Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som ger ett särskilt
skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om
allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet.
Lagen inskränker inte det skydd som kan gälla på annan
grund.
Med allvarliga missförhållanden avses brott med fängelse i
straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden. Det är
tillräckligt att arbetstagaren genom larmet framför konkreta
misstankar om sådana allvarliga missförhållanden.
2 § Med arbetstagare jämställs den som utför arbete som
inhyrd, om larmet avser förhållanden i inhyrarens verksamhet.
I sådana fall ska med arbetsgivare avses inhyraren.
Med inhyrd avses arbetstagare som lagen (2012:854) om
uthyrning av arbetstagare är tillämplig på. Med inhyrare
avses detsamma som med kundföretag enligt den lagen.
3 § Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning som det upphäver
eller inskränker arbetstagares skydd enligt denna lag.
4 § En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare för
repressalier på grund av att arbetstagaren slår larm om
allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet
enligt 5-7 §§.
Den som i arbetsgivarens ställe har rätt att besluta i frågor
som rör arbetstagaren ska likställas med arbetsgivaren vid
tillämpningen av första stycket.
5 § En arbetstagare har skydd enligt 4 § om arbetstagaren
slår larm till arbetsgivaren eller en representant för denne,
eller genom att använda sig av interna rutiner för
rapportering av missförhållanden som gäller hos
arbetsgivaren.
6 § En arbetstagare har skydd enligt 4 § om arbetstagaren
slår larm genom att vända sig till sin
arbetstagarorganisation.
7 § En arbetstagare som slår larm genom att offentliggöra
uppgifter eller lämna uppgifter för offentliggörande, eller
genom att vända sig till en myndighet, har skydd enligt 4 §
om
1. arbetstagaren
a) först slagit larm internt enligt 5 § utan att
arbetsgivaren vidtagit skäliga åtgärder med anledning av
larmet och i skälig utsträckning informerat arbetstagaren om
i vilken omfattning åtgärder vidtagits, eller
b) av något annat skäl hade befogad anledning att slå larm
externt, och
2. arbetstagaren hade fog för det påstående om allvarliga
missförhållanden som larmet avser.
8 § Den arbetstagare som genom att slå larm gör sig skyldig
till brott har inte skydd enligt lagen.
9 § En arbetsgivare som bryter mot 4 § ska betala skadestånd
för den förlust som uppkommer och för den kränkning som
repressalien innebär.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande
eller annat förfarande som omfattas av lagen (1982:80) om
anställningsskydd får ersättning för förlust som avser tid
efter anställningens upphörande under alla förhållanden
bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § i den
lagen.
Om det är skäligt, får skadeståndet sättas ned eller helt
falla bort.
10 § Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier
som strider mot denna lag visar omständigheter som ger
anledning att anta att så är fallet, är det arbetsgivaren som
ska visa att sådana repressalier inte har vidtagits.
11 § Mål om tillämpningen av denna lag ska handläggas enligt
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I sådana mål ska som arbetstagare anses också den som utför
arbete som inhyrd. Den hos vilken arbetet utförs ska anses
som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om
tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet tillämpas.
När någon för talan ska följande bestämmelser i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas:
- 64 § om tidsfrist för påkallande av förhandling,
- 65 § om tidsfrist för väckande av talan,
- 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en
arbetstagarorganisation, och
- 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.