskilda varor eller tjänster från leverantörer som har ett kommersiellt avtal med utgivaren.

Artikeln har således fått en ändrad lydelse. I skäl 13 till det andra betaltjänstdirektivet anförs i huvudsak följande som skäl för ändringen av undantaget. Återkoppling från marknaden visar att de betalningsverksamheter som omfattas av undantaget för begränsade nätverk ofta rör stora betalningsvolymer och att dessa nätverk er- bjuder konsumenterna hundra- eller tusentals olika produkter och

3 a.a. s. 115 ff.

178

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

tjänster. Detta strider mot det syfte med undantaget för begränsade nätverk som anges i det första betaltjänstdirektivet och medför ökade risker och brist på rättsligt skydd för betaltjänstanvändare, särskilt för konsumenter. För att minska dessa risker bör det inte vara möjligt att använda samma instrument för att göra betalnings- transaktioner för att förvärva varor och tjänster inom mer än ett begränsat nätverk eller för att förvärva ett obegränsat urval av varor och tjänster. Ett betalningsinstrument bör anses kunna användas i ett begränsat nätverk om det kan användas endast i något av föl- jande fall:

1.Vid inköp av varor och tjänster hos en enskild detaljhandlare eller enskild detaljhandelskedja, om de berörda enheterna är direkt förbundna med varandra genom ett handelsavtal som t.ex. före- skriver användning av ett enda betalmärke och det betalmärket används vid försäljningsställena och förekommer – när så är möjligt – på det betalningsinstrument som kan användas där.

2.För inköp av ett mycket begränsat urval av varor eller tjänster, t.ex. när användningsområdet effektivt avgränsas till ett begrän- sat antal funktionellt sammankopplade varor eller tjänster oavsett försäljningsställets geografiska läge.

3.Om betalningsinstrumentet regleras av en nationell eller regional offentlig myndighet för särskilda sociala eller skattemässiga ända- mål för att förvärva särskilda varor eller tjänster.

I skäl 14 till direktivet anförs följande. Betalningsinstrument som omfattas av undantaget för begränsade nätverk kan innefatta affärs- kort, bränslekort, medlemskort, kollektivtrafikkort, parkeringsbiljet- ter, rabattkuponger för måltider eller kuponger för särskilda tjänster som ibland omfattas av särskild beskattning eller en arbetsrättslig ram som utformats för att främja användningen av sådana instrument för att uppfylla målen i social lagstiftning. När ett sådant instrument för särskilda ändamål utvecklas till att bli ett allmänt instrument, bör det inte längre undantas från direktivets tillämpningsområde. Instrument som kan användas för inköp i affärer hos säljföretag som är upptagna i en förteckning bör inte vara undantagna från tillämp- ningsområdet, eftersom sådana instrument typiskt sett är utformade för ett nätverk av tjänsteleverantörer som växer kontinuerligt. Undan- taget för begränsade nätverk bör gälla i kombination med skyldig-

179

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

heten för potentiella betaltjänstleverantörer att anmäla sådan verk- samhet som omfattas av undantaget.

Av artikel 37.2 följer att tjänsteleverantörer som bedriver sådan verksamhet som avses i artikel 3 k) i och/eller ii och för vilka det sammanlagda värdet av de genomförda betalningstransaktionerna under de föregående 12 månaderna överstiger 1 miljon euro ska skicka en underrättelse till behöriga myndigheter. Underrättelsen ska inne- hålla en beskrivning av de tjänster som tillhandahålls och det ska också framgå vilket undantag i artikel 3 k) i och ii som verksamheten ska bedrivas inom. Av andra stycket i artikel 37.2 följer att om den behöriga myndigheten finner att verksamheten inte kan betraktas som ett begränsat nätverk ska myndigheten fatta ett välmotiverat beslut utifrån de angivna kriterierna i artikel 3 k) i och ii samt under- rätta tjänsteleverantören om detta. Enligt artikel 37.4 ska de behöriga myndigheterna informera Europeiska bankmyndigheten (Eba) om de tjänster som anmälts i enlighet med artikel 37.2 och inom ramen för vilket undantag verksamheten bedrivs. Av artikel 37.5 följer att en beskrivning av de verksamheter som har anmälts i enlighet med artikel 37.2 ska offentliggöras i det register som avses i artiklarna 14 och 15.

Överväganden och förslag

Det andra betaltjänstdirektivets artikel 3 k) skiljer sig något från motsvarande artikel i det första betaltjänstdirektivet. Frågan är hur detta påverkar det nuvarande undantaget i 1 kap. 6 § 5 p betaltjänst- lagen.

Sådana betalningsinstrument som avses i artikel 3 k) iii, dvs. betal- ningsinstrument som endast är giltiga i en medlemsstat genom vilka en viss vara eller tjänst tillhandahålls av sociala skäl och som utfärdas med stöd av offentlig reglering, skulle t.ex. kunna vara betalnings- instrument som utgör s.k. förbetalda kort. Riksgälden har ingått ramavtal med ICA Banken AB om tillhandahållande av förbetalda kort för statliga myndigheter. Korten är anslutna till det globala kort- nätverket Maestro.4 Sådana kort används i dag av bl.a. Migrations-

4 https://www.riksgalden.se/sv/myndigheter/Ramavtal/Forbetalda-korttjanster/ICA- Banken-AB/

180

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

verket för utbetalning av ekonomisk ersättning till asylsökande. De fungerar på det sättet att de förses med en summa motsvarande det bidrag som utbetalas, och innehavaren av kortet kan använda det tillsammans med en PIN-kod för att göra inköp eller göra uttag i automat och på så sätt disponera bidraget. I framtiden kan också andra former av sådana betalningsinstrument utvecklas. Ett undan- tag för dessa typer av betalningsinstrument bör införas i betaltjänst- lagen.

En förutsättning är dock enligt artikel 3 k) iii att kortet endast är giltigt i Sverige samt att de är avsedda för inköp av särskilda varor och tjänster från leverantörer som har ett kommersiellt avtal med utgivaren av betalningsinstrumentet. De kort som i dag tillhanda- hålls genom myndigheter faller inte inom detta undantag, eftersom de inte är begränsade på det sätt som artikeln anger i fråga om inköp av särskilda varor och tjänster samt kan användas för inköp och uttag utanför Sverige.

De två andra varianterna av undantag i artikeln motsvarar i stort sett undantagen i den tidigare artikel 3 k), men har nu har precise- rats och getts en tydligare utformning. Undantaget i artikel 3 k) i avser tjänster som baseras på ett betalningsinstrument för inköp av varor och tjänster hos en enskild tjänsteleverantör eller ett begrän- sat nätverk av tjänsteleverantörer, som t.ex. en butikskedja om det mellan butikerna i fråga finns ett avtal som föreskriver användning av ett visst betalningsinstrument, exempelvis kundkort eller liknan- de. Undantaget i artikel 3 k) ii gäller för instrument som endast kan användas för att förvärva ett mycket begränsat urval varor eller tjänster, som t.ex. ett resekort för allmänna transporter. Dessa två undantag omfattas i stort sett av den nuvarande lydelsen av 1 kap. 6 § 5 p betaltjänstlagen. För att tydliggöra undantaget för tjänster som baseras på betalningsinstrument som gäller ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, bör det dock i lagtexten poängteras att det ska vara fråga om ett mycket begränsat utbud.

Vad som anförts i förarbetena till betaltjänstlagen om undan- taget i 1 kap. 6 § 5 p är således ännu aktuellt. I likhet med vad som anges där får det bedömas från fall till fall om ett nätverk ska anses begränsat eller inte, och det framstår inte som lämpligt eller ens möjligt att ange några kvantitativa kriterier för denna bedömning.

För att genomföra det andra betaltjänstdirektivets bestämmelse om anmälningsplikt för de leverantörer som åberopar ett undantag

181

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

enligt 1 kap. 6 § 5 p betaltjänstlagen bör en motsvarande bestäm- melse föras in i lagen. Av bestämmelsen bör följa att en leverantör som tillhandahåller tjänster inom ramen för det angivna undantaget ska underrätta Finansinspektionen om detta såvida värdet av de genomförda betalningstransaktionerna i verksamheten under det före- gående året överstiger 1 miljon euro. När det gäller den information om sin verksamhet som dessa aktörer ska ge in till Finansinspektionen framstår det som mest lämpligt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vad detta underlag närmare ska innehålla. Det bör dock framgå av betaltjänstlagen att Finansinspektionen, på grundval av de upp- gifter som lämnas av en aktör som bedriver verksamhet inom ramen för undantaget, ska fatta beslut om verksamheten kan anses be- drivas inom ett begränsat nätverk. Om Finansinspektionen finner att så inte är fallet ska leverantören underrättas om detta.

Denna nya bestämmelse om anmälningsskyldighet för de leveran- törer som anser sig bedriva verksamhet inom ett begränsat nätverk medför att kontrollen över vilka dessa aktörer är ökar samt att Finansinspektionen får bättre förutsättningar för att avgöra när ett nätverk är att anse som begränsat. Finansinspektionens beslut om en verksamhet omfattas av undantaget kommer också att ge en bättre ledning i frågan för andra aktörer som önskar åberopa undantaget samt i förlängningen leda till en tydligare rättstillämpning.

Den beloppsbegränsning som anges i direktivet innebär att aktörer som åberopar undantaget och vilkas sammanlagda betalningstrans- aktioner under ett år understiger ett belopp som motsvarar 1 miljon euro inte behöver anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen. Denna beloppsbegränsning framstår som väl avvägd, eftersom det kan antas att aktörer som åberopar det aktuella undantaget och har en omsättning som understiger detta förhållandevis låga belopp, be- driver sin verksamhet inom ett begränsat nätverk. Det kan möjligen i något enskilt fall förhålla sig på annat sätt, men att ålägga samtliga aktörer anmälningsskyldighet som avser att bedriva verksamhet inom ramen för undantaget framstår inte som rimligt, och kan komma att öka arbetsbelastningen både för den enskilde aktören och för Finansinspektionen.

Det bör också framgå av lagen att en beskrivning av de verk- samheter som har anmälts till Finansinspektionen i enlighet med den föreslagna bestämmelsen ska tas in i det register som förs av myn-

182

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

digheten enligt 8 kap. 5 § betaltjänstlagen. Finansinspektionen bör också åläggas en skyldighet att underrätta Eba på det sätt som anges i artikel 37.4 om de tjänster som har anmälts enligt artikel 37.2 och inom ramen för vilket undantag dessa verksamheter bedrivs, om inspektionen funnit att undantaget är tillämpligt på verksamheten.

Enligt det andra betaltjänstdirektivet är direktivets bestämmelser inte tillämpliga på de betalningsinstrument som avses i artikel 3 k). Detta innebär att medlemsstaterna är fria att införa regler för dessa fall. I kapitel 7 behandlas direktivets regler om obehöriga transaktion- er, som i dag finns i lagen (2010:378) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Utredningen föreslår att dessa regler ska föras in i betaltjänstlagens regelverk, vilket alltså innebär att de be- stämmelser som genomför det andra betaltjänstdirektivet samlas i en och samma lag. I förarbetena till lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument anförde regeringen att transaktioner med sådana kort som avses i artikel 3 k) kan uppgå till betydande belopp och att risken för obehöriga transaktioner med dem är lika stor som för t.ex. bankkort. Regeringen ansåg därför att det fanns ett behov av att reglera även dessa situationer och att lagen borde om- fatta även dessa betalningsinstrument.5 Utredningen anser att de skäl som regeringen anförde i frågan fortfarande har bäring. Reglerna om obehöriga transaktioner bör alltså fortfarande vara tillämpliga på de betalningsinstrument som avses i artikel 3 k). Eftersom det andra betaltjänstdirektivets regler om obehöriga transaktioner enligt förslaget ska samlas i betaltjänstlagen bör det alltså framgå av denna lag att bestämmelserna om obehöriga transaktioner gäller samtliga betalningsinstrument som faller under artikel 3 k). Det finns dock inte skäl att utöka tillämpningsområdet ytterligare, och direktivets övriga bestämmelser bör inte tillämpas på dessa betalningsinstrument.

Transaktioner som inte omfattas av direktivet

Enligt artikel 3 a) ska direktivets regler inte tillämpas på kontant- transaktioner direkt mellan betalare och betalningsmottagare utan några mellanhänder.

5 Prop. 2009/10:122 s. 13.

183

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

Genom artikel 3 d) undantas insamling och leverans av kontanter som inte är yrkesmässig och som görs inom ramen för ideell verk- samhet eller välgörenhet.

Enligt artikel 3 g) undantas en rad olika pappersbaserade betal- ningsinstrument som t.ex. papperscheckar från direktivets tillämp- ningsområde.

Av artikel 3 h) följer att direktivet inte ska tillämpas på betal- ningstransaktioner som genomförs inom ett system för avveckling av betalningar eller värdepapper. Undantaget omfattar system där avvecklingsagenter, centrala motparter, clearingorganisationer, cen- tralbanker, andra deltagare samt betaltjänstleverantörer sinsemellan avvecklar transaktioner.

Genom artikel 3 i) undantas betalningstransaktioner som avser förvaltning, inlösen eller försäljning av värdepapper från direktivets tillämpningsområde. Dessa betalningstransaktioner undantas från direktivets tillämpningsområde om de genomförs av de personer som deltar i sådana avvecklingssystem som avses i artikel 3 h) eller av värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag eller kapitalförvalt- ningsbolag som tillhandahåller investeringstjänster eller andra enheter som har tillstånd att förvara finansiella instrument.

Av artikel 3 m) följer att betalningstransaktioner som genomförs för egen räkning mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer inte omfattas av direktivets regler.

Enligt artikel 3 n) ska även transaktioner mellan företag i samma grupp, där ingen utomstående betaltjänstleverantör medverkar, undantas från direktivets tillämpningsområde.

Samtliga nu nämnda artiklar motsvarar undantag också i det första betaltjänstdirektivets artikel 3 och har genomförts i betaltjänstlagen genom 1 kap. 7 § första stycket 1–5 och 7 p samt andra stycket.

Betalningstransaktioner från betalaren till betalningsmottagaren genom ett handelsombud som auktoriserats att förhandla om eller slutföra försäljning eller köp av varor eller tjänster på betalarens eller betalningsmottagarens vägnar är enligt artikel 3 b) undantagna från direktivets bestämmelser. Även denna bestämmelse stämmer i stort sett överens med det första betaltjänstdirektivets reglering i arti- kel 3 b). Skillnaden är att det i andra betaltjänstdirektivet anges att undantaget numera bara är tillämpligt om handelsombudet agerar enbart för betalarens eller enbart för betalningsmottagarens räkning. Denna modifiering av undantaget motiveras i skäl 11 till direktivet

184

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

med att det tidigare undantaget från tillämpningsområdet för betal- ningstransaktioner via ett handelsombud tillämpas mycket olika i medlemsstaterna. Vissa medlemsstater tillåter ett undantag för e- handelsplattformar som agerar som mellanhänder på både enskilda köpares och säljares vägnar utan att ha något verkligt utrymme att förhandla om eller för att slutföra försäljningar eller inköp. En sådan tillämpning av undantaget går enligt skälet utöver det avsedda tillämp- ningsområdet och kan bl.a. öka risken för konsumenterna eftersom handelsombuden inte omfattas av betaltjänstdirektivets regler. Undan- taget bör därför bara gälla när ett ombud agerar enbart för betalarens eller enbart för betalningsmottagarens räkning, oavsett om ombudet är i besittning av kundens medel eller inte. När ett ombud agerar för både betalarens och betalningsmottagarens räkning (t.ex. vissa e-handelsplattformar) bör de undantas bara om de inte vid någon tidpunkt kommer i besittning eller kontroll av kundens medel.

Undantaget i artikel 3 b) är genomfört i 1 kap. 7 § första stycket 6 p betaltjänstlagen. Vid genomförandet av det första betaltjänst- direktivet fann regeringen att undantaget innebär att reglerna i betal- tjänstlagen inte är tillämpliga på en betalning från en betalare via en handelskommissionär till en betalningsmottagare, när handelskom- missionären har åtagit sig att för betalarens eller betalningsmottagar- ens (kommittentens) räkning men i eget namn sälja eller köpa lös egendom enligt bestämmelserna i kommissionslagen (2009:865). Det omfattar alltså endast betalningar inom ramen för en handelskom- missionärs verksamhet. En handelskommissionär agerar i eget namn och efter instruktioner av sin uppdragsgivare (kommittenten)och har möjlighet att inom ramen för de lämnade instruktionerna sälja eller köpa lös egendom för kommittentens räkning. Handelskom- missionären agerar således antingen för köparens eller för säljarens räkning. Mot denna bakgrund bör inte den modifiering som har gjorts av undantaget i artikel 3 b) föranleda någon ändring av 1 kap. 7 § första stycket 6 p betaltjänstlagen.

Särskilt om betalningstransaktioner som utförs med hjälp av mobiltelefoner m.m.

I artikel 3 l) finns ett undantag från direktivets bestämmelser som gäller betalningstransaktioner som utförs med hjälp av t.ex. mobil- telefoner. Detta undantag har ändrats i förhållande till det första

185

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

betaltjänstdirektivets motsvarande artikel. Enligt det första betal- tjänstdirektivets artikel skulle direktivet inte tillämpas på betalnings- transaktioner som verkställs med hjälp av teleutrustning eller digital eller informationsteknisk utrustning, när de köpta varorna eller tjänst- erna levereras till och är avsedda att användas med hjälp av tele-, IT- eller digital utrustning. En förutsättning för att undantaget skulle gälla var dock att operatören för tele-, IT- eller den digitala utrust- ningen inte enbart agerar som en mellanhand mellan betaltjänstanvän- daren och leverantören av varorna eller tjänsterna. För att undan- taget skulle anses tillämpligt skulle operatören alltså tillföra någon form av mervärde till varan eller tjänsten. Genom undantaget tilläts s.k. operatörsfakturering eller inköp där faktureringen görs direkt via telefonräkningen. Exempel på sådana tjänster är nedladdningar av musik eller information om väder eller aktiekurser. Undantaget har inte någon motsvarighet i betaltjänstlagen eftersom regeringen fann undantaget överflödigt. Som skäl för detta ställningstagande anförde regeringen bl.a. följande.

En grundläggande utgångspunkt vid bedömningen av omfattningen av undantaget i direktivets artikel 3 l är att direktivet, och den lagstiftning som genomför dess regler i Sverige, syftar till att reglera tillhanda- hållande av betaltjänster till betaltjänstanvändare. Syftet är däremot inte att reglera försäljning av vissa produkter eller tjänster som enbart tillhandahålls via digitala medier. Om en viss produkt eller tjänst, exem- pelvis en ringsignal, ett spel eller en nyhetsservice, produceras och till- handahålls av samma aktör, och produkten eller tjänsten enbart kan användas genom digital utrustning som mobiltelefoner eller datorer, är betaltjänstdirektivets regler inte tillämpliga på transaktioner där använ- dare betalar producenten för produkterna eller tjänsterna.

Bedömningen blir en annan i de fall då en tele-, IT- eller nätverks- operatör – exempelvis en mobiltelefonoperatör – gör det möjligt för en kund att förvärva en produkt eller en tjänst av en tredje part. Om ett annat företag än mobiltelefonoperatören tillhandahåller exempelvis ringsignaler och spel till mobiltelefoner, medan mobiltelefonopera- tören tillhandahåller möjligheten att betala för dessa med användning av mobiltelefonen, kan transaktionen i vissa fall komma att omfattas av betaltjänstdirektivets regler, beroende på vilken roll operatören har i utförandet av transaktionen.

_____

Om operatören av det system i vilket betalningen görs och pro- dukten eller tjänsten tillhandahålls enbart agerar mellanhand mellan säljaren och köparen, utgör transaktionen en sådan betalningstrans- aktion som faller inom direktivets definition av betaltjänst. Det inne- bär att systemoperatören blir att betrakta som en betaltjänstleverantör

186

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

i direktivets mening. Även köp av exempelvis SMS-biljetter och digitala produkter som ringsignaler och spel kan därmed utgöra betaltjänster, förutsatt att systemoperatören enbart agerar mellanhand i transak- tionen.

Om systemoperatören tillför ett värde i form av åtkomst, distribu- tion eller sökmöjligheter utgör transaktionen dock inte en betaltjänst.

_____

Av definitionen av betaltjänster i bilagan till direktivet följer att genomförande av sådana betalningstransaktioner som genomförs med hjälp av utrustning för telekommunikation, digital teknik eller infor- mationsteknik, och där operatören tillför ett mervärde, inte utgör betal- tjänster i direktivets mening och alltså inte omfattas av dess regler. Eftersom direktivet enligt artikel 2 är tillämpligt på betaltjänster, och de tjänster som undantas i artikel 3 l inte utgör betaltjänster, förefaller detta undantag överflödigt. Motsvarande undantag behöver därmed inte tas in i den nu föreslagna lagstiftningen.6

I skäl 15 till det andra betaltjänstdirektivet anförs att undantaget i artikel 3 l) i det första betaltjänstdirektivet var oklart formulerat, vilket har medfört att det har genomförts på olika sätt i medlems- staterna. Det anses därför lämpligt att begränsa utrymmet för att kunna åberopa detta undantag genom att specificera de typer av betal- tjänster som undantaget är avsett för. I det andra betaltjänstdirek- tivets artikel 3 l) har undantaget följaktigen förtydligats och fått en snävare innebörd.

Enligt nuvarande artikel 3 l) ska direktivet inte tillämpas på be- talningstransaktioner från en leverantör av elektroniska kommuni- kationsnät eller kommunikationstjänster som utöver elektroniska kommunikationstjänster tillhandahålls för den som abonnerar på nätverket eller tjänsten

i)för inköp av digitalt innehåll och röstbaserade tjänster, oavsett vilken anordning som används för inköp eller konsumtion av det digitala innehållet och som faktureras på den dithörande fakturan, eller

ii)som genomförs från eller via elektronisk utrustning och som faktureras på den dithörande fakturan inom ramen för välgören- het eller för inköp av biljetter, förutsatt att värdet på den en-

6 Prop. 2009/10:220 s. 118 f.

187

Tillämpningsområdet

SOU 2016:53

skilda betalningstransaktion som avses i leden i och ii inte överstiger 50 EUR och där

–betalningstransaktionernas sammanlagda värde för en abon- nent inte överstiger 300 EUR per månad eller

–betalningstransaktionernas sammanlagda värde inte överstiger 300 EUR under en månad om en abonnent betalar in pengar i förskott på sitt konto hos leverantören av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster.

Enligt artikel 4.43 definieras digitalt innehåll som ”varor eller tjänster som framställs och tillhandahålls i digital form, vars användning eller konsumtion är begränsad till en teknisk anordning och som inte på något sätt innefattar användning eller konsumtion av fysiska varor eller tjänster”. Denna definition av begreppet digitalt innehåll skiljer sig något från definitionen av samma begrepp i artikel 2.11 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europa- parlamentets och rådets direktiv 97/7/EG7. I denna artikel definieras begreppet som ”data som produceras och tillhandahålls i digital form”, dvs. en definition som innefattar även digitalt innehåll som tillhandahålls på ett fysiskt medium.

I skäl 16 till det andra betaltjänstdirektivet anges bl.a. att det aktuella undantaget särskilt bör inriktas på mikrobetalningar för digitalt innehåll och röstbaserade tjänster. En tydlig hänvisning till betalningstransaktioner för köp av elektroniska biljetter bör införas eftersom elektroniska biljetter minskar produktions- och distribu- tionskostnaderna i förhållande till traditionella pappersbaserade biljettkanaler och underlättar för kunderna genom att nya och enkla sätt att köpa biljetter tillhandahålls på detta sätt. För att mildra bördan för organisationer som samlar in välgörenhetsdonationer bör också sådana donationer omfattas av undantaget.

I likhet med verksamheter som bedrivs inom ramen för undan- taget i artikel 3 k) föreskriver direktivet en anmälningsskyldighet för

7 Direktivets bestämmelser har i huvudsak genomförts i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

188

SOU 2016:53

Tillämpningsområdet

de aktörer som bedriver sin verksamhet inom ramen för artikel 3 l). Av artikel 37.3 följer att tjänstleverantörer som bedriver verksamhet enligt det undantaget ska skicka en underrättelse till de behöriga myndigheterna och förse dem med ett årligt revisionsuttalande av vilket det framgår att verksamheten är förenlig med de gränser som anges i artikel 3 l). Till skillnad från artikel 37.2, som reglerar an- mälningsskyldighet för leverantörer som bedriver verksamhet enligt undantaget i artikel 3 k) i och ii, föreskrivs det i artikel 37.3 inte att den behöriga myndigheten ska underrätta aktören i fråga om myn- digheten anser att verksamheten inte faller under direktivets undan- tagsbestämmelse i 3 l). Av artiklarna 37.4 och 37.5 följer att myn- digheterna ska underrätta Eba om de tjänster som har anmälts i enlighet med 37.3 och att en beskrivning av verksamheter som har anmälts ska föras in i det register som avses i artiklarna 14 och 15.

Överväganden och förslag

Artikel 3 l) i det andra betaltjänstdirektivet har alltså fått en ny och snävare innebörd jämfört med motsvarande bestämmelse i det första betaltjänstdirektivet. Undantaget omfattar inte längre samtliga betal- ningstransaktioner som tillför mervärde och som utförs med hjälp av t.ex. en mobiltelefon. De skäl som anfördes i förarbetena till betal- tjänstlagen om varför undantaget i dåvarande artikel 3 l) var över- flödigt kan inte appliceras på den nya lydelsen eftersom frågan huruvida mervärde tillförs i samband med betalningstransaktionen inte är avgörande för huruvida undantaget ska tillämpas.

I de fall där t.ex. en systemoperatör bara agerar som mellanhand i en betalningstransaktion, som vid köp av en SMS-biljett för en resa, aktualiseras undantaget i 3 l) under förutsättning att transaktionen inte överstiger det belopp som anges i artikeln.

Det bör i betaltjänstlagen införas ett undantag som överensstäm- mer med undantaget i artikel 3 l). Undantaget ska dock vara tillämp- ligt endast om systemoperatören bara är mellanhand i transaktionen. Skulle det förhålla sig så att mervärde tillförs i samband med en transaktion är det i enlighet med de återgivna förarbetsuttalandena fortfarande inte fråga om en betaltjänst, utan i stället om köp av en produkt eller tjänst. Detta ska klart framgå av undantagets utform- ning.

189

	genom ombud enligt 3 kap. 26 §
	ska lämna till Finansinspektionen
	och till Riksbanken för deras till-
	synsverksamheter enligt 2 §, samt
	med vilka intervall information-
	en ska lämnas, och
10. sådana avgifter som avses	11. sådana avgifter som avses
i 7 §.	i 7 §.