sou 2016 23

Beskattning av incitamentsprogram

Betänkande av Utredningen om skatteregler för incitamentsprogram

Stockholm 2016

SOU 2016:23

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24424-1

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Regeringen beslutade den 6 mars 2014 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över skattereglerna för beskattning av incitamentsprogram (dir. 2014:33 och dir. 2015:33). Den 1 augusti förordnades Anders Bengtsson, numera allmänna ombudet hos Skatteverket, som särskild utredare.

Vilka som har deltagit i utredningens arbete anges på nästa sida. Utredningen har antagit namnet Utredningen om skatteregler

för incitamentsprogram.

Härmed överlämnar jag betänkandet Beskattning av incitamentsprogram (SOU 2016:23).

Till betänkandet fogas särskilda yttranden. Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i mars 2016

Anders Bengtsson

/Eva Berggren

Andreas Högberg

Lis Alfreds

SOU 2016:23

Förteckning över vilka som har deltagit i utredningens arbete

Experter (samtliga fr.o.m. den 13 augusti 2014 om inte annat anges)

Kanslirådet Håkan Alm

Kanslirådet Charlotta Carlberg (fr.o.m. den 14 september 2015) Värderingsexperten Pär Ekengren (fr.o.m. den 25 november 2014) Rättssakkunniga Ellinor Eriksson (fr.o.m. den 27 augusti 2014) Skatteexperten Annika Fritsch

Rättsliga experten Emelie Hosenfeld

Advokaten Dick Lundqvist (fr.o.m. den 10 december 2014) Universitetslektorn Gustav Martinsson

Skattejuristen Ingrid Melbi Skattejuristen Kerstin Nyquist

Departementssekreteraren Christian Thomann (fr.o.m. den 3 september 2014)

Sekreterare

Lis Alfreds (fr.o.m. den 16 november 2015)

Eva Berggren (fr.o.m. den 18 augusti 2014)

Andreas Högberg (fr.o.m. den 9 februari 2015)

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		15
1	Författningsförslag.....................................................	19

1.1Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)..............................................................................

1.2Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen

(2000:980)................................................................................

1.3Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244)..............................................................................

1.4Förslag till förordning om ändring i

	skatteförfarandeförordningen (2011:1261)...........................	42
2	Uppdraget och dess genomförande..............................	43
2.1	Mitt uppdrag ...........................................................................	43
2.2	Mitt arbete...............................................................................	44
3	Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram....	45
3.1	Inledning..................................................................................	45

3.2Incitamentsprogrammens betydelse för företagen och

för samhället............................................................................		46
3.2.1	Utgångspunkter i direktiven...................................	46
3.2.2	Vad säger forskningen? ...........................................	47

Innehåll

SOU 2016:23

3.3	Neutralitet...............................................................................		51
	3.3.1	Riktlinjer för skattepolitiken..................................	51

3.3.2OECD The Taxation of Employee Stock

Options....................................................................

3.4Finns det skäl att skattemässigt gynna

incitamentsinkomster?...........................................................		53
3.4.1	Tillväxtteori och motiv för särreglering.................	53
3.4.2	Företagande, investeringar och beskattning..........	60

3.4.3Företagens betydelse för ekonomin och

		incitamentsbeskattningens betydelse för
		företagen ..................................................................	63
3.5	Slutsatser .................................................................................		65
4	Incitamentsbeskattning i andra länder .........................		69
4.1	Inledning .................................................................................		69
4.2	Danmark..................................................................................		69
4.3	Finland	....................................................................................	71
4.4	USA.........................................................................................		71
4.5	Storbritannien.........................................................................		73
	4.5.1 .......	Förvärv av värdepapper på förmånliga villkor	73
	4.5.2 ..................	Company Share Option Plan (CSOP)	74
	4.5.3 ............	Enterprise Management Incentives (EMI)	74
	4.5.4 .....................................	Save As You Earn (SAYE)	75
	4.5.5 ......................................	Share Incentive Plan (SIP)	75
4.6	Nederländerna ........................................................................		76
4.7	Italien.......................................................................................		76
5	Incitamentsprogram ............i Sverige – en kartläggning		79
5.1	Inledning .................................................................................		79
5.2	Kartläggningsarbetet ..............................................................		80
5.3	Enkätundersökningen ............................................................		83
	5.3.1 ..............................	Enkätundersökningens resultat	85

SOU 2016:23 Innehåll

5.4	Referensgruppen ...................................................................		106
5.5	Sammanfattning ....................................................................		112
6	Gällande rätt...........................................................		115
6.1	Inledning................................................................................		115
6.2	Beskattning av förmåner.......................................................		116
6.3	Värdepappersregeln...............................................................		117
	6.3.1	Inledning ................................................................	117
	6.3.2	Det civilrättsliga värdepappersbegreppet.............	118
	6.3.3	När är ett värdepapper förvärvat?.........................	120

6.3.4ABL-instrument och motsvarande utländska

		instrument i skatterättslig praxis ..........................	121
	6.3.5	Andra instrument i skatterättslig praxis ..............	126
	6.3.6	Analys.....................................................................	128
6.4	Personaloptionsregeln ..........................................................		133
	6.4.1	Praxis ......................................................................	134
	6.4.2	Analys.....................................................................	137
6.5	Syntetiska optioner...............................................................		138
	6.5.1	Praxis ......................................................................	139
6.6	Socialavgifter, skatteavdrag och kontrolluppgifter.............		140
	6.6.1	Socialavgifter..........................................................	140
	6.6.2	Skatteavdrag...........................................................	141
	6.6.3	Kontrolluppgifter och annan
		uppgiftsskyldighet.................................................	142
7	Utgångspunkter för mina förslag ...............................		143
7.1	Inledning................................................................................		143
7.2	Subventionerad beskattning av incitamentsprogram..........		144
7.3	Fördelning mellan inkomstslagen........................................		146

7.4Förutsebarhet, enkelhet och rationalitet – kvalitativa

krav på nya regler ..................................................................		148
7.4.1	Enklare och mer förutsebara regler ......................	148
7.4.2	Likabehandling och rationalitet............................	149

Innehåll

SOU 2016:23

7.5	Värdering...............................................................................	149
8	Förslag som jag inte gått vidare med..........................	151
8.1	Inledning ...............................................................................	151

8.2Löneavdragsmodellen – mer gynnsam beskattning av

nyckelpersoners inkomster från incitamentsprogram .......		152
8.2.1	Förslaget i korthet.................................................	153
8.2.2	Min bedömning av löneavdragsmodellen ............	155
8.3 ”Utfallsbeskattning”.............................................................		158
8.3.1	Skatteverkets idéskiss ...........................................	158
8.3.2	Mannheimer Swartlings idéskiss ..........................	160

8.3.3Min bedömning av utfallsbeskattning som

	metod .....................................................................	162
8.4 Sociala avgifter ......................................................................		168
8.4.1	Sociala avgifter på incitamentsinkomster ............	168

8.4.2Grundläggande principer för att ta ut

socialavgifter..........................................................

168

8.4.3Ska sociala avgifter på incitamentsinkomster

avskaffas generellt?................................................

169

8.4.4Ska socialavgifter på personaloptioner

		avskaffas?...............................................................	172
9	En justerad värdepappersregel ..................................		177
9.1	Inledning ...............................................................................		177
9.2	En justerad värdepappersregel? ...........................................		177
	9.2.1	Finns det skäl att ändra värdepappersregeln?......	177
	9.2.2	Kodifiering av praxis .............................................	179

9.2.3Utgångspunkter för förändringar i

		värdepappersregeln................................................	179
	9.2.4	En modifierad förvärvsprincip .............................	184
9.3	Syntetiska optioner...............................................................		194
9.4	Sociala avgifter, uppgiftsskyldighet och skatteavdrag........		196
9.5	Ikraftträdande och övergångsregler.....................................		197

SOU 2016:23 Innehåll

10	Värderingsfrågor ......................................................		199
10.1	Inledning................................................................................		199
	10.1.1	Värderingens betydelse för
		incitamentsbeskattningen .....................................	199
	10.1.2 Värdering av noterade och onoterade
		värdepapper............................................................	199
	10.1.3	Disposition.............................................................	200
10.2	Om marknaden och dess betydelse för värdering...............		201
	10.2.1	Grundläggande om marknadsvärdering ...............	201
	10.2.2	Aktiemarknadens funktion...................................	203
	10.2.3 Faktorer som påverkar möjligheten att värdera...		204
10.3	Värderingsmetoder, normer och standardisering ...............		205
	10.3.1	Värderingshierarki .................................................	205
	10.3.2	Värderingsmetoder................................................	206

10.3.3Normer, standardisering och rättsliga

		strukturer ...............................................................	210
10.4	Värderingsfrågor av särskilt intresse för
	incitamentsprogram..............................................................		213
	10.4.1	Noterade tillgångar................................................	213
	10.4.2	Onoterade tillgångar .............................................	214
10.5	Överväganden och förslag....................................................		216

10.5.1Värdering som grund för beskattning även

fortsättningsvis ......................................................

216

10.5.2Inga generella lagregler om värdering av

	incitamentsprogram...............................................	217
10.5.3	Förfoganderättsinskränkningar ............................	220
10.5.4	Underlag, uppgiftsskyldighet och
	dokumentation – förutsättningar för en riktig
	värdering.................................................................	224
10.5.5	Förhandsbesked i värderingsfrågor ......................	229

Innehåll

SOU 2016:23

11	Skattegynnande av unga, innovativa företag som vill
	växa?......................................................................		233
11.1	Inledning ...............................................................................		233
11.2	Samhällsekonomiska motiv för att gynna små,
	nystartade företag.................................................................		234
11.3	Problem och möjliga lösningar............................................		235
	11.3.1 Problem med dagens regler ..................................		235
	11.3.2 Lättnadsreglerna bör bygga på
		personaloptionsreglerna........................................	239
	11.3.3	Förmånsbeskattningen bör avskaffas...................	240
11.4	Personaloptioner i små, nystartade företag som inte
	bedriver viss verksamhet. .....................................................		241
11.5	EU-rättsliga förutsättningar och förenlighet med EU:s
	statsstödsregler .....................................................................		242
	11.5.1	Allmänt om statstödsreglerna ..............................	243

11.5.2Anmälan av stöd till kommissionen och

undantag från anmälningsskyldigheten ...............	244
11.5.3 Särregler för beskattning av

incitamentsprogram och statsstödsreglerna........	245
11.5.4 Mot vilka undantagsregler ska förslagen

prövas? ...................................................................

246

11.5.5Går det att utforma regler som kommer att bedömas vara förenliga med statsstödreglerna? .. 249

11.6Bör personaloptioner i vissa små, nystartade företag

	skattegynnas?........................................................................	250
12	Kvalificerade personaloptioner ..................................	253
12.1	Inledning ...............................................................................	253
12.2	Syftet med förslaget om kvalificerade personaloptioner....	254
12.3	Beskattningskonsekvenser...................................................	255
	12.3.1 Förmånliga förvärv av andelar beskattas inte ......	255
	12.3.2 Andra inkomster än förmån av att förvärva
	andelar....................................................................	256

SOU 2016:23	Innehåll
12.3.3 Arbetsgivaren får inget avdrag..............................	259
12.3.4 Kapitalbeskattningsfrågor.....................................	260

12.3.5Förslag som avser kapitalbeskattning av

		förvärvade andelar..................................................	265
12.4	Definitioner m.m. .................................................................		269
	12.4.1	Företag ...................................................................	269
	12.4.2	Koncern..................................................................	270
	12.4.3 Företag av mindre storlek .....................................		271
12.5	Villkor knutna till företaget och företagets verksamhet ....		274
	12.5.1 Företag i ekonomiska svårigheter m.m................		274
	12.5.2	Nystartad verksamhet ...........................................	275
	12.5.3 Verksamhetens art – rörelsekravet .......................		276
	12.5.4 Verksamhetens art – undantagen verksamhet .....		277
12.6	Villkor knutna till optionerna ..............................................		282
	12.6.1 Krav på högsta värde .............................................		282
	12.6.2	En förenklad värderingsmodell.............................	283
	12.6.3	Övriga villkor.........................................................	284
12.7	Villkor knutna till de anställda .............................................		292
	12.7.1 Ingen begränsning till antalet anställda................		292

12.7.2Krav på anställning och arbete av viss

	omfattning..............................................................	293
12.7.3 Inget krav på annan ersättning..............................		294
12.7.4	Ägare och närstående ............................................	296
12.7.5 När ska villkoren vara uppfyllda?.........................		297
12.8 Skatteförfarandefrågor..........................................................		298
12.8.1	Kontrolluppgiftsskyldighet för företaget ............	298

12.8.2Ingen uppgiftsskyldighet i inkomst- eller

		arbetsgivardeklarationen .......................................	300
12.9	Ikraftträdande .......................................................................		301
13	Konsekvenser av förslagen........................................		303
13.1	Kvalificerade personaloptioner ............................................		303
	13.1.1	Inledning ................................................................	303
	13.1.2	Offentligfinansiella effekter..................................	303
	13.1.3 Effekter för företagen och enskilda......................		313

Innehåll

SOU 2016:23

	13.1.4	Realekonomiska konsekvenser.............................	315
	13.1.5 Effekter för jämställdhet mellan kvinnor och
		män.........................................................................	317
	13.1.6 Effekter för Skatteverket och de allmänna
		förvaltningsdomstolarna.......................................	318
13.2	En justerad värdepappersregel .............................................		319
	13.2.1	Offentligfinansiella effekter .................................	319
	13.2.2 Effekter för företagen och enskilda .....................		319
	13.2.3 Effekter för Skatteverket och
		skattedomstolarna.................................................	320
	13.2.4 Effekter för jämställdhet mellan kvinnor och
		män.........................................................................	320
13.3	En utökad kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet
	att dokumentera värdering...................................................		320
	13.3.1 Effekter för företagen och enskilda .....................		320
	13.3.2 Effekter för jämställdhet mellan kvinnor och
		män.........................................................................	322
	13.3.3 Effekter för Skatteverket och de allmänna
		förvaltningsdomstolarna.......................................	322
14	Författningskommentar ............................................		323
14.1	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) ...........................................................................		323
14.2	Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen
	(2000:980) .............................................................................		341
14.3	Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
	(2011:1244) ...........................................................................		342
Särskilda yttranden ..........................................................			347

SOU 2016:23		Innehåll
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2014:33 ...........................................	361
Bilaga 2	Kommittédirektiv 2015:33 ...........................................	375
Bilaga 3 Enkäten och sammanställning av enkätsvar................		377
Bilaga 4	Ekvationer värderingsmetoder.....................................	389

Sammanfattning

Uppdraget

Mitt uppdrag har varit att kartlägga användningen av incitamentsprogram i Sverige, att analysera hur skattereglerna påverkar utformningen av programmen och att lämna de förslag till förändring av skattereglerna som jag finner lämpliga.

I direktivet redogörs bland annat för incitamentsprogrammens betydelse som instrument för ägarstyrning. Det anges också att incitamentsprogram kan användas som komplement till kontant lön för att öka möjligheterna för kapitalsvaga, nystartade företag att konkurrera med väletablerade företag om nyckelkompetens. För att främja ekonomisk tillväxt bör reglerna i Sverige vara konkurrenskraftiga också för företag med begränsade resurser och ge även sådana företag likvärdiga möjligheter att både attrahera och behålla nyckelkompetens.

Incitamentsbeskattning i Sverige

I utredningsuppdraget har ingått att undersöka dagens användning av incitamentsprogram i Sverige och även att undersöka i vilken utsträckning befintliga regler påverkar utformningen av olika program.

Kartläggningsuppdraget är omfattande och har i vissa delar varit svårare än andra vilket till en del beror på avsaknaden av officiell statistik på området och till en annan del på att en kartläggning förutsätter kvalitativa bedömningar. Uppgifter om incitaments- program i Sverige saknas i stor utsträckning hos myndigheter som Statistiska centralbyrå (SCB), Finansinspektionen och Skatte- verket. Som en konsekvens av detta har externa experter och

Sammanfattning

SOU 2016:23

branschföreträdare bjudits in till utredningen för att berätta om sin verksamhet inom området incitamentsprogram.

Mitt sekretariat har också genomfört en enkätundersökning för att kartlägga användningen av incitamentsprogram. På grund av omfattningen av undersökningen har utredningen tagit hjälp av SCB för genomförandet och sammanställningen av enkätsvaren.

Baserat på resultaten av kartläggningen tycks incitaments- program vara vanligare i större företag än i mindre. Värde- pappersbaserade program är den vanligast förekommande typen av program. I enkätundersökningen uttrycker få av de mindre före- tagen intresse för att arbeta med incitamentsprogram och skatte- nivå och regelkrångel verkar vara av begränsad betydelse. Under- sökningen ger inte underlag för några säkra slutsatser.

Generella förslag om beskattning av incitamentsprogram

Jag har i den analys av gällande rätt som genomförts funnit att det finns problem med dagens regler. De är svåra att tillämpa och det beskattningsmässiga utfallet är svårt att förutse. I vissa fall kan beskattningsnivån påverka viljan och möjligheterna att använda incitamentsprogram. Det behövs en justering av reglerna för att underlätta tillämpningen.

Jag föreslår att värdepappersregeln kompletteras med några regler som ska underlätta tillämpningen. En sådan hjälpregel innebär att förfoganderättsinskränkningar som avser kortare tid än två år inte ska skjuta fram beskattningstidpunkten. För förfoganderättsinskränkningar som gäller under längre tid tillmäts förvärvarens möjligheter att genom avyttring tillgodogöra sig värdet på instrumentet en avgörande betydelse. En konsekvens blir då att övriga villkor som inskränker förfoganderätten eller möjligheten att tillgodogöra sig värdet inte ska påverka vare sig värdepappersstatus eller förvärvstidpunkt.

Avyttringsregeln gäller dock inte när det är frågan om villkor i aktieägaravtal och omständigheterna är sådana att det är sannolikt att förvärvet blir bestående.

Eventuell utdelning och ränta som erhålls innan beskatt- ningstidpunkten inträtt föreslås beskattas i inkomstslaget tjänst.

SOU 2016:23

Sammanfattning

Förslaget om en justering av värdepappersregeln innebär också att gällande rätt för personaloptionsregeln ändras. Personal- optionsregeln kommer fortsättningsvis endast att gälla för rent obligationsrättsliga avtal mellan arbetsgivare (m.fl.) och anställd.

Vidare föreslår jag förtydliganden och nya bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) avseende skyldigheten för arbetsgivare att göra skatteavdrag och lämna kontrolluppgift samt förtydliganden i socialavgiftslagen (2000:980) avseende vilka som omfattas av arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivaravgifter.

Förslag om kvalificerade personaloptioner

Jag föreslår att personaloptioner under vissa förutsättningar ska vara kvalificerade och därmed skattegynnade.

Förvärv av andelar genom att utnyttja kvalificerade personalop- tioner förmånsbeskattas inte. När andelarna säljs beskattas kapitalvinsten enligt vanliga regler. En sådan åtgärd sänker skattenivån samtidigt som beskattningen senareläggs. Först när värdena realiseras beskattas inkomsten.

Syftet med de föreslagna reglerna är att underlätta för små, nystartade företag att rekrytera och behålla anställda som behövs för att utveckla företaget. För att personaloptioner ska bli kvalificerade och därmed skattegynnade krävs att villkor som avser företaget och dess verksamhet, optionerna och den anställde är uppfyllda.

Förslaget innefattar statsstöd till de berörda företagen. Min bedömning är att stödordningen ska prövas direkt mot fördraget och därför måste underställas EU-kommission. Jag bedömer att förutsättningarna för ett godkännande är mycket goda.

Värdering och skatteförfarandefrågor

Jag föreslår att det införs en regel som innebär att hänsyn inte ska tas till s.k. förfoganderättsinskränkningar vid värderingen.

Jag föreslår också att Skatteverkets möjligheter att granska företagens värdering ska förbättras. Kontrolluppgift om vissa värdepappersförvärv ska lämnas oavsett om förvärven sker på

Sammanfattning

SOU 2016:23

förmånliga villkor eller inte och dessutom ska företagen vara skyldiga att dokumentera värderingen.

Konsekvensanalys

Förslaget om kvalificerade personaloptioner innebär ett avsteg från gällande principer om beskattning av förmåner som en anställd får från arbetsgivaren.

Ett slopande av förmånsbeskattning och tillhörande social- avgifter för kvalificerade personaloptioner enligt mitt förslag beräknas leda till minskade intäkter från inkomstskattesystemet med 0,18 miljarder kronor årligen. Det ska finansieras genom en höjning av schablonintäkten på periodiseringsfonder.

Förslaget bedöms sammantaget inte ge någon ökad administra- tiv börda för företagen.

Förslagen om ändring i värdepappersregeln och social- avgiftslagen bedöms vara offentligfinansiellt neutrala och inte heller medföra någon ökad administrativ börda vare sig för företagen, Skatteverket eller för förvaltningsdomstolarna.

De förslag som avser en utökad kontrolluppgiftsskyldighet och dokumentationsskyldighet leder till en ökad administrativ börda för företagen. Jag har beräknat kostnaderna till 3 577 500 kronor per år för dokumentation respektive 1 078 000 kronor i ökning för uppgiftslämnandet.

Ikraftträdande

Jag föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2018.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1

dels att 2 kap. 1 §, 10 kap. 3 och 11 §§, 30 kap. 6 a §, 41 kap. 4 §, 42 kap. 15 a § och 57 kap. 12 och 20 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 10 kap. 11 a §, 16 kap. 37 § och 61 kap. 2 a §, av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 11 a kap., av

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.

Bestämmelser och betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer.

- - - - - - - - - - - - - -	- - - - - - - - - - - - - -
kvalificerad fusion i 37 kap. 4 §	kvalificerad fusion i 37 kap. 4 §
	kvalificerad personaloption i
	11 a kap. 7–9 §§

1Lagen omtryckt 2008:803.

2Senaste lydelse 2013:1106.

Författningsförslag SOU 2016:23

lagertillgång i 17 kap. 3 § lagertillgång i 17 kap. 3 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

pensionssparkonto i 58 kap. 21 § pensionssparkonto i 58 kap. 21 § personaloption i 10 kap. 11 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

10 kap.

3 §3 Till inkomstslaget tjänst räknas

1.utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning som anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag,

2.kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den utsträckning som anges i 50 kap. 7 §,

3.penninglån som avses i 11 kap. 45 §,

4.avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap. 19 och 19 a §§,

5.avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 58 kap. 33 §,

6.avskattning av avtal om tjänstepension enligt bestämmelserna

i58 kap. 19 § och 19 a §§ och

7.utdelningar och räntor på värdepapper som den skattskyldige förvärvat på grund av sin tjänst, i den utsträckning dessa kan dispon- eras innan förmån enligt 11 a § första stycket ska tas upp till beskattning.

3 Senaste lydelse 2009:1412.

SOU 2016:23 Författningsförslag

			11 §4
Om den	skattskyldige på		Om	den	skattskyldige		på
grund av sin tjänst förvärvar			grund av sin tjänst förvärvar
värdepapper	på	förmånliga	värdepapper		på	förmånliga
villkor ska förmånen tas upp			villkor, ska förmånen tas upp
som intäkt det beskattningsår då			som intäkt det beskattningsår då
förvärvet sker.			värdepapperet tillträds.
Om det som förvärvas inte är			Om det som förvärvas inte är
ett värdepapper utan innebär en			ett värdepapper utan innebär en
rätt att i framtiden förvärva			rätt att i framtiden förvärva
värdepapper till ett i förväg			värdepapper till ett i förväg
bestämt pris eller i övrigt på			bestämt pris eller i övrigt på
förmånliga villkor, tas förmånen			förmånliga		villkor	(personal-
upp som intäkt det beskatt-			option), tas förmånen upp som
ningsår då rätten utnyttjas eller			intäkt	det	beskattningsår		då
överlåts			rätten utnyttjas eller överlåts.
			Bestämmelserna i andra stycket
			tillämpas inte om förutsättningarna
			i bestämmelserna om kvalificerade
			personaloptioner enligt 11 a kap. är
			uppfyllda.
			11 a §
			Bestämmelserna i 11 § första
			stycket gäller under förutsättning
			att det inte finns villkor i
			förvärvsavtalet eller i annat avtal
			som har samband med förvärvet
			och som hindrar den skattskyldige
			att efter två år från tillträdet till-
			godogöra sig marknadsvärdet
			genom	avyttring. Förmånen			ska
			då tas upp som intäkt först när
			villkoren inte längre gäller.
			I övrigt ska inskränkningar i
			möjligheterna		att förfoga		över
			värdepapperet inte påverka bedöm-

4 Senaste lydelse 2007:1419.

Författningsförslag

SOU 2016:23

ningen av om instrumentet är ett värdepapper eller om det har förvärvats.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte villkor om hembud eller liknande i ett avtal mellan delägare i ett sådant fåmansföretag som avses i 57 kap. 3 § som ingåtts i syfte att reglera företagets styrning, om det med hänsyn till storleken på förvär- varens ägarandel eller övriga engagemang i företaget är sannolikt att förvärvet blir bestående.

11 a kap. Kvalificerade personaloptioner

Innehåll

1 §

I detta kapitel finns bestäm- melser om att förmånliga förvärv av värdepapper på grund av tjänst i vissa fall inte ska tas upp.

Definitioner

2 §

Med företag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag och som har fast driftställe i Sverige, om det hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet eller i en stat med

SOU 2016:23

Författningsförslag

vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.

3 §

Med koncern avses i detta kapitel en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredo- visningslagen (1995:1554).

4 §

Med företag av mindre storlek avses i detta kapitel ett sådant företag som anges i 2 § och som uppfyller följande villkor:

1.medelantalet anställda och delägare som under det beskat- tningsår som närmast föregår det år optionsavtalet ingås har arbetat

iföretaget är lägre än 50, och

2.företagets nettoomsättning under det beskattningsår som närmast föregår det år option- savtalet ingås eller balansomslut- ning för samma år uppgår till högst 80 miljoner kronor.

Ett företag är inte ett företag av mindre storlek om

1.25 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna direkt eller indirekt kontrolleras av ett eller flera offentliga organ när optionsavtalet ingås, eller

2.någon andel i företaget är upptagen till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet när optionsavtalet ingås.

Författningsförslag

SOU 2016:23

5 §

Med intjänandetid avses i detta kapitel perioden från dagen för optionsavtalet och tre år framåt.

6 §

Som utomstående ägare anses vid tillämpning av detta kapitel inte en fysisk person eller närstående till denne som under något av de två beskattningsåren närmast före det år då optionerna ställs ut eller under året när optionsavtalet ingås fram till tidpunkten för avtalet direkt eller indirekt innehar eller har innehaft andelar i det företag som ställt ut optionerna eller i ett annat företag inom samma koncern.

Skattefrihet

7 §

En förmån av personaloption som avses i 10 kap. 11 § andra stycket ska inte tas upp under förutsättning att det är fråga om en kvalificerad personaloption.

Detta gäller dock bara i de fall och till den del den som har ingått optionsavtalet:

1. tidigast tre år och senast tio

år efter avtalet utnyttjar rätten för förvärv av andelar i det företag som ingått optionsavtalet, eller

SOU 2016:23

Författningsförslag

2. utnyttjar rätten för förvärv av andelar tidigast ett år efter att optionsavtalet ingicks, om förvärvet görs i samband med en fusion, fission eller verksamhet- savyttring som genomförs på marknadsmässiga villkor och som leder till att en utomstående ägare, som inte bedriver verk- samhet av sådan art och omfattning som avses i 12 §, får ett bestämmande inflytande över företaget.

Kvalificerad personaloption

8 §

En personaloption är kvalifi- cerad om:

1.företaget som ingår option- savtalet uppfyller kraven i 10 §,

2.företagets verksamhet upp- fyller kraven i 11–13 §§,

3.villkoren i optionspro- grammet uppfyller kraven i 14- 16 §§,

4.optionsinnehavaren uppfyller kraven i 17 och 18 §§.

9 §

En personaloption är också kvalificerad om den:

1. tidigast ett år efter att optionsavtalet ingicks ställs ut i samband med en fusion, fission eller verksamhetsavyttring som genomförs på marknadsmässiga villkor och som leder till att en utomstående ägare, som inte

Författningsförslag

SOU 2016:23

bedriver verksamhet av sådan art och omfattning som avses i 12 §, får ett bestämmande inflytande över företaget, eller under samma tid ställs ut i samband med en sådan fusion som avses i 23 kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:551),

2. optionen ställs ut som ersättning för att en kvalificerad personaloption upphör att gälla, och

3. den som tilldelas optionen anställs och arbetar i det företag som ställer ut ersättningsoptionen under en tid och i en omfattning så att de krav som avses i 17 § uppfylls.

Villkor avseende företaget

10 §

Ett företag som ingår avtal om kvalificerade personaloptioner ska vara ett företag av mindre storlek.

Företaget får när avtalet ingås inte vara

1. skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551),

2. föremål för företagsrekon- struktion av sådant slag som anges i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

3. på obestånd, eller

4. föremål för betalningskrav på grund av ett tidigare beslut från Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt och

SOU 2016:23

Författningsförslag

oförenligt med den inre marknaden.

Villkor avseende verksamheten

11§

Ett företag som ingår avtal om

kvalificerade personaloptioner ska under intjänandetiden huvudsak- ligen bedriva rörelse.

12§

Företaget ska under intjän-

andetiden huvudsakligen bedriva annan verksamhet än:

1.bank- eller finansierings- rörelse,

2.försäkringsrörelse,

3.produktion av kol eller stål,

4.handel med mark, fastig- heter, råvaror eller finansiella instrument,

5.uthyrning för längre tid av lokaler eller bostäder, eller

6.tillhandahållande av juri- disk rådgivning, skatterådgivning eller tjänster som avser redovis- ning eller revision.

13§

Företaget får när options-

avtalet ingås inte ha bedrivit verksamhet i mer än sju år.

Har företaget förvärvat hela verksamheten från annan ska optionsavtalet ha ingåtts inom sju år från det att den ursprungliga verksamheten påbörjades.

Författningsförslag

SOU 2016:23

Villkor avseende optionsprogrammet

14 §

Värdet på optionerna när avtalet ingås får tillsammans med värdet på övriga utestående kvalificerade personaloptioner inte överstiga 100 miljoner kronor.

Finns det flera optionsprogram i företaget ska optionerna värderas med ledning av de förhållanden som gällde när respektive avtal ingicks.

15 §

Värdet på en anställds innehav av kvalificerade personaloptioner får sammantaget inte överstiga 5 miljoner kronor. Optionerna värderas när avtal ingås.

16 §

Värdet på en option att förvärva en andel ska vid tillämpningen av 14 och 15 §§ anses motsvara andelens värde.

Har det under 12 månader före optionsavtalet genomförts marknadsmässiga transaktioner i eller avseende företagets andelar ska andelsvärdet bestämmas med ledning av transaktionerna.

SOU 2016:23

Författningsförslag

Har någon sådan transaktion inte genomförts ska värdet på andelarna anses motsvara skillnaden mellan företagets bokförda tillgångar och skulder enligt den senast fastställda balansräkningen.

Villkor avseende optionsinnehavaren

17 §

Deltagare i optionsprogram- met ska vara anställd i företaget under intjänandetiden. Arbets- tiden ska under samma tid uppgå till i genomsnitt 75 procent av en heltidsanställning.

Som arbetstid räknas frånvaro till följd av sjukdom, föräldra- ledighet och andra liknande för- hållanden som ersätts inom socialförsäkringssystemet.

18§

Deltagare i optionspro-

grammet får när optionsavtalet ingås inte vara delägare i före- taget eller vara närstående till delägare.

Koncern

19§

Om företaget ingår i en

koncern gäller kraven samman- taget för koncernen.

Vad som anges om företagets storlek, verksamhet och värde på

Författningsförslag

SOU 2016:23

				optionsprogrammen			gäller	i
				sådana fall för koncernen.
				Kravet på anställning innebär
				ett krav på anställning i något
				koncernföretag.
				Kravet på att företaget inte får
				ha bedrivit verksamhet mer än
				under en viss tid eller vara på
				obestånd	gäller	för	samtliga
				koncernföretag.
				Kravet på att någon andel i
				företaget inte får vara upptagen
				till handel på en reglerad
				marknad	gäller	för	samtliga
				koncernföretag.
			16 kap.
				37 §
				Företag som ingått options-
				avtal som	avses i	11 a kap. får
				inte dra av kostnaden för dessa.
			30 kap.
			6 a §5
En juridisk person som har				En juridisk person som har
gjort avdrag för avsättning till				gjort avdrag för avsättning till
en periodiseringsfond ska ta upp				en periodiseringsfond ska ta upp
en schablonintäkt. Intäkten ska				en schablonintäkt. Intäkten ska
beräknas till 72 procent av stats-				beräknas till 80 procent av stats-
låneräntan	vid	utgången	av	låneräntan	vid	utgången		av
november	månad	året närmast		november	månad	året närmast
före det kalenderår under vilket				före det kalenderår under vilket
beskattningsåret går ut multipli-				beskattningsåret går ut multipli-
cerad med summan av gjorda				cerad med summan av gjorda
avdrag för avsättningar			till	avdrag för avsättningar				till
sådana	periodiseringsfonder			sådana	periodiseringsfonder
som den juridiska personen har				som den juridiska personen har
vid beskattningsårets ingång.				vid beskattningsårets ingång.

5 Senaste lydelse 2011:1256

SOU 2016:23

Författningsförslag

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, ska schablonintäkten justeras i motsvarande mån.

41 kap.

4 §

Utdelningar och kapitalvinster på delägarrätter i företag som är eller har varit fåmansföretag eller därmed likställt företag räknas enligt 57 kap. 2 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

Kapitalvinster på andelar i svenska handelsbolag räknas enligt

50 kap. 7 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

Utdelningar och räntor på värdepapper räknas enligt 10 kap. 3 § i vissa fall till inkomstslaget tjänst.

42 kap.

15 a §6

Utdelning och kapitalvinst på följande aktier och andelar tas upp till fem sjättedelar:

–aktier i svenska aktiebolag,

–andelar i svenska ekonomiska föreningar som inte är kooperativa, och

–andelar i utländska juridiska personer, om inkomst- beskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt företag, som inte är en kooperativ förening med motsvarande inkomster.

Första stycket tillämpas inte om

–företaget är marknads- noterat

–företaget har varit mark- nadsnoterat men marknads- noteringen har upphört i anslutning till inledande av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs,

Första stycket tillämpas inte om

–företaget är marknads- noterat

–företaget har varit mark- nadsnoterat men marknads- noteringen har upphört i anslutning till inledande av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs,

6 Senaste lydelse 2013:1106.

Författningsförslag SOU 2016:23

– företaget		under beskatt-			– företaget		under beskatt-
ningsåret eller under något av de					ningsåret eller under något av de
fyra	föregående		beskattnings-		fyra	föregående		beskattnings-
åren,	direkt	eller		genom	åren,	direkt	eller		genom
dotterföretag,		har ägt		aktier	dotterföretag,		har ägt		aktier
med en röst- eller kapitalandel					med en röst- eller kapitalandel
på tio procent eller mer i ett					på tio procent eller mer i ett
svenskt marknadsnoterat aktie-					svenskt marknadsnoterat aktie-
bolag eller en marknadsnoterad					bolag eller en marknadsnoterad
utländsk juridisk person,					utländsk juridisk person,
– företaget		är	ett	privat-	– företaget		är	ett	privat-
					bostadsföretag,
bostadsföretag,
– andelarna		är	kvalificerade,		– andelarna är kvalificerade,
eller
– en kapitalvinst ska tas upp					– en kapitalvinst ska tas upp
som överskott av passiv närings-					som överskott av passiv närings-
verksamhet enligt 49 a kap.					verksamhet enligt 49 a kap., eller
					– utdelningen ska tas upp som
					inkomst av tjänst			enligt	10 kap.
					3 § 7.

Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är marknadsnoterad.

57 kap.

12 §7

Underlaget för årets gränsbelopp är det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade avyttrats vid årets ingång.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet tillämpas 25–35 §§. Detta gäller dock inte för de tillgångar som avses i 2 § andra stycket.

Omkostnadsbeloppet ska minskas med tillskott som gjorts i annat syfte än att varaktigt tillföra kapital till företaget. Omkostnadsbeloppet ska även minskas med anskaffningsutgift för andelen till den del sådant tillskott, direkt eller indirekt har ökat värdet på andelen.

För andelar som förvärvats genom att utnyttja sådana

7 Senaste lydelse 2011:1271.

SOU 2016:23

Författningsförslag

optioner som avses i 11 a kap. ska omkostnadsbeloppet i detta av- seende vara marknadsvärdet vid förvärvet.

Vad som sägs i fjärde stycket gäller även för den som förvärvat en sådan andel genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt.

20 §8

Utdelning på en kvalificerad andel ska tas upp i inkomstslaget tjänst till den del den överstiger gränsbeloppet. Utdelning upp till gränsbeloppet ska tas upp till två tredjedelar i inkomstslaget kapital.

Första stycket tillämpas inte om utdelningen ska tas upp som inkomst av tjänst enligt 10 kap. 3 § 7.

61 kap.

2 a §

Vid tillämpningen av 10 kap.

11 § ska, vid bedömningen av om ett värdepapper förvärvats på förmånliga villkor och hur stor förmånen är, hänsyn inte tas till villkor i förvärvsavtalet eller annat avtal som har samband med förvärvet och som i jämförelse med de allmänna villkor som gäller för instru- mentet i fråga inskränker förvär- varens möjligheter att disponera över instrumentet eller tillgodo- göra sig dess värde.

8 Senaste lydelse 2007:1419.

Författningsförslag

SOU 2016:23

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts efter den 31 december 2017.

2.Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts före ikraftträdandet.

3.För schablonintäkt som ska tas upp före ikraftträdandet gäller fortfarande bestämmelsen i 30 kap. 6 a § i den äldre lydelsen.

Bestämmelsen i 1 § första stycket ska inte tillämpas om en annan avgiftspliktig ersättning än sådan förmån som avses i 1 § andra stycket utges av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person och ersättningen har sin grund i anställning i Sverige hos någon annan än den som har utgett ersättningen. I sådant fall ska arbetsgivaravgifter i stället betalas av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige.

Utdelning på vissa värdepapper

23 a §

Sådan utdelning på värde- papper som enligt 10 kap. 3 § 7 inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp i inkomstslaget tjänst är avgiftsfri.

SOU 2016:23

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialavgiftslagen dels att 2 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 23 a §, samt ny rubrik närmast före 2 kap. 23 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §9

9 Senaste lydelse 2008:824.

Författningsförslag

SOU 2016:23

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper som ingåtts efter den 31 december 2017.

2.Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om avtal om förvärv av värdepapper som ingåtts före ikraftträdandet.

En ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § som har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska anses utgiven av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige om

SOU 2016:23

Författningsförslag

1.3Förslag till

lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)

dels att 11 kap. 7 §, 15 kap. 7 §, 22 kap. 1 § och 39 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 15 kap. 10 a §, 22 kap. 26 och 27 §§ och 39 kap. 18 §, samt nya rubriker närmast före 22 kap. 26 och 27 §§ och 39 kap. 18 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

7 §

1.ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i anställningen, och

2.det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren.

		15 kap.
		7 §
Om en ersättning eller en			Om en ersättning eller en
annan förmån än som avses i 5 §			annan förmån än som avses i 5 §
har getts ut av en fysisk person			har getts ut av en fysisk person
som är bosatt utomlands eller av			som är bosatt utomlands eller av
en utländsk juridisk person, ska			en utländsk juridisk person, ska
kontrolluppgift	lämnas av	den	kontrolluppgift lämnas av den
hos vilken	mottagaren	är	hos vilken mottagaren är eller
anställd i Sverige om			har varit anställd i Sverige om

Författningsförslag

SOU 2016:23

1.ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i anställningen, och

2.det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren.

				10 a §
				Om	kontrolluppgiften			avser
				förvärv av värdepapper på grund
				av tjänst som skett på förmånliga
				villkor enligt 10 kap. 11 § första
				stycket	inkomstskattelagen
				(1999:1229) ska i kontroll-
				uppgiften värdet på sådan förmån
				anges särskilt tillsammans				med
				uppgift om vilka värdepapper det
				gäller samt det pris förvärvaren
				betalat.
			22 kap.
			1 §10
I detta kapitel finns be-				I detta kapitel finns be-
stämmelser om skyldighet att				stämmelser om skyldighet att
lämna kontrolluppgift om				lämna kontrolluppgift om
– överlåtelse	av		privat-	– överlåtelse		av	privat-
bostadsrätt och andelar i vissa				bostadsrätt och andelar i vissa
bostadsföretag (2 och 3 §§),				bostadsföretag (2 och 3 §§),
– upplåtelse	av privatbostad			– upplåtelse av		privatbostad
eller bostad som innehas med				eller bostad som innehas med
hyresrätt (4 §),				hyresrätt (4 §),
– samfällighet (5 och 6 §§),				– samfällighet (5 och 6 §§),
– räntebidrag (7 §),				– räntebidrag (7 §),
– pensionsförsäkringar			och	– pensionsförsäkringar				och
pensionssparkonton		(8	och	pensionssparkonton			(8	och
9 §§),				9 §§),
– avskattning	av	pensions-		– avskattning		av	pensions-
försäkring (10 §),				försäkring (10 §),

10 Senaste lydelse 2015:768.

SOU 2016:23

Författningsförslag

–tjänstepensionsavtal (11 §),

–underlag för avkastnings- skatt på livförsäkringar (12 §),

–skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),

–elcertifikat (14 §),

–utsläppsrätter,

utsläppsminskningsenheter

och certifierade utsläpps-minskningar (15 §),

–schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto

(16 §),

–schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder,

fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17–21 §§),

investeraravdrag (23 och

24 §§), och

– skattereduktion för mikro- produktion av förnybar el (25 §).

–tjänstepensionsavtal (11 §),

–underlag för avkastnings- skatt på livförsäkringar (12 §),

–skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),

–elcertifikat (14 §),

–utsläppsrätter,

utsläppsminskningsenheter

och certifierade utsläpps-minskningar (15 §),

–schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto

(16 §),

–schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder,

fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17–21 §§),

investeraravdrag (23 och

24§§),

– skattereduktion för mikro-

produktion av förnybar el (25 §),

–värdepappersförvärv på grund av tjänst (26 §), och

–andelsförvärv genom ut- nyttjande av kvalificerade personaloptioner (27 §).

Värdepappersförvärv på grund av tjänst

26§

Kontrolluppgift ska lämnas

om förvärv av värdepapper på grund av tjänst som inte skett på förmånliga villkor enligt 10 kap. 11 § första stycket inkomstskatte- lagen (1999:1229).

Författningsförslag

SOU 2016:23

				Kontrolluppgift			ska dock		inte
				lämnas vid förvärv av andelar i
				ett företag som är noterat på en
				börs eller en marknadsplats.
				Kontrolluppgift ska lämnas för
				fysiska personer och dödsbon av
				den som gett ut förmånen.
				I kontrolluppgiften ska finnas
				uppgift om vilka värdepapper det
				gäller samt det pris förvärvaren
				betalat.
				Kvalificerade personaloptioner
				27 §
				Kontrolluppgift			ska	lämnas
				om att kvalificerade personal-
				optioner enligt 11 a kap. inkomst-
				skattelagen		(1999:1229)		utnytt-
				jats för förvärv av andelar.
				Kontrolluppgift ska lämnas för
				fysiska personer av den i vars
				tjänst rättigheten har förvärvats.
			39 kap.
			1 §
I detta kapitel finns bestäm-				I detta kapitel finns bestäm-
melser om				melser om
– definitioner (2 §),				– definitioner (2 §),
– generell		dokumentations-		– generell dokumentations-
skyldighet (3 §),				skyldighet (3 §),
– dokumentationsskyldighet				– dokumentationsskyldighet
som	avser	kassaregister	(4–	som	avser	kassaregister			(4–
10 §§),				10 §§),
– dokumentationsskyldighet				– dokumentationsskyldighet
som	avser personalliggare		(11–	som	avser	personalliggare			(11–
12 §§),				12 §§),
– dokumentationsskyldighet				– dokumentationsskyldighet
som avser torg- och marknads-				som avser torg- och marknads-

SOU 2016:23 Författningsförslag

handel (13 §),	handel (13 §),
– dokumentationsskyldighet	– dokumentationsskyldighet
som avser omsättning av	som	avser	omsättning			av
investeringsguld (14 §),	investeringsguld (14 §),
– dokumentationsskyldighet	– dokumentationsskyldighet
som avser internprissättning (15	som avser internprissättning (15
och 16 §§), och	och 16 §§),
– föreläggande (17 §).	– föreläggande (17 §), och
	– dokumentationsskyldighet
	som avser värdepappersöverlåtelse
	(18 §)
	Värdepappersöverlåtelse
	18 §
	Den som överlåter värde-
	papper till annan på grund av
	dennes	tjänst	ska		dokumentera
	bedömningen av värdet. Doku-
	mentationen		ska	innehålla		de
	uppgifter som är nödvändiga för
	att det ska kunna bedömas om
	förvärvet skett			på	förmånliga
	villkor och hur stor förmånen i så
	fall är.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts efter den 31 december 2017.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts före ikraftträdandet.

Författningsförslag

SOU 2016:23

1.4Förslag till

förordning om ändring i skatteförfarandeförordningen (2011:1261)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandeförordningen (2011:1261)

att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 10 §, samt ny rubrik närmast 9 kap. 10 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

Värdepappersöverlåtelse

10 §

Sådan dokumentation av

överlåtelse av värdepapper som avses i 39 kap. 18 § skatteförfar- andelagen (2011:1244) ska innehålla uppgift om

1. värdepapperet,

2. hur värdet bestämts, och

3. vilka värderingsparametrar som lagts till grund för bedöm- ningen.

Till dokumentationen ska fogas de avtal som gäller för överlåtelsen.

Skatteverket får meddela föreskrifter om uppgifter om värde- papperet och om värderings- parametrarna samt om undantag från skyldigheten att dokumentera vissa förvärv.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper som ingåtts efter den 31 december 2017.

2Uppdraget och dess genomförande

2.1Mitt uppdrag

Enligt direktiven är mitt uppdrag att göra en översyn av skatte- reglerna för finansiella instrument som tilldelas nyckelpersoner i ett företag, s.k. incitamentsprogram (direktiv 2014:33), se bilaga 1. Syftet är enligt direktiven att åstadkomma konkurrenskraftiga regler för att öka möjligheterna att attrahera och behålla nyckel- kompetens samt främja tillväxt.

Jag ska kartlägga olika typer av aktierelaterade incitaments- program samt analysera hur beskattningen av incitamentsprogram påverkar utformningen och möjligheten för företag att använda sig av sådana program. Enligt direktiven ska jag också analysera vilka villkor som kan knytas till värdepapper utan att beskattningen förändras och om det finns behov av att lagreglera dessa villkor. Behovet av förändringar i skattereglerna för att förbättra reglerna och göra dem mer effektiva för att rekrytera och behålla nyckel- personer inom företaget ska vidare analyseras. I uppdraget ingår även att utifrån analyserna lämna förslag på de förändringar i skattereglerna, inklusive skatteförfarandereglerna, som befinns lämpliga.

Då det enligt direktiven är särskilt angeläget att främja entreprenörskap och jobbskapande investeringar i snabbväxande företag bör jag även redogöra för eventuella för- och nackdelar med att begränsa en eventuell förändring av beskattningen till att gälla endast en viss avgränsad grupp av företag.

Uppdraget och dess genomförande

SOU 2016:23

2.2Mitt arbete

Utredningen har haft elva sammanträden med samtliga experter inbjudna.

Jag och sekretariatet har därutöver haft flera möten med intresseorganisationer, entreprenörer och företagsledare. Även i övrigt har jag haft många kontakter med intressenter. Vid två tillfällen har sekretariatet anordnat utfrågningar. Vid en av dessa har representanter för Skatteverket, Industrivärden och advokat- firman Mannheimer Swartling presenterat förslag till hur reglerna för beskattning av incitamentsinkomster ska kunna ändras. Dessa förslag behandlas i kapitel 8. Mer allmänna frågor om incitaments- beskattning har diskuterats. Vid den andra har frågor som gäller incitamentsbeskattningens betydelse för små tillväxtföretag disku- terats med representanter för sådana företag och med represen- tanter för företag som finansierar sådan verksamhet.

3Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

3.1Inledning

Som framgår av kapitel 4 har vissa länder valt att beskatta inkomster från incitamentsprogram på ett annat sätt än andra liknande inkomster. De särskilda beskattningsreglerna har olika utformning och olika syften. I vissa fall handlar det om att genom en särskild skattebehandling av förvärv av andelar eller andra värdepapper öka förutsättningarna för ledande befattningshavare i ett företag att också bli ägare i företaget. I andra fall är det breda program som riktar sig till hela personalen där alla gynnas. Det finns också exempel på regler som riktar sig till mindre företag och deras ägare.

Som en utgångspunkt anser jag det vara viktigt att diskutera de motiv som kan finnas för förslag som behandlar incitaments- inkomster på ett annat sätt än andra motsvarande inkomster. Denna och närliggande frågor behandlas i detta kapitel. Det finns tydliga beröringspunkter mellan denna diskussion och de ställ- ningstaganden jag redovisar i kapitel 7 och 11.

Kapitlet ägnas åt några nyckelfrågor. Den första frågan är om det finns tillräckliga samhällsekonomiska motiv för att med gener- ella och breda åtgärder stödja incitamentsprogram genom att beskatta inkomster från sådana på ett annat sätt än andra motsvar- ande inkomster. Jag försöker besvara frågan genom att redovisa forskning och annat underlag som finns. Frågeställningen rymmer egentligen två frågor: Finns det stöd för att incitamentsprogram i företagen är värdefullt för samhället? Om svaret är ja – finns där därmed också stöd för att incitamentsprogram bör gynnas skattemässigt?

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

Först i kapitlet (avsnitt 3.2.) redovisar jag vad som sägs i direktiven om värdet av incitamentsprogram, men också vad som framgår av en EU-rapport i ämnet. Även om jag inte primärt har till uppdrag att analysera denna fråga är det inte möjligt att värdera skälen för att skattegynna incitamentsinkomster om man inte har någon uppfattning i frågan om incitamentsprogram har ett värde för samhället eller inte.

Det finns en inneboende motsättning mellan å ena sidan skatteregler som behandlar inkomster respektive utgifter av samma slag på samma sätt (neutrala regler) och å andra sidan sådana som särskilt gynnar t.ex. incitamentsinkomster. Stöd för neutral beskattning och därmed i princip emot särskilda regler för incitamentsinkomster redovisas i det efterföljande avsnittet. Det gäller de skattepolitiska riktlinjer som riksdagen beslutat om (avsnitt 3.2.1 och en OECD-rapport avsnitt 3.2.2).

I avsnitt 3.3 behandlas tillväxtteori och motiv för särreglering. Frågan är då när det kan vara motiverat att gynna vissa företag och vilka företag som i så fall bör gynnas.

3.2Incitamentsprogrammens betydelse för företagen och för samhället

3.2.1Utgångspunkter i direktiven

I direktiven beskrivs bakgrunden och de ekonomiska motiven till incitamentsprogram som:

Det centrala ekonomiska motivet för användning av incitaments- program är att de är ett medel för att minska det s.k. principal-agent- problem som uppstår mellan de anställda i ett företag och företagets ägare. Detta innebär konkret att anställda och ägare inte alltid har samma intressen. Aktierelaterade incitamentsprogram ger de anställda möjlighet att i framtiden ta del av företagets värdetillväxt och därmed få större ekonomiskt utbyte när det går bra för företaget. Incitaments- program kan därmed sägas ge anställda och ägare gemensamma intressen när det gäller företagets verksamhet. Detta innebär att de anställda får incitament att prestera bättre och att stanna i företaget, vilket ligger i ägarnas intresse. Incitamentsprogram kan således motverka intressekonflikter mellan ägare och anställda genom att de påverkar motivationen och därmed produktiviteten bland de anställda. För unga och växande företag kan incitamentsprogram därmed underlätta rekrytering av ny personal. Vidare kan incitamentsprogram

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

användas som komplement till kontant lön för att öka möjligheterna för relativt kapitalsvaga, yngre företag att konkurrera med mer väletablerade företags möjligheter att ge högre löner till nyckel- kompetens.1

Direktivens utgångspunkt är alltså att det finns argument för att incitamentsprogram kan fungera för att minska eventuella intressekonflikter mellan ägare, företagsledning och anställda. Genom att göra de anställda till möjliga delägare som kan få ta del av företagets framgång och avkastning kan ledning och anställda jobba för en gemensam sak.

3.2.2Vad säger forskningen?

Argumenten att incitamentsprogram ger fördelar för bolagsstyr- ningen, rekrytering och möjlighet att byta kontant lön mot framtida ersättning är grundläggande och följer en logik.

Detta stödjs också delvis av empirisk forskning som kan visa att till exempel bolagsstyrningen förbättras då personer i nyckelpositionen, ledning och beslutsfattare ges bättre incitament att ta beslut som gynnar investerare.

Forskningen är främst inriktad mot marknadsnoterade aktie- bolag, men bör i stort gälla företag i allmänhet. Detsamma gäller rekrytering av nyckelpersoner, åtminstone på så sätt att den anställde kan känna sig mer involverad. Den empiriska forskningen på detta område är dock mer begränsad.

Europeiska kommissionen har ända sedan tidigt 1990-tal intresserat sig för olika sätt att få anställda mer finansiellt deltag- ande i företagens aktiviteter (översatt employee financial participa- tion – EFP). Redan 1992 uppmärksammades vikten av och det växande intresset kring EFP, särskilt för små och medelstora företag. Kommissionens projekt ”Action Plan to reform European company law and corporate governance” som startade 2013/2014 omfattar därför även förbättrade villkor för anställdas aktieägarskap (employee share ownership – ESO).

Baserat på tidigare erfarenheter och senaste data kring omfattning och effekter av olika EFP-program inom EU gav

1 Kommittédirektiv Dir 2014:33, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 2-3.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

kommissionen Inter-University Centre i uppdrag att gå igenom samtliga EU-länders regler för aktierelaterade program och konsekvenserna av dessa. Resultatet redovisas i rapporten ”The Promotion of Employee Ownership and Participation” som presenterades i oktober 2014.2 I inledningen av rapporten samman- fattas resultaten. De företag som helt eller delvis ägs av de anställda är överlag är mer lönsamma, genererar fler nya jobb och betalar mer i skatt än sina konkurrenter. Vidare beskriver rapporten att EFP leder till högre produktivitet i ekonomin och därmed ökad konkurrens och tillväxt, vilket i sin tur skulle leda till minskat utanförskap och arbetsmarknadsfriktioner samtidigt som nyckel- personer stannar längre hos arbetsgivaren. Dessutom gynnas enligt rapporten generationsväxlingar och kapitaltillgången för små och medelstora företag förbättras. Slutsatserna baseras på omfattande enkätundersökningar genomförda mellan 2010 (European Working Conditions Survey) och 2013 (European Company Survey).

Data visar även att antalet program inriktade mot att göra fler anställda till delägare i företaget har ökat avsevärt mellan 2009 och 2013. Det ska noteras att slutsatserna omfattar alla typer av EFP, det vill säga program för vinstdelning till de anställda, incitamentsprogram med både options- och aktieägarprogram och mer kollektiva ägarskapsprogram där de anställda genom en extern part blir delägare i företaget främst genom vinstdelning.

De breda argumenten i rapporten för anställdas ökade delägarskap i företagen är i princip att ökat inflytande hos de anställda och möjlighet att ta del av företagets avkastning skulle leda till förbättrad drift av företaget, att nyckelpersoner stannar längre i företaget och att kapitaltillgången förbättras.

Vid en djupare analys av de empiriska beläggen för EFP visar det sig att information om främst omfattningen är svår att bedöma då samtliga EU-länder enligt rapporten tycks sakna någon typ av registersystem för olika typer av EFP (som vinstdelning, aktie- eller optionsprogram riktade till anställda eller liknande). Den främsta informationskällan anges vara mindre enkätundersökningar genomförda av forskare inom akademin i något eller några få länder

2 The Promotion of Employee Ownership and Participation, Study prepared by the Inter- University Centre for European Commission’s DG MARKT (Contract MARKT /2013/0191F2/ST/OP) Final report October 2014.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

i syfte att undersöka effekterna av olika EFP. Den omfattande enkätundersökning, European Company Survey, som genomfördes av European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions är den största informationskälla som rapportens författare använt sig av. Enkätundersökningen omfattar samtliga EU-länder. År 2009 omfattade studien totalt 25 140 företag och år 2013 cirka 27 300 företag. Undersökningarna visar att trots ekonomiskt oroliga tider mellan 2009 och 2013 har andelen företag inom EU som erbjuder sina anställda aktie- incitamentsprogram ökat. Det finns dock avsevärda skillnader mellan de olika EU-länderna. Flera länder, däribland Österrike, Estland, Finland, Frankrike, Spanien och Storbritannien har sett ökningar i andelen företag med aktieincitamentsprogram riktade till de anställda. Länder som Belgien, Bulgarien och Danmark har sett minskningar i motsvarande program.

En annan aspekt av resultaten i rapporten är att det finns en tydlig övervikt av andelen aktieprogram riktade till de anställda i de större företagen inom EU. Bland de företag som deltagit i enkät- undersökningen och som har fler än 500 anställda har nästan vart femte företag någon typ av program för ökat delägarskap bland de anställda. Bland de minsta företagen i undersökningen, de med mellan 10 och 19 anställda, anger endast runt 4 procent3 att de har någon typ av aktieprogram riktat till de anställda. Givet att de fördelar med EFP som beskrivs i rapporten är betydande borde det finnas tydliga argument för att öka användningen av aktierelaterade program som är ämnade att sprida ägandet till de anställda, särskilt bland de minsta företagen.

Rapporten är omfattande och beskriver både effekterna av EFP i EU och vad som kan göras för att öka användningen av aktie- relaterade program för ökat delägarskap bland de anställda. Det ska noteras att flera av åtgärderna främst är att informera och öka användningen genom upplysning om fördelarna, både för ökad konkurrens, effektivitet, bolagsstyrning och möjlighet att knyta nyckelpersoner till verksamheten. Det finns även policyförslag som syftar till att först och främst informera om den effektiva

3 I den kartläggning och enkätundersökning riktad till små, svenska företag som beskrivs i kapitel 5 uppger cirka 3,6 procent av företagen att de har eller har haft någon typ av incitamentsprogram.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

skattenivån för olika EFP i EU:s samtliga medlemsländer. Den typen av uppgifter bör också innehålla information om de olika medlemsländernas eventuella skatteincitament för EFP:s, men även information om hur programmen beskattas generellt samt hur sociala avgifter behandlas.

Rapporten är försiktig med att göra kopplingen mellan de positiva effekterna av ökat delägarskap bland de anställda och särskilda skattegynnade incitamentsprogram inom EU-länderna. I första hand konstateras att en handfull länder, men främst Storbritannien, har infört särskilt gynnande skatteregler för vissa typer av incitamentsprogram. I ett EU-perspektiv är det snarare svårigheterna med att jämföra skatteincitament mellan medlems- staterna och även inom respektive medlemslands skattesystem som belyses i rapporten. Dessutom menar rapporten att väl konstruer- ade gynnande skatteregler för EFP:s mycket väl kan gynna användandet av program syftade till att sprida ägandet till de anställda, men att det inte tycks vara en kritisk komponent för att programmen ska komma på plats från första början. Rapporten lämnar ingen särskild rekommendation för skattegynnande av vissa incitamentsprogram, men nackdelarna och svårigheterna med den typen av skatterelaterade insatser tycks vara fler än fördelarna. Särskilt nämns svårigheterna med olika gynnsamma skatteregler i de olika medlemsstaterna i samband med rörligheten inom EU och skatteavtal.

Rapporten presenterar även en s.k. probit-modell för hur stor sannolikheten är att produktiviteten och antal anställda ökar med aktieprogram riktade till de anställda. Indelat efter företagens storlek och geografiska plats visar resultaten att samtliga grupper av företag har en större sannolikhet för ökad produktivitet och antal anställda med program för aktieincitament till de anställda. Storleken på sannolikhetsökningarna varierar dock mellan företagens storlek och geografiska placering. Mindre företag tycks ha bättre förutsättningar för ökad produktivitet och antal anställda än större företag. Det kan troligen delvis förklaras av att de i mindre utsträckning använder sig av den typen av program i dag och har en startsträcka att hämta ikapp. Det visar sig även i de empiriska resultaten att de nordiska länderna är de som har lägst (om än positiv) uppskattad sannolikhet att öka produktiviteten och näst lägst uppskattad sannolikhet att öka antalet anställda bland de

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

olika grupperna. Det ska dock uppmärksammas att ursprungs- nivåerna utan program för spridande av ägandet till de anställda för de nordiska länderna generellt ligger högre än de övriga jämförelsegrupperna vilket påverkar sannolikheten för ytterligare ökning. Det framgår inte om de uppskattade sannolikheterna är statistiskt skilda från varandra och om det går att göra den typen av jämförelser mellan grupperna.

3.3Neutralitet

3.3.1Riktlinjer för skattepolitiken

I de av riksdagen antagna riktlinjerna för skattepolitiken fastställs att en viktig princip, som bidrar till ett legitimt och rättvist skattesystem, är att skattereglerna ska vara generella, med breda skattebaser och skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Vidare uttalas följande.

Generella och tydliga regler, utan komplicerade gränsdragningar, bidrar till förståelse och legitimitet för skattesystemet och minskar även utrymmet och riskerna för fel och fusk. En sådan utformning av regelverket säkerställer skatteintäkter för en långsiktig finansiering av den gemensamma välfärden, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter. Avsteg från denna princip kan i vissa fall motiveras av explicita krav på styrning eller av samhällsekonomiska effektivitetsskäl.4

Avsteg från de skattepolitiska riktlinjerna kan alltså motiveras med att de administrativa kostnaderna är så pass stora att skatteutgifter, det vill säga avsteg från de generella principerna, är att föredra framför stöd på utgiftssidan.

4 Prop. 2014/15:100 s. 105.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

3.3.2OECD The Taxation of Employee Stock Options

OECD:s (Organisation for Economic Co-Operation and Development) Tax Policy Studies-grupp publicerade 2005 en omfattande rapport om beskattningen av employee stock options (optionsprogram riktade till de anställda) och behandlingen av dessa i OECD:s medlemsländer. Rapporten är visserligen drygt tio år gammal men har en generell ansats baserad på neutralitet i beskattningen. Neutraliteten utgår ifrån bolagsbeskattning, individbeskattning samt hur skattesystemet fungerar då risk och osäkerhet introduceras. Utgångspunkten är att ersättning för arbete från arbetsgivaren ska beskattas på samma sätt oavsett hur ersättningen betalas ut för att uppnå neutral beskattning. Alla avsteg från neutral beskattning innebär att skattesystemet har en styrande inverkan på beteende. I rapporten konstateras följande. Neutralitet i skattesystemet mellan optioner och vanlig lön som ersättning till de anställda bibehålls genom att tillåta avdrag för kostnader för optionsprogrammen. Neutraliteten bibehålls under antaganden om osäkerhet om beskattningen sker vid utnyttjande eller om beskattningen vid tilldelning baseras på ett rättvisande marknadsvärde av optionen. Neutralitetsantagandet håller i båda fallen om riskaversion och produktivitetsökningar inkluderas i analysen. Dock måste värderingen vid tilldelning ta hänsyn till produktivitetsökningen för att neutraliteten ska upprätthållas.

I OECD:s sammanställning av beskattningen av options- program i olika länder listas Sverige tillsammans med Tyskland, Luxemburg, Schweiz och Turkiet som ”Same tax treatment of stock options and salary”.5 Det innebär att optionsprogram och lön beskattas på samma sätt både på bolags- och individnivå och att det är en neutral skattebehandling i dessa länder. Avsteg från detta innebär att skattesystemet inte är neutralt mellan de olika sätten att kompensera anställda för sitt arbete. Länder med speciella regler för vissa typer av optionsprogram har alltså olika skattekilar för samma typ av inkomst beroende på om optionerna kvalificerar sig för olika skattesatser eller inte. I rapporten konstateras att de flesta OECD-länderna har någon typ av särskild beskattning av vissa

5 I sammanhanget kan det nämnas att både Sverige, Tyskland och Schweiz rankas som några av världens mest innovativa länder i flera olika typer av mätningar.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

typer av optionsprogram. Frankrike och Australien pekas tillsammans med Danmark ut som de länder med flest olika skattekilar beroende på vilken typ av optionsprogram det rör sig om. Det ska dock noteras att uppgifterna är från tidigt 2000-tal och att bland andra Danmark har ändrat sina skatteregler för optionsprogram sedan dess.

3.4Finns det skäl att skattemässigt gynna incitamentsinkomster?

3.4.1Tillväxtteori och motiv för särreglering

Arbete, kapital och innovationer

Förenklat kan det ekonomiska välståndet och dess utveckling sägas bygga på insatsvarorna arbete och kapital samt på att innovationer driver utvecklingen och därmed den ekonomiska tillväxten. Genom att gynna faktorer som ökar innovativ verksamhet förväntas även tillväxttakten att öka.

Gynnandet kan också motiveras utifrån argument om att den rådande marknadsfördelningen av arbete och kapital inte är optimal om inte vissa samhällsekonomiskt värdefulla innovationer och projekt blir av. Då talas det om ett marknadsmisslyckande. Reformer eller särskilt riktade åtgärder förväntas kunna rätta till marknadsmisslyckanden eller åtminstone begränsa de skadliga effekterna.

För att motivera särskilt riktade stöd till innovativa företag är det grundläggande att beskriva varför det är samhällsekonomiskt viktigt att stimulera just den typen av verksamhet. Inom den moderna tillväxtteorin är betydelsen av forskning och utveckling samt innovationer avgörande för att förklara tillväxt och ekonomisk utveckling. Samhällsnyttig teknisk utveckling och innovationer som av något skäl inte genomförs påverkar den potentiella tillväxttakten på ett negativt sätt. Ett problem är att nystartade företag som har tillväxtambitioner och nya lösningar på existerande problem vanligen saknar de förutsättningar som äldre, redan etablerade företag med upparbetat kapital och kompetens har. Genom att förbättra förutsättningarna för nystartade företag ökar deras möjligheter att växa och finna nya lösningar på

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

existerande problem. På så sätt kan den tekniska tillväxttakten öka vilket leder till ökad ekonomisk tillväxt.

Särskilt riktade stöd till nya, innovativa företag kan stärka deras möjligheter att ta fram nya innovationer, processer och sätt att hantera existerande problem. Nya innovativa produkter, produktionslösningar, tjänster och processer förväntas även ge förbättrade förutsättningar för ökad konkurrens och effektivare marknader och resursanvändning. Dessa typer av innovationer är bärande för den ekonomiska tillväxten, men de är samtidigt oförutsägbara. Detta påverkar negativt tillgången till riskvilligt kapital. Därför kan man argumentera för att det finns ett samhälls- ekonomiskt intresse av att stödja innovationsvilligt företagande och om möjligt minska de riskrelaterade kostnader som en innovativ entreprenör och investerare utsätter sig för. Hall och Lerner visar i sin studie från 2010 att små och nya, innovativa företag har höga kapitalkostnader för sina investeringar trots tillgång till riskkapital. Större företag tenderar att använda interna finansieringskällor för liknande investeringar i FoU, främst genom löpande kassaflöden.6 Ett sätt att minska problemen kan vara att sänka de förväntade kostnaderna för den risk som företagaren tar. Risken är kopplad till den osäkerhet som finns kring nya projekt med innovationspotential.7

Bakgrund tillväxtteori

Området tillväxtteori är grundläggande inom nationalekonomin. Under den keynesianska ekonomiska eran var intresset för entreprenörskap, företagande och tekniska framsteg som förklaring till ekonomisk tillväxt begränsad. Då fokuserades främst på efterfrågesidans roll som konjunkturdämpande funktion och stadig ekonomisk utveckling. Genom aktiv finanspolitik, penningpolitik

6Hall, B., Lerner, J. (2010), The Financing of R&D and Innovation. Handbook of The Economics of Innovation, Vol. 1, s. 609–639, Elsevier-North Holland.

7Staten kan påverka kostnaderna för riskfyllda investeringar på dels utgiftssidan, dvs. genom diverse stödåtgärder, dels på skattesidan, dvs. genom diverse skattegynnanden. Det gäller dock att ta hänsyn till Harbergers (1962) analys av dödviktskostnader i samband med skatteförslag. Dödviktskostnaderna stiger i kvadrat med skattesaten enligt Harberg. Därför krävs betydande samhällsekonomiska vinster för att ett ingrepp via skattesystemet ska löna sig. Harberger, A. C. (1962), The Incidence of the Corporate Income Tax, Journal of Political Economy 70:215.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

och valutapolitik kunde staten påverka och i viss mån styra den samlade efterfrågan i ekonomin och på så sätt dämpa de ekono- miska konjunkturcyklerna. Perioden präglades av minnet från de stora ekonomiska svängningar som inträffat under 1920-talet.

Under 1950- och 1960-talet började dock tillväxtmodellerna vinna mark genom att dessa utvecklades och började formaliseras. Den grundläggande modellen för tillväxt visar hur denna uppstår i en kombination mellan investeringar, tillväxttakten hos befolkningen och viljan att spara. Det förutsattes att konsumen- terna var villiga att avstå en viss del av sin konsumtion och i stället spara denna för framtida konsumtion givet att räntan från sådant sparande åtminstone motsvarade den förväntade prisökningen under samma period. Sparat kapital investeras tills avkastningen på investeringen motsvarar en räntenivå som inte understiger den förväntade prisökningstakten. Om sparandet skulle öka ytterligare innebär det att den förväntade marginalavkastningen är mindre än den förväntade prisökningstakten och att det skulle vara irrationellt att fortsätta att spara i stället för att konsumera. Modellen bygger på att det finns en stabiliserande funktion där sparande och konsumtion beror på räntenivåer och den förväntade prisöknings- takten. På grund av detta ”steady state” där räntan på marginal- investeringen motsvarar den förväntade prisökningstakten finns en stabil punkt där tillväxttakten i ekonomin motsvaras av befolkningsökningen.

Den typen av tillväxtteori började ifrågasättas och dagens tillväxtteori tar sin början i 1950-talet och främst i nobelpristagaren Robert Solows ”A contribution to the theory of economic growth”.8 I den neoklassiska modell som Solow beskriver finns insatsvarorna arbete och kapital som driver tillväxten. Sådan tillväxt som inte kan förklaras med dessa två insatsvaror kallas för residualen, det vill säga en oförklarad rest. Solow visade att större delen av tillväxten återstod att förklara sedan effekterna av ökade investeringar och sysselsättning beräknats. Förklaringen ansågs vara tekniska framsteg och kunskapsökning, men de mekanismer som låg bakom utvecklingen i teknik och kunskap kunde inte förklaras av modellen. Den kvarvarande residualen i förklaringsmodellen av

8 Solow, R. M. (1956), A contribution to the theory of economic growth, Quarterly Journal of Economics, vol. 70, s. 65–94.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

ekonomisk tillväxt har också kommit att kallas för total faktorproduktivitet. De tidigare studierna inom området har argumenterat för att ökad ackumulation av kapital och högre arbetskraftskompetens (eller ökat humankapital), samt införande av eller tillgång till ny teknologi är det som bestämmer den långsiktiga ekonomiska tillväxttakten.

Den ursprungliga tillväxtmodellen har med tiden ansetts allt för förenklad för att tillfredsställande kunna förklara ekonomisk tillväxt. Det har lett till ökat fokus på bland annat total faktor- produktivitet, och residualen som förklaringsfaktor. Ett viktigt steg i förklaringen av tillväxt kom genom Paul Romers bidrag 1986 med fokus på kunskapsbaserade tillväxtmodeller.9 I Romers modell inkluderas som tidigare kapital och arbetskraft, men nu även mått för kunskap i form av FoU. Även om kapital och arbetskraft hölls konstanta i modellen kunde alltså tillväxt förklaras av tillväxt i kunskapsstocken. I en senare modell inkluderar Romer även mått för humankapitalet utöver de tre andra tillväxtfaktorerna.10 Det leder till att produktion av ny kunskap sysselsätter endast humankapital som utnyttjar den existerande kunskapsstocken. För att göra modellen hanterbar ur ett analytiskt perspektiv gjorde Romer en rad starka antaganden om befolkningens tillväxt, utbildningsnivå och tillgång till kunskap. Trots dessa starka antaganden och flera förenklingar lyckas Romers modell visa kunskapens del i tillväxten, kanske främst investeringar i humankapital och FoU för vinstmaximerande företag. Men även spridningseffekter av kunskap till andra företag i samhälls- ekonomin. Med andra ord förväntas inte företag som investerar i ny kunskap, FoU, helt kunna behålla och dra nytta av den kunskapen själva utan att den sprids även till andra aktörer. Som en konsekvens av detta riskerar företagsfinansierad FoU att vara underfinansierad – delar av avkastningen från FoU förväntas tillfalla andra än de som gjort den ursprungliga investeringen. Här finns alltså, baserat på Romers resultat, en samhällsekonomisk vinst i att öka FoU-investeringarna för att öka tillväxten.

9Romer, P. M. (1986), Increasing returns and long-run growth, Journal of Political Economy, vol. 94, s. 1002–1037.

10Romer, P. M. (1990), Endogenous Technical Change, Journal of Political Economy 98 (5), s. 71–102.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

Även om kunskapsmodellerna för tillväxt förklarar en del av residualen innehåller denna fortfarande alltså alla andra förklaringar till den ekonomiska tillväxten än de observerade faktorerna. Här finns en viss konsensus att trovärdiga institutioner som främjar äganderätter, öppenhet och utbildning är nödvändiga villkor för tillväxt.11 Dessa villkor är dock inte tillräckliga för att säkerställa tillväxten. Schumpeters så kallade ”kreativ förstörelse”12 har åter fått en betydande roll för att förklara processen där gamla varor och tjänster byts ut mot nya. Numera är endogen tillväxt med kreativ förstörelse allmänt vedertagen i forskningen.13 Innovationer ges stor betydelse och är enligt denna litteratur en av de viktigare förklaringarna till kreativ förstörelse. Nya företags innovationer ökar produktiviten och ger möjlighet för nya företag att ta marknadsandelar av redan etablerade företag och därmed förbättra förutsättningarna för konkurrens.

Innovation och entreprenörer

Innovationer är ett viktigt begrepp som kan innefatta mycket, därför är det svårt att både definiera och mäta. I Braunerhjelm et al. (2012)14 definieras innovation utifrån ett marknadsperspektiv:

… ett ekonomiskt värde som kan kopplas till en ny vara eller tjänst, nya organisationsformer, nya insatsvaror eller nya marknader, eller kombinationer av dessa. Uppfinningar, vetenskapliga rön eller tekniska upptäckter har inte nödvändigtvis ett marknadsvärde, i regel krävs en entreprenör som kan identifiera en marknadsmöjlighet. Innovation spänner således över de flesta branscher och ekonomiska verksam- heter. 15

11Se t.ex. North, D. C. (1990), Institutions, Institutional Change, and Economic Performance,

Cambridge, UK: Cambridge University Press, eller Rothstein, B. (2011), The Quality of Government: Corruption, Social Trust, and Inequality in International Perspective, Chicago: University of Chicago Press.

12Schumpeter, J., A. (1942), Capitalism, socialism and democracy, New York: Harper & Row.

13Se till exempel Aghion, P., & Howitt, P. (1990), A model of growth through creative destruction (No. w3223). National Bureau of Economic Research, eller Acemoglu, D. (2008), Introduction to modern economic growth. Princeton University Press.

14Braunerhjelm, P., Eklund, K., och Henrekson M. (2012), Ett ramverk för innovations- politiken. Stockholm: Samhällsförlaget.

15a.a. s. 43 f.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

Vidare beskriver Braunerhjelm et al. svårigheterna med att mäta innovation. FoU-utgifter och patent är de vanligast förekommande måtten, och även om de fångar mycket av den innovativa verksamheten i vissa branscher och verksamheter fungerar de mindre bra vid andra typer av innovation. För t.ex. tjänstesektorn, vid stora organisationsförändringar eller när nya marknader identifieras och exploateras har den typen av information om FoU- utgifter mindre betydelse för att förklara innovation i citatet ovan. Ett annat, något bredare mått för att fånga innovativ verksamhet är vad OECD enkelt kallar IPR, dvs. intellectual property rights. IPR omfattar ägar- och avkastningsrättigheterna från olika typer av kreativ och innovativ aktivitet på samma sätt som andra fysiska tillgångar. De typer av IPR som omfattas är patent, varumärken, design och copyrights.16 Det finns dock argument för att IPR skulle kunna hämma innovativ verksamhet eftersom långsamma patentansökningsprocesser fördröjer företagens möjligheter att attrahera externt riskkapital för verksamheten.17 Ett annat mått på innovativ verksamhet ges av Mairesse och Mohnen (2002) som mäter mängd innovativ verksamhet som den andel av omsättningen som kommer från just innovationer.18

I sammanhanget innovation anses entreprenören och entre- prenörskap bärande för vidare förklaring av ekonomisk tillväxt enligt Braunerhjelm et al. (2012). Entreprenörer och entreprenör- skap kan definieras, eller identifieras, utifrån deras olika egenskaper och funktioner. Bland de ursprungliga definitionerna av entrepre- nören finns Schumpeters (en agent som stör ekonomins jämviktsläge) och Knights (den som omvandlar osäkerhet till kalkylerbar risk). Sedan Schumpeters och Knights verksamma tid har fler definitioner och karaktärsdrag hos entreprenören och entreprenörskap fyllt på bilden av deras funktion och hur de verkar. I Braunerhjelm et al. (2012) definition av entreprenören återkommer man dock till att denna är en aktör som driver på förändring och utveckling. Den definitionen är i mångt och mycket

16OECD, Economic Analysis and Statistics Division. Directorate for Science, Technology and Industry. Glossary of Patent Terminology, 2006.

17Farre-Mensa, J., Hegde, D., Ljungqvist, A. (2016), The Bright Side of Patents (January 26, 2016). USPTO Economic Working Paper No. 2015-5.

18Mairesse, J., & Mohnen, P. (2002), Accounting for innovation and measuring innovativeness: an illustrative framework and an application. The American Economic Review, 92(2), s. 226–230.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

gemensam med Schumpeters definition av entreprenören som en ”förändringsagent”.

… entreprenören är en ekonomins förändringsagenter och bidrar till förnyelse och dynamik oavsett var de verkar19

I en mängd nationalekonomiska innovationsstudier är det trots allt främst företags utgifter för forskning och utveckling och registrerade patent som har fått utgöra mått för innovations- aktivitet. Måtten kan som nämnts kritiseras då t.ex. utgifter för FoU nödvändigtvis inte behöver vara lika höga i en innovativ tjänstesektor som i en mindre innovativ produktionssektor. Liknande argument kan föras fram mot patent som indikator av innovationer. Men även om dessa indikatorer inte är perfekta är de relativt lätta att kvantifiera och använda. Korrelationen mellan olika mått tenderar dessutom att vara hög. Innovationer genom forskning och utveckling påverkar ekonomisk tillväxt genom förbättring av produktivitet20 och därmed effektivare användning av produktionsfaktorer och förbättrade förutsättningar för kon- kurrens.21 Det finns även ett flertal studier som pekar på mindre företags betydelse för utveckling och kommersialisering trots att de står för en jämförelsevis liten andel av kostnaderna för FoU. Acs och Audretsch visade i två studier22 att medan större företag svarade för merparten av FoU-investeringar så var mindre företag betydligt mer innovativa i vissa branscher23. De fann också att för

19Braunerhjelm, P., Eklund, K., och Henrekson M. (2012), Ett ramverk för innovationspolitiken. Stockholm: Samhällsförlaget.

20Se t.ex. Coe D. T., Helpman, E., Hoffmaister A. W. (2009), International R&D spillovers and institutions, European Economic Review, vol. 53, s. 723–741, och Griffith, R., Redding, S. van Reenen, J. (2004), Mapping the two faces of R&D: Productivity growth in a panel of OECD countries, Review of Economics and Statistics, vol. 86, s. 883–894.

21Se t.ex. Aghion, P., Bloom, N., Blundell, R., Griffith, R., & Howitt, P. (2002),

Competition and innovation: An inverted U relationship (No. w9269). National Bureau of Economic Research, eller Aghion, P., Harris, C., Howitt, P., & Vickers, J. (2001),

Competition, imitation and growth with step-by-step innovation. The Review of Economic Studies, 68(3), s. 467–492, eller svensk forskning av Andersson, M,. Braunerhjelm, P., Thulin, P. (2012), Creative destruction and productivity: entrepreneurship by type, sector and sequence, Journal of Entrepreneurship and Public Policy, Vol. 1 Iss: 2, s. 125–146.

22Acs, Z., Audretsch, D. (1987), Innovation in Large and Small Firms, Economics Letters 23(1), s. 109–112 och Acs, Z., Audretsch, D. (1990), Innovation and Small Firms, Cambridge, MA: MIT Press.

23Främst dator och instrumentbranscherna medan förhållandet var det omvända inom fordonsindustrin.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

tillverkningsindustrin i sin helhet hade de mindre företagen en högre innovationsgrad än de stora.

Motiv för reformer

Om den ekonomiska tillväxten av olika skäl är lägre än vad den har potential att vara finns samhällsekonomiska motiv att åtgärda detta. Det samhällsekonomiska värdet av ökad tillväxt behöver vägas mot eventuella kostnader och konsekvenser som uppstår när problemen åtgärdas.

Exempelvis, om det finns hinder för en viss typ av företag som har potential att i Schumpeteriansk anda störa ekonomins jämviktsläge genom ny forskning, innovationer eller organisations- sätt finns också hinder för högre ekonomisk tillväxt. Om den ekonomiska tillväxttakten är lägre på grund av sådana hinder finns ett samhällsekonomiskt värde av att minska effekten av sådana hinder. Om hindret beror på marknadsimperfektioner kan den ekonomiska tillväxten förbättras genom att detta åtgärdas.

Ett grundläggande motiv för att rikta åtgärder till en viss typ av företag, exempelvis unga företag som har potential att vara innovativa, är att problemet är störst hos eller är begränsat till dessa. Då kan generella åtgärder begränsas och ge maximal effekt hos den typ av företag som bedöms ha störst behov av åtgärden. I dessa fall förväntas eventuella dödviktsförluster bli mindre omfattande. Nackdelen med sådana riktade åtgärder är att regelsystemet som helhet kompliceras av specialregler och att fördelar för vissa företag riskerar att leda till snedvridningar av konkurrensen. En gynnsam behandling av en viss typ av verksamhet riskerar att skapa omotiverad omklassificering av verksamheter. I sådana fall kan den samhällsekonomiska vinsten bli mindre än avsett. Gynnande av viss verksamhet innebär även oundvikligen att tröskeleffekter uppstår.

3.4.2Företagande, investeringar och beskattning

I den nationalekonomiska teoribildningen finns flera inriktningar som gäller skatters betydelse för investeringar, kapitalkostnader och utdelningar. Sorensen (1995) redovisar en grundlig genomgång

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

av de olika teoribildningarna.24 Mycket kortfattat kan Sorensens genomgång sammanfattas som att historiskt har tre synsätt på skatters betydelse för företagande kommit att utvecklas; ”det gamla synsättet”, ”det neutrala synsättet” och ”det nya synsättet”. Utöver detta beskriver Sorensen även ett senare synsätt som bygger på företagens mognadsfaser. Alla fyra synsätt har olika förväntade effekter på hur företagen finansierar nya investeringar, hur marginalvinster behandlas, kapitalkostnad samt hur utdelningar påverkas av beskattningen. En likhet mellan det ursprungliga, ”gamla synsättet” och de senare teorierna är betydelsen av eget och nytt aktiekapital för att finansiera investeringar. Medan ”det gamla synsättet” innebar att aktiekapital generellt var viktigt för investeringar på marginalen, lyfter senare års teorier in företagens tillväxt- och mognadsfaser. För det unga företag som inte hunnit börja generera några större vinster är finansiering genom tillskott av aktiekapital fortfarande viktigt, medan för det äldre, mogna företaget är det, i likhet med ”det nya synsättet” kvarhållna vinstmedel som finansierar investeringar på marginalen.

På liknande sätt har skatt på utdelning olika effekt beroende på vilken utvecklingsfas som företaget befinner sig i. Enligt vissa forskningsrön är skatt på utdelning av mindre betydelse för mogna företag medan unga företag i tillväxtfas påverkas betydligt mer. Enligt vissa forskningsrön har sänkt skatt på utdelningar betydande effekter för tillväxten av unga företag, speciellt i en mindre, öppen ekonomi som den svenska.25 Det har förklarats med att utdelningar finansieras med återinvesterade vinster och inte med externt kapital. En annan förklaring är att nationella skatter saknar betydelse eftersom utländskt kapital kan ersätta inhemskt om skatten minskar viljan att investera.

Under senare år har litteraturen breddats med perspektiv på utdelningsskatter som inkluderar ägarstyrningsfrågor och entre- prenörskap – företagande som är antingen inriktat mot att företaget ska växa eller bygger på innovationer. Skatt på

24Sorenson, P.B. (1995), Changing views of the corporate income tax. National Tax Journal,

48(2), s. 279–294.

25Se t.ex. Stiglitz, J. (1973), Taxation, corporate financial policy, and the cost of capital, Journal of Public Economics, Volume 2, Issue 1, February 1973, s. 1–34, och Auerbach, A. (2002), Taxation and corporate financial policy, Handbook of Public Economics, Volume 3, 2002, s. 1251–1292.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

utdelningar har, enligt denna inriktning i forskningen, en negativ effekt på principal-agent problematiken genom att minska nettoavkastningen för aktieägare och även motverka kapitalflöde från äldre företag (med lägre tillväxtpotential) till yngre, växande företag. En annan aspekt av principal-agent problematiken är att en jämförelsevis hög skatt på utdelning kan leda till att företags- ledningen har argument för att dela ut en mindre del av vinsten till aktieägarna än om skatten varit låg. Effekten blir då att kvarhållna vinstmedel i högre grad används till projekt med avtagande lönsamhet på marginalen. För aktieägaren kan till och med netto- avkastningen för dessa projekt bli negativ.26 Samtidigt riskerar kapitalet att bli mindre rörligt och aktieägarna kompenseras snarare genom återköp av aktier än utdelning. På sikt påverkar detta även ägarstrukturen i företaget. Morck och Yeung (2005) menar, efter att ha studerat sänkningen av skatt på utdelning i USA 2003, att den sänkta skatten å ena sidan minskat företagsledningens styrka i argumentationen gentemot aktieägarna att inte dela ut hela vinsten.27 Å andra sidan finns ett visst värde i att behålla en viss beskattningsnivå även ur ett corporate governance-perspektiv, då främst institutionella ägare kan pressa underpresterande företags- ledningar, menar Morck och Yeung. I en artikel från 2015 visar Yagan att samma skattesänkning på utdelningar i USA inte haft någon effekt på företagens investeringar eller kompensation till de anställda.28 Detta trots att reformen var en av de största i USA:s historia inom kapitalbeskattningen och motiverades med att den skulle stimulera företagens investeringar och de anställdas löner.

Unga, entreprenöriella företag, som bygger sin verksamhet kring innovativa produkter eller tjänster, är vanligen beroende av kapital för att kunna investera och växa. Det är inte ovanligt att det är riskkapitalister som bidrar med både extern finansiering och kompletterande kompetens till den typen av företag. Entreprenör- skap präglas av relationsspecifika tillgångar, intressekonflikter, låg likviditet, svagt kassaflöde i uppstartsfasen och stor osäkerhet. Det

26Se t.ex. Mueller, D. (2003), The Corporation: Investment, Mergers and Growth, Routledge, New York, eller Williamson, O. (1963), Managerial discretion and business behavior, The American Economic Review Vol. 53, No. 5 (Dec., 1963), s. 1032–1057.

27Morck, R., Yeung, B. (2005), Dividend Taxation and Corporate Governance, The Journal of Economic Perspectives, Vol. 19, No. 3 (Summer, 2005), s. 163–180.

28Yagan, D. (2015), Capital Tax Reform and the Real Economy: The Effects of the 2003 Dividend Tax Cut. American Economic Review 2015, 105 (12): s. 3531–3563.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

gör det svårare att skriva avtal mellan utomstående investerare och ägare som täcker alla eventualiteter. I det perspektivet innebär skattesatsen på utdelning en motsvarande procentuell minskning av incitamenten för investeringar. Skattesatsen minskar nettoavkast- ningen på entreprenörers och riskkapitalisters investeringar. Därför förväntas skattesatsen ha betydelse för investeringsviljan och till- gången på riskvilligt kapital på marginalen.

Emellertid kvarstår frågan om det krävs ett statligt ingrepp eftersom det kan antas att det finns tillräckliga ekonomiska incitament för marknaden att lösa detta själv (Coase, 1960). De positiva externaliteterna, dvs. positiva effekter som kommer andra företag eller individer utanför företaget som använder sig av incitamentsprogram tillgodo, kan anses vara begränsade.29

3.4.3Företagens betydelse för ekonomin och incitamentsbeskattningens betydelse för företagen

I de förslag som presenteras i rapporten ”Företagandets förutsätt- ningar – en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen” av Henrekson och Sanandaji (2014) beskrivs några utgångspunkter för företagande och tillväxt. Dessa utgångspunkter kan kort sammanfattas enligt följande.30

När det gäller små företag med tillväxtpotential och deras betydelse för samhällsekonomin konstateras i ESO-rapporten att de största företagen i Sverige fortfarande är mycket viktiga för arbetsmarknaden, men att deras betydelse har minskat under 2000- talet. Nyetableringar och de mindre företagens tillväxt är centrala drivkrafter bakom jobbskapande, vilket även visats i en tidigare ESO-rapport.31 I internationell forskning har frågan belysts av bland andra Haltiwanger et al. (2013) som dock visar att det inte finns något systematiskt samband mellan företagens storlek och

29Coase, R. (1960), The Problem of Social Costs, Journal of Law and Economics, s. 1–44.

30Henrekson, M., Sanandaji, T. (2014), Företagandets förutsättningar – en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2014:3.

31Heyman, Norbäck & Persson (2013), Var skapas jobben? En ESO-rapport om dynamiken i svenskt näringsliv 1990 till 2009. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, 2013:3.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram SOU 2016:23

nettotillväxt när de kontrollerar för företagets ålder.32 Betydande tillväxt härrör från att ny kunskap upptäcks och appliceras på ett ekonomiskt värdeskapande sätt. Innovativa och snabbt växande företag, som kan få stor betydelse för samhällsekonomin, är få och avviker från ”vanliga” företag. Dessa avvikande företag använder sig i större utsträckning av stödstrukturer, t.ex. finansiering med riskkapital, och är ofta i högre grad än andra företag kunskaps- baserade.

För att utveckla ett framgångsrikt och kunskapsintensivt företag krävs enligt Henrekson och Sanandaji att nyckelaktörer med kompletterande kompetenser samverkar. Utöver entreprenören själv kan det gälla forskare eller uppfinnare, riskkapitalister, innovatörer och utbildad arbetskraft med särskilda kunskaper.

Det kan vara svårt att locka till sig och få olika intressenter i ett entreprenöriellt företag att samverka. Det är komplext att reglera deras respektive rättigheter och skyldigheter genom avtals- konstruktioner. För att minska behovet av den typen av komplicerade avtal kan optioner spela en viktig roll. I bland annat USA används optioner riktade till anställda, grundare och ledning för att på flera olika sätt knyta för företaget viktiga personer till verksamheten. I USA beskattas de skattegynnade optionerna som inkomst av kapital. Enligt Henrekson och Sanandaji (2014) kan optionerna öka flexibiliteten i de avtal som ett mindre, nystartat företag skriver med sina nyckelpersoner. På så sätt kan företaget få förbättrade förutsättningar att växa genom att kunna locka till sig kompetens utan att erbjuda samma lönenivåer som erbjuds av redan etablerade företag. Optioner anges vara ett kontraktsverktyg som ger förutsättningar för att ägande och kontroll kan få betingas av oförutsägbara framtida utfall.

Huvuddelen av avkastningen i entreprenörssektorn kommer från ett fåtal företag som blir mycket framgångsrika. Vilka det blir är omöjligt att avgöra på förhand. Tre fjärdedelar av investeringarna i den typen av företag har ingen eller negativ avkastning enligt en studie av Hall och Woodward (2010). 33 Entreprenöriellt

32Haltiwanger, J., Jarmin, R. S., & Miranda, J. (2013), Who creates jobs? Small versus large versus young. Review of Economics and Statistics, 95(2), s. 347–361.

33Hall, R. E., Woodward, S. (2010), The Burden of the Nondiversifiable Risk of Entrepreneurship, American Economic Review, Volume 100, Number 3, June 2010, s. 1163– 1194 (32).

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

företagande är främst förknippat med risktagande och osäkerhet. Många av dem som kan förväntas bli framgångsrika entreprenörer är högutbildade (se t.ex. Andersson och Keppler /2014/)34, och har därför höga alternativkostnader. De har med andra ord möjlighet till goda, säkra inkomster från anställning hos en etablerad arbetsgivare som alternativ till att själva bli företagare eller ta anställning i ett nystartat, mindre företag med osäker framtid. Det har därför betydelse att denna arbetskraft ges incitament att omsätta sin kunskap, starta egen verksamhet eller ta anställning i företag som har potential att utveckla kunskapen trots ökad osäkerhet. Incitamenten att välja detta alternativ trots ökad risk och osäkerhet måste matcha eller vara större än individens alternativkostnad, dvs. värdet av en fortsatt trygg anställning.

3.5Slutsatser

Vikten av neutrala skatteregler framgår av riksdagens riktlinjer för skattepolitiken. Som jag ser det är det dessa som ger förut- sättningarna för att genomföra förslag som innebär att en viss typ av inkomster beskattas på ett annat sätt än andra motsvarande inkomster. Att neutral beskattning har ett stort värde även ifråga om incitamentsbeskattning understryks också av den ovan redovisade OECD-rapporten.

För att särregler ska kunna motiveras måste de samhälls- ekonomiska effekterna av sådana kunna visas vara (eller åtminstone på goda grunder kunna antas vara) tillräckligt stora för att motivera avsteg från en neutral beskattning. Det bör också vara administrativt effektivt att använda skattesystemet i stället för ekonomiska stöd och bidrag för åtgärder. Min bedömning är att det bör finnas ett förhållandevis tydligt marknadsmisslyckande för att detta ska komma ifråga.

Jag återkommer i kapitel 7 och 11 med mer konkreta utgångspunkter för mina förslag. Redan nu finns anledning att redovisa några ställningstaganden.

34 Andersson, M., Keppler, S. (2013), Characteristics and performance of new firms and spinoffs in Sweden. Industrial and Corporate Change, Vol. 22, Number 1, s. 245–280.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

Jag har inga invändningar mot det som synes vara direktivens utgångspunkt, nämligen att incitamentsprogram kan vara ett instrument för att öka delaktighet och engagemang samt för att förbättra företagens möjligheter att finansiera sin verksamhet. Som jag tolkar den EU-rapport som behandlat frågan är det emellertid svårt att leda i bevis vilka effekter som incitamentsprogram ger på samhällsnivån.

Några få studier som problematiserar något annat än själva värderingen av optionerna och effekter på företagsstyrning riktas främst mot generella optionsprogram och dess effekter för de anställda. En av dessa studier visar att anställda så snart de kan utnyttjar möjligheten att använda optionerna för att öka sin inkomst kortsiktigt, trots att de på sikt i själva verket skulle gynnas av att inte utnyttja optionen förrän senare.35 Vidare visar Oyer och Schaefer (2005) att optioner som ges till företagets samtliga anställda i själva verket inte ökar incitamenten, men att de anställda ändå tenderar att stanna längre hos arbetsgivaren. Oyer och Schaefer menar även att anställda som väljer att delta i optionsprogram generellt sett har en mer positiv inställning till företagets framtida utveckling.36

När det gäller frågan om det allmänt finns skäl att gynna incitamentsinkomster genom ändrade skatteregler är det min bedömning att stödet för detta i forskning och erfarenhet från andra länder är svagt. Som jag förstår det är det den slutsats OECD dragit, även om den rapporten skrevs för ganska länge sedan.

Det är min uppfattning att det saknas en kritisk massa av empirisk forskning som visar på specifika effekter för entreprenöriell aktivitet och innovation av att skattemässigt gynna optioner riktade till de anställda. Det tycks helt enkelt saknas en tillfredsställande mängd forskning inom området för att skapa sig en bild av tillväxteffekterna av skattegynnade incitamentsprogram.37 Trots detta har flera länder

35Huddart, S., Lang, M (1996), Employee stock option exercises: an empirical analysis. Journal of Accounting and Economics, Volume 21, Issue 1, February 1996, s. 5–43.

36Oyer, P., Schaefer, S. (2005), Why do some firms give stock options to all employees?: An empirical examination of alternative theories. Journal of financial Economics, Volume 76, Issue 1, April 2005, s. 99–133.

37Henrekson och Sanandaji visar visserligen i ett nytt working paper från 2016 att beskattningsnivå av optionsprogram i 22 olika länder har en negativ korrelation med nivån på ländernas riskkapital (venture capital) som andel av BNP. Resultaten tycks dock svaga och främst drivna av tre observationer; USA, Hong Kong och Italien. Henrekson, M., Sanandaji, T. (2016), Stock Option Taxation and Venture Capital Activity: A Cross-Country Comparison, IFN Working Paper No. 1104, 2016.

SOU 2016:23

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

genomfört olika reformer för att skattemässigt gynna incitamentsprogram (se vidare i kapitel 4).

Generellt gynnande av incitamentsprogram skulle visserligen kunna öka de anställdas incitament att ytterligare engagera sig i företagets framgång. Men för att motivera ett sådant gynnande behöver det påvisas att det finns ett samhällsproblem som inte redan kan åtgärdas genom kontrakt mellan anställd och arbets- givare. Enligt min uppfattning är det samlade stödet för ett generellt gynnande av incitamentsprogram relativt svagt.

Bristande skattemässig neutralitet riskerar att få större negativa effekter, dvs. ökade dödviktskostnader, än de samhällsekonomiska vinsterna i övrigt. Minskar neutraliteten påverkas sannolikt bilden av skattesystemet som rättvist och legitimt. I fråga om generella reformer anser jag också att tillväxtargumentet är svagt då jag inte kan peka på något marknadsmisslyckande som behöver rättas till.

Allmänt är kunskapen alltså begränsad och därför vet man heller inte så mycket om vilken betydelse beskattningsnivåer och andra faktorer har. Skattenivåer påverkar antagligen användningen av incitamentsprogram, men det finns inga särskilda skattemässiga hinder mot att sådana avtal skrivs mellan arbetsgivare och anställd. Det kan däremot diskuteras om de samhällsekonomiska problemen skulle kunna minska genom att incitamentsprogram gynnas med mer förmånlig beskattning.

När det gäller generellt gynnande regler måste det också konstateras att det i så fall skulle bli fråga om ändringar som gäller stora skattebaser och att de offentligfinansiella effekterna därför också skulle bli stora. Det betyder också att det skulle ställas stora krav på positiva effekter för att åtgärderna skulle kunna motiveras. Det gäller särskilt som åtgärderna måste finansieras.

Finns det då stöd för att åtgärder för vissa företag kan vara samhällsekonomiskt motiverade?

I den tillväxtekonomiska teoribildningen finns stöd för att den ekonomiska tillväxten kan höjas genom åtgärder som förbättrar möjligheterna till FoU och innovationer så att det ekonomiska jämviktsläget rubbas. Genom olika stöd och reformer som gynnar den typen av aktivitet förväntas tillväxten att öka och på så sätt samtidigt öka den ekonomiska nyttan. Den samhällsekonomiska nyttan måste vägas mot de kostnader och konsekvenser som stöd och gynnande kan innebära.

Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram

SOU 2016:23

Även om det finns teoretiskt stöd för att gynna en viss typ av verksamhet som kan förväntas ge ökad tillväxt saknas såvitt jag kan bedöma en kritisk massa av studier som bekräftar de slutsatserna. Det finns alltså inte något direkt stöd i forskningen för att sådana åtgärder kommer att få positiva effekter. Det är dock sannolikt att det ur ett tillväxtekonomiskt perspektiv finns skäl att gynna viss typ av verksamhet där den samhällsekonomiskt optimala nivån på aktiviteten inte uppnås av olika skäl.

Unga företag tenderar att ha sämre möjligheter att utvecklas och växa än större, väletablerade konkurrenter. Här finns det mycket som talar för att det finns ett marknadsmisslyckande. Argumenten för att gynna vissa typer av unga företag med begränsad tillgång till kapital för att jämna ut konkurrensfördelarna som större, väletab- lerade företag har är därför rimliga. Av delvis dessa skäl indikerar Europeiska kommissionen att medlemsstaterna kan överväga att införa särskilda skatteincitament gällande personaloptioner relaterade till små tillväxtorienterade företag.38 I översynen av det svenska innovationssystemet som OECD gjorde 2012 pekas på att de skatteregler som omgärdar personaloptioner i Sverige är bättre lämpade för stora etablerade företag än för företag i tidiga utvecklingsskeden.39

Det hade dock varit önskvärt med fler empiriska forsknings- resultat som ger stöd för att skattemässigt gynna de unga företagen och deras incitamentsprogram.

38Europeiska kommissionen (2003), Den rättsliga och administrativa ramen för personal- optioner i EU. Slutrapport från expertgruppen, Generaldirektoratet för näringsliv.

39OECD (2013), OECD Reviews of Innovation Policy: Sweden 2012, OECD Publishing.

4Incitamentsbeskattning i andra länder

4.1Inledning

I detta kapitel finns kortare beskrivningar av hur sex andra länder beskattar incitamentsprogram.1 De länder som har studerats är Danmark, Finland, USA, Storbritannien, Nederländerna och Italien. Som huvudregel gäller i samtliga dessa länder att ett för- månligt förvärv av aktier från den anställdes arbetsgivare beskattas som löneinkomst.

Länderna skiljer sig åt såtillvida att Finland, USA, Storbritannien och Italien medger skattelättnader för vissa incitamentsprogram medan sådana lättnader saknas i Danmark och Nederländerna. För Danmark redovisas nedan ett förslag om att återinföra skatte- lättnader för vissa incitamentsinkomster.

Det finns ingen konsekvent tanke i urvalet av länder. De länder som redovisas tillhör de som vanligen finns med i motsvarande jämförelser.

4.2Danmark

I ett nyligen framlagt lagförslag förslås att det införs bestämmelser om skattelättnader för s.k. ”medarbetaraktier”. Förslaget som föreslås träda i kraft den 1 juli 2016 bygger på tidigare regler om skattelättnader för aktieprogram som avskaffades 2012. Lagför- slaget innebär att anställda kan tilldelas aktier, teckningsrätter eller

1 Informationen i avsnitten 4.2–4.7 är hämtad från respektive lands skattemyndighets eller finansdepartements hemsida, IBFD:s databas och från European Commission, The Promotion of Employee Ownership and Participation, Study prepared by the Inter- University Centre, Final report October 2014.

Incitamentsbeskattning i andra länder

SOU 2016:23

aktieoptioner i det företag där de är anställda, eller i ett annat företag inom samma koncern, utan att förmånen inkomstbeskattas. Som förutsättning gäller i huvudsak följande.

•företaget och den anställde måste avtala att lagbestämmelserna ska vara tillämpliga

•värdet på förmånen får, per år, inte överstiga 10 procent av den anställdes årsinkomst när avtalet ingås (överskjutande belopp beskattas som löneinkomst)

•aktierna som de anställda erhåller får inte utgöra ett särskilt aktieslag

•teckningsrätter och aktieoptioner får inte överlåtas

•aktieoptioner måste medföra en rätt, för antingen den anställde eller det företag som utfärdat optionen, att förvärva eller leverera aktier.

Vid en senare försäljning av de erhållna aktierna beskattas vinsten som kapitalinkomst.2

Arbetsgivaren kan fritt välja vilka anställda som ska erhålla medarbetaraktier.

Företaget medges inte avdrag för motsvarande utgift dvs. värdet av de tilldelade medarbetaraktierna.

I övrigt gäller i Danmark för närvarande att personaloptioner beskattas när de utnyttjas för förvärv av aktier eller säljs. Förmånen beräknas som skillnaden mellan marknadsvärdet på aktien när optionen utnyttjas och vad den anställde betalat och beskattas som inkomst av tjänst. Den anställde ska betala sociala avgifter på förmånen.

Vid försäljning av de förvärvade aktierna beskattas vinsten, dvs. skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna när de tilldelades och försäljningspriset, som inkomst av kapital.

Arbetsgivaren har avdragsrätt för skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde vid tilldelning och vad den anställde betalat.

Företaget har även rätt att dra av kostnader för själva incitaments- programmet.

2 Kapitalvinster som understiger 50 600 danska kronor beskattas med 27 procents skatt och vinster därutöver med 42 procents skatt (2016 års siffror).

SOU 2016:23

Incitamentsbeskattning i andra länder

När det gäller villkorade rättigheter att förvärva aktier som t.ex. restricted stock units (RSU)3 så utlöser tilldelningen normalt ingen inkomstbeskattning eller uttag av sociala avgifter. Skyldighet att betala inkomstskatt och sociala avgifter på förmånen uppkommer i stället när aktierna har tjänats in.

4.3Finland

Om arbetsgivaren erbjuder en majoritet av de anställda att förvärva nyemitterade aktier på förmånliga villkor beskattas förmånen endast till den del priset för aktierna understiger 90 procent av deras marknadsvärde.

Personaloptioner beskattas som inkomst av tjänst när de utnyttjas för att förvärva aktier eller, om de är överlåtbara, när de säljs till utomstående. Den beskattningsbara förmånen är skillnaden mellan aktiens marknadsvärde och vad den anställde har betalat för aktien och optionen. Inga sociala avgifter tas ut förutom en sjukvårdspremie på 1,49 procent som betalas av arbetstagaren.

Arbetsgivaren har avdragsrätt för det belopp som beskattats hos den anställde.

Vid försäljning av de erhållna aktierna blir en eventuell vinst beskattad som inkomst av kapital.

Det finns ingen särskild lagstiftning avseende RSU. Förmånen beskattas vanligtvis vid förvärvet av aktierna. Beroende på villkoren utgör avtalet antingen ett aktieförvärv eller ett förvärv av en personaloption.

4.4USA

Det finns i USA två skattegynnade incitamentsprogram som ger anställda möjlighet att förvärva aktier i det bolag där de är anställda eller i annat bolag inom samma koncern Dessa är Incentive stock option (ISO) och Employee stock purchase plans (ESPP). Bland villkoren för ISO kan följande nämnas:

3 Med RSU avses en rättighet att förvärva ett antal aktier. Som förutsättning för att få aktier ställs krav på fortsatt anställning. När intjänandeperioden är fullgjord erhålls aktierna.

Incitamentsbeskattning i andra länder

SOU 2016:23

•optionen får vara inte överlåtbar

•lösenpriset för optionen får inte understiga marknadsvärdet på aktien när optionen tilldelas

•maximal tilldelning per anställd är optioner som det år de först kan utnyttjas, inklusive andra optionsprogram, motsvarar aktier till ett marknadsvärde av högst 100 000 amerikanska dollar

•optionsinnehavaren får inte inneha aktier som motsvarar mer än 10 procent av rösterna i företaget eller i annat företag inom koncernen

•optionen måste utnyttjas under anställningstiden eller senast tre månader efter anställningens upphörande dock senast tio år efter tilldelning.

En ESPP ger anställda möjlighet att köpa aktier genom netto- löneavdrag under en period upp till 27 månader. Villkoren för planen är i många avseenden samma som för en ISO men skiljer sig i bl.a. följande avseenden:

•samtliga anställda måste erbjudas att delta på samma villkor, med undantag för personer som varit anställda kortare tid än två år eller som arbetar 20 timmar eller mindre per vecka

•lösenpriset får inte understiga det lägsta av 85 procent av aktiens marknadsvärde när optionen tilldelas eller utnyttjas

•maximal tilldelning per anställd är aktier motsvarande ett värde av 25 000 amerikanska dollar per kalenderår

• den anställde får inte inneha aktier som motsvarar mer än 5 procent av rösterna i företaget eller i annat koncernföretag

•optionen måste utnyttjas senast fem år efter tilldelning om lösenpriset bestämts till 85 procent av aktiens marknadsvärde när optionen utnyttjas

•om lösenpriset bestämts på annat sätt måste optionen utnyttjas senast 27 månader efter tilldelning.

Är samtliga villkor uppfyllda för respektive program sker ingen beskattning vid tilldelning eller utnyttjande av optionen. Om aktier

SOU 2016:23

Incitamentsbeskattning i andra länder

som har förvärvats enligt ett ISO-program behålls i mer än ett år efter det att optionen utnyttjades och i mer än två år efter det att optionen tilldelades beskattas kapitalvinst vid en försäljning förmånligt (efter en lägre skattesats). Samma sak gäller aktier som förvärvats enligt en ESPP med det undantaget att rabatten beskattas som vanlig inkomst. Arbetsgivaren medges inte avdrag.

Förmån av andra personaloptioner beskattas som inkomst av anställning när de utnyttjas under förutsättning att lösenpriset uppgick till marknadsvärdet på aktierna när optionen tilldelades. I andra fall beskattas förmånen som en RSU dvs. när villkoren upphör och optionen kan utnyttjas.

Arbetsgivaren har i dessa fall rätt till avdrag.

4.5Storbritannien

4.5.1Förvärv av värdepapper på förmånliga villkor

Om en anställd förvärvar aktier av sin arbetsgivare på förmånliga villkor beskattas förmånen normalt som inkomst av anställning. Om förvärvet är förenat med förbehåll som innebär att det finns risk att aktierna förverkas inom fem år från förvärvet beskattas förmånen först när förbehållen upphör. Den anställde kan dock välja att beskattas redan vid förvärvet. Om aktierna är börsnoterade eller föremål för handel utgår sociala avgifter på förmånen.

Vid förvärv av personaloptioner eller RSU beskattas förmånen, dvs. skillnaden mellan marknadspriset och vad den anställde har betalat, när aktierna förvärvas. Sociala avgifter debiteras när optionerna utnyttjas om aktierna är börsnoterade eller föremål för handel.

Arbetsgivaren har avdragsrätt för det belopp den anställde beskattats för.

Det finns i Storbritannien fyra olika typer av incitaments- program som medför en skattemässigt förmånlig behandling nämligen Company Share Option Plan, Enterprise Management Incentives, Save As You Earn och Share Incentive Plan. Nedan följer en kortare redogörelse för de olika programmen.

Incitamentsbeskattning i andra länder

SOU 2016:23

4.5.2Company Share Option Plan (CSOP)

CSOP innebär en möjlighet för arbetsgivare att ge anställda optioner att förvärva aktier i företaget utan inkomstbeskattning eller sociala avgifter på förmånen. Företaget kan fritt välja vilka anställda som ska tilldelas optioner och hur många aktier som varje option ska berättiga till.

Som villkor gäller bl.a. att lösenpriset inte får understiga marknadsvärdet på aktierna när optionen tilldelas och att optionen får utnyttjas tidigast tre år och senast tio år efter tilldelning. Ingen anställd får tilldelas optioner med ett marknadsvärde som överstiger 30 000 brittiska pund.

Företaget får avdrag för skillnaden mellan marknadsvärdet på aktien när optionen utnyttjas och vad som har betalats av den anställde.

4.5.3Enterprise Management Incentives (EMI)

EMI är ett optionsprogram med syfte att underlätta för mindre tillväxtföretag att rekrytera och behålla nyckelpersonal. Ett antal villkor måste vara uppfyllda för att bestämmelserna ska tillämpas bl.a. följande:

•företaget ska vara oberoende dvs. inte ägas eller kontrolleras till mer än 50 procent av ett annat företag

•antalet heltidsanställda ska understiga 250

•företagets bruttotillgångar får inte överstiga 30 miljoner brittiska pund

•företaget får inte bedriva vissa typer av verksamhet

•optionerna får inte ställas ut under marknadspriset för aktierna när optionerna tilldelas

•värdet av utestående optioner får inte överstiga 3 miljoner brittiska pund

•optionerna måste kunna utnyttjas inom tio år och får inte vara överlåtbara.

SOU 2016:23

Incitamentsbeskattning i andra länder

Om villkoren är uppfyllda inkomstbeskattas den anställde inte för förmånen att förvärva aktier. Förmånen utgör inte heller underlag för sociala avgifter. Företaget medges avdrag för skillnaden mellan köp- och säljkurs på aktien när optionen utnyttjas.

Vid försäljning av de förvärvade aktierna beskattas en eventuell vinst i inkomstslaget kapital.

Storbritannien fick den 13 juli 2009 statsstödsgodkännande för EMI från EU-kommissionen.

4.5.4Save As You Earn (SAYE)

SAYE är ett aktiesparprogram där samtliga anställda måste ges möjlighet att delta. De som väljer att delta tilldelas en option att förvärva aktier under förutsättning att de går med på att spara på ett särskilt sparkonto under tre eller fem år. Lösenpriset får inte understiga 80 procent av marknadsvärdet på aktien när optionen tilldelas.

Den anställde väljer själv sparbelopp men det får inte överstiga 500 brittiska pund per månad. Sparmedlen används för att betala lösenpriset i slutet av sparperioden.

Om villkoren är uppfyllda beskattas den anställde inte när optionen tilldelas eller utnyttjas. Inte heller beskattas ränta under sparperioden. Några sociala avgifter uppkommer inte.

När aktierna säljs beskattas en eventuell vinst, dvs. skillnaden mellan försäljningspriset och lösenpriset, som inkomst av kapital.

4.5.5Share Incentive Plan (SIP)

En SIP ger arbetsgivaren möjlighet att skattefritt tilldela anställda aktier i företaget till ett värde av 3 600 brittiska pund per år och anställd. Som förutsättning för skattelättnaderna gäller att samtliga anställda måste ges möjlighet att delta i programmet på samma villkor. Inget hindrar dock att antalet tilldelade aktier per anställd varierar på grund av faktorer som lön, anställningstid eller liknande.

Aktierna måste placeras i en särskild trust. Efter fem år kan den anställde ta ut aktierna ur trusten och sälja dem utan någon inkomstbeskattning eller uttag av sociala avgifter. Om aktierna säljs vid en senare tidpunkt beskattas den anställde för skillnaden mellan

Incitamentsbeskattning i andra länder

SOU 2016:23

försäljningspriset och marknadsvärdet på aktierna när de togs ut ur fonden som kapitalvinst.

Arbetsgivaren har rätt till avdrag för kostnader för incitaments- programmet.

4.6Nederländerna

Nederländerna avskaffade tidigare skattelättnader för incitaments- program den 1 januari 2012.

Personaloptioner beskattas först när optionerna utnyttjas eller säljs. Förmånen beskattas som inkomst av anställning och sociala avgifter ska betalas på förmånen upp till ett inkomsttak.

Företaget medges inte avdrag för förmånen eller för kostnader. RSU beskattas när villkoren upphört och den anställde förvärvar

aktier.

Vid en försäljning av de förvärvade aktierna är vinsten skatte- pliktig endast om aktieinnehavet uppgår till minst 5 procent av bolagets aktiekapital eller av en viss aktieklass.

4.7Italien

En anställd som förvärvar aktier på förmånliga villkor från sin arbetsgivare är enligt italiensk rätt normalt skattskyldig för förmånen som anställningsinkomst.

Skattelättnader ges dock om förmånen riktar sig till samtliga anställda eller till en viss kategori av anställda. Från beskattning undantas då 2 065 euro per person och beskattningsår under förutsättning att aktien inte överlåts eller återköps under en period av tre år. Sociala avgifter ska, med vissa undantag, betalas på belopp som är föremål för inkomstbeskattning.

Förmån av personaloptioner beskattas först när optionerna används för att förvärva aktier. Socialavgifter tas inte ut.

För arbetsgivaren gäller allmänt att samtliga kostnader som uppkommit avseende incitamentsprogram till de anställda är avdragsgilla.

Under slutet av 2012 införde Italien en rad skattelättnader för att underlätta bildandet och utvecklingen av nya och innovativa företag, s.k. ”innovative startups”. Bestämmelserna gäller under

SOU 2016:23

Incitamentsbeskattning i andra länder

åren 2013-2016. För att lättnaderna ska medges måste en rad villkor vara uppfyllda bl.a. följande:

•företaget får inte ha bedrivit verksamhet i mer än fem år

•verksamheten måste bedrivas i Italien

•företagets omsättning får inte överstiga 5 miljoner euro

•företagets vinst får under tillämpningstiden inte delas ut

•företagets kärnverksamhet ska avse innovativa produkter eller tjänster med högt tekniskt värde.

Om samtliga förutsättningar är uppfyllda undantas anställdas förmånliga förvärv av optioner, aktier eller andra finansiella instru- ment utgivna av företaget (eller annat företag inom koncernen) från inkomstbeskattning och sociala avgifter. Lättnaderna gäller under förutsättning att de finansiella instrumenten inte återköps.

Vid en försäljning av de förvärvade aktierna kapitalbeskattas vinsten. Om den anställde inte förmånsbeskattades vid förvärvet beräknas vinsten som mellanskillnaden mellan försäljningsintäkten och priset som betalades för aktierna. Om förmånen beskattats beräknas kapitalvinsten som skillnaden mellan försäljningsintäkten och marknadsvärdet på aktierna vid förvärvstidpunkten.

5Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

5.1Inledning

Jag har i direktiven getts i uppdrag att kartlägga dagens användning av incitamentsprogram. Vidare ingår det i mitt uppdrag att göra en undersökning av vilka olika typer av aktierelaterade incitaments- program som använts historiskt och i dag, samt i vilken omfattning de olika typerna av incitamentsprogram förekommer.

Jag ska också analysera likheter och skillnader mellan olika typer av incitamentsprogram och särskilt belysa:

•i vilket sammanhang de olika typerna av incitamentsprogram används

•för vilka ändamål och syften programmen används

•om incitamentsprogram ser olika ut beroende på dels i vilket skede företaget är, dels om företaget är noterat eller onoterat

•om incitamentsprogrammen har betydelse i relation till företagens kapitalförsörjning.

Jag ska vidare undersöka i vilken utsträckning befintliga skatte- regler påverkar utformningen av olika incitamentsprogram samt betydelsen av skatten för den enskilde individens beslut gällande incitamentsprogram.

Kartläggningsuppdraget är omfattande och i vissa delar svårare än andra. Svårigheterna beror dels på avsaknaden av insamlad offentlig statistik på området, dels på att delar av kartläggningen gäller frågor som hur skatten påverkar den enskilde individens upp- fattning av och beslut kring incitamentsprogram. Det förutsätter alltså kvalitativa bedömningar.

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

I detta kapitel redovisas den kartläggning som gjorts av förhållandena i Sverige. I kapitel 4 behandlas andra länder. Kun- skaperna om omfattningen och förekomsten av incitaments- program i Sverige på central nivå är relativt begränsade. Jag har valt att kartlägga användandet av incitamentsprogram dels genom en enkätundersökning på uppdrag genomförd av Statistiska central- byrån (SCB) som riktas till svenska företag, dels genom en referensgrupp av konsulter som är verksamma inom området och som erbjuder tjänster kopplade till incitamentsprogram för företag.

Kartläggningskapitlet inleds med en kort beskrivning av de tidigare undersökningar som jag har funnit inom området.

5.2Kartläggningsarbetet

Den informationen om incitamentsprogram som finns är begränsad och offentliga uppgifter om användande, typ och omfattning av incitamentsprogram är liten. En anledning till detta är att incitamentsprogrammen sällan eller aldrig särredovisas vid insamling av offentlig statistik.

Mitt sekretariat har varit i kontakt med SCB, Finansinspektionen och Skatteverket angående uppgifter om de incitamentsprogram som förekommer i Sverige. Resultatet av förfrågningarna till myndig- heterna har varit begränsat.

SCB följer sedan hösten 2014 den nya indelningen för finansräkenskaperna (ENS 2010) som innehåller en mer detaljerad sektorfördelning och nytillkomna finansiella instrument. Bland de nytillkomna finansiella instrumenten har personaloptioner fått en egen redovisningspost i ENS 2010. Tidigare gick inte personal- optioner att särskilja från posten ”Finansiella derivat och personaloptioner”. I den statistik som är tillgänglig via SCB:s hemsida saknas dock fortfarande uppdelning mellan derivat och personaloptioner och i den offentliga statistiken över finans- räkenskaperna redovisas endast posten ”Finansiella derivat”. Det är oklart om personaloptioner ingår som en delsumma i den posten i existerande statistiska uppgifter och hur dessa uppgifter i sådant fall kan skiljas från andra typer av finansiella derivat.

Finansinspektionen är den myndighet till vilken rapportering om optioner som omfattas av insynsregistret ska ske. Anställda

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

som ges optioner i det egna företaget omfattas vanligen av sådana krav på registrering. Det är lagen (2000:1087) om anmälnings- skyldighet för vissa innehav av finansiella instrument som reglerar vad och vilka personer som ska anmälas till Finansinspektionens insynsregister. För teckningsoptioner gäller att utnyttjande (minskningen) av teckningsoptioner ska anmälas samtidigt som förvärv (ökningen) av interimsaktier/aktier ska anmälas till Finansinspektionen. En omvandling från interimsaktie till aktie behöver inte anmälas, men Finansinspektionen uppmanar ändå till att även sådana förändringar anmäls av registervårdande skäl. För personaloptioner och anmälan till insynsregistret gäller dock andra regler. Personaloptioner ska inte anmälas om vissa krav är uppfyllda:

•optionerna riktar sig till företagets egna anställda

•optionerna är knutna till anställningen

•optionerna kan inte överlåtas.

Således har inte heller Finansinspektionen något register över de relevanta personaloptionerna och övriga incitamentsprogram i utgivningsfasen. När personaloptionerna löper ut och kan lösas mot aktier är inte heller inlösen (minskningen) av personaloptionerna anmälningsskyldiga. Det är däremot förvärvet (ökningen) av aktier i företaget. Vid nettolösen av personal- optioner, dvs. då optionen utnyttjas och erhållna aktier säljs omedelbart, finns ingen anmälningsskyldighet alls. I dessa fall finns alltså inte heller någon anmälningsskyldighet om förvärv av aktier kopplade till personaloptioner.

Uppgifter om skattepliktig förmån i samband med tilldelning av personaloptioner rapporteras till Skatteverket. Den förmån som en tilldelad personaloption innebär för den anställde faller dock in under rubriken ”övriga förmåner” på blanketten för kontroll- uppgifter (KU). Därför går den inte att särskilja från andra förmåner från arbetsgivaren som faller in under samma rubrik. Om de aktier som den anställde förvärvat genom personaloptionerna senare avyttras redovisas detta som en vanlig aktieförsäljning under inkomst av kapital. Aktieförsäljningen redovisas på K4-blanketten. Om förmånen har beskattats under inkomst av tjänst är det beskattade värdet en del av anskaffningsutgiften tillsammans med

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

lösenpriset. Eftersom aktieförsäljningen redovisas på samma sätt som andra typer av aktieförsäljningar går det heller inte här att urskilja förekomsten av personaloptioner och värdena på dessa.

Ett sätt att få en viss uppfattning om användandet av incita- mentsprogram är att sammanställa särskilda skattebeslut inom området. En sådan sammanställning ger dock inte en fullständig bild av den samlade populationen av incitamentsprogram eftersom det bara rör sig om fall då enskilda skattebeslut tagits. Skatteverket har på min begäran tagit fram en sammanställning av enskilda skattebeslut som rör incitamentsprogram de senaste åren. I tabellen nedan redovisas antalet skattebeslut per år och typ av incitaments- program:

Tabell 5.1 Antal enskilda skattebeslut per typ av incitamentsprogram

Typ av incitamentsprogram	2013	2014	2015

Personaloptioner	61	74	25
Restricted stock unit	7	31	55
Matchningsaktier	1	4	0
Employee stock purchase plan	2	5	39
Syntetiska optioner	5	15	0
Aktier	65	68	30
Performance share award	0	1	0
Restricted stock	3	0	28
Teckningsoptioner	8	4	7
Köpoptioner	4	1	0
Stock appreciation right	0	4	0
Onoterade warranter	0	1	0
Preferensaktier	1	0	0
Konvertibla skuldebrev	1	14	0
Summa	158	222	184

Källa: Skatteverket.

Det går inte i tabellen eller tillgängliga data att urskilja vilken typ av företag som ställt ut de olika incitamentsprogrammen. Det är med andra ord inte möjligt att avgöra om t.ex. aktieincitamentsprogram endast förekommer i större, noterade företag medan andra lösningar som exempelvis teckningsoptioner är vanligare i mindre

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

företag. Det är heller inte möjligt att utifrån skattebesluten dra några långtgående slutsatser om hur vanliga de olika incitaments- programmen är totalt sett. Av sammanställningen kan endast slutsatsen dras att personaloptioner och aktier står för drygt 75 procent av skattebesluten 2013 och 2014. Den fördelningen ser dock helt annorlunda ut preliminärt för 2015 då Restricted stock och Restricted stock unit har blivit betydligt vanligare och står för nästan hälften av skattebesluten. Definitionen av restricted stock unit och restricted stock tyder dock på att det är incitaments- program som liknar personaloptioner vilket också får konsekvenser för hur uppgifterna om skattebesluten bör tolkas. Samman- ställningen speglar sannolikt en konsekvens av vilka typer av incitamentsprogram som Skatteverket väljer att granska olika år och hur liknande incitamentsprogram faller in under olika grupper av program olika år.

Sammantaget kan det konstateras att tillgången till offentlig statistik är begränsad. Den kartläggning som enligt direktiven ska genomföras, både vad gäller typ av incitamentsprogram, dess omfattning samt syfte och sammanhang, låter sig alltså inte göras med tillgängliga statistikkällor. För att fullgöra uppdraget har jag valt två spår: dels en enkätundersökning direkt riktad till ett urval av företag, dels kontakt med en referensgrupp bestående av representanter från den konsultbransch som vanligen sätter upp incitamentsprogram åt företag.

5.3Enkätundersökningen

För att nå ett brett urval av företag och kartlägga deras eventuella användning av incitamentsprogram har jag låtit utredningens sekretariat genomföra en enkätundersökning. Enkäten togs fram av sekretariatet och granskades av utredningens experter. Enkäten återges i sin helhet i bilaga 3 i betänkandet tillsammans med den fördelning av svar som erhölls för varje fråga.

SCB har genomfört insamlingen av enkätsvar. De tyngst vägande skälen för detta var SCB:s dokumenterade erfarenhet och rutin av liknande enkätundersökningar riktade till företagen, de adressregister och urvalsmöjligheter som SCB har tillgång till samt

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

möjligheten att avidentifiera svaren men ändå koppla dessa till SCB:s företagsdatabas (FRIDA).

Kontakt togs med representanter från SCB under hösten 2015 och efter inledande möten sattes arbetet igång omgående. Efter diskussion med SCB och utredningens sekretariat bestämdes att urvalsgruppen som enkäten skulle riktas till skulle begränsas enligt följande. Av grundpopulationens 396 082 bolag för 2013 begräns- ades urvalsgruppen med att de med fler än 250 anställda samt att de med färre än 5 anställda exkluderades. Bolag utanför omsättnings- intervallet 5 miljoner kronor till 500 miljoner kronor exkluderades också. Dessutom minskades urvalspopulationen med bolag inom jord- och skogsbruk samt fiskerinäringen. Bolag som markerats som vilande eller i likvidation exkluderades också samt bolag med ägare registrerade som stat, kommun eller landsting. Av den ursprungliga populationen bolag återstod då cirka 52 000 bolag.

Ur den återstående gruppen lät SCB dra ett vägt, slumpmässigt urval av 10 000 bolag. Ett brev som beskrev enkäten, dess syfte och inloggningsuppgifter till den elektroniska enkäten skickades till respektive kontaktperson vid de 10 000 bolagen i mitten av november 2015. För de företag som inte besvarat enkäten inom två veckor beslutades i samråd med SCB att en påminnelse om enkäten skulle skickas ut. Totalt skickades 7 780 påminnelser ut.1 Med andra ord hade 2 220 bolag besvarat enkäten inom två veckor. Ingen andra påminnelse skickades ut. Möjligheten för de tillfrågade bolagen att besvara enkäten via SCB:s webplats stängde den 17 december 2015.

Av de totalt 10 000 bolag som kontaktades besvarade 49,3 procent enkäten. Detta får i sammanhanget anses vara en hög svarsfrekvens då liknande, frivilliga företagsundersökningar sällan har svarsfrekvenser över 30 procent enligt SCB.

Av de 4 930 bolag som svarade på enkäten uppgav en mycket stor andel att de inte ”Har […] pågående, avslutade eller planerade incitamentsprogram (t.ex. aktieoptioner, teckningsoptioner eller liknande) riktade till företagets personal och/eller styrelseleda- möter?”. Endast 179 bolag svarade ”ja” på frågan om de har eller har haft incitamentsprogram. Den slutliga sammanställningen av

1 SCB rapporterar att det främsta problemet var antalet brevreturer pga. felaktiga adresser. Det tog mycket tid i anspråk att eftersöka samt skicka ut nya då den processen görs manuellt.

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

enkätsvaren levererades till utredningens sekretariat den 22 december 2015. Som nämnts beskrivs enkäten och svarsfördelningen i den mån det är möjligt att återge svaren i sin helhet i bilaga 3.

I nästa avsnitt beskrivs de huvuddrag av enkätundersökningen som bedöms som de mest relevanta ur kartläggningssynvinkel.

5.3.1Enkätundersökningens resultat

Som nämns ovan var svarsfrekvensen för enkätundersökningen över förväntan. Även om det ofta är önskvärt med ännu högre svarsfrekvens får 49,3 procent anses vara en fullgod nivå. Det betyder även att kartläggningen baseras på ett någorlunda tillförlitligt underlag.

Om resultatet av enkätundersökningen ska sammanfattas så kortfattat som möjligt är troligen den viktigaste informationen att endast cirka 3,6 procent av bolagen uppger att de har eller har haft incitamentsprogram. Eftersom urvalet för enkätundersökningen begränsades genom att vissa storleksgrupper och branscher exkluderades är det inte möjligt att med statistisk inferens dra slutsatser om populationen i sin helhet. Däremot är det sannolikt, trots den låga andelen jakande svar, att det förekommer en viss överrepresentation av bolag som angett att de använder incitamentsprogram. Detta beror på att enkätens utformning i första hand riktar sig mot de företag som vet vad incitaments- program är medan de som inte har kunskap om detta kan antas vara mindre benägna att svara på en enkät som inte rör deras verksamhet. Med andra ord är det troligt att uppskattningen utifrån enkätsvaren att 3,6 procent av bolagen i populationen använder eller har använt incitamentsprogram är överskattad. Trots detta är just denna observation den kanske mest grundläggande och viktiga i kartläggningen av incitamentsprogrammens användning i Sverige bland mindre bolag.

Användningen hos större bolag, särskilt noterade sådana är betydligt mer omfattande enligt de sammanställningar som gjorts av PwC och KPMG, och som beskriv i avsnitt 5.4. Samtliga data som redovisas i detta avsnitt är sammanställningar från enkätunder- sökningen som jag låtit göra som en del av kartläggningen av användandet av incitamentsprogram i Sverige.

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

Som redan beskrivits är enkätundersökningens inledande fråga inriktad mot användande av incitamentsprogram. Om den som besvarat enkäten svarat nej följs frågan av vilka skälen eller skälet är till att inte använda incitamentsprogram. Därefter avslutas enkäten för majoriteten av de som besvarat frågorna.2 Av de som svarat nej på frågan om användande av incitamentsprogram fördelar sig skälen till varför inte som följande:

Figur 5.1 Fördelning av svar till frågan om varför bolaget inte har eller har haft incitamentsprogram

2500
2500		2089
2000		2089

						1584
1500						1584

	940
1000	940
1000
500			166	149	160		0
0			166	149			0

	Känner inte till vad det är	Inte relevant för verksamheten	Alltför administrativt krångligt	Skattemässiga konsekvenser allt för osäkra	För dyrt att starta ett program i förhållande till förväntade effekter	Vill inte utvidga ägarkretsen	Övrigt
	Känner inte till vad det är	Inte relevant för verksamheten	Alltför administrativt krångligt	Skattemässiga konsekvenser allt för osäkra		Vill inte utvidga ägarkretsen	Övrigt

Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som besvarade enkäten då fler än ett svarsalternativ är möjligt.

Det vanligaste skälet till att bolagen inte har satt upp något incitamentsprogram är alltså att det inte är relevant för verksamheten (totalt 2 089 svar). Nära besläktat med detta svar är att ägarna inte vill utvidga ägarkretsen (1 584) vilket blir tydligt då totalt 230 har angett båda skälen till att inte införa incitamentsprogram. Knappt en femtedel (940) av dem som har

2 Det visade sig att en handfull bolag först besvarat frågan om incitamentsprogram med ett ”ja” och sedan börjat fylla i det övriga uppgifterna för att senare ändra sig och återgå till fråga 1 och ändra svaret till nej. Därefter möttes dessa bolag av frågan om varför och efter detta avslutades enkäten även för dessa. I de fallen har dock svaren från frågor om bolaget ändå sparats. Efter samtal med insamlandeenheten på SCB togs beslutet att de bolag som först svarat ja på frågan om de har eller har haft incitamentsprogram och sedan ändrat svaret till nej inte skulle ingå i vidare analys av bolagens incitamentsprogram och tillväxtambitioner.

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

svarat på enkäten uppger att de inte vet vad incitamentsprogram är för något.

Vad gäller problem med incitamentsprogram är antalet svar jämförelsevis lågt, men ändå jämnt fördelade mellan att det är för administrativt krångligt (166), att de skattemässiga konsekvenserna är för osäkra (149) och att den förväntade nyttan är för liten i förhållande till kostnaden för att starta programmen (160). Även här finns en viss överlappning mellan svaren då runt en tredjedel av de som angett krångel/skatt/nytta som skäl har kryssat i alla tre alternativen.

Enkäten saknar uppföljande frågor kring dessa bolag, men det hade varit intressant att fråga bolagen i dessa tre kategorier hur troligt det skulle vara att de startade incitamentsprogram om det var mindre krångligt, skattereglerna var tydligare och/eller det var mindre kostsamt att starta incitamentsprogram. Baserat på svaren i enkäten går det inte att anta att de bolag som angett krångel, skattenivå och/eller nytta med programmen skulle starta incitamentsprogram om trösklarna sänktes. Detta eftersom en betydande del av dessa även har angett att det inte är relevant för verksamheten och/eller att de inte vill utvidga ägarkretsen. Detta tyder på att även om förutsättningarna för incitamentsprogram förbättrades och gjordes mer gynnsamma så skulle sannolikt relativt få bolag använda sig av de möjligheterna.

För dem som har svarat ja på frågan om användande av incita- mentsprogram följer flera frågor om bolagets tillväxtambitioner, programmens omfattning och utformning samt vilka svårigheter som man stött på under programmets gång.

Resterande avsnitt i enkäten handlar uteslutande om hur de 179 bolag som svarade att de har eller har haft incitamentsprogram svarade på de efterföljande frågorna. Grundpopulationen för samtliga svar är alltså 179 individuella bolag. I de fall antalet svar summerar till mer har bolagen haft möjlighet att ange flera svarsalternativ.

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

Bolagens tillväxt och finansering

En viktig aspekt avseende incitamentsprogram och vilka bolag de kanske är lämpligast för är hur tillväxtmöjligheterna ser ut för bolaget. Att låta sina anställda ta del av och motiveras av bolagets utveckling förutsätter att bolaget faktiskt växer. En del bolag kommer säkerligen ha tillväxtambitioner, men misslyckas ändå. Av naturliga skäl är det betydligt svårare att nå bolag med tillväxt- ambitioner och incitamentsprogram som inte har varit framgångs- rika utan snarare avvecklat sin verksamhet. Det samma gäller även de bolag som varit framgångsrika men som sålt verksamheten vidare och därmed gjort en exit. Det är något som enkätunder- sökningar bland bolag generellt lider av – de bolag som inte finns kvar är svårast att nå och information om dem saknas därför ofta.

På frågan om tillväxtambitioner kunde bolagen svara att de förväntade sig tillväxt, att de inte förväntade sig någon förändring eller att de förväntade sig en minskning av verksamheten inom de kommande tre åren.

Figur 5.2 Fördelning av svar förväntad storlek på verksamheten de kommande tre åren

140
140	119
120	119
120
100
100
80
80
60
60		45
40		45
40				11
20				11
20			4
0			4
0	Vi planerar att	Vi förväntar oss en	Vi kommer att	Vill inte uppge
	Vi planerar att	Vi förväntar oss en	Vi kommer att	Vill inte uppge
	expandera	oförändrad storlek de	minska
	verksamheten	kommande tre åren	verksamhetens
	betydligt inom de		omfattning betydligt
	kommande tre åren		de kommande tre
			åren

En större andel av de företag som förväntar sig att expandera verksamheten de kommande tre åren har angett att de använder incitamentsprogram (119 av 179). Här finns alltså en tydlig övervikt. Men även de som inte förväntar sig någon direkt förändring är relativt många (45). Endast fyra uppger att de förväntar sig en minskad

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

omfattning av verksamheten de kommande tre åren. Det förekom dock kommentarer om att verksamheten höll på att byta ägare eller skulle läggas ner. Det är då naturligt att verksamheten minskar. I de fallen är det naturligt att verksamheten minskar.

Verksamheten kan växa på flera sätt och samtidigt inom olika områden. För incitamentsprogram är det i första hand inom personalområdet som tillväxtambitionerna är viktiga, men även inom framtagande av nya produkter eller inträde på nya marknader är särskilda nyckelpersoner av betydelse. Bolagen med incitaments- program fick därför frågan inom vilka områden som de främst såg att verksamheten skulle öka. Även här kunde bolagen ange mer än ett svar och det finns ingen särskild ranking mellan de olika alternativen. Flera bolag angav mer än ett område inom vilka de förväntades öka, som till exempel ökad omsättning och ökat antal anställda. Dessa två svar går vanligen hand i hand.

Figur 5.3 Inom vilka områden förväntas verksamheten växa de kommande tre åren

140
140			117
120			117

	96
100	96
100
80
80					59
60					59
60						31	27	32
40						31	27	32
40									8	11
20									8	11
20											4
0											4

		Öka antalet anställda		Ökad omsättning	Introducera nya produkter och/eller processer	Förvärv av andra företag	Expandera till nya marknader inom landet	Exportera till nya marknader	Etablera sig/flytta verksamheten utomlands	Vill inte uppge	Annat
		Öka antalet anställda		Ökad omsättning	Introducera nya produkter och/eller processer	Förvärv av andra företag	Expandera till nya marknader inom landet	Exportera till nya marknader	Etablera sig/flytta verksamheten utomlands	Vill inte uppge	Annat

Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.

Efter ökad omsättning (117) och ökat antal anställda (96) kommer introduktion av nya produkter och/eller processer (59). Ungefär hälften av de som svarade att de förväntade sig en ökning av antalet anställda eller en ökad omsättning svarade också att de förväntade sig att de skulle introducera nya produkter eller processer de

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

kommande tre åren. Det finns ingen fråga i enkäten som kopplar samman en sådan ökning med incitamentprogrammens betydelse eller hur viktiga nyckelpersoner är i sammanhanget. Det kan mycket väl tänkas att ett ökat antal anställda och introduktion av nya processer beror på ökad efterfrågan på bolagets produkter. Övriga typer av expansion av verksamheten är mindre vanliga, även om både export till nya marknader (32) och förvärv av andra bolag (31) förekommer som alternativ. Att flytta verksamheten utomlands förekommer också (8), men tycks i sammanhanget åtminstone vara ett begränsat alternativ för verksamhetens expansion.

Eftersom förslaget om kvalificerade personaloptioner delvis motiveras med att en viss typ av tillväxtvillig verksamhet lider brist på kapital var det även intressant att fråga om hur tillväxt- ambitionerna skulle finansieras. Här frågades både om bolagets förväntade möjligheter att hitta finansiering till framtida tillväxt och hur tidigare tillväxt finansierats. Återigen kunde fler än ett svarsalternativ väljas.

Figur 5.4 Fördelning av svar hur framtida expansion av verksamheten planeras att finansieras

140
140	123
120	123
120
100
100
80
80
60
60		28			36
40		28			36
40			23			23
20			23			23

				2			4
0				2			4

	Ur löpande intäkter	Tillskott/nyemission från befintliga ägare	Tillskott/nyemission riktad till nya ägare	Ge ut obligationer	Ta bankkrediter	Vill inte uppge	Annat
	Ur löpande intäkter	Tillskott/nyemission från befintliga ägare	Tillskott/nyemission riktad till nya ägare	Ge ut obligationer	Ta bankkrediter	Vill inte uppge	Annat

Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.

Det är främst genom löpande intäkter som framtida expansion av verksamheten finansieras bland bolagen med incitamentsprogram (123). Något överraskande är att näst vanligast är bankkrediter, även om antalet (36) är betydligt färre än de företag som anger

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

löpande intäkter. Frågan vilken typ av bankkrediter det rör sig om, ifall det är ägaren själv som använder egna tillgångar som säkerhet eller om det rör sig om lån med bolagets tillgångar som säkerhet, ställdes dock inte. Även här skulle djupare analys och fler frågor inom området kunna leda till större förståelse för hur de mindre bolagens tillgång till kapital ser ut.

Tyvärr går det i nuläget inte att göra den typen av analys med det genom enkäten insamlade materialet. Det är ändå intressant att notera att en inte obetydlig del av bolagen med incitamentsprogram har svarat att de kommer finansiera framtida expansion av verk- samheten genom tillskott eller nyemission från existerande eller nya aktieägare. Här kan man spekulera i om bolaget har en verksamhet vars potential är så pass stor att både externa och interna ägare är villiga att satsa mer kapital för en förväntad, framtida avkastning.

I nära anknytning till frågan om finansiering av framtida expansion av verksamheten ställdes även frågan till bolagen om hur tidigare expansion har finansierats.

Figur 5.5 Fördelning av svar hur tidigare expansion av verksamheten har finansierats

100	95
100
80
80
60
60						32
40						32
40			22	13			11
			22
20
20					0
0					0

		Ur löpande intäkter	Tillskott/nyemission riktad till befintliga ägare	Tillskott/nyemission riktad till nya ägare	Givit ut obligationer	Tagit bankkrediter	Annat
		Ur löpande intäkter	Tillskott/nyemission riktad till befintliga ägare	Tillskott/nyemission riktad till nya ägare	Givit ut obligationer	Tagit bankkrediter	Annat

Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.

Det är inte förvånande att bilden i stort är den samma som för hur framtida expansion av verksamheten förväntas se ut. De typer av finansiering som har visat sig fungera tidigare är sannolikt de som

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

bolagen i första hand använder sig av även i framtiden. Vad som är noterbart ur perspektivet tillgång till kapital är att i båda fallen är löpande intäkter den primära källan. Om det beror på att kapital från existerande eller nya ägare och banker är begränsat kan inte fastställas av enkätundersökningen. Däremot är en tydlig effekt för verksamhetens tillväxtmöjligheter den begränsning som de löpande intäkterna innebär som finansieringskälla. Ska bolagen kunna göra framtida investeringar i verksamheten måste de löpande intäkterna från existerande verksamhet vara tillräckligt stora för att täcka kostnaderna. Det skulle innebära att minskade löpande kostnader för bolagen skulle ge större utrymme för framtida investeringar i verksamheten på marginalen.

I samband med frågorna om finansiering av bolagens expansion ställdes också frågan om hur lätt eller svårt det var att hitta finan- seringen, både till framtida och tidigare expansion.

Figur 5.6 Fördelning av svaren på frågan om hur lätt det har varit att hitta kapital till tidigare expansion och framtida planerad expansion av verksamheten

70				Framtida			Tidigare



			57		62
60			57		62
60
50
50						43		44
40						43		44

		32	31
30		32	31

										16	18
20										16	18
20	10	8							10	13
10	10								10	13


0
0	Mycket svårt Ganska svårt Varken lätt					Ganska lätt			Mycket lätt Vill inte uppge
	Mycket svårt Ganska svårt Varken lätt					Ganska lätt			Mycket lätt Vill inte uppge
				eller svårt

Fördelningen av svaren är i stort normalfördelad i båda fallen med en viss övervikt mot lätthet att attrahera kapital till verksamhetens expansion. Det finns sannolikt en snedvridning i svaren även här eftersom det dels rör sig om bolag som i stor utsträckning har uppgivit att de förväntar sig en expansion av verksamheten, dels att det rör sig om bolag som är verksamma i nutid. Det saknas, som redan nämnts, uppgifter om bolag som inte varit framgångsrika på

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

samma sätt eftersom de förr eller senare har avvecklat sin verksamhet. Även om jag inte gör några statistiska jämförelser av resultaten kan det vara värt att notera att det tycks finnas en liten övervikt mot att tidigare finansering har gått lättare än vad man tror att det kommer att göra i framtiden. Skillnaden ligger dock troligen inom felmarginalen vid en statistisk jämförelse.

För de som har svarat att de haft ”Ganska lätt” eller ”Mycket lätt” att finna kapital till verksamhetens tidigare expansion har finansieringen främst kommit från löpande intäkter och i andra hand från bankkrediter. Av de som har svarat ”Ganska svårt” eller ”Mycket svårt” på samma fråga är det finansering genom löpande intäkter som är vanligast. En skillnad är dock att dessa i större utsträckning tycks ha förlitat sig på ägarkapital, främst från existerande aktieägare.

Bolagens incitamentsprogram

Efter frågorna om bolagens tillväxtambitioner inriktade sig enkäten på det för kartläggningen kanske mest intressanta området. Nämligen vilken typ av incitamentsprogram det rör sig om och hur dessa utformats. Det var sannolikt här som flera av bolagen som tidigare svarat ja på frågan om de har eller har haft incitaments- program ändrade sitt svar till nej. Det är ganska tydligt från kommentarerna att många inte riktigt vet vad det rör sig om och att det allmänt upplevs som svårt om bolaget inte har tidigare erfarenhet inom området. I enkätens utformning kunde detta ha beskrivits bättre, att med incitamentsprogram menas i första hand program som sätts upp för de anställda så att dessa ska dels kunna ta del av bolagets utveckling och ges incitament att jobba mot ett gemensamt mål, dels att de anställda på något sätt ska kunna ges möjlighet att bli delägare i bolaget i framtiden. Flera av bolagen som har svarat ja på frågan om incitamentsprogram visar sig använda sig av vinstdelningsprogram eller vanliga lönebonusar snarare än program som innebär att de anställda har möjlighet att också bli delägare i bolaget.

På frågan om vilken typ av incitamentsprogram som bolagen använder visar fördelningen tydligt att de grupperingar av olika program som gjorts i enkäten inte är tillräcklig. Störst andel

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

program hamnar i kategorin ”annat” där de svarande har kunnat ge skriftliga kommentarer om vilken typ av program de i stället använder.

Figur 5.7 Fördelning av svar på frågan vilket eller vilka typer av incitamentsprogram som använts

60
60						54
						54
50
50					42
					42
40
40	34	34
	34	34
30
30				19
20				19

			5
10			5
10
0
0	Personaloptioner	Teckningsoptioner	Syntetiska optioner	Aktiesparprogram	Vill inte uppge	Annat
	Personaloptioner	Teckningsoptioner	Syntetiska optioner	Aktiesparprogram	Vill inte uppge	Annat

I kategorin ”vill inte uppge” kan det rymmas två olika förklaringar. Ett företag som svarar så behöver inte redogöra för vilken annan typ av program det använt. Alternativet ”vet ej” saknas också vilket kan ha ökat andelen svar i kategorin ”vill ej uppge”.

I övrigt är fördelningen mellan personaloptioner och tecknings- optioner jämn, med en lägre andel som använder aktiesparprogram. Som nämndes redan i avsnitt 5.2 och tabell 5.1 om Skatteverkets olika skattebeslut för olika program är antalet inriktningar och namn på olika, men snarlika incitamentsprogram sannolikt en förvirrande faktor. Bolagen har inte tillfrågats om de känner till skillnaden mellan personaloptioner och teckningsoptioner, eller varför de valde det ena framför det andra till exempel. Trots detta visar sammanställningen att personaloptioner tillsammans med teckningsoptioner är de vanligaste typerna av incitamentsprogram bland bolagen som har incitamentsprogram och som deltagit i enkätundersökningen.

Av de 54 som har svarat ”Annat” har 48 kommenterat sitt svar. Det är inte möjligt att göra en helt rättvis sammanställning av svaren i betänkandetexten, men en kort sammanfattning kan

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

troligen ändå fånga stora drag av svaren. Det vanligaste är att bolagen har någon typ av vinstdelningssystem där de anställda tar del av årets resultat genom en tidigare bestämd bonusdel i form av procent av årslönen beroende på vilka resultatnivåer bolaget har nått. Den typen av program tycks vara bredare och riktade till om inte alla så åtminstone de flesta anställda i verksamheten. Den andra typen av program är där ledningen på något sätt erbjuds möjlighet att köpa in sig som delägare i bolaget. Vanligen gäller det mindre aktieposter. I några fall handlar det om generationsskifte eller att de anställda har tagit över verksamheten av de tidigare ägarna. Här blir det möjligen tydligare att de inte alltid rör sig om incitamentsprogram i en traditionell mening utan snarare en vanlig exit av grundaren.

Frågan om vilka som var de främsta skälen till att bolagen använder sig av incitamentsprogram ställdes också. Också här kunde bolagen ange mer än ett skäl. Svarskategorierna har även här en tydlig överlappning.

Figur 5.8 Fördelning av skäl till varför bolagen använder sig av incitamentsprogram

120
120	96					90
100	96					90
100
80
80			51				65
60			51				65
60		36
40		36
40				13
20				13
20					6			5
0					6			5
0	Ge incitament till befintlig personal	Attrahera ny personal	Ersätta nyckelpersoner på annat sätt än via lön	Vill inte uppge	Underlätta rekrytering av styrelseledamöter	Skapa delaktighet och engagemang för företagets utveckling hos berörd personal	Knyta nyckelpersoner närmare företaget under löptiden	Annat
	Ge incitament till befintlig personal	Attrahera ny personal	Ersätta nyckelpersoner på annat sätt än via lön	Vill inte uppge	Underlätta rekrytering av styrelseledamöter		Knyta nyckelpersoner närmare företaget under löptiden	Annat

Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

Det är inte särskilt uppseendeväckande att programmen främst används till att ge personalen incitament att arbeta för verksam- hetens resultat. Det som kanske är av större betydelse är att incitamentsprogrammen i jämförelsevis liten utsträckning används som rekryteringsverktyg av ledningen (6) eller för att attrahera ny personal (36). Det tycks främst vara redan anställda som man vill gynna genom programmen, medan rekrytering är en mindre vanlig anledning. Sett till vilken typ av program som används och vad syftet är med dessa framträder ett visst mönster. Det tycks som att bolag som använder personal- eller teckningsoptioner i något större utsträckning använder incitamentsprogram för att just attrahera ny personal. Program som vinstdelning eller liknande tycks snarare användas till att ge incitament till befintlig personal.

En fråga som ställdes var om löptiden på bolagens incitaments- program. Återigen saknades alternativet ”Vet ej” eller att frågan inte gick att besvaras. Det ledde sannolikt till att kategorin ”Vill ej uppge” även innehåller bolag som använder sig av olika typer av vinstdelningsprogram som saknar löptider. Vanligast är ändå att programmen löper mellan ett och tre år även om både kortare och längre program förekommer.

Figur 5.9 Fördelning av svar på frågan om programmens löptid

50
50		47
45		47

					39
40					39


35
35	30		30	31
30	30		30	31


25
25
20
20
15
15
10
10
5
5
0
0	0 - 1 år	1 - 3 år	3 - 5 år	Mer än 5 år	Vill inte uppge
	0 - 1 år	1 - 3 år	3 - 5 år	Mer än 5 år	Vill inte uppge

Vid en jämförelse mellan programmens längd och frågan om typ av program visar det sig att de som har svarat ”Annat” (Figur 5.7) främst anger löptider på antingen 0–1 år eller mer än 5 år. De bolag

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

som använder sig av personal- eller teckningsoptionsprogram anger nästan uteslutande att deras program har löptider på 1–3 år eller 3–5 år.

Angående omfattningen av incitamentsprogrammen frågades om bokföringsvärdet på programmen, hur många anställda som omfattades av programmen, hur många program bolagen haft totalt samt även utspädningen av ägandet med anledning av programmen. Givet de olika typerna av program varierade även svaren avsevärt. Dessutom var det åtminstone ett företag som stack ut som en extrem uteliggare och därmed påverkade skevheten i svarsfördel- ningen. På grund av detta och för att inte riskera att röja de svarande presenteras endast medelvärde, standardfel och antal svar för de olika frågorna.

Tabell 5.2 Beskrivande statistik för frågor om incitamentprogrammens omfattning

	Hur stort	Hur många	Hur stor del av	Hur många
	bokföringsvärde	anställda omfattas	företagets	incitaments-
	omfattar hela	av incitaments-	aktier i procent	program har
	incitaments-	programmet?	har ställts ut till	företaget totalt,
	programmet/en i		incitaments-	inkl. pågående,
	kronor?		program?	avslutade och
				planerade?
Medelvärde	5 893 619	28,25	11,09	1,77
Standardfel	2 264 033	11,84	1,92	0,17
Antal	98	123	113	121

På grund av ett jämförelsevis högt värde på ett enskilt bolags program är det genomsnittliga bokförda värdet också högt, nästan sex miljoner kronor. Medianvärdet var betydligt lägre, runt en tiondel av medelvärdet. Knappt hundra av bolagen svarade på frågan om bokfört värde på programmet och av dessa angav flera siffran noll. Det återspeglar troligen igen det faktum att flera av de incitamentsprogram som bolagen använder helt enkelt inte passar in på det som i enkäten antas vara incitamentsprogram. På frågan om hur många anställda som omfattas av programmet finns återigen ett bolag som har angett en jämförelsevis mycket hög siffra, betydligt högre än vad som var urvalskriteriet för enkätundersökningen. Medelvärdet är dock 28 anställda medan

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

medianvärdet bara var runt en sjättedel så högt. Fler bolag besvarade denna fråga trots att informationen kan vara svår att ta fram.

På frågan om hur många incitamentsprogram som bolaget har, inklusive redan avslutade och planerade i framtiden svarade 121 bolag. Medianvärdet visar att ett program är vanligt även om några bolag har angett betydligt fler. Medelvärdet visar ändå på färre än två program vilket tyder på att det inte heller är särskilt vanligt att ha fler än ett aktivt program åt gången. Överlappande program verkar därför, åtminstone för den här gruppen bolag, vara få. Slutligen ställdes frågan hur stor del av bolagets aktier som ställts ut till programmet. Även här anges höga nivåer i några fall, nämligen att upp mot 100 procent av aktierna skulle omfattas av programmen. Men medianvärdet är betydligt lägre runt 2,9 procent och medelvärdet runt 11 procent.

Om svaren som presenteras i tabell 5.2 om programmens storlek korstabuleras mot typ av program framträder vissa mönster. Antalet observationer efter fördelning av program är dock litet, speciellt för syntetiska optionsprogram. Det går med andra ord inte att dra några långtgående slutsatser av den fördelning som redovisas i tabell 5.3 nedan. Observera också att i frågan om vilka typer av incitamentsprogram bolaget använt kunde bolagen ange mer än ett svar, vilket flera bolag också gjorde.

Tabell 5.3 Genomsnittliga uppgifter för programmens storlek, antal anställda och procent av aktierna som omfattas samt antal program

	Personal-	Tecknings-	Syntetiska	Aktiespar-	Vill ej	Annat
	optioner	optioner	optioner	program	uppge

Programmets
storlek	378 435	20 413 798	11 657 500	7 013 666	526 923	2 535 865
Antal anställa
som omfattas	26	26	38	11	2	15
Procent av
aktierna	9,4	11,7	6,9	25,7	10,6	6,9
Antal program	2,7	2,1	2,3	1,7	1,3	2,1

Vad gäller programmens storlek så är teckningsoptionerna störst med bokförda värden på i genomsnitt drygt 20 miljoner kronor.

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

Posten personaloptioner har det lägsta genomsnittliga bokförda värdet, strax under 400 000 kronor. I posterna ”Vill ej uppge” och ”Annat” ryms även sannolikt olika typer av vinstdelningsprogram som blir betydligt svårare att analysera, särskilt vad gäller hur stor procentuell andel av aktierna som är kopplade till programmen. De syntetiska optionsprogrammen har högst genomsnittligt antal anställda som omfattas av programmen. Men eftersom antalet observationer endast är fem för den typen av program går det inte att statistiskt skilja genomsnittet från övriga typer av program. Teckningsoptioner och personaloptioner har lika många anställda som omfattas av programmen, i genomsnitt 26 personer, medan aktiesparprogram har i genomsnitt 11 personer som omfattas. Aktiesparprogrammen har däremot i genomsnitt störst andel av bolagets aktier kopplade till programmen, runt 25 procent. För övriga program ligger genomsnittet kring 10 procent av aktierna. Antalet program är också svårt att analysera eftersom det omfattar både pågående, planerade och avslutade program. Eftersom bolagen som svarade på enkäten dessutom kunde ange flera typer av program samtidigt uppstår sannolikt en viss dubbelräkning. Trots detta är antalet program relativt lågt för samtliga typer, mellan ett och tre program i genomsnitt.

En betydelsefull fråga i enkäten är om bolaget har gått miste om nyckelpersonal på grund av nuvarande regler.

Figur 5.10 Fördelning av svar på frågan om bolaget har gått miste om nyckelpersonal på grund av nuvarande regler om incitamentsprogram

120
120		111
		111
100
100
80
80			54
60			54
60
40
40
20
20	10
	10
0
0	Ja	Nej	Osäkert
	Ja	Nej	Osäkert

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

En i jämförelse mycket liten del (10) anger säkert att de har gått miste om nyckelpersoner på grund av de nuvarande reglerna. Det visar på ett sätt att bolagen själva inte riktigt ser incitaments- programmen som medel för konkurrens om nyckelpersoner. Antalet bolag som anger att det är osäkert (54) om de har gått miste om nyckelpersoner är desto större. Här finns naturligt en osäkerhet då man helt enkelt inte kan avgöra om personer som inte blivit anställda även skulle ha varit nyckelpersonal. Det absolut vanligaste svaret är dock ett nej. Av de 175 bolag som svarat på frågan har 111 svarat nej.

Slutligen ställdes frågan till bolagen om hur de hanterar eventuella svårigheter med incitamentsprogrammen samt vad som kan göras för att förbättra dagens regler. Den senare av de två frågorna kunde enbart besvaras med öppna textsvar.

Figur 5.11 Fördelning av svar på frågan om hur svårigheter med incitamentsprogram hanteras

60	54
60					49
50					49
50
40
40				33		28
30				33


20
20
10
10			2
0			2

		Kompenserar anställda på annat sätt	Expansion utomlands	Avstår helt från incitamentsprogram	Nyckelpersonal blir delägare direkt genom aktieköp i företaget	Annat
		Kompenserar anställda på annat sätt	Expansion utomlands	Avstår helt från incitamentsprogram		Annat

Av fördelningen av svaren tycks det som att det är liten risk för att bolagen i större utsträckning flyttar utomlands på grund av svårigheter med incitamentsprogram. Däremot kompenserar man på annat sätt anställda (54) eller delar ägandet med nyckelpersoner genom direkta aktieköp (49). Intressant att notera är att även i denna grupp, som har svarat ja på frågan om incitamentsprogram, anger 33 bolag att de avstår helt från incitamentsprogram på grund av svårigheter kring dessa.

100

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

Eftersom frågan om vad som kunde göras för att förbättra dagens regler endast kunde besvaras med kommentarer går det inte att göra någon sammanfattande statistik över svaren. Av de 60 som svarade med en kommentar på hur dagens regler bör förbättras svarade 31 att dagens skattenivå bör sänkas. Främst fanns en förhoppning om att inkomsten skulle beskattas i inkomstslaget kapital i stället för tjänst, att förmånsbeskattningen skulle slopas och att beskattningen skulle skjutas upp till den dag då andelarna avyttrades. Förutom skattenivån förekom flera kommentarer om enklare och tydligare regler, möjlighet till rådgivning samt juridiska mallar för hur programmen ska sättas upp. Någon kommenterade även de internationella aspekterna och möjlighet till harmonisering med andra länder som önskemål på förbättring. Några svarade att de hade avslutat sina incitamentsprogram av olika skäl (uppköp eller att det var för krångligt) och att de därför inte hade några förbättringsförslag. Någon enstaka svarade att dagens regler var lätta att förstå.

Enkätundersökningen och koppling till FRIDA

Eftersom SCB genomförde enkätundersökningen finns även möjlighet att låta SCB koppla svaren till existerande uppgifter om bolagen i deras företags- och individdatabas (FRIDA). Svaren på enkäten är dock fortfarande helt anonyma i sammanställningen eftersom även den påkopplade FRIDA-informationen är avidentifierad för användarna av databasen.

Med hjälp av FRIDA kan man få en mer detaljerad bild av bolagen som anger att de använder incitamentsprogram. Bland annat fördelningen av bolag som uppger att de använder incitamentsprogram inom olika SNI-grupper. I tabell 5.4 nedan redovisas fördelningen enligt SNI-grupp på bokstavsnivå. Några grupper hade endast en, eller ett fåtal svarande, dessa har summerats till större grupper. SNI-grupper som inte redovisas i tabellen hade noll svarande bolag.

101

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning SOU 2016:23

Tabell 5.4	Antal enkätsvar som svarat ja på frågan om incitamentsprogram
	per SNI-grupp

SNI-grupp	Beskrivning av SNI-grupp	Antal svar

B+C+E	Utvinning av mineral, tillverkning, vattenförsörjning; avloppsrening,
	avfallshantering och sanering	18
F	Byggverksamhet	18
G	Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar	34
H	Transport och magasinering	8
I	Hotell- och restaurangverksamhet	3
J	Informations- och kommunikationsverksamhet	35
K	Finans- och försäkringsverksamhet	2
L	Fastighetsverksamhet	3
M	Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik	39
N	Uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster	8
P+Q	Utbildning och vård och omsorg; sociala tjänster	6
.	Tomma/saknas	5
	Summa	179

Fördelningen av bolag efter SNI-grupp liknar i mycket fördelningen av bolag generellt i Sverige. Det går inte att utifrån fördelningen dra slutsatser om att vissa branscher verkar vara mer benägna än andra att använda incitamentsprogram. SNI-grupperna G, J och M har flesta svarande som uppger att de har incitaments- program. Vid en noggrannare undersökning av dessa grupper sticker undergruppen ”Dataprogrammering, datakonsultverk- samhet o.d.” i gruppen ”J – informations- och kommunikations- verksamhet” ut som en bransch som använder incitamentsprogram i jämförelsevis stor omfattning. Även i gruppen ”G – Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar” är det främst inom en undergrupp bolagen med incitamentsprogram finns: ”Parti- och provisionshandel utom med motorfordon”. I gruppen ”M – Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik” är spridningen mellan de olika undergrupperna betydligt jämnare. Den koncentration av incitamentsprogram till vissa branscher motiverar en lite djupare granskning av vilken typ av incitamentsprogram de olika branscherna använder. I figurerna nedan redovisas fördelningen av olika typer av incitamentsprogram

102

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

i branschgrupperna ”G – Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar” och ”J – Informations- och kommunikations- verksamhet”. Eftersom det rör sig om relativt få svar, när en redan liten grupp bolag som har svarat ja på frågan om incitaments- program blir uppdelad i mindre undergrupper, ska inga långtgående slutsatser dras utifrån de fördelningar som beskrivs.

Figur 5.12 Fördelning olika typer av incitamentsprogram inom

SNI-grupp G

G - Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar

	14%
		Personaloptioner


36%		Teckningsoptioner

14%		Syntetiska optioner
		Syntetiska optioner
	3%	Aktiesparprogram


		Vill ej uppge

	3%
	3%	Annat
30%

Inom SNI-gruppen G – Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar är de vanligaste svaren att bolagen har andra typer av incitamentsprogram eller att de inte vill uppge vilken typ det rör sig om. I flera fall har bolagen sedan valt att kommentera frågan och beskriver att det främst rör sig om vinstdelningsprogram som är resultatbaserade. I gruppen för bolag som sysslar med handel och reperationer förekommer även personal- och teckningsoptioner. Runt en tredjedel uppger att de har haft eller har sådana incitamentsprogram. Personal- och teckningsoptioner tycks vara lika vanliga. För SNI-gruppen J – Informations- och kommunika- tionsverksamhet nedan är fördelningen dock en annan.

103

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

Figur 5.13 Fördelning olika typer av incitamentsprogram inom

SNI-grupp J

J - Informations- och kommunikationsverksamhet

	24%	19%	Personaloptioner


			Teckningsoptioner


			Syntetiska optioner


13%			Aktiesparprogram


		26%	Vill ej uppge

Annat

18%

Inom branscherna informations- och kommunikationsverksamhet är det vanligare med personal- och teckningsoptioner. Nästan hälften av bolagen i den branschgrupp som har svarat att de har incitamentsprogram använder optionsrelaterade program. Ungefär en fjärdedel av de svarande i gruppen uppger att de har en annan typ av program. Av dessa har några valt att kommentera sina svar. Vanligast är någon typ av vinstdelningsprogram eller att vissa personer har erbjudits att investera för ett delägarskap i ett tidigt skede. Om gruppen informations- och kommunikationsverksamhet bryts ner på ytterligare undergrupper, främst dataprogrammering, datakonsultverksamhet o.d. kvarstår fördelningen av olika typer av incitamentsprogram.

Sammantaget går det inte att utifrån enkätundersökningen dra slutsatser om att en viss typ av bransch använder incitaments- program i större utsträckning än andra. Trots detta finns försiktiga antydningar om att det i något större utsträckning förekommer optionsrelaterade incitamentsprogram inom dataprogrammering och datakonsultverksamheter.

Ett förekommande argument för att använda incitaments- program är att arbetsgivaren skulle kunna skjuta upp en del av lönen till den anställde och kompensera denna med löften om andelar i bolaget i framtiden i stället. Genom att jämföra de genomsnittliga personalkostnaderna per anställd mellan grupperna

104

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

bolag som svarat nej respektive ja på frågan om incitaments- program kan man se om det finns några större löneskillnader mellan bolag med och utan incitamentsprogram. Sett till de bolag som svarat nej på frågan om incitamentsprogram är den genomsnittliga personalkostnaden per anställd och år cirka 503 000 kronor och mediankostnaden cirka 471 000 kronor. I gruppen bolag som har svarat ja på frågan om incitamentsprogram är motsvarande siffror cirka 726 000 respektive 612 000. Alla uppgifter om personalkostnader och antal anställda bygger på deklarationsdata från 2013. De jämförelsevis högre personal- kostnaderna kan bero på flera orsaker: branschtillhörighet, utbild- ningsnivå och bolagens resultat. Det är också möjligt att bolagen med incitamentsprogram behöver erbjuda sina anställda både den typen av program och konkurrenskraftiga löner.

Grundproblemet med den här typen av jämförelser är att en relativt stor population, vilken får antas vara normalfördelad, jämförs med en liten, självidentifierad grupp bolag som har andra förutsättningar än det genomsnittliga bolaget. Med detta i åtanke kan dock flera liknande jämförelser göras mellan grupperna med och utan incitamentsprogram. I tabellen nedan redogörs för en handfull ekonomiska indikatorer för de två grupperna bolag som besvarat enkäten.

Tabell 5.5 Genomsnitt, ekonomiska indikatorer för bolag med och utan incitamentsprogram

	Med incitamentsprogram	Utan incitamentsprogram

Årets vinst	21 866 089	2 206 724
Förlust	2 490 777	910 735
Nettoomsättning	51 314 290	36 412 154
Immateriella
anläggningstillgångar	2 331 867	223 482
Utdelning	16 037 671	1 301 219
Anställda	20	12

Samtliga indikatorer tyder på att bolagen med incitamentsprogram är större i termer av vinst, nettoomsättning, immateriella anläggningstillgångar och antal anställda. Men även förlusterna är i

105

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

genomsnitt större i bolagen med incitamentsprogram än i de bolag som inte har incitamentsprogram. Skillnaderna kan bero på en rad olika orsaker, främst kopplade till skillnader i storlek. Det saknas troligen skäl för de allra minsta bolagen att sätta upp incitamentsprogram. Större bolag kan hantera kostnaderna för att sätta upp programmen bättre än de små. Trots att skillnaderna mellan grupperna sannolikt främst kan förklaras med storleks- skillnader är det ändå intressant att notera de stora skillnaderna i vinst och immateriella anläggningstillgångar där bolagen med incitamentsprogram i genomsnitt har tio gånger så stora värden som för bolagen utan incitamentsprogram. Sett till standardavvikel- ser är dock variationen stor i båda grupperna vilket indikerar stora skillnader mellan bolagen även inom grupperna.

Resultaten av enkätundersökningen är intressanta att analysera. Det finns flera möjliga infallsvinklar att studera och detta är ingalunda en heltäckande kartläggning av incitamentsprogram. Men det är min förhoppning att enkätundersökningen ger en något större förståelse för i vilken omfattning, vilken typ och av vilka som incitamentsprogram används i dag i Sverige. Materialet från enkätundersökningen presenteras per fråga i bilaga 3 men uppgif- terna från FRIDA finns endast hos SCB. Det är min förhoppning att det insamlade enkätmaterialet ska kunna göras tillgängligt i framtiden för forskningsstudier.

Enkätstudien är inriktad mot de mindre bolagen, utskicket var brett och tänkt att träffa så många typer av bolag som möjligt. Resultatet var att få bolag använder sig av incitamentsprogram, främst för att de inte anser att det är relevant för verksamheten eller för att de inte vill dela ägandet. Poängen är dock att incitamentsprogram är relativt ovanligt. För att komplettera den bilden omfattar kartläggningen även större, börsnoterade bolag i Sverige. Nedan redogörs för kartläggningen. Den baseras på information insamlad av den så kallade referensgruppen.

5.4Referensgruppen

Redan i ett inledande skeden bjöds externa experter och branschföreträdare in för att berätta om sin verksamhet inom området incitamentsprogram. De inbjuda experterna fick beskriva

106

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

vad de såg som de största utmaningarna med incitamentsprogram och särskilt personaloptioner. För att komplettera den typen av information som annars riskerar att bli anekdotisk har jag valt att genom en referensgrupp komplettera kartläggningen och sammanställa informationen i en mer övergripande form.

Referensgruppen består av aktörer inom den konsultverksamhet som sätter upp incitamentsprogram för olika företagskunder. Det innebär en viss naturlig snedvridning i de uppgifter som referensgruppen tillhandahåller eftersom endast information om de företag som på något sätt visat intresse för incitamentsprogram blir representerade. Mörkertalet består av de företag som möjligen skulle vara lämpade att använda incitamentsprogram för att locka och knyta nyckelpersoner till sig men som av olika skäl inte har möjlighet, kunskap eller tillräckliga medel att upphandla den konsultation som ofta krävs för att sätta upp programmen. Sådan information, som beskriver varför företagen inte använder incitamentprogram, går inte att på samla in via referensgrupperna. Det motiverar i sin tur den generella enkätundersökning som beskrivs ovan. Vad referensgruppens information däremot kan förväntas bidra med är en samlad bild av uppgifter kring t.ex. programmens storlek, omfattning vad gäller andelen aktier som ställs ut till programmen samt vilka typer av program som är vanligast beroende på företagens karaktärsdrag.

Genom kontakt med främst konsultbolagen Grant Thornton och PricewaterhouseCoopers (PwC) har sekretariatet kunnat ta del av sammanställningar av incitamentsprogram; omfattning, typ, löptider och storleksfördelningar. Medan Grant Thornton har ett visst fokus mot mindre, relativt unga bolag är informationen som PwC årligen sammanställer inriktad mot större, marknadsnoterade bolag. Även KPMG har genomfört en studie som liknar den årliga sammanställning som PwC gör. Det bör noteras att uppgifterna är framtagna av konsultbolagen och inte direkt av utredningens sekretariat.

PwC sammanställer årligen uppgifter om incitamentsprogram i de största marknadsnoterade bolagen i Sverige. I praktiken granskas de beslut om aktierelaterade incitamentsprogram som tas på bolagsstämmor i noterade bolag. KPMG:s studie av incitaments- program i svenska börsnoterade bolag genomfördes 2015 och

107

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

liknar i mycket PwC:s sammanställning, och bekräftar därmed deras resultat i stor utsträckning.3

PwC:s studier har genomförts årligen sedan 2002 och sedan 2007 omfattas bolag på de reglerade marknadsplatserna NASDAQ OMX Nordic Stockholm, NGM-börsen samt First North. Studien för 2014 omfattar 373 bolag. Enligt PwC:s studie fattade cirka 26 procent av de noterade bolagen under perioden januari–september 2014 beslut om nya aktierelaterade program. Några av bolagen tog beslut om två eller flera program vilket gör att antalet program för 2014 i studien är fler än antalet bolag som tog beslut om nya program. När PwC även inkluderar bolag med pågående incitamentsprogram uppges cirka 47 procent av bolagen ha incitamentsprogram i någon form. PwC ser en tydlig trend från 2002 till 2014 för incitaments- program; det är främst andelen aktieprogram, (aktiesparprogram och prestationsaktieprogram) som har ökat, medan optionsprogram, främst personaloptionsprogram har minskat avsevärt under samma period. Av de beslutade programmen 2014 står aktiesparprogram för 31 procent och prestationsaktieprogram för 14 procent. Personal- optioner och köpoptioner står båda för 6 procent av programmen, medan teckningsoptioner står för 29 procent. Värt att notera i PwC:s sammanställning är att teckningsoptionerna nästan uteslutande återfinns i de relativt mindre bolagen. De återfinns bland Small Cap och First North, det vill säga de minsta bolagen, samt även till viss del bland de mellanstora Mid Cap-bolagen. Teckningsoptioner saknas helt bland de största bolagen, Large Cap. Bland de största bolagen är det i stället program för aktiesparande och presta- tionsaktier som dominerar. Även om andelen aktierelaterade incitamentsprogram som är riktade till samtliga anställda tycks öka är en majoritet fortfarande riktade till ledande befattningshavare, chefer och andra nyckelpersoner. Aktierelaterade incitaments- program är, enligt PwC, även vanligast bland de största bolagen där cirka 55 procent av bolagen beslutade om nya program 2014. Bland Small Cap-bolagen beslutade endast vart fjärde bolag om ett nytt aktierelaterat program under 2014. Totalt står Large Cap-bolagen för 36 procent av de nya incitamentsprogrammen, men antalet

3 KPMG har genomfört liknande studier sedan 2007 och framåt men saknar uppgifter för 2014.

108

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

Large Cap-bolag motsvarar endast 15 procent av samtliga bolag i PwC:s undersökning.

Till de incitamentsprogram som beslutats om under 2014 kopplas prestationsvillkor i vissa fall. Villkoren har varierat över tid; tidigare var prestationsvillkoret ofta kopplat till aktiens totalavkastning4 medan vinst per aktie har blivit det vanligaste prestationsmåttet under senare tid. Enligt PwC:s studie har knappt vart fjärde beslutade incitamentsprogram under 2014 koppling till vinst per aktie som prestationsvillkor. Cirka 16 procent av samtliga beslutade program har ett tak som begränsar utfallet för deltagarna. Andelen program med tak har ökat något sedan innan 2010, men tycks ha stabiliserat sig kring 15–20 procent av programmen de senaste åren.

En intressant fråga är kopplingen till hur många aktier deltagarna i programmen har möjlighet att erhålla i de incitaments- program som innebär någon typ av aktieförvärv. Enligt PwC:s studie finns ett samband mellan företagens storlek och andelen av företagets aktier som omfattas av incitamentsprogrammen. För Large Cap-bolagen rör sig medianvärdet kring 0,25–0,3 procent av det totala antalet aktier för åren 2013 och 2014. För bolag listade på First North är medianvärdet så högt som 2,5 till 3,5 procent av aktierna. Resultatet är inte förvånande, utan bekräftar snarare bilden av att det finns ett negativt samband mellan företagens storlek och andelen aktier som kopplas till incitamentsprogram.

Slutligen beskrivs i PwC:s studie löptiderna för de identifierade incitamentsprogrammen. Det syns en mycket tydlig koncentration till löptider om tre år där hela 75 procent av programmen återfinns. I övrigt är det främst löptider på två, fyra eller fem år som förekommer. I vissa undantagsfall finns även kortare löptider om ett år samt längre löptider upp emot tio år. Dessa är dock i sammanhanget mycket ovanliga. Enligt PwC:s studie har det skett en koncentration mot treåriga program under senare tid, både på bekostnad av de längre och kortare programmen. För 2009 stod de treåriga programmen för cirka 48 procent av samtliga incitaments- program.

I KPMG:s studie från 2015 finns viss kompletterande informa- tion om börsbolagens incitamentsprogram. Även KMPG:s

4 Kursutvecklingen med tillägg för återinvesterade utdelningar.

109

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

sammanställning bygger på incitamentsprogram som föreslagits i svenska börsbolag under bolagsstämmorna 2015 om än med något annan indelning mellan olika typer av program. KPMG sammanställer även hur utspädningseffekten ser ut för de börsnoterade bolagen. Det är en tydlig övervikt för utspädnings- effekter under 2 procent, men ett antal bolag har utspädnings- effekter på över 5 procent. Även branschindelningar visar att det är främst bolag inom IT och hälsovård som föreslår nya incitaments- program under 2015, där i stort vartannat bolag förslår program. Inom finans och industrin i övrigt rör det sig om ungefär vart fjärde bolag. Den klart vanligaste typen av incitamentsprogram för samtliga branschindelningar är aktieprogram men inom IT- branschen är teckningsoptioner nästan lika vanliga. Personal- optioner är mindre vanliga i samtliga branscher, men vanligast före- kommande inom finansbranschen enligt sammanställningen.

Grant Thornton genomförde en egen undersökning av incitamentsprogram i samband med utredningens arbete. Efter möte med företrädare för Grant Thorntons affärsutvecklings- avdelning beslutades att de skulle få tillgång till den enkät som låg till grund för utredningens enkätundersökning. På så sätt skulle Grant Thornton göra en egen undersökning med ett urval på 1 000 affärskunder ur deras egna register. På grund av överlappningen av frågorna i enkäten tillför svaren endast begränsad information. Dessutom hade Grant Thornton inte riktigt samma framgång i svarsfrekvensen då endast 33 företag svarade på enkäten. Resultaten bekräftar i stor utsträckning de som jag fått genom den egna enkätstudien. Noterbart är dock, förutom skillnaden i svarsfrekvens, att en betydligt större andel har angett att de har eller har haft incitamentsprogram (13 av 33, eller runt 40 procent). Förklaringen till detta är att populationen för urvalet är en annan än den som SCB drog sitt urval ur. Dessutom förekommer troligen samma snedvridning även i denna population. De som har eller har haft incitamentsprogram är mer benägna att svara på frågorna än de som inte har haft sådana program. En annan skillnad är att Grant Thornton har låtit företagen svara på övriga delar av enkäten angående tillväxtambitioner och vilken typ av företag det rör sig om även om de har svarat nej på frågan om incitamentsprogram. Det ger möjlighet att jämföra ytterligare om det finns strukturella skillnader mellan företag med och utan incitamentsprogram. Hade

110

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

underlaget varit större hade troligen mer långtgående slutsatser kunnat dras från sådana jämförelser. Av de som har angett att de inte har eller har haft incitamentsprogram är de vanligaste skälen till detta att: 1. de inte vill utvidga ägarkretsen, 2. de skattemässiga konsekvenserna är för osäkra och 3. det inte är relevant för deras verksamhet. Några anger även att det är brist på erfaren rådgivning, att programmen ger mindre än vad de kostar och är administrativt krångliga samt att någon anger att de inte riktigt vet vad incitamentprogram innebär.

Bland dem som har svarat ja på frågan om företaget har eller har haft incitamentsprogram anges främst beskattningen och krångel som de största problemen med programmen. Vidare beskrivs problemen främst som att det är kostsamt att göra rätt och att små företag med begränsade medel behöver enkla och trygga system för incitamentsprogram för att de ska gå att använda. Även om svarsfrekvensen är låg går det att göra intressanta noteringar kring vilken typ av företag som i undersökningen uppgett att de har eller har haft incitamentsprogram. Nära samtliga företag återfinns inom informations- och kommunikationssektorn eller inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik. Alla utom ett av företagen anger att de förväntar sig att expandera verksamheten inom de kommande tre åren. Vid jämförelser med gruppen som har svarat nej på frågan om incitamentsprogram är bygg- och transport- sektorn betydligt vanligare förekommande tillsammans med fastighetssektorn. Framtidsutsikterna är något mindre positiva bland företagen som angett att de inte använder incitaments- program; nästan hälften anger att de inte förväntar sig någon förändring av verksamhetens storlek de närmaste åren. En genomgående likhet mellan både företag med och utan incitamentsprogram är dess ålder; nästan alla uppger att verksamheten har bedrivits i sex år eller mer. Detta beror dels på hur den naturliga livscykeln5 ser ut för företagen, dels sannolikt på en snedvridning i Grant Thorntons urval. Det dröjer helt enkelt några år från verksamhetens start innan man kommer i kontakt med konsultverksamhet som den t.ex. Grant Thornton erbjuder.

5 Hade den genomsnittliga livslängden för ett bolag varit sex år hade man kunnat förvänta sig ett genomsnitt på tre års ålder hos de svarande. Men eftersom företag som överlever inte har någon ”maximal livslängd” så är det inte förvånande att majoriteten av de svarande anger att verksamheten bedrivits i sex år eller mer.

111

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

SOU 2016:23

5.5Sammanfattning

Uppdraget har varit att kartlägga hur och i vilken omfattning incitamentprogram används i dagens läge i Sverige. Det saknas officiell statistik om incitamentsprogram eftersom det inte finns något myndighetsuppdrag att specifikt samla in sådana uppgifter. De uppgifter jag har fått från Skatteverket om incitamentsprogram avser endast särskilda skattebeslut vilket inte säger mycket om användandet av incitamentsprogram som helhet.

I övrigt anses incitamentsprogram som är förmånliga vara som vilken annan förmån som helst och går därför inte att särskilja från andra förmåner från arbetsgivaren. Liknande problem med att särskilt skilja ut incitamentsprogram från övrig inrapporterad information finns hos Finansinspektionens och SCB:s statistik.

På grund av detta beslutade jag att kartläggningen av användandet av incitamentsprogram skulle ske dels genom en enkätundersökning, dels genom att samla in information genom de konsultfirmor som vanligen sätter upp incitamentsprogrammen. Enkätundersökningen var tänkt att rikta sig mot de mindre företagen medan informationen från konsultfirmorna främst kom att handla om de större, börsnoterade bolag.

Hur kan då kartläggningen sammanfattas? Sett till de stora börsnoterade bolagen tycks det vara relativt vanligt med incitamentsprogram, nästan hälften av bolagen hade eller tog beslut om nya program under 2014 enligt PwC:s studie. Det är främst aktiespar- och teckningsoptionsprogram som förekommer. Personal- optioner, olika syntetiska optioner och konvertibler är mindre vanligt förekommande. Bland de mindre bolagen är användande av olika incitamentsprogram betydligt mer ovanligt enligt resultaten från enkätundersökningen. Färre än fyra procent av bolagen i undersökningen uppgav att de har, har haft eller planerar att starta någon typ av incitamentsprogram. Det visade sig även att flera av dessa bolag hade incitamentsprogram som gick ut på vinstdelning eller var någon typ av belöning för prestation, snarare än att de var faktiska aktie- eller optionsrelaterade program. De vanligaste anledningarna för bolagen att inte ha incitamentsprogram angavs som att det inte var aktuellt för verksamheten, att de inte ville dela ägandet eller att de helt enkelt inte visste vad det var. En liten

112

SOU 2016:23

Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning

grupp svarade att det var krångligt eller att det var på grund av beskattningsnivån som de inte hade incitamentsprogram.

Även om det har varit svårt att skapa sig en heltäckande bild tyder ändå den kartläggning som gjorts på att incitamentsprogram främst används av de största bolagen i den svenska ekonomin. Bland mindre bolag tycks intresset eller behovet av incitaments- program vara begränsat. Givet diskussionen i kapitel 3 om gynnande av incitamentsprogram för en viss grupp företag finns sannolikt ett utrymme för ökat användande av program om sådant anses vara eftersträvansvärt. Dock tycks de skatte- och regel- mässiga hindren vara av mindre betydelse jämfört viljan att dela ägandet av bolagen med de anställda och om det är relevant för verksamheten eller inte.

113

6 Gällande rätt

6.1Inledning

Beskattning av inkomster från incitamentsprogram handlar om när inkomsten ska beskattas och i vilket inkomstslag. Det är således frågan om periodisering och klassificering. I många fall får också värderingen stor betydelse.

Det är beskattningstidpunkten som i praktiken styr för- delningen till inkomstslagen tjänst respektive kapital. För den som på något sätt fått del i ett företags värde genom ett incitamentsprogram kommer den del av värdeökningen som är hänförlig till tiden fram till avskattningen av förmånen att tas upp i inkomstslaget tjänst, medan övrig del beskattas i kapital.

Inkomster hänförliga till incitamentsprogram beskattas med ledning av någondera av tre regler i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL.

Värdepappersregeln finns i 10 kap. 11 § första stycket IL och gäller vid förvärv av värdepapper. Frågor som gäller värdepappersregeln behandlas i avsnitt 6.3.

Personaloptionsregeln finns i bestämmelsens andra stycke och gäller i princip för avtal om framtida förvärv av värdepapper, som i sig inte uppfyller förutsättningarna för att vara ett värdepapper. Personaloptionsregeln behandlas i avsnitt 6.4.

I 10 kap. 8 § IL finns den allmänna bestämmelsen om beskattningstidpunkten i inkomstslaget tjänst. Den blir aktuell om en inkomst från ett incitamentsprogram inte faller in under varken värdepappersregeln eller personaloptionsregeln. Den allmänna regeln om beskattningstidpunkten för förmåner är i detta samman- hang framför allt av intresse såvitt avser syntetiska optioner. Dessa behandlas i avsnitt 6.5.

115

Gällande rätt

SOU 2016:23

I avsnitt 6.6. behandlas socialavgifter, skatteavdrag och kontroll- uppgifter.

Inledningsvis redovisas (avsnitt 6.2.) kort grunderna för när inkomster kan hänföras till inkomstslaget tjänst.

6.2Beskattning av förmåner

Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget kapital eller näringsverksamhet (10 kap. 1 § IL). Det innebär att bl.a. förmåner som erhålls på grund av tjänst ska tas upp i inkomstslaget. Konsekvensen blir att i princip alla inkomster som kan hänföras till en arbetsprestation ska tas upp i tjänst; något krav på anställning finns t.ex. inte.

Om det är arbetsgivaren eller någon annan som betalar lön eller ger ut en förmån har i detta sammanhang ingen betydelse. Motsatsvis gäller att andra inkomster – dvs. i detta sammanhang inkomster som inte har något samband med tjänsten – inte ska tas upp i detta inkomstslag.

Det spelar för beskattningen mindre roll om inkomsten betalas i pengar eller på annat sätt. Även förmåner ska alltså tas upp och huvudprincipen är att en förmån ska tas upp när den kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del (10 kap. 8 § IL). Förmåner måste emellertid värderas. De ska tas upp till marknadsvärdet (61 kap. 2 § IL).

Den som på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor ska beskattas för förmånen det beskattningsår då instrumenten förvärvades enligt den s.k. värdepappersregeln.

Normalt leder alla transaktioner som är förmånliga för den anställde och som har någon koppling till arbetet till tjänstebeskattning. I undantagsfall kan dock inkomster som har koppling till arbetsgivaren vara skattefria. Det gäller t.ex. i det fall det står klart att det är frågan om en gåva och inte en ersättning för arbete.

För aktieförvärv finns en särskild regel som syftar till att avgränsa vilka aktieförvärv som ska förmånsbeskattas och vilka som inte ska det. I 11 kap. 15 § IL anges att en förmån som består i att aktier får förvärvas till ett lägre pris än marknadsvärdet inte ska tas

116

SOU 2016:23

Gällande rätt

upp om även andra än anställda och aktieägare i bolaget (eller i bolag i koncernen) får förvärva aktier på samma villkor, dessa sammantaget inte förvärvar mer än 20 procent av totala antalet utbjuda aktier och ingen anställd förvärvar aktier på grund av anställningen för ett belopp som överstiger 30 000 kronor.

6.3Värdepappersregeln

6.3.1Inledning

Värdepappersregeln innebär att den som på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor ska beskattas för förmånen det beskattningsår då instrumenten förvärvas.

Värdepappersregeln infördes som en reaktion på ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 1986 ref. 36 ”Skåne- Gripen”). Syftet med lagstiftningen var att förhindra att beskattningstidpunkten sköts upp genom att anställdas förvärv av värdepapper förenades med sådana villkor (förfoganderätts- inskränkningar) att förmånen inte beskattades förrän inskränk- ningarna fallit bort.1 Det skulle inte vara möjligt att skjuta upp beskattning och erhålla en skattekredit.

När värdepappersregeln infördes räknades tjänste- och kapitali- nkomster samman och beskattades enligt samma progressiva skatteskala. Innehavstiden spelade vid den tiden stor roll för hur stor del av vinsten som skulle tas upp till beskattning. Efter skattereformen i början på 1990-talet beskattas kapitalinkomster proportionellt och efter en lägre skattesats än den som gäller för högre tjänsteinkomster.

Lagstiftningsarbetet som låg till grund för värdepappersregeln syftade till att sätta stopp för en icke önskvärd företeelse. I förarbetena talades det om att det var nödvändigt att inkomsten trots förfoganderättsinskränkningarna beskattades redan vid förvärvet.2 Utgångspunkten synes då ha varit att förfoganderätts- inskränkningarna inte skulle påverka värdepappersstatusen eller förvärvstidpunkten. Det lagstiftaren hade för ögonen var att det inte skulle vara möjligt att genom förfoganderättsvillkor skjuta

1Prop. 1989/90:50 s. 72 ff.

2a. prop. s. 74.

117

Gällande rätt

SOU 2016:23

fram beskattningstidpunkten. I en ny rättslig miljö har bestämmelsen fått en annan betydelse. Värdepappersregeln avgör inte bara när en inkomst ska beskattas, utan också hur.

Det är två frågor som är centrala vid tillämpningen av värdepappersregeln. Den ena är vad som är ett värdepapper. Den andra är när värdepapperet har förvärvats.

6.3.2Det civilrättsliga värdepappersbegreppet

Det traditionella synsättet

Vad som är ett värdepapper har inte definierats i lag. Någon generell och enhetlig tillämpning finns heller inte inom civilrätten.

Värdepapper karaktäriseras av att de är presentations- eller legitimationspapper, vilket innebär att den som enligt instrumentet har skyldigheter inte får fullgöra sina prestationer till någon annan än den som innehar instrumentet. Invändningar som avser en tidigare ägare kan heller inte göras gällande mot den som i god tro förvärvat instrumentet.

I kravet på att fråga ska vara om ett presentations- eller legitimationspapper ligger att det ska vara möjligt att överlåta värdepapperet. Däremot finns det inte något krav på att instrumentet ska ha sådana egenskaper att det är lämpligt för allmän handel. Numera saknar det också betydelse för bedömningen om villkoren finns nedtecknade på papper eller om det är frågan om ett elektroniskt dokument.

I förarbetena till lagen (1991:980) om finansiella instrument anges:

Med värdepapper avses en handling som tillförsäkrar innehavaren en viss rättighet som vanligen kan omvandlas i pengar. Till värdepapper räknas traditionellt aktier, obligationer, förlagsbevis, värdepappers- fondsandelar, växlar, checkar och vissa andra skuldebrev.3

Uttalandet visar på ytterligare en kärnegenskap hos ett värde- papper. Ett värdepapper ska åtminstone i princip kunna omvandlas till pengar. En förutsättning för att det ska vara fråga om ett

3 Prop. 1990/91:142 s. 85.

118

SOU 2016:23

Gällande rätt

värdepapper borde därför vara att det aktuella instrumentet representerar något slags värde som kan realiseras.

Ett värdepappersinstrument ska vara bärare av någon form av självständig rättighet. Är det inte så blir instrumentet inte ett värdepapper.

Termen finansiellt instrument används som en samlings- beteckning för de instrument som förekommer på värdepappers- marknaden. Finansiella instrument var avsedda för allmän handel.4 Sedan 2007 års lag om värdepappersmarknaden (2007:528) har det begreppet kommit att ersättas med ”överlåtbara värdepapper”.

Av 1 kap. 4 § 1 värdepappersmarknadslagen framgår att finan- siella instrument kan vara antingen överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar eller finansiella derivat- instrument. Överlåtbara värdepapper är enligt punkten 2 samma paragraf sådana värdepapper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, till exempel:

a)aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,

b)obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och

c)andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b, eller som resulterar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått.

Betydelsen av förfoganderättsinskränkningar

En viktig fråga är om och hur den civilrättsliga värdepappers- statusen påverkas av inskränkningar i rätten att förfoga över instrumentet. Svaret är inte givet. I en vid mening kommer förfoganderättsinskränkningar att påverka just de egenskaper som är viktiga vid prövningen av instrumentets status. Å andra sidan kommer så småningom de flesta förfoganderättsinskränkningar att falla bort. De är alltså av en tillfällig natur.

4 a. prop. s. 86.

119

Gällande rätt

SOU 2016:23

Det mesta tyder enligt min mening på att sådana tillfälliga förfoganderättsinskränkningar ofta saknar betydelse för den civil- rättsliga bedömningen.

Som framgår av praxisgenomgången nedan har förfogande- rättsinskränkningar emellertid ibland fått en avgörande betydelse för förvaltningsdomstolars bedömning av om ett instrument är ett värdepapper eller om det har förvärvats.

6.3.3När är ett värdepapper förvärvat?

Värdepappersregeln innebär att förmånen ska tas upp till beskattning det år instrumentet förvärvas. Det innebär att förvärvstidpunkten måste fastställas. Fråga är därför när ett värdepapper egentligen förvärvas?

Ur ett avtalsrättsligt perspektiv är svaret på frågan i en mening enkelt. Värdepapperet har förvärvats när avtalet ingåtts. Även inom civilrätten uppstår emellertid frågan vad som gäller om det finns villkor som innebär att avtalet under vissa förutsättningar aldrig kommer att fullföljas.

Allmänt görs det inom civilrätten skillnad mellan resolutiva och suspensiva villkor. När ett avtal innehåller resolutiva villkor är innebörden att avtalet gäller trots villkoren och att värdepapperet alltså förvärvats. Skulle det senare visa sig att villkoren inte uppfylls återgår de avtalsenliga förpliktelserna, men detta hindrar inte att avtalet gällt under tiden från avtalet till hävningen. Finns det suspensiva villkor anses avtalet inte ingånget förrän dessa är uppfyllda.5 Suspensiva villkor skjuter alltså till skillnad från resolutiva fram förvärvstidpunkten.

Det är parterna som genom avtalsvillkorens utformning själva avgör om villkor ska vara resolutiva eller suspensiva.

Avtalet är alltså grunden för det civilrättsliga förvärvet och det är parterna som i avtalsvillkoren avgör om aktier ska anses ha förvärvats per avtalsdagen eller vid något senare tillfälle. Avtalet i sig är emellertid inte avgörande för om förvärvaren kan göra gällande de rättigheter som följer med aktien. I ett kupongbolag är

5 Erik Sjöman, Hembud, förköp och samtycke – En kommentar till 4 kap. 7–36 §§ aktiebolagslagen, andra upplagan, s. 191.

120

SOU 2016:23

Gällande rätt

det i stället i princip traditionen av aktiebrevet som leder till att de ekonomiska rättigheterna kan göras gällande. Det är införandet i aktieboken som är avgörande för om förvärvaren får delta i bolagets förvaltning.

I ett avstämningsbolag är det i båda dessa avseenden registre- ringen i det avstämningsregister som förs av den centrala värde- pappersförvaltaren som är avgörande för om köparen kan hävda sina ekonomiska rättigheter eller delta i förvaltningen av bolaget.

Normalt registreras aktier på köparen i nära anslutning till förvärvet och frågan om det är avtalstidpunkten eller registrerings- tidpunkten som i praktiken styr beskattningen saknar då betydelse. I andra fall kan det gå längre tid och frågan blir då av större intresse. Ett exempel gäller förvärv av aktier på termin.

Någon definition av begreppet förvärv finns inte i inkomst- skattelagen. I 44 kap. 3 § IL anges dock att med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse av till- gångar. Normalt synes gälla att en tillgång anses såld eller avyttrad när ett bindande avtal om försäljning av tillgången ingåtts. I vissa skatterättsliga avgöranden (se nedan) synes sannolikheten för att ett förvärv ska bli bestående tillmätas stor betydelse, men jag har inte kunnat finna några mer tydliga exempel på att förekomsten av resolutiva eller suspensiva villkor diskuterats i skatterätten.

I praxis finns exempel på att avtalstidpunkten frångåtts vid en skatterättslig bedömning (RÅ81 1:2, RÅ81 1:50 och RÅ 2006 ref. 58).

Frågan är då vad som gäller vid värdepappersförvärv inom ramen för incitamentsprogram. Är det – när det leder till olika resultat – avtalstidpunkten eller tillträdet som ska gälla. Denna fråga behand- las nedan i samband med analysen av gällande rätt.

6.3.4ABL-instrument och motsvarande utländska instrument i skatterättslig praxis

Det finns i fråga om gällande rätt anledning att i framställningen å ena sidan skilja mellan vad som gäller för instrument som emitterats med stöd av aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL, och utländska instrument som är mycket lika sådana ABL- instrument och å andra sidan övriga instrument.

121

Gällande rätt

SOU 2016:23

Aktier, teckningsoptioner och konvertibler emitteras i enlighet med de särskilda regler som gäller enligt ABL. De registreras vilket skapar ordning och underlättar överlåtelser. För samtliga instrument gäller dock i övrigt full avtalsfrihet. Det är i princip möjligt att genom särskilda avtal förändra rättsförhållandet, så att de egenskaper som följer med instrumentet inte återspeglar vad som faktiskt gäller mellan parterna. Rätten att överlåta en aktie kan exempelvis avtalas bort.

Det kan hävdas att ABL-instrument inte kan förlora sin värdepappersstatus. Det gäller åtminstone så länge inte dessa instrument genom sidoavtal eller på annat sätt skiljs från de mest grundläggande rättigheter som de är bärare av. För aktiers del skulle det i så fall innebära att de alltid är värdepapper så länge inte instrumentet på något sätt mer permanent skiljts från rätten att rösta på bolagsstämma och rätten till utdelning. För tecknings- optioner skulle det innebära att de är värdepapper så länge inte rätten att teckna aktier avtalas bort.

Det finns flera avgöranden efter domen i målet som gällde Skåne-Gripen från Högsta förvaltningsdomstolen som är av särskilt intresse i detta sammanhang.

I det s.k. skuggsparmålet (RÅ 1996 ref. 92) prövades vid vilken tidpunkt skatteplikt inträdde för medel som arbetsgivaren ”skuggsparade”. Den anställde köpte aktier i arbetsgivarens amerikanska moderbolag genom avdrag på lönen. Arbetsgivaren sparade ett belopp som uppgick till en viss del av den anställdes insats. De medel som den anställde och arbetsgivaren satsade överlämnades till en fristående förvaltare som för den anställdes räkning köpte aktier. Den anställdes rätt till de aktier som motsvarade arbetsgivarens insatser var beroende av om dessa var intjänade. Så var fallet om den anställde hade fullföljt fem sammanhängande arbetsår inom koncernen, liksom vid dödsfall, pensionering, permanent arbetsoförmåga eller upphörande av planen. Den anställde hade rätt till utdelning på aktierna och kunde på visst sätt utnyttja möjligheten att rösta för aktierna på bolagsstämma. De frågor som uppkom var om värdepappersregeln var tillämplig och – i så fall – när instrumentet hade förvärvats. Högsta förvaltningsdomstolens majoritet instämde i Skatterätts- nämndens bedömning och fann att värdepappersregeln inte var tillämplig. Skälet var att värdet i form av aktier förvärvade för

122

SOU 2016:23

Gällande rätt

skuggsparandet och eventuella utdelningar inte kunde lyftas av den anställde förrän han efter fem år tjänat in förmånen. Om anställningen upphörde dessförinnan förverkades skuggsparandet.

En minoritet i domstolen ansåg att det var frågan om värdepapper som förvärvats av den anställde. Minoriteten pekade på att det i detta fall inte var någon tvekan om att ett värdepapper hade förvärvats, frågan var bara vem som förvärvat det. I formell mening var det den anställde som var att anse som ägare till aktierna och arbetsgivaren kontrollerade inte aktierna. Den anställde hade vidare vissa befogenheter som tillkom en ägare. Att arbetsgivaren hade rätt att ta tillbaka aktierna om anställningen upphörde var i sig inte avgörande. Det avgörande var enligt minoriteten i stället hur sannolikt det var att förvärvet skulle bli bestående. Eftersom risken för återtagande var liten ansåg minoriteten att aktierna förvärvats av den anställde redan när de köpts för hans räkning.

I RÅ 2002 ref. 78 prövade Högsta förvaltningsdomstolen en fråga som gällde ett aktiebyte. En ägare till kvalificerade aktier avyttrade dessa i samband med att han tog anställning hos förvärvaren. Som vederlag för de kvalificerade aktierna fick han aktier. Avtalet innebar att skadestånd motsvarande värdet på vederlagsaktierna skulle utgå om innehavaren av dessa lämnade sin anställning. Domstolen fann att den skattemässiga innebörden av avyttringen av vederlagsaktierna var en partiell återgång av aktiebytet.

2004 (RÅ 2004 ref. 35 I) aktualiserades frågan om vilken status optioner som belagts med förfoganderättsinskränkningar hade. Det var närmast fråga om en finsk motsvarighet till teckningsoptioner och alltså om ett instrument som kan jämföras med ett ABL- instrument. Aktieteckning fick ske under tre perioder under några år. Upphörde anställningen av annan orsak än dödsfall eller pensionering före aktieteckningsperiodens början förföll option- erna. Skatterättsnämndens majoritet fann att frågan var om personaloptioner och att förmånen skulle beskattas när optionerna utnyttjades för att teckna aktier. Optionerna ansågs alltså inte utgöra värdepapper. Skälet var de förfoganderättsinskränkningar som gällde. Minoriteten i nämnden ansåg att optionerna utgjorde värdepapper, som förvärvades först när förfoganderättsinskränk- ningarna föll bort. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg emellertid

123

Gällande rätt

SOU 2016:23

att det inte var frågan om värdepapper och hänvisade till de villkor som gällde. Däremot ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att personaloptionerna skulle anses ha utnyttjats för förvärv av värde- papper när den tid under vilken förfoganderättsinskränkningarna gällde gått ut. Vid denna tidpunkt skulle den skattskyldige anses ha utnyttjat personaloptionerna för att förvärva värdepapper (teckningsoptioner).

Bedömningen blev densamma i ett annat fall när villkoren ändrades för utgivna optioner, så att optionerna övergick från att vara personaloptioner till att bli optioner som kunde överlåtas (RÅ 2004 ref. 35 II).

2009 prövade Högsta förvaltningsdomstolen två fall som gällde förvärv av aktier. Frågan i båda målen var hur beskattningstid- punkten skulle påverkas av inskränkningar i rätten att förfoga över instrumenten.

I RÅ 2009 not. 206 gällde det förfoganderättsinskränkningar i ett aktieägaravtal. Några ägare till ett kreditmarknadsbolag hade kommit överens om att gemensamt bedriva verksamhet i bolaget. Målet var att utveckla bolaget och sedan notera det. Ägarna arbetade i bolaget och deras inbördes rättigheter och skyldigheter reglerades i ett aktieägaravtal. Till följd av avtalet var ägarnas möjligheter att förfoga över aktierna begränsade i vissa avseenden. Under vissa omständigheter hade övriga ägare rätt att köpa aktierna för ursprungligt inköpspris om den anställde själv slutade sin anställning. Aktierna var pantsatta för de förpliktelser som gällde enligt aktieägaravtalet. Den anställde kunde rösta för aktierna och hade rätt till utdelning. Skatterättsnämnden angav att praxis innebar att det föreligger ett skatterättsligt förvärv av aktier vid avtalstidpunkten om det med hänsyn till avtalets innehåll kan anses stå klart att det är parternas avsikt att den anställde ska bli slutlig innehavare av aktierna när uppställda förfoganderättsinskränk- ningar upphör. Nämnden ansåg att parternas avsikt skulle bedömas mot bakgrund av förfoganderättsinskränkningarna; betydande förfoganderättsinskränkningar minskade sannolikheten för att ett förvärv skulle anses ha skett. Bl.a. på grund av den anställdes engagemang i bolaget, som visade sig genom satsat kapital och borgen för bolagets skulder, delade nämnden inte Skatteverkets uppfattning att något förvärv inte skulle anses ha skett vid förvärvstidpunkten. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade

124

SOU 2016:23

Gällande rätt

kort att förfoganderättsinskränkningarna inte var sådana att det kunde leda till en senareläggning av tidpunkten för anskaffningen av aktierna.

I RÅ 2009 ref. 86 prövade domstolen betydelsen av förfog- anderättsinskränkningar avseende finska aktier. De som varit anställda under en viss period skulle få teckna aktier gratis. De anställda registrerades som ägare av aktierna och hade därefter rätt att rösta och rätt till utdelning. Den som slutade sin anställning innan aktierna registrerades på värdepapperskontot fick inga aktier. Även för dem som tilldelades aktier gällde som förutsättning för att de skulle få behålla aktierna att de skulle vara anställda under två år efter att de köpt aktierna. Om anställningen av något skäl upphörde innan dess skulle aktierna återlämnas utan någon kompensation. Skatterättsnämnden redovisade sin syn på praxis och anförde

Praxis ger uttryck för att det föreligger ett skattemässigt förvärv av aktier vid avtalstidpunkten om det med hänsyn till avtalets innehåll kan anses stå klart att det är parternas avsikt att den anställde ska bli slutlig innehavare av aktierna när uppställda förfoganderättsinskränk- ningar upphör (RÅ 2002 ref. 78 jfr med prop. 1989/90:50 s. 74 och RÅ 1986 ref. 36).

Nämnden ansåg vidare att det borde göras skillnad mellan situationer då avtalet har karaktären av överenskommelser mellan delägare i aktiebolag och överenskommelser mellan arbetsgivare och en anställd. Högsta förvaltningsdomstolen fann – till skillnad från Skatterättsnämnden – att de anställda skulle beskattas det år de förvärvat aktierna och att villkoren inte skulle leda till att beskattningen sköts upp. Mer än så ville domstolen inte precisera svaret eftersom det var frågan om finska aktier och de omständigheter som avsåg registreringen inte redovisats närmare.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade i RÅ 2010 not. 129 frågan om vad som skulle gälla för aktier och teckningsoptioner som var belagda med förfoganderättsinskränkningar. Vid väsentliga brott mot ett aktieägaravtal var ägaren skyldig att hembjuda aktierna till pris som kunde innebära att han eller hon gick miste om hela värdestegringen. Villkoren gällde under lång tid. Domstolen fann att fråga var om värdepapper som förvärvats vid avtalstidpunkten.

125

Gällande rätt

SOU 2016:23

6.3.5Andra instrument i skatterättslig praxis

För ABL-instrument och några utländska motsvarigheter finns alltså praxis, även om vissa oklarheter kvarstår. När det gäller andra instrument är rättsläget mer osäkert. De instrument det då gäller kan t.ex. vara optioner som ger rätt till kontant reglering mot värdeutveckling på andelarna i ett företag (syntetiska optioner) och köp- eller säljoptioner som avser aktier men som inte emitterats med stöd av ABL och därför inte utgör teckningsoptioner.

Optioner kan vara av många olika slag. Det kan vara standardiserade optioner som i sig är konstruerade för att kunna omsättas, även om det inte är teckningsoptioner. Det kan också vara rättigheter som har sin grund i obligationsrättsliga avtalsförhållande som tillkommit utan avsikt att rättigheterna ska kunna överlåtas vidare. Skillnaden mellan en teckningsoption och en köpoption på aktier kan i princip vara att köpoptionen avser aktier som redan är utgivna, medan teckningsoptionen är en rätt att teckna aktier som i framtiden ska emitteras.

I RÅ 1994 not. 41 prövades frågan om optioner att förvärva aktier i ett engelskt bolag var värdepapper. Optionerna fick inte överlåtas och kunde heller inte utnyttjas för aktieförvärv förrän tidigast tre år efter erbjudandet. De förföll omedelbart och fick inte utnyttjas om anställningen upphörde. Skatterättsnämnden fann att fråga inte var om värdepapper. Ställningstagandet motiverades bl.a. med att den anställde under den inledande kvalifikationstiden inte var innehavare av någon rätt att köpa aktier i moderbolaget till ett bestämt pris. Utfästelsen var enligt nämnden närmast att jämställa med en avtalad lön, som utgår vid fortsatt anställning. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som Skatterätts- nämnden.

Något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen som avser andra standardiserade optioner än teckningsoptioner finns inte. Skatterättsnämnden har dock 1998 i ett förhandsbesked som inte överklagades (Rättsfallsprotokoll 29/98) prövat en fråga som gällde om köpoptioner på aktier var ett värdepapper. Optionerna skulle registreras hos Värdepapperscentralen (VPC). De skulle fritt kunna överlåtas under löptiden (tre år) och skulle under samma tid kunna utnyttjas för förvärv av aktier. Något krav på fortsatt anställning fanns inte. För framtiden övervägdes om optionerna

126

SOU 2016:23

Gällande rätt

inte skulle registreras hos VPC och att införa en hembudsklausul. Klausulen skulle i så fall innebära en skyldighet att hembjuda optionen till utfärdaren för marknadsvärde. Frågan ställdes om en sådan hembudsklausul skulle påverka bedömningen av om optionerna utgjorde ett värdepapper eller inte. Skatterättsnämnden svarade att optionerna var värdepapper. Hembudsskyldigheten spelade alltså ingen avgörande roll.

Skatteverket har i en kommentar till förhandsbeskedet anfört följande:

Förhandsbeskedet stämmer väl överens med uppfattningen att en rättighet som i sig är överlåtbar och som ger en ovillkorlig rätt till betalning eller leverans bör anses utgöra värdepapper. En hembudsklausul kan visserligen anses som en inskränkning i förfoganderätten. Det väsentliga torde dock vara, om den anställde har möjlighet att realisera den tillgång som rättigheten representerar till gällande marknadspris. Förekomsten av en sådan klausul torde därför i sig inte innebära att rättigheten inte anses utgöra ett värdepapper.

Högsta förvaltningsdomstolen har 1997 (RÅ 1997 ref. 71) prövat frågan om en syntetisk option kunde vara ett värdepapper. Optionen gav en ovillkorlig rätt till betalning som motsvarade ett beräknat värde på den underliggande aktien och kunde överlåtas. Den kunde alltså stängas under löptiden och innehavaren hade då rätt till ersättning motsvarande det gällande marknadsvärdet. Optionen kunde i princip överlåtas, men utställaren hade hembudsrätt. Både Skatterättsnämnden och Högsta förvaltnings- domstolen fann att optionen var ett värdepapper.

Rättsläget när det gäller andra instrument än ABL-instrument är svårbedömt. De avgöranden som finns talar i och för sig för att det för sådana inte kan vara frågan om ett förvärvat värdepapper så länge det finns ett krav på fortsatt anställning för att den anställde ska kunna tillgodogöra sig dess värde. Det skulle i så fall betyda att villkor som innebär att instrumentet måste säljas till underpris när anställningen upphör, leder till framskjuten beskattningstidpunkt.

127

Gällande rätt

SOU 2016:23

6.3.6Analys

Inledning

Det kan vara svårt att skapa sig en tydlig bild av vad som gäller i fråga om beskattning av incitamentsprogram. Även om ett program regelmässigt innehåller avtalsvillkor som liknar dem som före- kommer i andra gör mängden faktorer som kan påverka att det blir svårt att ha någon säker uppfattning om varför ett fall bedömts på ett sätt medan ett annat bedömts på ett annat. Till bilden hör också att de avgöranden som finns spänner över en förhållandevis lång tid och att programmen och skattereglerna förändrats under tiden.

Stor vikt fästs vid de domar som Högsta förvaltningsdomstolen meddelade 2009 (RÅ 2009 ref. 86 och RÅ 2009 not. 206). Dessa domar är visserligen tydliga i fråga om de villkor som gällde för de aktuella programmen, men är också tämligen korta och saknar utförliga motiveringar. Det leder till att det kan vara vanskligt att dra säkra slutsatser om hur ändrade villkor hade påverkat utgången.

I detta avsnitt diskuteras innehållet i gällande rätt. I fram- ställningen behandlas en viktig metodfråga, nämligen om rätts- tillämpningen vilar på civilrättslig eller skatterättslig grund.

Därefter diskuteras vilka slutsatser som kan dras av avgöranden fram till 2009 och hur dessa tidigare avgörandens betydelse har påverkats av 2009 års fall och av de avgöranden som kommit därefter.

Skatterätt eller civilrätt eller båda?

Som anförts är det två frågor som är centrala vid tillämpningen av värdepappersregeln. Är det instrument prövningen gäller ett värdepapper och när har det i så fall förvärvats? För båda frågorna gäller att det i viss mån är osäkert om bedömningen ska göras utifrån renodlade civilrättsliga överväganden eller om det finns en särskild skatterättslig tillämpning.

Begreppet värdepapper har lånats från civilrätten och det är naturligt att begreppet behåller sin innebörd i den skatterättsliga tillämpningen. Om det är så i praktiken och om förvaltnings- domstolarna varit konsekventa i sin tillämpning är inte lätt att uttala sig om. En del av problemen beror säkert också på att

128

SOU 2016:23

Gällande rätt

civilrätten är otydlig och att värdepappersbegreppet har en mycket liten operativ betydelse inom civilrätten och därför sällan prövas av allmänna domstolar.

När det gäller värdepappersbegreppet finns det möjligen motstridiga synsätt i olika skatterättsliga avgöranden.

Skuggsparmålet (RÅ 1996 ref. 92, se ovan) kan mycket väl läsas som att mer skatterättsliga överväganden har påverkat bedömningen av om det var frågan om ett värdepapper eller inte. Men det är inte säkert att det är så man ska förstå det. Aktierna fanns i det fallet i en ”pool” och hade således inte registrerats på den anställdes värdepapperskonto. Detta snarare än förfogande- rättsinskränkningarna i sig skulle kunna vara en förklaring till utgången. Målet skulle då mer handla om förvärvsbegreppet än om värdepappersstatusen. Men domskälen talar emot detta och talar i stället för att de inskränkningar som fanns i rätten att förfoga över de amerikanska aktierna ledde till att det inte var frågan om värdepapper. Avgörandet är inte helt enkelt att förena med senare avgöranden.

Även RÅ 2004 ref. 35 I – som gällde finska teckningsoptioner – visar att värdepappersstatusen ibland har ifrågasatts för instrument för vilka det utifrån rent civilrättsliga överväganden inte borde ha funnits någon osäkerhet i frågan om de var värdepapper eller inte.

I RÅ 2009 ref. 86 och RÅ 2009 not. 206 synes utgångs- punkterna emellertid skilja sig från de nämnda tidigare avgöran- dena. Mycket talar för att prejudikatinstansen i dessa avgöranden haft ett konsekvent civilrättsligt synsätt på vad som är ett värdepapper.

När det i stället gäller förvärvstidpunkten är det enligt min mening mycket som talar för att den skatterättsliga praxisen inte innebär att det är avtalstidpunkten i sig som är avgörande, utan att det är den tidpunkt när rättigheterna kan göras gällande – tillträdet

– som gäller som beskattningstidpunkt. Detta framgår bl.a. av att Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 2009 ref. 86 avstod från att närmare uttala sig om beskattningstidpunkten på grund av att det fanns oklarheter i frågan om registrering.

129

Gällande rätt

SOU 2016:23

Förvärvade ABL-instrument – före och efter 2009 års avgöranden

Vilka slutsatser kan då dras av praxis? Det är allmänt förekomsten av förfoganderättsinskränkningar och i synnerhet villkor som innebär att instrumenten måste återlämnas eller återsäljas utan rätt till marknadsmässig kompensation som är av intresse. Före 2009 års domar fanns fall som tydligt talade för att villkor som innebar att man måste arbeta under en viss tid för att få del av värdeökningen innebar att något förvärv av värdepapper inte skett (RÅ 1996 ref. 92). Då förefaller det också som om det gjordes skillnad mellan aktieägaravtal mellan arbetande delägare och avtal som mer hade karaktären av sedvanliga anställningsavtal. Grunden för detta synes ha varit att det var sannolikheten för att förvärvet skulle bli bestående som var avgörande och att denna regelmässigt var högre när den anställde satsat kapital och var mer involverad i ägandet av bolaget. Till bilden hör nog också att förmånen i de rena anställningsfallen har större karaktär av lön.

Flera avgöranden före 2009 kan alltså läsas som att det då inte fanns några särskilda principer för instrument som emitterats med stöd av ABL och andra liknande lagar. Eller i vart fall som att skillnaden mellan sådana instrument och andra inte var särskilt stor. Både RÅ 1996 ref. 92 och RÅ 2004 ref. 35 I visar att beskattnings- tidpunkten för motsvarigheter till aktier och teckningsoptioner då kunde skjutas fram med hänvisning till de villkor som gällde.

Skatterättsnämndens ställningstagande i 2009 års avgöranden illustrerar väl den syn som fram till dess gällt.

I det s.k. gratisaktiemålet (RÅ 2009 ref. 86) – som gällde ett mer renodlat förmånsfall – var det frågan om ett förvärv av finska aktier som var ett utflöde av en överenskommelse mellan en arbetsgivare och en grupp av arbetstagare. Aktierna överläts, men under en viss tid var den anställdes möjligheter att slutligt tillgodogöra sig värdet av aktierna beroende av fortsatt anställning. Skatterättsnämnden redovisade hur den ansåg att praxis var. För sådana i princip mer arbetsrättsliga utfästelser fick skatterättsliga principer genomslag. Trots att det var frågan om ett civilrättsligt giltigt aktieförvärv skulle beskattningstidpunkten skjutas fram. Skälet var dels att det var frågan om en utfästelse från en arbetsgivare till en arbetstagare, dels att det med hänsyn till villkoren fanns en betydande osäkerhet

130

SOU 2016:23

Gällande rätt

i fråga om huruvida aktieförvärvet skulle bli bestående. Förvärvet skulle ju inte bli bestående om den anställde lämnade sin anställning inom två år.

I RÅ 2009 not. 206 var i stället fråga om förfoganderätts- inskränkningar i ett aktieägaravtal. Dessa gällde under en längre tid än två år. Inslaget av förmån för anställd var underordnat karak- tären av överenskommelse mellan aktieägare i en begränsad delägarkrets. Även om villkoren i övrigt inte skiljde sig så mycket från vad som gällde i gratisaktiefallet ansåg Skatterättsnämnden att utgången skulle bli en annan. Inskränkningarna i möjligheterna att förfoga över aktierna respektive teckningsoptionerna hade sin grund i ägarnas gemensamma intresse att utveckla företaget. Dessutom hade ägaren investerat och gjort utfästelser i förhållande till företaget och sannolikheten för att förvärvet inte skulle fullföljas var därför liten.

Högsta förvaltningsdomstolen gjorde emellertid ingen skillnad mellan fallen. Domstolen fann att villkoren som avsåg förvärven inte skulle påverka beskattningstidpunkten. I domskälen saknas helt referens till argument som avser skälen för förfogande- rättsinskränkningarna och sannolikheten för att avtalet skulle fullföljas.

Vilka slutsatser kan man då dra av 2009 års fall?

Mycket talar för att tidigare avgöranden när det gäller ABL- instrument och instrument som emitterats enligt likartade utländska lagar numera är överspelade. En närliggande tolkning är att sådana instrument alltid är att anse som värdepapper. Detta är i så fall inte särskilt förvånande med tanke på hur lagen är utformad. Det skulle också innebära att det numera helt saknar betydelse vilken grund förfoganderättsinskränkningarna har. Beskattningstidpunkten vid ett förvärv av aktier förskjuts inte även om den anställde saknar ovillkorlig rätt att tillgodogöra sig värdet och det spelar ingen roll om det är frågan om sedvanliga villkor i aktieägaravtal eller rent arbetsrättsliga överenskommelser som i praktiken dikteras av arbetsgivaren. Inte heller ska man i så fall vid bedömningen ta hänsyn till vilken sannolikheten är för att den anställde ska sluta sin anställning innan han eller hon fått en ovillkorlig rätt till värdet.

Detta är den mest troliga tolkningen. Men det är inte säkert att det är så eller att Högsta förvaltningsdomstolen skulle välja att fortsätta på den inslagna vägen om den prövade fall med mer

131

Gällande rätt

SOU 2016:23

extrema förutsättningar. Hur skulle domstolen t.ex. ställa sig till om den tid under vilken aktierna skulle lämnas tillbaka var betydligt längre och det var frågan om ett avtal med arbetsrättslig grund? Kan man tänka sig att beskattningstidpunkten bestäms till den formella förvärvstidpunkten, även om den anställde för att få del av värdet i praktiken är skyldig att bli kvar i sin anställning under tio år?

I avvaktan på fler avgöranden finns det utrymme för olika uppfattningar i dessa frågor. Klart är emellertid att det numera ska mycket till för att beskattningstidpunkten ska skjutas upp vid förvärv av aktier eller teckningsoptioner och utländska motsvarigheter.

En särskild fråga är vilka kriterier som närmare är avgörande för beskattningstidpunkten. Utifrån Högsta Förvaltningsdomstolens domskäl i RÅ 2009 ref. 86 gör jag bedömningen att domstolen inte anser att det är avtalstidpunkten som ska gälla som beskattningstidpunkt. Domstolen valde i avgörandet att inte närmare svara på den ställda frågan, med hänvisning till osäkerhet om vad som gällde för registrering av instrumenten. Det bör rimligen innebära att det är registreringen snarare än avtalstidpunkten som ansetts vara avgörande. Vad det får för betydelse i de fall aktier förvärvas vid en tidpunkt, men traderas vid en annan är oklart.

Vad som gäller för sådana utländska motsvarigheter som inte är mycket snarlika svenska ABL-instrument får anses mer oklart. I RÅ 2002 ref. 78 var det frågan om amerikanska aktier och i RÅ 2004 ref. 35 I var det frågan om finska optioner. Båda fallen är svåra att förena med utgången i RÅ 2009 ref. 86 och frågan är om det är instrumentens karaktär som är den avgörande skillnaden eller om det finns andra orsaker till att bedömningarna blev olika.

Andra instrument – före och efter 2009 års avgöranden

Vad gäller då för instrument som inte har emitterats med stöd av ABL eller motsvarande utländska lagar?

Det finns inte några avgöranden efter 2009 som antyder att även andra instrument skulle kunna förses med omfattande förfog- anderättsinskränkningar, utan att beskattningstidpunkten skjuts fram. Utifrån hur lagen är utformad finns heller inte någon grund

132

SOU 2016:23

Gällande rätt

för en sådan utveckling. Att ABL-instrument och andra utländska motsvarigheter kan förses med långtgående förfoganderätts- inskränkningar utan att beskattningstidpunkten skjuts fram torde ha att göra med att det här finns en fast etablerad civilrättslig syn på att det är värdepapper som förvärvas på ett visst sätt. Som värdepappersregeln är utformad är det då naturligt att andra villkor får mindre betydelse för dessa instrument.

För andra instrument förhåller det sig på ett annat sätt. Om avtalsvillkor avseende exempelvis andra optioner än tecknings- optioner innebär att de inte kan överlåtas utan måste hembjudas till ett fastställt värde som understiger marknadsvärdet är det tveksamt om optionen civilrättsligt är ett värdepapper. Det finns då ingen tydlig civilrätt som kan styra beskattningen, utan tillämpningen av värdepappersregeln kommer att påverkas av skatterättsliga bedöm- ningar.

6.4Personaloptionsregeln

Om det den anställde förvärvar inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, är personaloptionsregeln tillämplig (10 kap. 11 § andra stycket IL).

En förmån uppstår först när optionsinnehavaren utnyttjar sin rätt att förvärva värdepapper till ett pris som understiger marknadsvärdet. Skillnaden mellan det marknadsvärde som den underliggande aktien har vid förvärvstidpunkten och det lösenpris som optionsinnehavaren betalar för den underliggande aktien inklusive eventuell ersättning för optionsrätten ska då förmånsbeskattas.

Personaloptionsregeln infördes 1998 bl.a. som en reaktion på två avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733). Av förarbetena framgår att bestäm- melserna om personaloptioner avser att komplettera värdepappers- regeln.6 De nya reglerna tillkom för att dessa optioner inte liknade något som tidigare hade funnits och därför fungerade inte heller de gällande reglerna på dessa instrument. I förarbetena diskuteras olika möjligheter men bl.a. svårigheten att fastställa ett korrekt

6 Prop. 1997/98:133 Beskattning av personaloptioner, s. 31.

133

Gällande rätt

SOU 2016:23

värde före själva utnyttjandetidpunkten gjorde att man valde att införa den nu gällande regeln.

Personaloptionsregeln innehåller ingen legaldefinition av vilka optioner eller rättigheter som ska omfattas av bestämmelsen. För att det ska vara fråga om en personaloption förutsätts dock att den förvärvade rättigheten vare sig före eller efter kvalifikationstidens utgång, utgör värdepapper eller finansiella instrument.7

I propositionen definieras personaloptioner enligt följande.

En personaloption är en rättighet som riktar sig enbart till anställda inom ett företag eller en företagsgrupp. Rättigheten består i att den anställde erhåller en rätt att under vissa förutsättningar i framtiden förvärva aktier till ett i förväg bestämt pris. Det är fråga om en standardiserad rättighet, vilket betyder att optionsvillkoren är bestämda på ett enhetligt sätt för samtliga anställda som får del av för- månen. Ofta är villkoren bestämda i en av företaget beslutad optionsplan. I flertalet fall erhåller den anställde personaloptionen utan att betala någon ersättning till utställaren. Personaloptionerna kännetecknas av att de är förenade med förfoganderättsinskränk- ningar, t.ex. att de inte får överlåtas eller pantsättas, och att de kan utnyttjas först efter en viss kvalifikationstid. Det är inte ovanligt att optionen är uppdelad i "etapper" med olika kvalifikationstider. Den anställde ges t.ex. en rätt att efter tidigast en viss tid förvärva en angiven andel av det totala antalet aktier som optionsplanen medger och därefter ytterligare andelar efter vissa i optionsplanen angivna tidsintervall under optionens löptid. Optionens löptid är lång, ofta tio år. Vanligtvis förfaller personaloptionen, eventuellt efter en kortare karenstid om anställningen upphör på grund av uppsägning, avsked- ande eller dödsfall.8

6.4.1Praxis

RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733 var avgöranden som bland annat låg till grund för att reglerna om personaloptioner infördes.

Ett avgörande som visar hur svårt det är att dra gränsen mellan värdepapper och personaloptioner är RÅ 2004 ref. 35 I. Frågan i målet var om det som en anställd hade erhållit från sin arbetsgivare utgjorde värdepapper eller en rätt att i framtiden förvärva värde- papper dvs. personaloptioner. Förutsättningar var följande.

7A. prop. s. 24 f.

8A. prop. s. 24.

134

SOU 2016:23

Gällande rätt

Hon är anställd i ett svenskt dotterföretag till det finska företaget Sonera Abp. Hon har år 2000 accepterat ett erbjudande från det finska företaget att till nominellt belopp teckna ett räntelöst skuldebrev med vidhängande optionsrätter som berättigar till teckning av aktier i det finska företaget. Aktieteckningen, som är beroende av att det finska företagets aktiekurs överstiger en viss nivå, sker till bestämt pris och under tre perioder som inleds vid olika tillfällen år 2002–2004 och som slutar år 2008. Någon aktieteckning får inte ske om anställningen av annan orsak än pensionering eller dödsfall upphör före teckningstidens början (optionsrätterna skall då återlämnas). Optionsrätterna får inte överlåtas före teckningstidens början. Det av [den anställde] utlånade beloppet återbetalas fem månader före påbörjandet av den första aktieteckningsperioden eller vid den tidigare tidpunkt då hennes anställning upphör på grund av uppsägning e.d.

Den första frågan var om den anställdes förvärv av optionsbevis vid tecknande av optionslånet utgjort förvärv av värdepapper eller om optionsbevisen sammantaget med andra villkor för optionslånet endast ingick som osjälvständiga moment i en utfästelse om att i framtiden kunna förvärva värdepapper. Majoriteten i Skatterätts- nämnden uttalade att de ansåg att rätten att i framtiden förvärva aktier i Sonera Abp inte grundade sig på några värdepapper utan på fortsatt anställning inom Sonerakoncernen. Inkomsten skulle tas upp när den anställde utövade rätten att förvärva aktierna eller överlät den. Majoriteten hade följande motivering.

Optionsbevisen i det nu aktuella ärendet har vid optionslånets tecknande varit varken överlåtbara eller realiserbara och rätten att tillgodogöra sig värdet av dessa genom utnyttjande eller överlåtelse är villkorad av fortsatt anställning. Optionsbevisen är således inte bärare av självständiga rättigheter för [den anställde] utan liknar sådana utfästelser om förmåner beroende av fortsatt anställning som enligt ovannämnda praxis inte ansetts utgöra värdepapper. – När den ovan redovisade bestämmelsen i 10 kap. 11 § andra stycket IL om rätt att i framtiden få förvärva värdepapper tillkom, motiverades den av att beskattningstidpunkten borde vara det tillfälle då den skattskyldige genom ett agerande rent faktiskt tillgodogör sig optionens värde, dvs. vid utnyttjande eller överlåtelse, (jfr prop. 1997/98:133 s. 30). Tidigare skedde beskattning enligt den s.k. kontantprincipen i 10 kap. 8 § IL, dvs. då inkomsten kunde disponeras. Mot denna bakgrund bör bestämmelsen kräva ett agerande av den skattskyldige för att rätten skall anses utnyttjad till förvärv av värdepapper. I förevarande fall medför detta att beskattning skall ske då [den anställde] utnyttjar sin rätt att teckna aktier i Sonera Abp eller överlåter den. Beskattning skall således inte ske enbart av den anledningen att hon vid en tecknings-

135

Gällande rätt

SOU 2016:23

periods inträde får en ovillkorlig och överlåtbar rätt att teckna aktier om hon inte i något av nämnda hänseenden använder sig av den.

Minoriteten i Skatterättsnämnden ansåg dock att de optionsbevis med rätt till nyteckning av aktier i Sonera Abp som knutits till skuldebreven, med de förutsättningarna som förelåg i ärendet, i sig utgjorde sådana värdepapper som avsågs i 10 kap. 11 § första stycket IL. På grund av de initiala inskränkningarna i rätten att för- foga över instrumenten ansågs inte något förvärv ha skett vid teckningen av optionslånet utan först när begränsningarna upp- hörde dvs. vid ingången av respektive teckningsperiod.

Skatteverket överklagade beslutet och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen med ändring av förhandsbesked skulle för- klara att teckningsoptionerna är värdepapper som ska förmåns- beskattas vid aktieteckningsperiodens början. Som motivering anfördes bl.a. följande.

En personaloption grundas på en överenskommelse mellan arbets- givaren och den anställde och inte på att det är en option som är utgiven enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller motsvarande utländska regelverk. Av nämnda förarbeten (a. prop. s. 31) framgår att det är nödvändigt att i lagen skilja personaloptioner från förvärv av rättigheter att i framtiden förvärva värdepapper som beskattas i samband med förvärvet och som skall värderas med beaktande av det s.k. förväntningsvärdet. Avsikten var således inte att alla typer av incitamentsprogram som brukar kallas för ”personal- optioner” skulle omfattas av bestämmelsen.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen var frågan i målet vid vilken tidpunkt den anställde kunde bli föremål för förmånsbeskattning.

Med hänsyn till de villkor som gäller för optionsrätterna skall förvärvet av dessa inte anses avse värdepapper utan en rätt att i framtiden förvärva värdepapper. Med tillämpning av 10 kap. 11 § andra stycket IL skall beskattning ske när rätten utnyttjas för förvärv av värdepapper. Ett sådant utnyttjande får anses ha ägt rum när [den anställde] vid aktieteckningsperiodens början blir innehavare av optionsrätter som hon kan förfoga över.

Avgörandet innebär att det som ursprungligen är personaloptioner och inte värdepapper på grund av förfoganderättsinskränkningar blir värdepapper (teckningsoptioner) när dessa inskränkningar bortfaller. I målet fanns flera olika uppfattningar i alla de centrala frågorna och det visar hur svårbedömt rättsläget kan vara.

136

SOU 2016:23

Gällande rätt

I RÅ 2004 ref. 35 II prövades frågan om konsekvenserna av att villkoren i ett optionsprogram ändrades så att inskränkningar i förfoganderätten föll bort. Högsta förvaltningsdomstolen fann att värdepapper förvärvades när villkoren ändrades.

6.4.2Analys

Personaloptionsregeln har tillkommit för att förenkla. När regeln infördes torde tanken ha varit att den skulle tillämpas på rent obligationsrättsliga överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Personaloptionen skulle leda till att innehavaren blev aktieägare när rätten utnyttjades. Avsikten var alltså inte att teckningsoptioner med restriktioner skulle behandlas som personaloptioner eller att personaloptioner skulle vara en rätt att förvärva en annan option. Den tolkning Högsta förvaltnings- domstolen gjorde i RÅ 2004 ref. 35 I har komplicerat rättsläget och har inte bidragit till att området blivit enklare.

Det var i huvudsak två skäl som låg bakom att regeln infördes. Dels var det mycket svårt att fastställa ett värde på personal- optionerna. Detta berodde på att de inte kunde överlåtas. Innan regeln infördes beskattades motsvarande förmåner vid den s.k. kan- tidpunkten. Det innebar att den som fått en option ofta blev tvungen att avyttra optionen för att kunna betala skatten. Skattereglerna ansågs därför motverka det syfte som låg bakom incitamentsprogrammen.

Under senare år har rena personaloptionsprogram blivit mer ovanliga i större företag (se ovan i kapitel 5.4.). Ett skäl för det kan vara att avkastningen på optionen till stor del beskattas i inkomstslaget tjänst och att beskattningen därför blir hög. Däremot är det inte ovanligt att Skatteverket gör gällande att köpoptioner som avser aktier ska beskattas med ledning av personaloptionsregeln. Det är framför allt avgörandet i RÅ 2004 ref. 35 I som ligger bakom den uppfattningen.

137

Gällande rätt

SOU 2016:23

6.5Syntetiska optioner

En syntetisk option innebär att innehavaren av optionen vid utnyttjandet får en kontant ersättning i stället för ett värdepapper. Optionen ger inte rätt till en aktie utan innehavaren får i stället en kontant ersättning vid en bestämd tidpunkt. Storleken på den kontanta ersättningen bestäms utifrån hur mycket marknadsvärdet på den underliggande aktien överstiger det fastställda lösenpriset.

Syntetiska optioner liknar i många avseenden personaloptioner med den skillnaden att innehavaren får en kontantlikvid. Program med syntetiska optioner används ofta i samma syfte som personal- optioner och villkoren i avtalen är många gånger likartade.

En syntetisk option kan kvalificera sig som ett värdepapper eller anses utgöra en syntetisk personaloption. I en del fall är optionen emellertid varken ett värdepapper eller en personaloption och beskattas då i stället med stöd av den allmänna bestämmelsen i 10 kap. 8 § IL.

För att en syntetisk option ska vara ett värdepapper ska den kunna säljas fritt och inte vara villkorad av fortsatt anställning (jfr RÅ 1997 ref. 71 och RÅ 2007 not. 177). Förmånen av en syntetisk option som är ett värdepapper beskattas i inkomstslaget tjänst vid förvärvet. En eventuell värdeökning vid försäljning av optionen, eller slutavräkning av den kontanta ersättningen beskattas i inkomstslaget kapital vid avyttring eller slutavräkning.

Syntetiska optioner som inte anses kvalificera sig som värdepapper med beskattning enligt värdepappersregeln kan i vissa fall i stället beskattas enligt personaloptionsregeln. För att en syntetisk option ska kunna vara en personaloption och beskattas enligt personaloptionsregeln krävs att den anställde enligt villkoren kan välja om han eller hon vill ha värdepapper eller en kontant reglering. Om optionen ger en valmöjlighet för arbetsgivaren är den inte en ”rätt att förvärva ett värdepapper” och personaloptions- regeln kan således inte bli tillämplig (RÅ 2003 not. 41).

Om en syntetisk option är en personaloption beskattas den anställde när optionen utnyttjas. Förvärvas aktier beskattas aktie- värdet, annars den kontanta ersättningen.

Stock Appreciation Rights s.k. SARs är syntetiska optioner av amerikansk modell som ger en rätt till ett belopp i kontanter motsvarande marknadsvärdet på den underliggande aktien minskat

138

SOU 2016:23

Gällande rätt

med det fastställda lösenpriset. En SAR kan inte säljas och har ett värde endast för den som erhållit den. Den är ofta uppbyggd på samma sätt som personaloptioner med inskränkande villkor och långa löptider.

SARs beskattas i inkomstslaget tjänst både vid intjänande- tidpunkten, dvs. den tidpunkt då optionen för första gången är möjlig att utnyttja och vid tidpunkten för det faktiska utnyttjandet.

De kan vara utformade så att det är arbetsgivaren som bestämmer om reglering ska göras med värdepapper eller kontan- ter. Som framgått ovan kan personaloptionsregeln då inte bli tillämplig.

Syntetiska optioner som varken är värdepapper eller personal- optioner beskattas enligt den allmänna regeln. Det innebär att ersättningen beskattas när den blir tillgänglig för lyftning.

6.5.1Praxis

Fråga om beskattning av syntetiska optioner har bl.a. behandlats i RÅ 2007 not. 177. I målet var fråga om och hur beskattning av optionen vid utnyttjande skulle ske. Förutsättningarna var följande.

Vissa anställda hos X AB, däribland N.N., har utan att betala särskilt vederlag tilldelats s.k. syntetiska optioner. Ett villkor för tilldelning är att den anställde äger ett visst antal aktier i X AB:s moderbolag. Optionerna, som har en löptid på sju år, ger den anställde rätt att av X AB få ett kontant belopp motsvarande skillnaden mellan aktiekursen på en aktie i moderbolaget på utnyttjandedagen och ett lägre fingerat lösenpris beräknat på visst sätt. För att kunna få betalning på grund av en option måste anställningen ha varat minst två år efter tilldelningen (kvalifikationstiden). Vid fortsatt anställning kan den anställde efter eget val utnyttja optionerna under de därpå följande fem åren. Utnyttjande kan ske under fyra perioder varje år. Om den anställde själv säger upp sig efter kvalifikationstiden kan optionerna utnyttjas endast under den närmast följande perioden. Avstår han förfaller optionerna utan att han får något betalt. Den anställde får inte avyttra, belåna eller förfoga över optionerna på annat sätt. Om så sker förfaller de utan ersättning. Särskilda bestämmelser gäller vidare för vissa extraordinära händelser som dödsfall, invaliditet, uppsägning av anställning från arbetsgivarens sida eller uppköp av moderbolaget.

Optionsprogrammet innebar en utfästelse från arbetsgivaren till den anställde att under en viss tid betala ut ett på visst sätt beräknat penningbelopp så länge denne kvarstod i tjänst i utbyte mot

139

Gällande rätt

SOU 2016:23

tilldelade optioner. Den anställde kunde enligt villkoren inte få betalt för sina optioner på något annat sätt.

Eftersom villkoren inte innehöll någon rätt att i framtiden förvärva värdepapper var personaloptionsregeln inte tillämplig. På grund av anställningsvillkoret hade något värdepapper inte förvär- vats redan vid kvalifikationstidens utgång.

Med hänsyn härtill ansågs inte att värdet skulle beskattas det år under vilket kvalifikationstiden löpte ut. I stället skulle beskattning endast ske för ett belopp som motsvarade vad som skulle kunna fås ut vid ett faktiskt utnyttjande av optionerna vid kvalifikations- tidens utgång.

På grund av att optionsinnehavaren genom kravet på fortsatt anställning successivt tjänade in det belopp som följde av optionsvillkoren fann domstolen att också det utbetalade beloppet skulle beskattas. Hänsyn skulle tas till den förmånsbeskattning som redan kunde ha skett för det beskattningsår då kvalifikations- tiden löpte ut.

En sådan slutsats överensstämmer med bedömningen av ett personaloptionsprogram i RÅ 1994 not. 41 (frågorna 1 och 2 där avdrag gavs i inkomstslaget tjänst för tidigare förmånsbeskattat belopp om optionerna förföll utan ersättning vid anställningens upphörande eller på grund av att de inte utnyttjades).

Utgången i 1994 års fall har bekräftats genom RÅ 2003 not. 41 i den del som avsåg personaloptioner med ensam bestämmanderätt för arbetsgivaren att infria optionerna med kontant betalning i stället för med aktier.

Av praxis får alltså anses följa att beskattning dels ska ske det beskattningsår då kvalifikationstiden löper ut enligt huvudregeln i 10 kap. 8 § IL för den förmån som den anställde ska anses ha fått vid den tidpunkten, dels vid utnyttjandet av optionen.

6.6Socialavgifter, skatteavdrag och kontrolluppgifter

6.6.1Socialavgifter

Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter gäller för arbete som utförts i Sverige eller för arbete när den anställde omfattas av svensk socialförsäkring.

140

SOU 2016:23

Gällande rätt

Det är i regel den som utger avgiftspliktig ersättning som ska betala arbetsgivaravgifter. Det gäller även för förmåner. Det följer av 2 kap. 1 § första stycket socialavgiftslagen (2000:980), förkortad SAL.

För personaloptioner finns en särskild bestämmelse. Den finns i andra stycket och innebär att förmånen ska anses utgiven av den i vars tjänst rättigheten förvärvades. Det är alltså i det fallet arbetsgivaren som ska betala avgifterna.

Det finns också ett mer allmänt undantag från huvudregeln. Detta undantag finns i 2 kap. 3 § SAL. Det gäller för ersättning som har sin grund i anställning i Sverige som utges av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person till någon som har en svensk arbetsgivare. Den innebär att avgifterna ska betalas av den svenske arbetsgivaren. Personal- optionsförmån är dock undantagen från tillämpningen av denna regel.

Avgiftsunderlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter är summan av de avgiftspliktiga ersättningar som den avgiftsskyldige utgett under en månad (2 kap. 24 § SAL första stycket).

Förmån som avser personaloptioner ska räknas in i underlaget för den kalendermånad under vilken utgivaren fick kännedom om att rättigheten har utnyttjats eller överlåtits.

För ersättning som utgetts till någon med en svensk arbetsgivare från en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person gäller att ersättningar ska räknas in i underlaget för den kalendermånad under vilken den avgiftsskyldige fick kännedom om ersättningen (2 kap. 24 § tredje stycket).

6.6.2Skatteavdrag

Den som betalar ut ersättning för arbete är enligt 10 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244), fortsättningsvis förkortad SFL, skyldig att göra skatteavdrag. I underlaget för beräkning av skatteavdrag ska värdet av förmåner som ges ut av utbetalaren och som är skattepliktiga enligt IL ingå (11 kap. 4 § SFL).

En personaloption ska anses utgiven av den i vars tjänst rättigheten förvärvades (11 kap. 5 § SFL). Ersättningen ska räknas med i underlaget när den som anses som utgivare av förmånen fått

141

Gällande rätt

SOU 2016:23

kännedom om att rättigheten har utnyttjats eller överlåtits (11 kap. 8 § första stycket).

För ersättning från fysisk person bosatt i utlandet eller utländsk juridisk person finns särskilda bestämmelser av motsvarande innebörd som den ovan redovisade bestämmelsen om avgiftsskyldighet (11 kap. 7 § SFL). Sådana förmåner och ersättningar ska räknas med i underlaget när den som ska anses som utgivare har fått kännedom om dem (11 kap. 8 § andra stycket SFL).

6.6.3Kontrolluppgifter och annan uppgiftsskyldighet

Kontrolluppgift ska lämnas om utgiven ersättning och förmån som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst. Det följer av 15 kap. 2 § SFL.

Uppgiften ska lämnas av den som har gett ut ersättningen eller förmånen (15 kap. 4 §).

För personaloptioner gäller dock enligt 5 § att uppgiften ska lämnas av den i vars tjänst rättigheten har förvärvats.

För ersättning som har sin grund i anställning i Sverige gäller att den svenska arbetsgivaren ska lämna kontrolluppgift om utgivaren är en fysisk person bosatt i utlandet eller en utländsk juridisk person. Det gäller dock bara om det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren (15 kap. 7 § SFL). Personaloptioner är undantagna från bestämmelsen.

Kontrolluppgiften ska bl.a. innehålla uppgift om värdet på ersättningen eller förmånen som getts ut (15 kap. 9 § 1 SFL). Värdet

beräknas i enlighet med bestämmelserna	i 61 kap. IL (15 kap.
11 § SFL).
I SFL finns också bestämmelser om	informationsuppgifter

(34 kap.). Den som har utnyttjat eller överlåtit en personaloption ska enligt 34 kap. 6 § till den som är skyldig att lämna kontrolluppgift lämna de uppgifter som behövs för att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras.

Den som har tagit emot en personaloption från en fysisk person som är bosatt i utlandet eller från en utländsk juridisk person, under sådana förutsättningar att det är en svensk arbetsgivare som är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter och att lämna kontroll- uppgift, är skyldig att till arbetsgivaren lämna de uppgifter som behövs för att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras.

142

7 Utgångspunkter för mina förslag

7.1Inledning

Det finns som redovisats i kapitel 6 problem med dagens regler och därför anledning att närmare undersöka om reglerna kan förbättras. Frågan är då vilka utgångspunkter som i så fall ska gälla för en reform. Denna fråga behandlas i detta kapitel.

I kapitel 4 har jag redovisat de regler som gäller i vissa andra länder. Vissa länder har valt att ha en sänkt skatt på just incitamentsinkomster och kan därför sägas subventionera incitamentsprogram. Sådana regler finns bl.a. i Storbritannien, USA, Finland och Italien.

Till bilden hör också att svenska skatteregler avviker från vad som gäller i andra länder på ett sätt som har särskild betydelse för beskattning av incitamentsinkomster. I Sverige påförs sociala avgifter även på tjänsteinkomster som överstiger nivån för ersättning för de socialförsäkringsförmåner som finansieras med avgifterna. För företagen leder det till att incitamentsprogrammen blir dyra och riskfyllda.

Några av de förslag som lämnats till mig har utgångspunkten att det finns skäl att behandla incitamentsinkomster annorlunda och mer gynnsamt än andra motsvarande inkomster. Den mest centrala frågan är om det finns skäl för detta även i Sverige. Denna fråga behandlas i avsnitt 7.2.

Nu gällande regler bygger på en princip som jag valt att kalla avskattningsprincipen. Med de skillnader som gäller i Sverige för beskattning av tjänsteinkomster respektive kapitalinkomster är en nyckelfråga hur en inkomst som är en värdeökning på en andel i ett företag ska fördelas mellan dessa inkomstslag. Nu gällande princip innebär att det är beskattningstidpunkten för tjänstebeskattningen som utgör gräns mellan inkomstslagen. När beskattningstid-

143

Utgångspunkter för mina förslag

SOU 2016:23

punkten nåtts upphör tjänstebeskattningen och vidare värdeökning beskattas i inkomstslaget kapital.

Denna princip har vuxit fram ur ett skattesystem som var väsentligen annorlunda än det som gäller i dag och har egentligen aldrig utvärderats. Principen och frågan om den är principiellt korrekt diskuteras i avsnitt 7.3.

I avsnitt 7.4 behandlas vilka övergripande kvalitativa krav som bör ställas på nya regler.

Skatteverket har bl.a. vid en utfrågning som hållits av utredningen redovisat hur myndigheten ser på regler som förut- sätter att tillgångar som är svåra att sätta ett värde på måste värderas. Myndigheten har ifrågasatt om inte värderingssvårig- heterna för vissa tillgångar nu är så stora att reglerna måste utformas så att någon värdering inte behöver göras eller i vart fall så att värderingens betydelse kraftigt minskar.

Jag behandlar värderingsfrågorna i kapital 10. Frågan om svårigheterna är så stora att de helt ska styra inriktningen på en reform är emellertid av en sådan betydelse att den bör behandlas i detta kapitel. I avsnitt 7.5 ställs och besvaras frågan om det ifråga om värdepapper och värdering finns sådana problem att andra metoder måste väljas för beskattningen.

7.2Subventionerad beskattning av incitamentsprogram

Bedömning: Generella regler som innebär att incitaments- inkomster beskattas lindrigare än andra motsvarande inkomster leder till betydande offentligfinansiella kostnader. Den forsk- ning som finns ger ett otillräckligt underlag för att sådana åtgärder ger effekter som motsvarar kostnaderna. Utöver de förslag som avser personaloptioner i mindre företag (se nedan) bör några särskilda lättnadsregler inte införas.

Det bör inledningsvis konstateras att breda reformer är att föredra framför riktade både ur ett förenklingsperspektiv och för att inte orsaka onödiga snedvridningar av ekonomin. En riktad reform, oavsett om den rör en bred skattelättnad eller andra förändringar kommer att leda till gränsdragningsproblem och tvister. Det

144

SOU 2016:23

Utgångspunkter för mina förslag

medför ett mer omfattande regelverk än om reformen hade varit generell och riskerar att leda till fler regler som är svårare att tillämpa.

Generella förändringar av skattesystemet innebär vanligen omfattande effekter för de offentliga finanserna. Sverige har ett i OECD-perspektiv relativt högt skatteuttag som andel av BNP. Bland OECD-länderna var det 2013 endast fyra länder (Danmark, Frankrike, Belgien och Finland) som hade högre andel skatte- intäkter av BNP än Sveriges 42,8 procent.1 Sveriges offentliga sektors skatteintäkter förväntas enligt Ekonomistyrningsverkets prognos för 2016 uppgå till 1 751,5 miljarder kronor medan statens skatteintäkter förväntas uppgå till 873,5 miljarder kronor.2 De beskattningsbara baserna är betydligt större vilket gör att även generella ändringar i skattereglerna som är små kan ha betydande effekter för skatteintäkterna.

Jag har i kapitel 3 redovisat det underlag jag kunnat finna när det gäller skälen för att beskatta incitamentsinkomster på annat sätt än andra motsvarande inkomster. Där har jag dragit slutsatsen att neutrala regler har ett sådant stöd i riksdagens beslut och för övrigt ett sådant värde att det måste finnas starka skäl för att frångå en neutral beskattning. Jag har inte kunnat finna tillräckligt starkt stöd i forskning och erfarenhet för sådana förslag. Jag vill utöver neutralitetsaspekterna särskilt peka på några andra skäl för detta.

Till att börja med skulle en generell reform bli kostsam och kräva omfattande finansieringsåtgärder. Det betyder att skatten kraftigt skulle behöva höjas på andra områden. Det ställer särskilda krav på att tydliga positiva effekter ska kunna påvisas.

För det andra skulle en sådan åtgärd bli tekniskt svår att genomföra, oavsett vilka utgångspunkter som valdes. Skatte- systemet skulle bli mer komplicerat.

För det tredje skulle en sådan reform bli styrande för företagens och de anställdas beteende. Många företag har i dag program som syftar till att öka de anställdas engagemang i företaget. Vissa företag betalar bonuslön, andra arbetar med personaloptioner eller värdepapper. Ytterligare andra har valt pensionsbaserade lösningar.

1OECD Tax Statistics: Revenue Statistics - Comparative table, Total tax revenue as % of GDP.

2Ekonomistyrningsverket, Prognos Statens budget och de offentliga finanserna. September 2015. ESV 2015:55.

145

Utgångspunkter för mina förslag

SOU 2016:23

Det är som jag ser det inte möjligt att inkludera alla sådana lösningar i ett skattegynnande, utan att i praktiken helt ändra grunderna för beskattning av tjänsteinkomster. Frågan blir då varför vissa program skulle gynnas.

Det finns en omfattande teoribildning som gäller incitaments- program och också divergerande uppfattningar. Jag har inget underlag som en grund för att ha någon åsikt om hur programmen bäst ska utformas, till vem de ska riktas eller vilka nivåer de ska ligga på. Det är frågor som bäst besvaras av dem som har att besluta om detta i det enskilda företaget. Om skattelagstiftningen ska utformas så att det ena fallet tydligt skiljs från det andra leder det emellertid också till att lagstiftaren på ett olyckligt sätt kommer att styra de skattskyldigas val.

Jag anser alltså inte att det ska genomföras några reformer som generellt ger sänkt skatt på vissa incitamentsinkomster.

7.3Fördelning mellan inkomstslagen

Bedömning: Principen att det är beskattningstidpunkten för förmånen som drar gränsen mellan vilken del av inkomsten som ska tas upp i tjänst respektive kapital (avskattningsprincipen) är korrekt och ska behållas.

I ett dualt beskattningssystem med stora skillnader i beskattnings- nivå mellan höga tjänsteinkomster och kapitalinkomster blir frågan vad som egentligen är vad av stor betydelse. I rättstillämpningen beror svaret i hög grad på hur reglerna utformats och frågan är alltså normativ. Inkomstens form snarare än dess art blir ofta avgörande.

Även om de övergripande principerna bakom reglerna är klara kan det vara svårt att hitta några allmängiltiga svar från principiella utgångspunkter. Inte så sällan har en inkomst drag både av en tjänsteinkomst och av en kapitalinkomst. Det gäller för många incitamentsinkomster, där sambandet mellan en arbetsinsats och inkomsten kan vara starkt samtidigt som inkomsten också påverkas av faktorer som är typiska för kapitalinkomster (och har mindre att göra med den enskilda arbetsinsatsen).

146

SOU 2016:23

Utgångspunkter för mina förslag

De nu gällande reglerna innebär i korthet följande. Beskattningstidpunkten för en förmån som en anställd får i tjänsten markerar också gränsen mellan inkomstslagen. Den del av inkomsten som ligger före beskattningstidpunkten är en tjänsteinkomst, den som ligger efter en kapitalinkomst. Frågan är om en sådan avskattningsprincip bör ligga till grund även för de framtida reglerna.

Att ersättning för arbete är inkomst av tjänst och att allt man får av arbetsgivaren presumeras vara en tjänsteinkomst är givna utgångspunkter. Lika självklart är enligt min mening att den som förvärvar tillgångar från arbetsgivaren, men betalar marknadsmässig ersättning, inte ska beskattas i inkomstslaget tjänst vare sig vid förvärvstidpunkten eller senare när tillgången ökat i värde. Transaktionen har skett på affärsmässiga villkor och någon koppling till arbetsprestationen finns då rimligen inte. Det får förutsättas att arbetsgivaren varit beredd att sälja tillgången för samma pris till någon som inte varit anställd.

Vad gäller då i det fall då en arbetstagare på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper till ett förmånligt pris? Inkomsten – det ökade värdet på tillgången – har då ett samband med den anställdes arbetsinsats. Ett sätt att se på det är att all värdeökning på tillgången efter detta är en tjänsteinkomst. Med ett sådant synsätt är det inkomstens ursprung som är styrande i evig tid.

Naturligtvis är en inkomsts ursprung i mer direkt mening av stor betydelse för hur den ska beskattas. Inkomstens ursprung bör emellertid inte följas i flera led och styra beskattningen. Det är orimligt och också av praktiska skäl inte möjligt i det moderna samhället, även om sådana tankar tidigare funnits. I dag torde emellertid få hävda att inkomster från ett företag ska tas upp i inkomstslaget tjänst av det skälet att det kapital som satsats i företaget tjänats in i en anställning.

Sambandet mellan tjänsten och en värdeökning på en aktie som på förmånliga villkor förvärvas av arbetsgivaren är större än sambandet mellan en beskattad inkomst från en anställning och vinsten från ett företag som finansierats med anställnings- inkomsten. Ändå bör principen vara densamma och gränsen dras på samma sätt. Är inkomsten avskattad har dess ursprung fortsätt- ningsvis ingen betydelse för hur den ska klassificeras. Fram till beskattningstidpunkten är ursprunget avgörande.

147

Utgångspunkter för mina förslag

SOU 2016:23

En utgångspunkt för en reform bör alltså vara att fördelningen mellan inkomstslagen ska följa beskattningstidpunkten. Genom att förmånen skattas av försvinner kopplingen till arbetsinsatsen och den värdeökning som avser tid därefter ska anses vara en kapitalinkomst.

Motsatsvis följer att avskattningen är nödvändig för växlingen av inkomstslag. Även om det i någon mening kan hävdas att den som avstår lön satsar kapital i företaget leder principen till att avkastning på sådana obeskattade tjänsteinkomster också är en tjänsteinkomst.

7.4Förutsebarhet, enkelhet och rationalitet – kvalitativa krav på nya regler

Bedömning: Nya regler måste vara mer förutsebara, mer i över- enstämmelse med allmänna principer för förmånsbeskattning och enklare att tillämpa än de som nu gäller.

7.4.1Enklare och mer förutsebara regler

Det är naturligt att det även inom ramen för en begränsad reform finns olika uppfattningar i frågan om reglerna som styr beskatt- ningen av incitamentsinkomster är bra eller inte.

En del skattskyldiga och deras företrädare synes vara förhållandevis nöjda med de regler som gäller och hur de tillämpas, även om de tycker att beskattningsnivåerna är för höga.

Det finns emellertid också ett starkt och allmänt önskemål om stabilare och mer förutsebara regler. Det anses fortfarande vara svårt att avgöra riktigt var gränserna går. Det gäller kanske särskilt när det handlar om att utländska incitamentsprogram ska tillämpas i Sverige.

Det är allmänt inte bra att det är svårt att förutse om det blir tvist om en fråga och vilken utgång den i så fall kan få. När det gäller beskattning av incitamentsinkomster är sådana svårigheter särskilt allvarliga. Det beror naturligtvis på att skillnaden i beskattning mellan de möjliga alternativen är så stor.

Min bedömning är att osäkerheten är av sådan omfattning och kan få sådana konsekvenser att det i sig är skäl för att överväga

148

SOU 2016:23

Utgångspunkter för mina förslag

ändrade regler. Frågan är närmast vilka ändringar som kan leda till mer förutsebara regler.

7.4.2Likabehandling och rationalitet

Som jag redovisat ovan är enligt min uppfattning principen att det är beskattningstidpunkten som är avgörande för om inkomst ska tas upp i tjänst eller kapital riktig. Med en sådan princip är det emellertid särskilt viktigt att beskattningstidpunkten bestäms på rationella grunder. Reglerna ska stå i överenstämmelse med de principer som i övrigt gäller för beskattning av förmåner och också ge en rimlig likabehandling av olika alternativ som motsvarar varandra. Lika fall ska behandlas lika, olika fall ska inte behandlas lika. Frågan är hur det är med det.

Som jag återkommer till i kapitel 9 ser jag två problem med värdepappersregeln och dess tillämpning. Den leder till att lika fall behandlas olika och den ger för ABL-instrument konsekvenser som är svåra att förena med allmänna principer för när en tjänsteinkomst ska tas upp till beskattning.

En utgångspunkt för en reform bör därför vara att dessa problem åtgärdas. Nya regler bör leda till att lika fall ska behandlas på samma sätt och beskattningen på detta område bör heller inte avvika från vad som gäller för andra förmåner.

7.5Värdering

Bedömning: Det är svårt att värdera förmåner i form av värdepapper och en rätt att i framtiden förvärva värdepapper. De erfarenheter som finns visar emellertid inte att dessa är av en sådan omfattning eller art att lagstiftningen måste utformas så att värdering blir överflödig.

Både värdepappersregeln och personaloptionsregeln förutsätter att förmånen som den anställde får kan värderas. Värderingsfrågorna behandlas i kapitel 10. Både Skatteverket och andra har framfört att värderingsproblemen är betydande. För företagen gäller att det kan vara dyrt att värdera värdepapper.

149

Utgångspunkter för mina förslag

SOU 2016:23

Skatteverket har väckt frågan om svårigheterna med att värdera tillgångar är så omfattande att skattereglerna för onoterade värdepapper och andra tillgångar som är särskilt svåra att värdera i framtiden bör följa helt andra principer. Myndigheten menar att beskattningen i stället skulle kunna skjutas upp till dess att instrumenten avyttras. Förslaget utvärderas närmare i nästa kapitel. Det finns anledning att redan nu säga något kort om värderingssvårigheter och deras betydelse för vägvalen.

Det går inte ta bort värderingens betydelse för beskattningen, så länge inte beskattningen konsekvent bygger på betalningsströmmar i beskattningslandets egen valuta. Även om man när det gäller incitamentsbeskattning skulle kunna utforma reglerna så att värderingssvårigheterna minskar kommer problem att finnas kvar på andra beskattningsområden. Trots att det uppenbarligen finns stora svårigheter är det som jag ser det alldeles för tidigt att dra slutsatsen att värdering till varje pris måste undvikas. I stället bör man försöka utveckla regler och strukturer som förbättrar förutsättningar för rimliga utfall och som minskar de skattskyldigas kostnader. Sådana förslag behandlas i kapitel 10.

150

8Förslag som jag inte gått vidare med

8.1Inledning

Flera intressenter har lämnat förslag till hur reglerna om beskattning av incitamentsinkomster ska ändras. Mina förslag presenteras i kommande kapitel. I detta kapitel redovisar jag förslag och idéer som jag övervägt, men av olika skäl valt att inte gå vidare med.

Industrivärden AB (Industrivärden) föreslår att en viss typ av incitamentsprogram gynnas skattemässigt. Anställda nyckel- personer ska kunna avstå en del av sin kontanta lön mot aktier, utan att beskattas för förmånen. Detta förslag presenteras närmare och utvärderas i avsnitt 8.2.

Skatteverket och advokatfirman Mannheimer Swartling har presenterat varsin idéskiss som har det gemensamt att den innebär en uppskjuten beskattning. Med vissa undantag beskattas enligt dessa förslag incitamentsinkomster när de aktier eller instrument som erhållits säljs. Inkomsten fördelas då mellan inkomstslagen tjänst och kapital. Idéskisserna presenteras i avsnitt 8.3. Skatteverket har därefter meddelat att myndigheten inte längre anser att beskattningen ska bygga på sådana utgångspunkter.

Skillnaden i beskattningsnivå mellan kapitalinkomster och höga tjänsteinkomster leder till att reglerna för beskattning av incitamentsinkomster blir betydelsefulla. I Sverige förstärks denna betydelse av att det inte finns någon övre gräns för uttag av socialavgifter. Även på tjänsteinkomster som är så höga att de inte ger någon motsvarande rätt till ersättning från socialförsäkrings- systemet tas det ut sociala avgifter. Det leder till att kostnaderna för incitamentsprogram ökar och att riskerna för den som ställt ut personaloptioner är betydande.

151

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

Särskilt från företag som arbetar med brett anlagda incitamentsprogram som avser personaloptioner har det framförts att det skulle göra stor skillnad för dem om det inte togs ut sociala avgifter på personaloptioner. Frågan om sociala avgifter och incitamentsinkomster behandlas i avsnitt 8.4.

8.2Löneavdragsmodellen – mer gynnsam beskattning av nyckelpersoners inkomster från incitamentsprogram

Industrivärden är ett investmentföretag som investerar i andra företag. Affärsidén är att genom ett aktivt ägande generera hög tillväxt i de ägda bolagen. Incitamentsprogram anges vara en viktig del av ägarstyrningen.

Industrivärden har vänt sig till utredningen och presenterat ett förslag till hur reglerna om beskattning av incitamentsinkomster ska kunna förändras. Förslaget bygger på att den anställde ska förvärva aktier genom att avstå från en del av sin bruttolön. Jag har därför valt att kalla modellen för löneavdragsmodellen.

Bakgrunden till förslaget är att Industrivärden anser att dagens skatteregler missgynnar dem som arbetar i ledande positioner i börsnoterade företag. För en anställd i ett noterat företag kan marginalskatten på bonus och personaloptioner uppgå till cirka 60 procent (hänsyn har inte tagits till socialavgifter). För dem som arbetar i onoterade företag oberoende av storlek kan beskattnings- nivån på värdepapper bli avsevärt lägre bl.a. genom möjligheten att ta upp inkomsterna i sin helhet eller till viss del i kapital.

Skillnaden i beskattning försvårar enligt Industrivärden för noterade företag att konkurrera vid rekrytering av nyckelpersoner. Industrivärden menar att skattereglerna på detta område bör förändras och bli mer neutrala, så att noterade och onoterade företags skattemässiga förutsättningar för att rekrytera ledande personer blir mer jämställda. De neutralitetsbrister som finns hämmar tillväxt och sysselsättning menar Industrivärden.

152

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

8.2.1Förslaget i korthet

Beskattningskonsekvenser

Utgångspunkterna i Industrivärdens förslag till löneavdragsmodell är att vissa nyckelpersoner kan erbjudas att förvärva aktier i företaget genom att avstå från en del av sin lön. Industrivärden föreslår att högst 50 procent av bruttolönen får användas för aktieförvärv. Aktierna förvärvas för marknadsvärde och förvärvet leder således inte till någon förmånsbeskattning. Den del av lönen som används för att köpa aktier får inte överstiga 5 miljoner kronor om året. Arbetsgivare ska dock enligt Industrivärdens förslag betala sociala avgifter på ett belopp som motsvarar den del av lönen som används för aktieförvärv. Inkomsten beskattas med 30 procent när aktierna avyttras eller senast efter 5 år.

Det finns i sig inga begränsningar när det gäller vilka villkor för aktieförvärvet som bolaget kan ställa upp. Arbetsgivaren har således effektiva möjligheter att säkerställa att den anställde arbetar under en viss tid utan att detta påverkar om inkomsten ska tas upp i tjänst eller kapital. Däremot måste den anställde enligt förslaget arbeta kvar i företaget i minst tre år efter förvärvet av aktier för att det ska bli aktuellt med den lägre beskattning som reglerna ger.

Förslaget innebär såvitt avser beskattningskonsekvenserna i några avseenden stora skillnader mot vad som gäller i dag. Beskattningstidpunkten skjuts fram. Den anställde kan använda obeskattade inkomster för förvärvet utan skattekonsekvenser. Inkomster kommer i sin helhet att tas upp i kapital, dock med en enhetlig procentsats om 30 procent.

Socialavgifter kommer att betalas på de medel som utan avskattning kan användas för värdepappersförvärv.

Företaget får avdrag för betalda socialavgifter. Företaget får också avdrag för ett belopp som motsvarar den del av lönen som använts för aktieförvärv.

Vem ska kunna förvärva aktier?

Industrivärdens förslag är inte begränsat till en viss kategori företag. Löneavdragsmodellen föreslås således kunna tillämpas av alla företag.

153

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

En utgångspunkt för förslaget är dock att samtliga anställda inte ska kunna omfattas av de mer gynnsamma beskattningsreglerna. Det är bara ”nyckelpersoner” som ska kunna förvärva aktier på villkor som ger en förmånlig beskattning.

Det är företagen själva som avgör vem som ska anses vara nyckelperson. I förslaget förutsätts dock att det i lagen kommer att anges hur många personer i ett företag som kan vara nyckelpersoner. Dessa regler bör enligt förslaget t.ex. ta hänsyn till företagets storlek. De begränsningsregler som ska finnas är av central betydelse. Det är dessa regler som i praktiken avgör hur stora offentligfinansiella effekter förslaget får. Det är nämligen bara genom dessa som minskningen i skatteintäkterna kan hållas begränsad.

Industrivärdens skäl för förslaget

Industrivärden har i förslaget redovisat vilka fördelar man ser med löneavdragsmodellen. De skälen är bl.a. följande.

Förslaget, menar Industrivärden, skapar konkurrensneutralitet mellan noterade och onoterade företag av olika storlek när det gäller möjligheter att rekrytera och behålla nyckelpersoner. Det ger möjlighet för personer med entreprenöriella egenskaper att röra sig mellan onoterade och noterade företag utan att hindras av de förutsättningar som skattereglerna ger. En sådan rörlighet leder till att kunskap sprids och ökar företagens möjligheter att växa.

Modellen ger vidare, enligt Industrivärden, en mer förutsebar beskattning för nyckelpersoner och Skatteverket i jämförelse med dagens regler för incitament.

Genom att avstå från en del av sin bruttolön investerar och riskerar den anställde egna medel. Avkastningen på investeringen är kopplad till den faktiska värdeutvecklingen på aktier (konvertibler) och medför således inte några s.k. hävstångseffekter. Till skillnad mot vad som kan gälla för hävstångsinstrument, t.ex. optioner, skapar det en rimlig balans mellan det kapital som satsas och avkastningen.

Företagen tillförs riskkapital. Medel som skulle ha betalats ut som lön tillförs bolaget som eget kapital.

154

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Enligt Industrivärden får den anställde genom aktieförvärvet ett långsiktigt engagemang i företaget vilket i förlängningen leder till att fokus i näringslivet blir långsiktig tillväxt.

Löneavdragsregeln kompletterar nuvarande regler för beskatt- ning av incitamentsprogam och kan enligt Industrivärden fungera vid sidan av nuvarande regler.

Industrivärdens kostnadsberäkningar

Industrivärden har beräknat den offentligfinansiella effekten för att genomföra förslaget till en försvagning av de offentliga finanserna med cirka 3,8 miljarder kronor. Denna beräkning utgår från ett antagande om att 30 000 anställda utnyttjar löneavdragsregeln med maximalt belopp.

Vid samma antagande tillförs företagen enligt Industrivärdens beräkningar riskkapital med cirka 15 miljarder per år.

8.2.2Min bedömning av löneavdragsmodellen

Bedömning: Förslaget innebär en väsentligt lägre beskattning av incitamentsinkomster och innefattar således en skatte- subvention. Det är alltså frågan om en sådan brett anlagd skattesubvention som jag i enlighet med vad som anförts i kapitel 7 inte anser att det finns skäl för.

Löneavdragsmodellen innebär stora skattelättnader för vissa incitamentsinkomster (och för vissa skattskyldiga). I kapitel 7 har jag redovisat att jag anser att den s.k. avskattningsprincipen är riktig och bör gälla. Det betyder bl.a. att avkastning på investe- ringar som görs med obeskattade inkomster är tjänsteinkomster och inte kapitalinkomster. Löneavdragsmodellen innebär ett avsteg från denna princip. Subventionen ligger i att vad som väsentligen är en tjänsteinkomst kommer att kapitalbeskattas. Den anställde har i och för sig tagit en risk när han eller hon avstått lön men för höginkomsttagare, som det i praktiken handlar om, är det i någon mening skattekollektivet som står för den största delen av

155

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

risktagandet. Här finns det en avgörande skillnad mellan investeringar med beskattade respektive obeskattade inkomster.

Jag har i föregående kapitel redovisat min syn på stora och generella subventioner av incitamentsinkomster. Några sådana förslag kommer jag av de skäl som redovisats inte att lämna. Redan det ställningstagande som gjorts i denna fråga förklarar alltså varför jag valt att inte gå vidare med detta förslag. Även med denna utgångspunkt kan det emellertid vara av intresse att närmare värdera förslaget också ur andra aspekter.

Bedömning: Förslag som innebär stora skillnader i beskattning mellan olika anställda i samma företag och som i praktiken innebär att det är företaget som bestämmer vilken beskattnings- nivå som olika anställda ska få, är från principiella utgångs- punkter mycket problematiska.

Industrivärdens skäl för förslaget är att det finns en skadlig olikbehandling i skattesystemet som behöver åtgärdas. Den mer gynnsamma fåmansföretagsbeskattningen skapar en svår kon- kurrenssituation för ägare till större företag, som är beroende av att kunna rekrytera de som är mest lämpade för att leda t.ex. noterade företag.

I Sverige finns stora skillnader i nivån på beskattning av inkomster från fåmansföretag och vanliga tjänsteinkomster. Det beror bl.a. på att delägare i fåmansföretag kan välja att ta ut företagets vinst som utdelning, eller kapitalvinst, i stället för som tjänsteinkomst. Det är därför inte svårt att förstå att det kan finnas ett problem. Om ett sådant problem ska åtgärdas inom ramen för beskattningen av incitamentsinkomster skapar det emellertid nya neutralitetsproblem. Mot en sådan ordning finns också starka principiella invändningar. Det förslag som lämnats illustrerar varför.

Om ett system innebär att incitamentsinkomster i vissa fall ska beskattas på i princip samma nivå som kapitalinkomster måste det vara mycket selektivt. Annars kommer kostnaderna för subven- tionen att bli mycket höga. Det är alltså nödvändigt att reglerna sätter gränser för vem som får en gynnsam tjänstebeskattning och vem som inte får det.

156

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Till att börja med är frågan hur selektionen ska göras. Det förslag till kvalificerade personaloptioner, som behandlas i kapitel 12, gäller för vissa små, nystartade företag. Bakgrunden är där att det kan finnas ett marknadsmisslyckande när det gäller sådana företags möjligheter att skaffa kapital i ett inledande skede. För att undvika principiella problem som gäller olika behandling av individer är det värdet på optionerna som sätter gränsen, inte antalet individer eller individernas betydelse för företaget. Gränserna sätts genom företagets storlek, verksamhet samt verksamhetstid och optionernas värde. Sådana förslag är betydligt mindre problematiska från principiella utgångspunkter.

Några motsvarande avgränsningskriterier kan inte komma i fråga med det syfte det nu aktuella förslaget har. Här handlar det i stället om att gynna ledande personer i stora företag och avgränsningskriterierna blir med nödvändighet helt annorlunda. Någon måste bestämma vem som ska gynnas och prövningen måste göras på individnivå.

Expertskatten utgör ett exempel på ett system som är uppbyggt på liknande sätt. Det systemet är inte problemfritt och heller inte invändningsfritt från principiella utgångspunkter. Det kan emellertid inte jämföras med ett system som innebär att vissa ledande personer i ett företag generellt får en betydligt lägre skatt än andra anställda i det företaget, vilket det nu aktuella förslaget i praktiken leder till. Jag har för min del starka principiella invändningar mot ett system som selekterar skatten på individnivå och som i praktiken ger arbetsgivaren makten över hur hög skatt olika anställda ska betala.

Även fördelningsmässigt är förslaget problematiskt. I praktiken skulle denna typ av regler innebära en kraftigt sänkt marginalskatt för anställda med en stabil, jämförelsevis hög inkomst.

Bedömning: Om förslaget leder till att kontant lön i stor utsträckning ersätts med aktier är det sannolikt att kostnaderna kommer att bli betydligt högre än vad som beräknats i förslaget. Kostnaden för förslaget är helt beroende av att antalet individer som kan delta i skattegynnade incitamentsprogram begränsas och att dessa begränsningar blir effektiva.

157

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

Till det förslag som lämnats finns kostnadsberäkningar. Hur stor den verkliga minskningen av skatteintäkterna skulle bli beror på hur de närmare avgränsningsreglerna utformas.

De beloppsspärrar som Industrivärden utgått från i sitt förslag innebär att hälften av lönen, dock högst 5 miljoner kronor per år, kan användas för förvärv av aktier och att cirka 30 000 anställda skulle utnyttja den typen av incitamentsprogram per år. Bolaget som ställer ut incitamentsprogrammen erhåller dessutom avdragsrätt för socialavgifter och kostnader för incitamentsprogrammet, vilket minskar bolagets resultat och därmed bolagsskatteintäkterna.

Utredningen har inte gjort några egna närmare beräkningar av förslagets konsekvenser. Det kan dock konstateras att de beräk- ningarna som gjorts inte är tillräckliga för att fungera som beslutsunderlag. De följer heller inte Finansdepartementets beräk- ningskonventioner.

Mycket talar för att förslaget leder till ett betydande bortfall av skatteintäkter och risk för oavsedd inkomstomvandling. De beräkningar som gjorts av Industrivärden visar på höga belopp för reformens kostnader, närmare 4 miljarder kronor per år. Små justeringar kan också ge stora effekter. En fördubbling av antalet personer som använder de föreslagna reglerna skulle t.ex. innebära kostnader på drygt 7,5 miljarder kronor årligen.

8.3”Utfallsbeskattning”

8.3.1Skatteverkets idéskiss

Såväl värdepappersregeln som personaloptionsregeln förutsätter att förmånen som ska beskattas kan värderas på ett korrekt sätt. Om det av något skäl inte går att med rimlig säkerhet bestämma marknadsvärdet kommer det att leda till att inkomster beskattas i fel inkomstslag. Är marknadsvärdet för lågt beskattas en för liten del av den totala värdeökningen under innehavstiden i inkomst- slaget tjänst och en för stor del i kapital, och vice versa.

I vissa fall finns inte några större svårigheter att bestämma marknadsvärdet. Det gäller för tillgångar som är noterade på en börs eller en annan marknadsplats och som handlas regelbundet, eller för tillgångar vars värde enkelt kan bestämmas med ledning av nyligen genomförda affärstransaktioner.

158

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

I andra fall finns det ofta en betydande osäkerhet vid värdering och vanligen olika åsikter om vilket värde som är det rätta. Det gäller naturligtvis särskilt för vissa tillgångar, t.ex. andelar i vissa onoterade företag eller när det görs gällande att värdet på en tillgång påverkas av särskilda villkor som gäller i just den aktuella situationen.

Skatteverket har vid en utfrågning som utredningen anordnat presenterat en idéskiss som syftar till att minska värderings- problemen. I presentationen redovisades att det enligt Skatte- verkets mening finns betydande svårigheter att upprätthålla grunderna för det duala skattesystemet. Ett sådant system förutsätter att det går att avgöra vad som är tjänsteinkomster respektive kapitalinkomster och att skillnaden upprätthålls i rätts- tillämpningen. Beskattning av incitamentsinkomster framhölls som ett problemområde i detta avseende. Den mest kritiska frågan angavs vara möjligheterna att värdera förmåner rätt.

Det förslag om en senarelagd beskattning (beskattning vid utfall) som Skatteverket presenterade ska ses mot denna bakgrund. Det innebär således att beskattningen skjuts upp, ibland under en mycket lång tid.

Skatteverket har senare under utredningsarbetet tydligt redovisat att de anser att utfallsbeskattning har alltför stora negativa konsekvenser och att ett förslag därför inte kan byggas på utfallsbeskattning. Jag har trots det valt att här redovisa min syn på utfallsbeskattning eftersom förslaget under utredningsarbetet diskuterats under utfrågningen och också i andra sammanhang. Det är av värde för den framtida diskussionen att dessa idéer redovisas. Det finns också som jag bedömer ett önskemål om att beskattningen tydligare ska knytas till den tidpunkt då värdena faktiskt realiseras och frågan kan då få aktualitet i ett senare skede.

Skatteverkets idéskiss i korthet

Förvärv av noterade värdepapper ska även fortsättningsvis leda till förmånsbeskattning vid förvärvet. Detsamma ska gälla för förvärv av andelar i de fall dessa samtidigt eller i nära samband sålts till någon annan på marknadsmässiga villkor.

159

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

För övriga värdepapper ska gälla att förmånen inte ska beskattas vid förvärvet, utan i stället när värdepapperet – eller ett värdepapper som trätt i dess ställe – avyttras.

Utdelning under innehavstiden ska enligt förslaget i sin helhet tas upp i inkomstslaget tjänst.

Detsamma gäller i princip för kapitalvinsten. I kapital ska endast ett belopp som motsvarar en normalavkastning på det insatta kapitalet tas upp. Det betyder att av den totala kapitalvinsten ska ett belopp som beräknas genom att förvärvspriset multipliceras med en räntefaktor beskattas som inkomst av kapital. Denna faktor kan vara statslåneräntan med ett procentuellt tillägg som ska motsvara en schabloniserad avkastning. Övrig del av kapitalvinsten ska tas upp i inkomstslaget tjänst.

Förslaget innebär att både värdepappersregeln och personal- optionsregeln tas bort.

8.3.2Mannheimer Swartlings idéskiss

Värdering ger alltså upphov till problem vid beskattning av inkomster från deltagande i incitamentsprogram. Ett annat problem gäller skatteförmågan. Om stora värden ska tas upp till beskattning när t.ex. aktier eller optioner förvärvas är det långt ifrån säkert att den som ska beskattas har möjlighet att betala skatten. Om det över huvud taget finns en marknad för dessa värdepapper kan beskattningen tvinga fram en försäljning, vilket kan motverka syftet med incitamentsprogrammet.

Den idéskiss som advokatfirman Mannheimer Swartling presenterat vid utfrågningen benämns ”Personalaktier” och syftar till att lösa flera av de problem som finns. Tillämpningen av reglerna blir lättare att förutse, bl.a. genom att värderings- problemen minskar eller helt försvinner. Det är enligt förslags- ställarna av stor betydelse, framför allt för de utländska koncerner som vill tillämpa koncerngemensamma incitamentsprogram även i Sverige. Beskattningen kommer att ske först när värdena realiserats och är alltså enligt Mannheimer Swartling i bättre överenstämmelse med skatteförmågeprincipen. Förslaget leder också till en lägre beskattning, vilket är viktigt för företagen.

160

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Det framhålls att det inte sällan kan vara svårt att använda teckningsoptioner. Värdet på optionerna kan bli högt och den skatt som måste betalas om teckningspriset är förmånligt riskerar således att bli betydande.

Idéskissen i korthet

Varken förvärv av värdepapper eller personaloptioner ska utlösa beskattning. Socialavgifter ska heller inte tas ut. Inkomsten ska tas upp först när aktierna avyttras. Till skillnad från vad som gäller enligt Skatteverkets idéskiss ska reglerna gälla även för noterade tillgångar.

Även Mannheimer Swartlings förslag innebär att inkomsterna ska fördelas mellan inkomstslagen. Hänsyn tas dock endast till innehavstiden.

Om värdepapperet innehafts kortare tid än två år ska hela inkomsten tas upp i inkomstslaget tjänst. Det gäller oberoende av om det är frågan om en utdelningsinkomst eller en kapitalvinst.

Om värdepapperet innehafts under längre tid än två år ska halva inkomsten tas upp i inkomstslaget tjänst. Socialavgifter ska inte tas ut.

För värdepapperen ska gälla ett ”överlåtelseförbud”. Det betyder att vinsten ska skattas av om aktierna överlåts. För att förslaget ska fungera krävs att det finns någon form av regler om ”fållning”. I de fall en skattskyldig både har aktier som förvärvats som personalaktier och andra aktier av samma slag och sort måste det finnas regler som anger vad som gäller vid avyttring och utdelning.

Mannheimer Swartling har beräknat att förslaget ger en ökning av skatteintäkterna. Den slutsatsen grundar sig på att inkomster som i dag i sin helhet tas upp i inkomstslaget kapital fortsättnings- vis kommer att tas upp i inkomstslaget tjänst och således kommer att beskattas högre än i dag.

161

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

8.3.3Min bedömning av utfallsbeskattning som metod

Värderingsproblemen försvinner

Bedömning: Om även inkomster som beskattas enligt personaloptionsregeln inordnas i ett system med utfallsbeskatt- ning kommer det i stor utsträckning att leda till att värderings- problemen försvinner. En senarelagd beskattning ger också en beskattning närmare den faktiska skatteförmågan.

Det är tydligt att det finns fördelar med att skjuta fram beskattningen till dess att de värdepapper som erhållits inom ramen för ett incitamentsprogram avyttras. Det ger en beskattning som ligger nära skatteförmågan i reell mening och det riskerar inte att bli kontraproduktivt i förhållande till de syften som ligger bakom incitamentsprogrammet. Det skulle även förenkla tillämpningen av reglerna såtillvida att beskattningen inte skulle bli beroende av värdering av tillgångar som är mycket svåra att värdera.

Enklare rättstillämpning

Bedömning: Många av tillämpningsproblemen som gäller om ett instrument är ett värdepapper och när det förvärvats försvinner med en modell som avser beskattning vid utfall.

De kanske största problemen med dagens regler för incitaments- beskattning gäller svårigheterna att tillämpa reglerna. Incitaments- program innehåller ofta villkor som är avsedda att säkerställa att de anställda arbetar under en viss tid efter att de fått förvärva värdepapper.

Detta är i sig inte konstigt. Syftet med incitamentsprogrammen är att påverka lojalitet och arbetsinsats hos den anställde. För företagen är problemen att utforma program så att det ger avsedd effekt, utan att det leder till att inkomsterna beskattas i inkomstslaget tjänst. För Skatteverket och domstolarna är det en stor utmaning att bedöma vilka villkor som ska få en avgörande betydelse och vilka som inte ska få det.

162

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Ett system som innebär beskattning vid utfall är i detta avseende bättre än det som gäller nu. Många av de tillämpningsproblem som finns kommer nämligen att försvinna med en allmänt senarelagd beskattning, där villkor och förfoganderättsinskränkningar i princip saknar betydelse för bedömningen.

Fördelningen mellan inkomstslagen

Bedömning: De regler om fördelning mellan inkomstslagen som föreslås ger inte ett rimligt utfall. De kommer systematiskt att leda till att kapitalinkomster tas upp i tjänst och vice versa.

Båda idéskisserna innebär i princip att förmånsbeskattningen för de aktuella instrumenten avskaffas och ersätts av ett system som innebär att en viss del av en utdelning respektive en kapitalvinst ska tas upp i inkomstslaget tjänst. Det finns olika sätt att se på hur den värdeökning som skett under den sammantagna innehavstiden ska fördelas på inkomstslagen tjänst respektive kapital.

Beskattningen är enligt båda modellerna starkt schabloniserad. Skälen för att införa schablonregler skiljer sig från vad som gäller för t.ex. inkomster från fåmansföretag. Schabloniseringen beror i det fallet på att det i det enskilda fallet inte ens i teorin går att avgöra vilken del av inkomsten som är kapitalinkomst respektive inkomst av tjänst.

Så är det inte för incitamentsinkomster. Här finns en principiellt korrekt modell för att avgöra frågan om vilket inkomstslag som inkomst ska tas upp i. Den del av inkomsten som avser tid före avskattningstidpunkten är en tjänsteinkomst, övrig del av inkomsten är en kapitalinkomst. Problemen är i stället att tillämpa reglerna så att modellen fungerar tillfredställande.

Ska man i ett sådant fall ersätta principiellt korrekta regler med starkt schabloniserade sådana bör man först vara säker på att tillämpningsproblemen inte kan lösas på annat sätt och att schabloniseringen kommer att ge ett bättre resultat.

I kapitel 10 lämnar jag förslag som avser värderingen. Det är min uppfattning att det för närvarande inte finns tillräckligt underlag för att påstå att värderingsproblemen inte kan lösas på annat sätt.

163

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

Kommer en schablonisering då att ge ett bättre resultat? Det finns anledning att ifrågasätta detta. Förslagen visar på svårig- heterna. Ett stort problem är att reglerna för fördelning mellan inkomstslagen starkt kommer att gynna vissa fall. Det får förut- sättas att det kommer att ske en anpassning till schabloniseringen. Någon lösning på problemet med felsortering av inkomster erbjuder förslagen som jag ser det inte. Bara ett annat sätt att sortera fel.

Aktierna måste ”fållas”

Bedömning: Ett förslag som innebär att vissa aktier ska vara bärare av en latent skatteskuld som avser beskattning i inkomstslaget tjänst vid avyttring leder till att dessa aktier måste ”fållas”. Det behövs därför regler som bestämmer turordning mellan ”tjänsteaktier” och andra aktier vid avyttring. Det kommer att bli ett komplicerat system.

Om ett instrument som förvärvats inom ramen för ett incitamentsprogram ökar i värde kommer det, med ett sådant system som Skatteverket presenterat, att bli bärare av en latent skatteskuld. Det beror på att värdeökningen ska beskattas i tjänst vid avyttring. En skattskyldig kan också ha andra instrument av samma slag och sort. I praktiken innebär detta att incitaments- aktierna måste hanteras i en separat ”fålla” eftersom skatteeffek- terna vid avyttring av dessa aktier skiljer sig från den skattskyldiges övriga instrument. Ett system med uppskjuten beskattning kräver således regler som anger turordning vid avyttring av aktier.

Problem vid omstruktureringar och benefika fång

Bedömning: Det behövs regler som anger om avskattning ska ske vid avyttring till underpris eller vid benefika fång. Ska reglerna leda till avskattning i dessa situationer blir systemet komplicerat. Detsamma gäller om reglerna ska ge möjlighet att flytta den latenta skatteskulden utan avskattning i vissa situationer. Om det ska vara möjligt att överlåta aktierna till

164

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

underpris utan avskattning kommer någon förmånsbeskattning i praktiken inte att bli aktuell.

Incitamentsaktier som är bärare av en latent skatteskuld i form av en avvaktande tjänstebeskattning kommer också att kräva andra överväganden och regler.

En fråga är vad som ska gälla om aktien avyttras, t.ex. till en närstående, ett eget ägt bolag eller en kapitalförsäkring, för ett pris som understiger marknadsvärdet. Rimligen måste reglerna då innebära att vinsten ska skattas av. Men frågan är om det går att upprätthålla regler som innebär avskattning i alla fall av omstruktureringar. Sådana regler kan ur andra perspektiv bli kontraproduktiva eller ge orimliga konsekvenser. Jag förutspår att en grundregel om avskattning vid överlåtelse måste förses med ett flertal undantag, som kommer att komplicera regelverket. Beroende på hur reglerna utformas kommer det också att väcka frågor som gäller vad som är möjligt i förhållande till unionsrätten eller andra internationella åtaganden. Sådana frågeställningar kan förutsättas bli komplicerade. Det gäller särskilt som det kan bli frågan om mycket långa skattekrediter.

Ett ytterligare problemområde gäller konsekvenserna vid transaktioner eller rättsförhållanden som i sig inte är skattedrivna. Vad ska gälla vid dödsfall? Vid bodelning? Ska vinsten skattas av eller ska skattekrediten utvidgas till andra subjekt.

Utflyttningsproblemet

Bedömning: Långa skattekrediter som i vissa fall kommer att avse mycket stora inkomster för ett fåtal individer innebär en stor risk för att inkomsterna aldrig kommer att tas upp till beskattning i Sverige.

Sverige kan enligt 3 kap. 19 § IL hävda beskattningsrätt till kapitalvinst på svenska aktier eller utländska aktier som förvärvats under tid den skattskyldige varit bosatt i Sverige. Detta gäller under förutsättning att den skattskyldige under det kalenderår under vilket avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren

165

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige. Genom åtaganden i skatteavtal är den möjligheten i flera fall mer begränsad. Den svenska beskattningsrätten kan därför vid utflyttning till vissa länder vara begränsad till tre eller fem år efter utflyttningen.

Vad nu sagts betyder i praktiken att en uppskjuten beskattning innebär en stor risk för att det aldrig blir någon beskattning i Sverige. Sådana utflyttningsrisker får anses vara särskilt stora när det gäller skattekrediter hänförliga till mycket stora inkomster. Det är inte ovanligt att inkomster från incitamentsprogram är höga.

Det kan vara så att EU-rätten i viss utsträckning ger möjlighet att införa regler om en skyldighet att skatta av inkomster vid utflyttning (dvs. att fastställa ett skattebelopp). En sådan möjlighet måste i så fall kombineras med en rätt till uppskov med att betala skatten. Även om det finns vissa möjligheter att hantera riskerna för att skattekrediter leder till ett permanent skattebortfall talar dessa risker starkt emot att införa regler som ger så omfattande skattekrediter som det här är frågan om. Ett avskattningssystem kommer i bästa fall att ge begränsade möjligheter att i praktiken hävda ett svenskt beskattningsanspråk.

Strider mot riktlinjer för skattepolitiken

Bedömning: Förslaget strider mot de riktlinjer för skattepolitiken som riksdagen beslutat om eftersom det innebär långa skattekrediter.

Riksdagen har beslutat om riktlinjer för skattepolitiken. Enligt dessa ska reglerna utformas så att de inte ger skattekrediter.1 Förslaget står i strid med detta mål eftersom det i vissa fall innebär mycket långa skattekrediter.

1 Prop. 2014/15:100 s. 105.

166

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Risk för betydande offentligfinansiell påverkan eller kraftigt ökade kostnader för de skattskyldiga

Bedömning: Förslaget om personalaktier kommer med de konventioner som gäller vid beräkning av offentligfinansiella effekter sannolikt medföra ett betydande skattebortfall. Det innebär således betydande skattesubventioner för incitaments- inkomster. Skatteverkets idéskiss ökar kostnaderna för att använda incitamentsprogram.

Det är i och för sig som framhålls i Mannheimer Swartlings förslag, sannolikt så att en del inkomster som i dag beskattas med högst 30 procent i inkomstslaget kapital skulle beskattas högre om förslaget genomfördes. Såtillvida innebär det således en förstärk- ning av statsbudgeten och detta kompenserar i sig för bortfallet av intäkter i form av sociala avgifter.

I förslagsställarnas bedömning av effekterna har emellertid ingen hänsyn tagits till de inkomster som i dag i sin helhet tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst.

Skattebasen för tjänsteinkomster är stor och skatten på höga tjänsteinkomster är hög. Det får förutsättas att regler som gynnar incitamentsinkomster på detta sätt kommer att leda till överflyttning på marginalen från tjänstebeskattade inkomster till kapitalbeskattade sådana när det är möjligt. Effekterna av en sådan inkomstomvandling beror på hur ett förslag slutligen skulle utformas och hur effektiva motverkande regler mot undandrag- anden kan bli. Det är sannolikt att det handlar om en förhållandevis stor inkomstomvandling om det inte samtidigt införs ett effektivt spärrsystem mot avsiktlig omvandling.

I likhet med vad som gäller för det förslag som lämnats av Industrivärden gäller således att detta förslag utifrån de konven- tioner som tillämpas vid beräkningar av offentligfinansiella effekter riskerar att leda till betydande intäktsbortfall för staten om inte det samtidigt införs effektiva begränsande regler. Det är således ett subventionssystem. Jag har därför valt att inte gå vidare med förslaget.

Skatteverkets idéskiss leder med en utformning som innebär att endast en schablonavkastning ska tas upp i kapital till att många incitamentsprogram blir dyrare för företagen.

167

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

8.4Sociala avgifter

8.4.1Sociala avgifter på incitamentsinkomster

I Sverige ska sociala avgifter betalas i princip på alla tjänste- inkomster. Huvuddelen av avgifterna finansierar ersättningar från socialförsäkringssystemet. Avgifter tas emellertid ut även på inkomster som överstiger de högsta ersättningsnivåerna i socialför- säkringssystemet.

Detta påverkar generellt alla tjänsteinkomster, men kan få särskilda konsekvenser för vissa incitamentsprogram. Oavsett om det gäller värdepappersprogram eller personaloptionsprogram gäller att socialavgiftsuttaget leder till att programmen blir betydligt dyrare.

För personaloptionsprogram – som kännetecknas av att beskatt- ningstidpunkten kommer senare och att det vid optionsavtalen är oklart hur stor skattepliktig inkomst programmen kommer att leda till – innebär skyldigheten att det företag som ställt ut optionerna tar en stor risk. Om företagets värde ökar belastar det inte bara ägarna genom att respektive ägarandel minskar, det drabbar även företaget i form av en skattekostnad.

Under utredningsuppdraget har frågan om socialavgifter på incitamentsinkomster tagits upp framför allt av företag som arbetar med personaloptioner. Jag redovisar här mina överväganden i dessa frågor.

8.4.2Grundläggande principer för att ta ut socialavgifter

Bedömning: Mitt uppdrag innefattar inte att överväga en ändring av principen att sociala avgifter generellt ska tas ut på inkomster som är så höga att de inte motsvarar en rätt till ersättning från socialförsäkringssystemet.

Av olika skäl vill vissa företag använda incitamentsprogram för att främja sin verksamhet. Det kan handla om att mer tydligt ge ägare och anställda ett gemensamt intresse av att utveckla företaget, men det kan också vara en nödvändighet för de företag som konkurrerar om högt kvalificerad personal på en internationell arbetsmarknad.

168

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Reglerna om uttag av socialavgifter har som framgått en stor betydelse för beskattningen av incitamentsinkomster. Det finns i Sverige i princip ingen begränsning i hur högt avgiftsuttaget kan bli och det finns – utanför 3:12-systemet – heller inga allmänna regler som sätter gränser för hur stora inkomster som ska tas upp i inkomstslaget tjänst.

Jag har under utredningsuppdraget mött uppfattningen att det borde finnas sådana regler. Inledningsvis vill jag emellertid tydlig- göra att mitt uppdrag inte omfattat att överväga om det behövs sådana regler. Det aktualiserar nämligen överväganden avseende utformningen av inkomstskattesystemet som går långt utöver ändrade regler för beskattning av incitamentsinkomster.

8.4.3Ska sociala avgifter på incitamentsinkomster avskaffas generellt?

Bedömning: Ett generellt avskaffande av sociala avgifter på samtliga incitamentsinkomster får betydande offentligfinansiella effekter och leder till bristande neutralitet i förhållande till andra tjänsteinkomster. Det innefattar vidare sådana breda skatte- subventioner av incitamentsinkomster som jag tidigare funnit inte bör genomföras.

Allmänt

Det har som framgått föreslagits att det inte ska tas ut sociala avgifter på incitamentsinkomster. Det skulle påverka beskattnings- nivån och därmed underlätta användningen av incitamentsprogram. Det finns emellertid flera tunga argument mot en sådan lösning.

En dyr reform

Till att börja med kan det konstateras att det har stora offentlig- finansiella effekter om sociala avgifter inte ska tas ut på incitaments- inkomster.

Ett sådant förslag innebär att skatteintäkterna minskar. Beräk- ningsmässigt kan man skilja mellan socialavgifter på incitaments-

169

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

program av motsvarande omfattning som finns i dag och de program som kan tillkomma genom att incitamentsinkomster i framtiden ersätter lön.

Avgiftssatsen uppgår till 31,42 procent av avgiftsunderlaget. Kostnader för socialavgifter är avdragsgilla för företagen från bolagsskatten så ett slopande av socialavgifter för inkomster från incitamentsprogram skulle innebära högre beskattningsbara resultat för företagssektorn. De ökade resultaten beskattas med bolags- skattesatsen, som är 22 procent. Nettoeffekten av ett slopande av socialavgifterna för inkomster från incitamentsprogram är alltså lägre än bruttoeffekten.

Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter uppgår för 2015 till cirka 1 560 miljarder kronor. Det finns inga säkra uppgifter om hur stor del av detta som avser förmåner av personaloptioner. Det finns heller inga uppgifter om hur stor andel av lönerna som utgår som bonus.

Uppgifter om den beskattningsbara inkomsten från incitaments- program är ytterligt osäkra och svårbedömda. Dessutom varierar incitamentsinkomster betydligt mer över tid än vanliga löneinkomster. Det beror dels på konjunktursvängningar, dels på de enskilda utfallen för incitamentsprogrammen. Vissa uppskattningar som gjorts av Skatteverket tyder på att inkomster från incitamentsprogram som avser värdepapper till nyckelpersoner uppgått till totalt 25,3 miljarder kronor under en fyraårsperiod (2006–2009). Det vill säga cirka 6,3 miljarder kronor per år.

Om man skulle anta att Skatteverkets beräkning avseende värdepappersprogram skulle vara riktig och relevant för inne- varande tid skulle ett avskaffande av skyldigheten att betala sociala avgifter leda till minskade skatteintäkter om drygt 1,5 miljarder kronor.

Vid beräkningen har då ingen hänsyn tagits till överflyttningen av inkomster från allmänna löneinkomster till inkomster som beskattas enligt värdepappersregeln eller personaloptionsregeln.

170

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Ökade neutralitetsbrister och tillämpningsproblem

Beskattningen av inkomster från incitamentsprogram jämförs ibland med beskattningen av inkomster från fåmansföretag. Sociala avgifter tas inte ut på utdelning eller kapitalvinster från 3:12-bolag, även om inkomsterna i viss utsträckning ska tas upp i inkomstslaget tjänst.

Det beror emellertid på att utdelning eller kapitalvinst till en aktieägare inte ger något avdrag för bolagen och dessa inkomster blir därför beskattade i två led, även om några sociala avgifter inte påförs. Det skiljer sig från vad som gäller för incitamentsinkomster, där arbetsgivaren får avdrag med ett belopp som motsvarar löneförmånen.

Generellt gäller att incitamentsinkomster är löneinkomster och ett avskaffande av de sociala avgifterna skulle leda till bristande neutralitet i behandlingen av olika löneinkomster. Beroende på hur gränsen dras skulle beskattningen bli olika beroende på om det är frågan om vanlig fast lön, bonusersättning, personaloptioner eller förmånliga förvärv av värdepapper. Ett avskaffande av sociala avgifter på incitamentsinkomster skulle därför också förutsätta att det infördes regler som angav vad som är en incitamentsinkomst och vad som inte är det. Mest naturligt förefaller det då vara att förmånliga värdepappersförvärv (inklusive personaloptioner) befrias från sociala avgifter, medan andra förmåner inte gör det. I flera fall uppstår gränsdragningsproblem. Vad ska gälla för bonus? Syntetiska optioner? Och för sådana förmånliga värdepappers- förvärv som avser andelar som inte har någon koppling till den verksamhet som förmånstagaren arbetar i?

Min sammanfattande bedömning är följande. Även om vissa särdrag i det svenska systemet för uttag av sociala avgifter särskilt påverkar möjligheterna att använda incitamentsprogram är det dyrt och svårt att lösa de problemen genom att införa regler som innebär att sociala avgifter generellt inte tas ut för incitaments- inkomster. Det kommer att uppstå gränsdragningsproblem och neutralitetsbrister i förhållande till beskattning av andra tjänste- inkomster. Ett sådant förslag bör inte genomföras.

171

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

8.4.4Ska socialavgifter på personaloptioner avskaffas?

Bedömning: Ett avskaffande av skyldigheten att betala social- avgifter på personaloptionsförmåner strider mot principerna i det svenska skattesystemet.

Dock är ett avskaffande av avgiftsskyldigheten förhållandevis enkelt lagstiftningsmässigt och kräver inte heller selektion av individer.

Ett avskaffande av skyldigheten att betala socialavgifter skulle underlätta för internationellt verksamma företag att tillämpa koncernens incitamentsprogram även i Sverige.

Problemet

När det gäller beskattningen finns det huvudsakligen två problem med personaloptioner. Ofta innehåller personaloptionsavtal villkor som leder till att den anställde måste arbeta under en förhållandevis lång tid för att få förvärva andelar i företaget. Det betyder att beskattningstidpunkten inträder förhållandevis sent i en tillväxtfas. Det är då en hög inkomst som ska tas upp i tjänst och beskattningen blir hög. För det andra leder risken för att arbetsgivaren drabbas av höga kostnader för sociala avgifter till att många arbetsgivare är tveksamma till denna typ av program. Risken för stora framtida utgifter behöver säkras och det kostar pengar. Ytterligare ett problem är att företaget inte vet när den anställde kommer att utnyttja personaloptionen och det därför är svårt att beräkna när kostnaderna för arbetsgivaravgifter kommer att uppstå.

I dag används personaloptioner i begränsad omfattning, kanske framför allt beroende på beskattningsnivån. Vissa företag anser emellertid att de utgör en bra form av incitamentsprogram. Det gäller framför allt företag som har breda program och som är internationellt verksamma. Frågan är om det finns anledning att ändra reglerna så att personaloptioner blir mer attraktiva.

Ett sätt att gynna personaloptionsprogram vore att inte ta ut socialavgifter på sådana incitamentsinkomster.

Är det ett rimligt förslag? Vilka konsekvenser skulle det få? Vad kostar det?

172

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

Fördelar och nackdelar med personaloptioner

Personaloptioner anses vara lätta för företagen att använda. I princip grundar sig en traditionell personaloption på ett avtal mellan arbetsgivaren och den anställde. Några värdepapper behöver inte emitteras vid avtalet. Den anställde förvärvar ett värdepapper när denne utnyttjar sin rättighet dvs. personaloptionen till att förvärva (redan utgivna) aktier i bolaget till det i förväg förmånligt bestämda förvärvspriset. Det är också jämförelsevis enklare att hantera personaloptioner vid beskattningen, även om det behövs en värdering vid värdepappersförvärvet.

Personaloptioner har alltså vissa fördelar. Ibland framhålls emellertid också att sådana program inte är optimala ur ett ägarstyrningsperspektiv. Ofta betalar den som får en personal- option inget eller mycket lite för rätten att förvärva värdepapper. Någon investering med egna, beskattade medel gör den anställde alltså inte i företaget vid tilldelningen av personaloptioner. Avsaknaden av risktagande med egna medel anses kunna innebära att den anställdes engagemang i och lojalitet med företaget som programmet syftar till att skapa, blir mindre än vad det blivit med andra lösningar. Först vid utnyttjandet av personaloptionen till förvärv av värdepapper (vanligtvis aktier i bolaget) uppkommer ett risktagande för den anställde.

Ett systemfrämmande förslag?

En viktig och stark princip i det svenska skattesystemet är att det finns en mycket nära koppling mellan tjänstebeskattning av den anställde och skyldigheten att betala sociala avgifter. Till skillnad från vad som gäller i vissa andra länder utgår därför i princip undantagslöst sociala avgifter även på förmåner.

Att inte ta ut sociala avgifter på personaloptioner är således i strid med grundläggande principer som annars tillämpas kon- sekvent. Det kan man å andra sidan säga om alla former av skattegynnande av incitamentsinkomster. Att det finns ett skatte- gynnande innebär just att man vid beskattningen gör avsteg från de allmänna principerna.

Det finns heller inget tydligt marknadsmisslyckande att peka på som skäl för att slopa sociala avgifter på personaloptioner.

173

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

Inte ett selektivt förslag

Många förslag som avser skattegynnande av incitamentsprogram förutsätter att de förmånliga skattereglerna bara kan tillämpas av ett begränsat antal individer eller företag. Det gäller ofta enligt de regler som gäller i andra länder och så är det också i det förslag som lämnats av Industrivärden.

Det finns som framgått ovan starka principiella invändningar mot en sådan selektion av skattskyldiga som innebär att vissa individer beskattas hårdare än andra, även om det gäller inkomster som i övrigt är helt jämförbara i fråga om art och storlek.

Ett förslag som innebär att socialavgifter avskaffas på personal- optionsförmåner skiljer sig i detta avseende från många andra förslag som innebär skattegynnade av incitamentsinkomster. Det finns inga begränsande regler om att bara vissa individer kan få del av skattefördelarna. Det är en fördel med detta förslag.

Utvärdering

Det är svårt att bedöma vilket intresse det finns hos företagen av att ersätta värdepappersbaserade incitamentsprogram med personaloptionsprogram. Även om socialavgifter inte tas ut kommer skatten för den anställde att bli avsevärt högre för personaloptioner än vid beskattning enligt värdepappersregeln. För vissa företag kan man dock tänka sig att det har ett värde om riskerna med personaloptioner minskar. Det gäller företag som ingår i internationella företagsgrupper, inom vilka det finns personaloptionsprogram.

Att förändra lagstiftningen på ett område som incitaments- beskattningsområdet, som är mycket komplicerat, är inte enkelt. Det beror bl.a. på komplexiten hos finansmarknaderna. Det finns en risk att även mindre förändringar får effekter som är svåra att förutse. Effekterna av att helt ändra system är än svårare att bedöma.

I detta avseende skiljer sig det förslag som nu diskuteras från andra. Det kräver mindre ingrepp i lagstiftningen och det är från ett systemperspektiv betydligt enklare att överblicka konsekvenserna.

Det som måste prövas om man väljer att gå vidare med ett sådant förslag är om man behöver tydligare gränser mellan

174

SOU 2016:23

Förslag som jag inte gått vidare med

inkomster från personaloptionsprogram och andra liknande inkomster. Problem kan finnas t.ex. när det gäller syntetiska optioner och bonusar som inte betalas ut fortlöpande.

Offentligfinansiella effekter vid avskaffande av socialavgifter på personaloptioner

Bedömning: De offentligfinansiella kostnaderna för att avskaffa socialavgifter på personaloptioner kan förväntas bli förhåll- andevis höga. Eftersom skattebasen inte är helt känd är det svårt att beräkna en offentligfinansiell effekt. I någon mening är dock risken för överflyttning från vanliga lönekostnader till incitaments- inkomster lägre än för andra förslag som avser skattegynnande av incitamentsprogram, eftersom den anställdes fördel av att växla lön mot socialavgifter är indirekt och osäker.

Förslaget att slopa socialavgifter för alla typer av incitaments- program innebär att skatteintäkterna minskar. Beräkningsmässigt kan man skilja mellan socialavgifter på personaloptionsprogram av motsvarande omfattning som finns i dag och de personaloptions- program som kan tillkomma genom att sådana optioner i framtiden ersätter lön. I motsatt riktning verkar en omvandling av värdepappersprogram till personaloptioner. Om företagen väljer personaloptioner i stället för värdepapper kommer den högre beskattningen (tjänst) av sådana inkomster att leda till ökade skatteintäkter för staten. Det är dock osannolikt att företagen och de anställda skulle välja en form av incitamentsprogram som innebär en högre beskattning om det inte gav andra fördelar, t.ex. enklare regler eller administration.

Med utgångspunkt i Skatteverkets ovan redovisade upp- skattning av omfattningen av värdepappersprogrammen 2006–2009 och utifrån ett antagande att personaloptionerna skulle kunna utgöra en sjättedel av inkomsterna från värdepappersprogrammen, skulle inkomsterna från personaloptionsprogram uppgå till cirka en miljard kronor. Den del av intäktsbortfallet som inte tar hänsyn till ett förändrat beteende skulle då uppgå till cirka 0,25 miljarder kronor. En eventuell överflyttning från värdepappersprogram till personaloptioner skulle leda till ökade intäkter från tjänste-

175

Förslag som jag inte gått vidare med

SOU 2016:23

beskattningen. Den typen av överflyttning borde vara begränsad eftersom det är främst arbetsgivaren som tjänar på minskad osäkerhet och slopade socialavgifter. Den anställde beskattas i inkomstslaget tjänst för personaloptionen i stället för kapital för ett värdepappersprogram. Det är inte sannolikt att den anställde skulle godta ett sådant program och beskattningsnivå utan kompensation från arbetsgivaren. Enligt Finansdepartementets beräkningskonventioner kan det förväntas att de kostnadsminsk- ningar som arbetsgivaren gör genom slopade socialavgifter för personaloptionsprogram vältras över generellt på lönekostnader, dvs. ökad kompensation genom incitamentsprogrammet, över tid. Därmed kan man förvänta sig en begränsad övergång från värdepappersprogram till personaloptionsprogram om social- avgifterna för de senare skulle slopas. Som en konsekvens av detta blir de för de offentligfinansiella effekterna dämpande förändring- arna troligen små. Det är dock sannolikt att annan typ av incitament- och bonussystem kommer, om möjligt, flyttas över till personaloptionsprogram. En försiktig bedömning av överflytt- ningen från andra typer av incitaments- och bonusprogram till personaloptioner utan socialavgifter innebär att de offentliga finanserna skulle försvagas ytterligare. En förhoppning var att enkätundersökningen i kapitel 5 skulle kunna bidra till mer information om skattebasen men detta har inte visat sig vara fallet då undersökningen riktar in sig på de minsta företagen, medan ett förslag om slopade socialavgifter för personaloptioner generellt sannolikt skulle ha störst betydelse för de mellanstora och stora företagen.

176

9 En justerad värdepappersregel

9.1Inledning

Det har i tidigare kapitel diskuterats vilka problem och utmaningar som finns med dagens regler och vilka utgångspunkter som bör gälla vid en reform.

I detta kapitel redovisas ett förslag till ändring av värdepappersregeln. Förslaget syftar till att göra reglerna i 10 kap. 11 § IL enklare att tillämpa, mer enhetliga och mer i linje med vad som allmänt gäller för beskattning av förmåner. Förslagen som lämnas gäller värdpappersregeln, men påverkar också tillämpningen av personaloptionsregeln. Förslagen som avser värdepappersregeln

– som är de centrala i kapitlet – finns i avsnitt 9.2.

Jag behandlar här också vad som gäller för s.k. syntetiska optioner (avsnitt 9.3.), men lämnar i denna del inga förslag.

Slutligen föreslås i kapitlet en mindre justering av reglerna om socialavgifter för personaloptioner. Denna fråga diskuteras i avsnitt 9.4.

9.2En justerad värdepappersregel?

9.2.1Finns det skäl att ändra värdepappersregeln?

Jag har i kapitel 7 ställt mig bakom den s.k. avskattningsprincipen, som innebär att tidpunkten för förmånsbeskattningen också bör användas som gräns för vad som är en tjänsteinkomst respektive en kapitalinkomst. Värdepappersregeln är som jag ser det ett uttryck för den principen och med den utgångspunkten har jag inga övergripande principiella invändningar mot värdepappersregeln och för den delen inte heller mot personaloptionsregeln.

177

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

Värdepappersregeln är som framgått av kapitel 6 svår att tillämpa. Det är åtminstone i fråga om vissa instrument och villkor inte lätt att förutse vilken bedömning som kommer att göras av Skatteverket och domstolarna. Svaret på frågan vad som är möjligt kan bero på vem man frågar.

Även om rättsläget såvitt avser ABL-instrument efter 2009 års avgöranden blivit tydligare finns det i vissa fall fortfarande mycket som är osäkert. För ABL-instrumenten gäller det kanske framför allt vilka utländska instrument som ska behandlas som ABL- instrument. Det kan också gälla längden på den tid under vilken förfoganderättsinskränkningar kan gälla. Det finns skäl att försöka öka förutsebarheten.

För andra instrument än ABL-instrument är situationen liknande och det är oklart vad som gäller. De avgöranden som finns talar närmast för att praxis på området förutsätter att det ska finnas en ovillkorlig rätt att kunna tillgodogöra sig instrumentets värde, för att det ska vara frågan om ett förvärvat värdepapper. Det innebär i så fall att beskattningsprinciperna för dessa instrument skiljer sig från vad som gäller för ABL-instrument, utan att det egentligen finns skäl för det. Det är ytterligare en anledning till förändring.

Reglerna om beskattningstidpunkten bör stå i rimlig överenstämmelse med vad som i övrigt gäller för förmåns- beskattning. Detta har en särskild betydelse på detta område eftersom avskattningsprincipen leder till att beskattningstid- punkten också är helt avgörande för fördelningen av inkomsten mellan inkomstslagen tjänst och kapital. Jag har – som jag åter- kommer till nedan – vissa invändningar mot att ABL-instrument ska kunna förses med i princip vilka inskränkningar som helst (och under en obegränsad tid) utan att beskattningstidpunkten skjuts fram. Det kan finnas skäl för att lagstifta så att inte gränsen mellan vissa värdepapper och personaloptioner helt suddas ut.

Det finns sammanfattningsvis tre mål jag vill uppfylla genom att ändra reglerna: förutsebarheten ska öka, instrument som är ekonomisk likvärdiga ska behandlas på samma sätt och beskattningstidpunkten för ABL-instrument ska stå i överenstäm- melse med allmänna principer för förmånsbeskattning.

178

SOU 2016:23

En justerad värdepappersregel

Min bedömning är alltså att det finns goda skäl att ändra värdepappersregeln. Frågan är nu om det är möjligt att justera regeln så att den fungerar bättre.

9.2.2Kodifiering av praxis

I direktiven anges att en modell för förändring kan vara att kodifiera praxis. Jag vill inte hävda att de förslag jag redovisar nedan är en ren kodifiering av praxis. Rättsläget är i vissa delar så oklart att jag inte anser mig ha grund för att påstå att mina förslag i alla fall ger samma beskattningskonsekvenser för alla incitaments- program som det skulle bli enligt gällande rätt.

Det finns också skäl emot en ren kodifiering av praxis. Om en sådan lagreglering skulle utgå från den mest sannolika bedöm- ningen av rättsläget skulle det leda till ett förslag som innebär att olikabehandlingen av sådana incitamentsprogram som bygger på ABL-instrument (och möjligtvis vissa utländska motsvarigheter) och sådana som bygger på andra instrument skulle permanentas. Det vore inte bra. Som jag återkommer till anser jag vidare att praxis för ABL-instrumenten inte är helt rationell i förhållande till vad som i övrigt gäller för förmånsbeskattning. Att lagfästa praxis utan några ändringar skulle leda till att detta gäller även i fortsättningen. Ambitionen har av dessa skäl inte varit att de regler jag föreslår inte ska ge några andra konsekvenser än dagens regler.

Mina förslag är alltså inte en ren kodifiering. De ligger emellertid förhållandevis nära en kodifiering av gällande rätt.

9.2.3Utgångspunkter för förändringar i värdepappersregeln

Varför är rättstillämpningen komplicerad?

Det är naturligt att som en utgångspunkt för förslag till föränd- ringar fråga sig varför rättstillämpningen är och varit komplicerad under en längre tid.

Ett viktigt skäl till att det är svårt att tillämpa de nuvarande reglerna är att det är komplicerade rättsförhållanden som ska bedömas. Avtalen är regelmässigt omfattande. Olika incitaments- program har helt olika karaktär. Ibland handlar det om breda

179

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

program till ett stort antal anställda som inte tillhör ägarkrets eller ledning. Andra gånger är avtalen i praktiken avtal som ska reglera makten mellan ägargruppen i ett mindre företag. Det är svårt att utforma en regel som kan svara upp mot alla de olika avtalsvillkor och de olika situationer som kan förekomma.

Den samlade lagregleringen – de allmänna reglerna, värde- pappersregeln och personaloptionsregeln – har också vuxit fram successivt. Det kan vara en förklaring till att det ibland är svårt att bedöma hur reglerna samverkar eller förhåller sig till varandra.

Komplicerade rättsförhållanden och reglernas utformning är alltså allmänt viktiga förklaringar till de svårigheter som visat sig i rättstillämpningen. Det finns en faktor som i högre grad än andra är orsak till problemen. Det är kopplingen till civilrättsliga begrepp. Vid tillämpningen av värdepappersregeln är den civilrättsliga formen och klassificeringen vägledande. De faktiska möjligheterna att tillgodogöra sig värdet av den förmån man har fått är av mindre betydelse.

Till svårigheterna bidrar också att det inte finns någon fast och enhetlig civilrättslig praxis som visar hur värdepappersbegreppet ska tolkas. Begreppsbestämningen i sig saknar ofta praktisk betydelse i civilrätten. Såsom reglerna är uppbyggda kommer värdepapper- statusen och förvärvsbegreppet däremot att få en helt avgörande betydelse vid beskattningen. Det är inte ändamålsenligt.

Alternativa principer och metoder

Problemen är att reglerna är svårtolkade, inte behandlar ekonomiskt likvärda transaktioner på samma sätt och att de i vissa fall ger resultat som avviker från allmänna principer. Ska reglerna ändras måste man välja väg i fråga om beskattningsprincip och i fråga om lagstiftningsmetod.

När det gäller beskattningsprinciperna ser jag tre alternativ. Den grundläggande regeln i inkomstslaget tjänst innebär att

inkomsten ska beskattas när den kan disponeras. Det leder tank- arna till ”kan-tidpunkten” och torde innebära att inkomsten vid ett förmånligt värdepappersförvärv ska tas upp först när den skatt- skyldige faktiskt kan disponera över instrumentet. I en renodlad form innebär principen att inga förfoganderättsinskränkningar av

180

SOU 2016:23

En justerad värdepappersregel

någon betydelse får finnas kvar. Ett alternativt synsätt är att i vart fall inte några förfoganderättsinskränkningar som har samband med anställningen skulle kunna finnas kvar vid beskattnings- tidpunkten.

Jag tycker inte att en sådan princip är en lämplig grund för beskattningen. Det finns naturligtvis skäl för en liknande princip när det handlar om andra typer av förmåner. Det är svårt att motivera en förmånsbeskattning av en tillgång som skattebetalaren inte kan använda, om det handlar om en tillgång där dispositions- rätten utgör det huvudsakliga värdet. För värdepapper är det som jag ser det annorlunda.

Den princip som i dag gäller för ABL-instrument kan kallas förvärvsprincipen. Förvärvet är avgörande även om det på grund av andra avtalsvillkor inte betyder särskilt mycket för den skattskyldiges möjlighet att disponera över inkomsten eller över huvud taget tillgodogöra sig den. Möjligheten att tillgodogöra sig inkomsten kan vara villkorad av fortsatt anställning och arbete, om bara de formella villkoren för ett värdepappersförvärv är uppfyllda.

I de flesta fall är det som jag ser det inget konstigt med denna princip. Tillämpningen kan i vissa fall dock ge märkliga resultat, t.ex. om förvärvsavtalet har en mer renodlat arbetsrättslig karaktär och avtalet som villkor för förvärvet ställer krav på arbete eller fortsatt anställning under lång tid. Då suddas gränsen mot personaloptioner ut. Genom kravet på fortsatt anställning för att den anställde ska kunna tillgodogöra sig värdet får värdeökningen efter förvärvstidpunkten starka drag av arbetsinkomst. Den kommer dock att beskattas i kapital.

Det tredje alternativet är en modifierad förvärvsprincip. För- värvet är utgångspunkten för beskattningen, men bara om den skattskyldige genom detta säkrat och därmed tjänat in inkomsten. Som jag uppfattar det får ett traditionellt civilrättsligt värde- pappersbegrepp, såsom det tillämpas för andra än ABL-instrument, till konsekvens att denna princip gäller för dessa instrument. Det mesta talar nämligen för att värdepappersstatusen för sådana instrument går förlorad om en hembuds- eller återköpsklausul kopplad till anställningen inte ger rätt till marknadsvärdet. Denna modifierade förvärvsprincip ger som jag ser det i många fall ett rimligt beskattningsutfall och bör kunna användas som huvudregel.

Även när det gäller lagstiftningsmetod finns det olika alternativ.

181

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

Det civilrättsliga värdepappersbegreppet kan överges till förmån för en skatterättslig motsvarighet. Vad som skatterättsligt behandlas som ett värdepapper anges i så fall i lag.

Det är enligt min mening inte någon bra idé. Rimligen kommer alla de problem som finns när det gäller att avgränsa vad som är ett värdepapper civilrättsligt att överföras till den skatterättsliga bedömningen. Reglerna kommer att bli komplicerade och tillämpningen kommer antagligen inte att bli enklare.

Ett annat alternativ är att beskattningen knyts till ett mer skatteanpassat förvärvsbegrepp. Det kan göras genom en slags generalklausul som ger utrymme för att utveckla en särskild skatterättslig syn på när förmånen ska tas upp. I praktiken kan det då handla om att domstolarna mer fritt får utrymme att sortera och vikta avtalsvillkors betydelse utifrån om de väsentligen påverkar de faktorer som bör vara avgörande för beskattningstidpunkten eller inte. Den avgörande frågan kan t.ex. vara om förvärvaren väsentligen övertagit de rättigheter och förmåner som följer med innehavet.

En sådan modell kan i och för sig öppna för praxis som framstår som mer rationell ur ett beskattningsperspektiv och möjligen kan tillämpningen på sikt bli enklare, även om det långt ifrån är säkert. Rimligen kan inte varje avtalsvillkor skjuta upp beskattnings- tidpunkten och det måste därför även i en sådan modell bedömas vilka inskränkningar i förfoganderätten som är mindre väsentliga och därför inte ska leda till en framflyttad beskattningstidpunkt.

Jag anser inte heller att denna modell är lämplig. Den skulle kanske kunna lösa en del av de tillämpningsproblem som finns, men ger inte den större förutsebarhet som är det viktigaste kravet på ändrade regler.

Jag förordar i stället en tredje modell som innebär att dagens regler kompletteras med några schablonregler som ska förenkla tillämpningen. Även i fortsättningen är det civilrättsliga värde- pappersförvärvet utgångspunkten vid prövningen, men dess betydelse minskar genom att det tillförs några särskilda skatteregler.

Sammanfattningsvis vill jag alltså försöka förbättra reglerna genom en modifierad förvärvsprincip och några schablonregler för att underlätta tillämpningen.

182

SOU 2016:23

En justerad värdepappersregel

Konkreta rättigheter inte begrepp

I ett förvärvsavtal inom ramen för ett incitamentsprogram fördelas rättigheter och skyldigheter mellan avtalsparterna. I praktiken innebär avtalet ofta att rättigheter och förmåner enligt avtalet successivt överflyttas i takt med att skyldigheterna fullgörs.

Vill man förenkla tillämpningen av värdepappersregeln genom att schablonisera prövningen och minska civilrättens betydelse är ett sätt att inrikta den skatterättsliga prövningen på konkreta rättigheter i stället för på värdepappersbegreppet. Beskattningstid- punkten kan alltså knytas till en enskild rättighet och den avgörande frågan blir då om förvärvaren har den rätten eller inte. Bedömningen kommer även fortsättningsvis att utgå från avtals- villkoren, men koncentreras till en enskild rättighet respektive skyldighet.

Med en sådan teknik kommer såväl instrumentets värdepapperstatus som frågan om när det förvärvats att få en underordnad betydelse vid tillämpningen. För det mesta kommer dessa kriterier att sakna betydelse. Beskattningstidpunkten kommer att inträda senare om vissa villkor gäller och vid den tid- punkten kommer det normalt inte att råda någon tvekan om att det är ett värdepapper och att detta har förvärvats. Motsatsvis kommer det med en sådan teknik att bli tydligt att andra villkor inte leder till en framskjuten beskattningstidpunkt.

Om beskattningen knyts till en enskild rättighet innebär det också en likabehandling av olika instrument.

Beskattningstidpunkt, värderingstidpunkt och tidpunkt för förmånsprövningen

En del av de svårigheter som finns på området beror som jag ser det på att det ibland kan uppstå konflikter mellan principer och praktisk hantering. En sådan svårighet som diskuterats under utredningsarbetet gäller förhållandet mellan beskattningstidpunkten, värderings- tidpunkten och tidpunkten för förmånsprövningen.

Det förhållandet att beskattningstidpunkten i vissa fall kommer att skilja sig från avtalstidpunkten leder till vissa problem. Dessa finns redan i dag, men är mindre uppmärksammade. Det kan finnas fall då ett avtal i och för sig ingås på vad som vid avtalstidpunkten

183

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

är marknadsmässiga villkor samtidigt som det som betalas vid en senare beskattningstidpunkt faktiskt inte är ett marknadspris. Motsatsvis kan det naturligtvis förekomma att ett avtal mellan en arbetsgivare och en anställd är förmånligt för den senare vid avtalstidpunkten, men inte längre vid den tidpunkt då förmånen ska beskattas.

Jag tycker för min del att det inte är alldeles enkelt att förhålla sig till sådana situationer. I vissa fall är det säkert också så, att problemet är illusoriskt bl.a. av det skälet att avtalet kommer att ange att det är marknadsvärdet vid tillträdet som ska gälla. Det kan emellertid i vissa fall finnas ett reellt problem.

Ur ett strikt teoretiskt perspektiv finns det som jag ser det goda skäl för att en förmånsbeskattning skulle förutsätta att det i förekommande fall prövades om villkoren var förmånliga både när avtalet ingicks och vid en senare beskattningstidpunkt. Först om det var så, skulle den anställde förmånsbeskattas. Jag inser emellertid att detta är en mycket opraktisk ordning. Det skulle bl.a. ställa krav på värdering vid två tidpunkter.

Min bedömning är att gällande rätt innebär att det först vid beskattningstidpunkten prövas om det finns en förmån. Jag bedömer också att det inte vore lämpligt att ändra reglerna så att frågan om ett förvärv är förmånligt prövas både vid beskattningstidpunkten och vid avtalstidpunkten. Jag lämnar alltså inga förslag i denna del.

9.2.4En modifierad förvärvsprincip

Förslag: Värdepappersregeln justeras genom att nya bestäm- melser som kompletterar huvudregeln införs. Beskattnings- tidpunkten skjuts fram om det finns villkor i förvärvsavtalet eller i annat avtal som har samband med förvärvet som hindrar den skattskyldige från att tillgodogöra sig värdet genom avyttring efter två år från tillträdet. Förmånen ska då tas upp som intäkt först när villkoren inte längre gäller.

I övrigt ska inskränkningar i möjligheterna att förfoga över värdepapperet inte påverka bedömningen av om instrumentet är ett värdepapper eller om det har förvärvats.

184

SOU 2016:23

En justerad värdepappersregel

Rätten att kunna tillgodogöra sig instrumentets värde genom avyttring

Frågan är vilken rättighet som allmänt är den mest centrala vid ett värdepappersförvärv inom ramen för ett incitamentsprogram. Vanligen finns det i de avtal som reglerar rättigheter och skyldig- heter i ett incitamentsprogram omfattande inskränkningar i den anställdes möjligheter att fritt förfoga över det värdepapper som har förvärvats. Personaloptioner kan i princip inte överlåtas.

Villkoren kan röra rätten att överlåta tillgången. Det kan finnas en skyldighet att under vissa förutsättningar sälja tillbaka aktierna för ett fastställt pris och villkoren kan till och med innebära en skyldighet för den anställde att avstå från sin rätt utan kompensation (jfr RÅ 2009 ref. 86). Förbud att pantsätta aktierna eller krav på att aktierna ska vara pantsatta för den anställdes förpliktelser enligt avtalet är också vanliga.

Jag föreslår nu en modell som utgår från att beskatt- ningstidpunkten ska inträda när ett värdepapper förvärvas om förvärvsavtalet inte innehåller villkor som leder till att förvärvaren kan fråntas värdepapperet utan rätt till marknadsmässig kompensation. Det är som jag uppfattar det så dagens regler fungerar för instrument som inte är ABL-instrument.

För ABL-instrument innebär detta – om hänsyn bara tas till den nu aktuella huvudprincip – en senareläggning av beskattnings- tidpunkten i de fall avtalen innehåller återköpsvillkor som inte ger förvärvaren rätt till marknadsvärdet. Jag tycker emellertid inte att det som gäller för ABL-instrumenten bör utsträckas till att gälla för samtliga instrument. En sådan ordning skulle som jag ser det också förutsätta att värdepappersbegreppet helt övergavs för beskatt- ningsändamål, eftersom ett icke ABL-instrument som förses med sådana förfoganderättsvillkor sannolikt inte är ett värdepapper.

Jag återkommer nedan till några kompletterande regler som också påverkar beskattningstidpunkten och leder till att skillnaderna mot dagens praxis inte blir så stora.

Att knyta beskattningstidpunkten närmare vad som traditionellt gäller för tjänsteinkomster och därmed ställa krav på att den anställde faktiskt ska kunna fritt disponera över ett förvärvat värdepapper anser jag inte heller vara lämpligt. Det skulle innebära en kraftig senareläggning av beskattningstidpunkten. Det skulle få

185

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

till konsekvens att även förvärv som innebär att risker och förmåner bestående flyttats över till förvärvare inte skulle utlösa beskattning och därmed växling mellan inkomstslagen. Jag anser inte att en sådan regel svarar upp mot de ekonomiska realiteterna i avtalen.

Just rätten att tillgodogöra sig instrumentets värde när avtalen i övrigt upphör framstår också utifrån vad som gäller enligt allmänna principer som central. Visserligen är en klausul som innebär att värdepapperet ska säljas tillbaka till ett lägre pris än marknadspriset en slags återköpsklausul. Sådana klausuler anses inte allmänt innebära att något förvärv inte gjorts. I detta fall finns det emellertid ytterligare aspekter att ta hänsyn till. Skyldigheten att hembjuda eller återsälja värdepapperen till pris under marknadsvärdet är vanligen en direkt följd av att anställningen upphör. Med sådana klausuler är således förmånen villkorad av fortsatt arbete eller fortsatt anställning och värdeökningen på värdepapperet efter förvärvet bör då ses som ersättning för arbete.

Därför är det den faktorn som bör tillmätas störst betydelse för beskattningen och som ska var avgörande för beskattningstid- punkten. Om den som förvärvat ett instrument är skyldig att avstå från dess värde när anställningen upphör kan man ifrågasätta om förmånen varit intjänad och avskattningstidpunkten uppnåtts. Om å andra sidan den anställde har en rätt att tillgodogöra sig marknadsvärdet när anställningen avslutas är argumenten att inkomsten på grund av inskränkningar i förfoganderätten inte varit intjänad redan vid avtalet svaga.

En bestämmelse av denna innebörd tas in i 10 kap. 11 a § första stycket IL.

Övriga villkor saknar betydelse

En konsekvens av att det är en enskild rättighet som ska tillmätas den avgörande betydelsen vid beskattningen blir att övriga villkor kommer att sakna betydelse för beskattningstidpunkten. Om avtalet inte inskränker den anställdes möjligheter att avyttra värdepapperet för marknadsvärdet kommer därför övriga avtals- villkor helt att sakna betydelse. Detta framgår av 10 kap. 11 a § andra stycket IL.

186

SOU 2016:23

En justerad värdepappersregel

En tvåårsregel

Jag anser att det finns principiella skäl för en regel som innebär att beskattningstidpunkten skjuts fram om den anställde som förvärvat ett värdepapper bara har en villkorlig rätt att tillgodogöra sig värdet. Jag anser också att en sådan regel blir tydligare.

Det finns emellertid också argument för att något ytterligare förenkla tillämpningen genom schablonregler och för att de regler som föreslås ska ligga nära den praxis som gäller i dag. Det finns därför anledning att överväga om huvudregeln kan kompletteras med en regel som innebär att förfoganderättsinskränkningar som bara gäller under en viss tid inte ska beaktas.

I det avgörande som är vägledande för ABL-instrument, RÅ 2009 ref. 86, fanns det villkor som innebar att andelarna skulle återlämnas i princip utan kompensation om anställningen hade upphört senast två år efter tilldelningen. I andra avgöranden därefter har det varit frågan om längre tider, men det som prövats i de fallen är villkor i aktieägaravtal.

Jag föreslår att villkor som motsvarar det som gällde i RÅ 2009 ref. 86 ska godtas utan vidare prövning. Det innebär att förfog- anderättsinskränkningar som längst gäller under två år inte över huvud taget ska påverka beskattningstidpunkten. Jag är medveten om att detta avviker från de principer som jag i övrigt anser ska gälla, men det ger sådana förenklingar att det kan motiveras.

Tvåårsregeln framgår av förslaget till 10 kap. 11 a § första stycket IL. Den kommenteras vidare i författningskommentaren.

Undantag för vissa villkor i fåmansföretag

Förslag: Även om avtalet inte ger rätt till marknadspris vid hembud eller återköp ska beskattningstidpunkten inte skjutas fram om det är frågan om villkor om hembud eller liknande i ett avtal mellan delägare i ett sådant fåmansföretag som avses i 57 kap. 3 § IL som ingåtts i syfte att reglera företagets styrning. Som ytterligare förutsättning gäller att det med hänsyn till storleken på förvärvarens ägarandel eller övriga engagemang i företaget är sannolikt att förvärvet blir bestående.

187

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

Värdepappersregeln gäller för samtliga förvärv av värdepapper i tjänsten. Regeln gäller för transaktioner i större företag där syftet med överlåtelsen är att allmänt öka de anställdas engagemang i företaget. Överlåtelsen har då tydligt drag av avtal mellan arbets- givare och anställd.

Värdepappersregeln gäller emellertid också vid förvärv av andelar i fåmansföretagskretsen, t.ex. i fall då förvärvet syftar till att utöka kretsen av ägare som är aktiva i förvaltningen av företaget. Parterna ingår då avtalet i egenskap av ägare och syftet är att ange förutsättningarna för just ägarnas förvaltning av företaget. Även om den som förvärvar aktierna också är anställd i företaget är det ägarnas rättigheter och inte den anställdes förmåner som är centrala. Sådana avtal kan avse att man i ett mindre företag vill utöka ägarkretsen med någon anställd som anses viktig för företagets fortlevnad eller att man i ett konsultföretag har en affärsmodell som bygger på att framgångsrika anställda erbjuds delägarskap under starkt reglerade former.

Det förhållandet att avtal som ingås inom ramen för ett incitamentsprogram kan ha olika karaktär försvårar i någon mån möjligheterna att låta en särskild rättighet styra beskattnings- tidpunkten. Om andelar överlåts till en anställd och det i avtalet finns villkor som innebär ett hinder för den anställda att tillgodogöra sig värdet av andelarna under en längre tid, och det dessutom ställs upp krav på att anställningen ska bestå under samma tid, anser jag det vara naturligt att anse att förmånen inte är intjänad och att värdeökningen ska tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst. Skälet är att det då enligt min mening finns ett tydligt samband mellan inkomsten och arbetsprestationen.

Om det i stället är frågan om ett avtal mellan aktieägare – som ingåtts i syfte att säkerställa företagets fortlevnad, även i det fall någon ägare väljer att lämna företaget – blir situationen som jag ser det en annan. Att en ägare i ett avtal fråntas möjligheten att tillgodogöra sig andelarnas värde genom att avyttra dem har då i första hand till syfte att säkra företagets fortlevnad.

Jag har förstått att det inte är ovanligt att aktieägaravtal innebär att det inte finns en rätt för den som lämnar företaget att få ut sin del av företagets värde. Jag inser också att det principiellt handlar om andra frågor än när det gäller incitamentsprogram i större företag med spritt ägande. Att det finns en hembuds- eller

188

SOU 2016:23

En justerad värdepappersregel

återköpsklausul i ett aktieägaravtal i ett mindre företag med en mindre ägarkrets eller en större krets aktiva ägare har sin grund i förvaltningen av företaget och syftet är att säkerställa att företaget kan fungera i en situation då ägarna har olika uppfattning om hur det ska styras eller utvecklas. Det innebär också att villkor i aktieägaravtal egentligen har liten relevans för frågan om inkomsten från företaget ska vara en tjänsteinkomst eller en kapitalinkomst. I många fall är ju också den frågan särskilt reglerad genom de s.k. 3:12-reglerna.

Med denna bakgrund föreslår jag att det ska införas en undantagsregel, som leder till att huvudregeln – att beskattnings- tidpunkten ska flyttas fram om ett förvärvsavtal innehåller villkor som inskränker möjligheterna att genom försäljning tillgodogöra sig instrumentens värde – inte ska gälla villkor i aktieägaravtal i fåmans- företagskretsen. Vilka företag som ska ingå i denna krets behandlas närmare i författningskommentaren.

Det finns flera skäl för att behandla aktieägaravtal på annat sätt än avtal mellan en arbetsgivare och en anställd. Ett gäller sannolikheten för att avtalet blir bestående. För avtal som innebär att ett förvärv kan komma att gå åter en lång tid efter att det ingåtts finns naturligtvis alltid en risk för att avtalet kommer att reverseras. Denna risk talar i sig emot att beskattningstidpunkten för förmånen ska vara förvärvstidpunkten. Vid avtal som har karaktär av anställningsavtal, och som innebär att fortsatt anställning under en längre tid är en förutsättning för att förvärvet ska bli bestående, är risken för återgång påtaglig. När det gäller aktieägaravtal är situationen i grunden en annan. Aktieägarens engagemang och bundenhet till företaget är i många fall mycket starkare och det kan därför förutsättas att sannolikheten för att hembuds- eller åter- köpsklausulen kommer att leda till att förvärvet reverseras är betydligt mindre.

Relationen mellan en justerad värdepappersregel och personaloptionsregeln

Jag föreslår att värdepappersregeln justeras. I fortsättningen ska beskattningstidpunkten bestämmas med ledning av förvärvarens rätt att tillgodogöra sig värdet när anställningen upphör. En konsekvens av detta är att övriga villkor som inskränker förfog-

189

En justerad värdepappersregel

SOU 2016:23

anderätten eller möjligheten att tillgodogöra sig värdet inte ska påverka vare sig värdepappersstatus eller förvärvstidpunkt.

Frågan blir då hur de föreslagna ändringarna i värdepappers- regeln påverkar personaloptionsregeln.

En möjlig komplikation gäller gränsen mellan vad som är ett värdepapper och vad som är en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper. För sistnämnda rättighet gäller personaloptions- regeln. Problemet har bl.a. sin grund i att Högsta förvaltnings- domstolen i ett avgörande (RÅ 2004 ref. 35 I) ansett att ett instrument som till sin art i sig är ett värdepapper (närmast en teckningsoption) ska behandlas som en personaloption fram till dess att inskränkningar i möjligheten att förfoga över instrumentet faller bort. Till personaloptioner räknas enligt avgörandet således inte bara rent obligationsrättsliga rättigheter som inte över huvud taget är avsedda för att kunna överlåtas eller för byte av avtalskontrahent. Till kategorin kan också värdepapper med förfoganderättsinskränkningar räknas.

Den regel som nu föreslås kommer enligt min mening att påverka rättsläget. I den mån det synsätt som låg till grund för RÅ 2004 ref. 35 inte ändrats genom senare avgöranden kommer det med de ändringar som föreslås definitivt att vara överspelat. Genom att hänsyn inte längre ska tas till förfoganderättsinskränk- ningar ska teckningsoptioner eller andra instrument som i sig är avsedda för att kunna överlåtas inte längre i något skede eller till följd av några villkor behandlas som personaloptioner.

Vilka konsekvenser får då detta?

Värdepappersregeln kommer att gälla för alla instrument som i sig är av värdepapperskaraktär. Vid prövningen tas bara hänsyn till sådana begränsningar i möjligheterna att förfoga över instrumentet som följer med instrumentet och som är typiska för ett sådant instrument.

Personaloptionsregeln ska bara gälla för rent obligationsrättsliga avtal mellan arbetsgivare (m.fl.) och anställd. Instrument som utifrån typ och art är avsedda att kunna omsättas ska inte falla in under personaloptionsregeln.

En fråga är om rättstillämpningen blir enklare eller svårare. Enligt min mening borde den bli enklare. Förslaget innebär en återgång till det som torde ha varit utgångspunkten när personaloptionsregeln infördes, nämligen att bara rena avtal mellan