Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/751 av
den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade
betalningstransaktioner.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
förordning (EU) nr 2015/751.
2 § Behöriga myndigheter enligt artikel 13 i förordning (EU)
nr 2015/751 är
1. Konsumentverket, i fråga om tillämpningen av
bestämmelserna om betalningsmottagares skyldigheter mot
konsumenter i artikel 10.4 i förordningen, och
2. Finansinspektionen, i fråga om bestämmelserna i
förordningen i övrigt.
3 § Om information inte tillhandahålls i enlighet med artikel
10.4 i förordning (EU) nr 2015/751, ska marknadsföringslagen
(2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36
§§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses
vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
4 § När Finansinspektionen utför sina uppgifter som behörig
myndighet enligt 2 § 2 och utövar tillsyn, ska 8 kap. lagen
(2010:751) om betaltjänster tillämpas. Av bestämmelserna om
tillsyn och ingripande i 8 kap. den lagen ska bara 1-4, 6, 8,
9, 13-21, 25 och 26 §§ tillämpas på betalningsordningar för
kontokort och bearbetningsenheter.
5 § Vid sidan av de avgifter som får tas ut med stöd av 8
kap. 7 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska
Finansinspektionens verksamhet bekostas av avgifter från
betalningsordningar för kontokort och bearbetningsenheter.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en
betalningsordning för kontokort eller en bearbetningsenhet
ska lämna till Finansinspektionen för dess
tillsynsverksamhet.
7 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter
som avses i 5 §.