1 § Denna förordning kompletterar
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014
av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad
i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis
fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser
i unionen, och
2. kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1866 av den
13 oktober 2015 om närmare föreskrifter för genomförandet av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 vad
gäller registret över samlingar, övervakning av användarnas
efterlevnad och bästa praxis.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 8 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 7 § andra stycket, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
3 § Naturvårdsverket är behörig myndighet enligt artikel 6.1
i förordning (EU) nr 511/2014.
Naturvårdsverkets ansvar som behörig myndighet enligt artikel
7.2, artikel 7.3 i fråga om kontakter med
förmedlingsinstitutionen och behöriga nationella myndigheter
och artiklarna 7.4, 7.5, 9, 10.1 och 12.c i förordning (EU)
nr 511/2014 och artiklarna 5, 6, 7.1 och 7.2 i förordning
(EU) 2015/1866 gäller även i fråga om sådana traditionella
kunskaper som omfattas av 8 kap. 5 § andra stycket
miljöbalken.
4 § Naturvårdsverket ska
1. vidta kompletterande åtgärder enligt artikel 13 i
förordning (EU) nr 511/2014,
2. företräda Sverige i det samrådsforum som avses i artikel
15 i förordning (EU) nr 511/2014, och
3. ansvara för Sveriges rapporteringsskyldighet enligt
a) artikel 16 i förordning (EU) nr 511/2014, och
b) artikel 29 i Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska
resurser och rimlig och rättvis fördelning av den nytta som
uppstår vid deras användning, i fråga om andra åtgärder som
vidtagits för att genomföra protokollet än sådana åtgärder
som ska rapporteras enligt artikel 16 i förordning (EU) nr
511/2014.
5 § En ansökan om registrering av en samling enligt artikel
5.2 i förordning (EU) nr 511/2014 ska lämnas till
Naturvårdsverket.
6 § Naturvårdsverket prövar ansökningar om registrering av
samlingar enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 511/2014.
7 § I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 511/2014 finns
bestämmelser om skyldigheter för den som använder en genetisk
resurs eller en traditionell kunskap som rör en sådan resurs.
I artikel 5.1-5.3 i förordning (EU) 2015/1866 finns
bestämmelser om skyldigheter för den som tar emot
forskningsmedel som avser användning av en sådan resurs eller
kunskap.
Skyldigheterna i artikel 7.2 i förordning (EU) nr 511/2014
och i artikel 5.1-5.3 i förordning (EU) 2015/1866 gäller även
den som använder en sådan traditionell kunskap som avses i
8 kap. 5 § andra stycket miljöbalken.
8 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och
2 kap. 9 a § miljötillsynsförordningen (2011:13).
Bestämmelser om avgifter finns i 7 kap. 4 a § förordningen
(1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt
miljöbalken.
9 § Bestämmelser om straff och förverkande finns i 29 kap.
miljöbalken.
10 § I 19 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken finns
bestämmelser om överklagande till mark- och miljödomstol.