1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 9 § lagen (2013:315) om intelligenta transportsystem vid
vägtransporter i fråga om 2-6 §§,
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om 7 och 7 a §§.
Förordning (2019:233).
2 § I följande författningar finns bestämmelser av betydelse
för tillämpningen av denna förordning:
1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den
7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta
transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot
andra transportslag.
2. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 885/2013 av den
15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
ITS-direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av
informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser
för lastbilar och kommersiella fordon.
3. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013 av den
15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/40/EU vad gäller data och förfaranden för
kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett
minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation
för användare.
4. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962 av den
18 december 2014 om komplettering av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-
omfattande realtidstrafikinformationstjänster.
5. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926 av den
31 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-
omfattande multimodala reseinformationstjänster.
Förordning (2019:233).
3 § I denna förordning anges de myndigheter som ska pröva
frågor och fullgöra de olika uppgifter som åligger en
medlemsstat enligt rättsakter som beslutas inom Europeiska
unionen och som rör intelligenta transportsystem på
vägtransportområdet och gränssnittet mot andra
transportslag.
4 § Trafikverket ska fullgöra de uppgifter som åligger
Sverige i fråga om delar av vägnät, områden eller
prioriterade zoner enligt
1. artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr
885/2013,
2. artikel 5.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr
886/2013.
Trafikverket ska underrätta Transportstyrelsen om de beslut
myndigheten fattar när den fullgör uppgifter enligt första
stycket.
4 a § Trafikverket ska efter ansökan utse prioriterade zoner
enligt artikel 1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2015/962. Förordning (2019:233).
5 § Trafikverket ska fullgöra de uppgifter som åligger Sverige
i fråga om åtkomstpunkter enligt
1. artikel 5.2 och 5.3 i kommissionens delegerade förordning
(EU) nr 885/2013,
2. artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU)
nr 886/2013,
3. artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2015/962,
4. artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2017/1926. Förordning (2019:233).
6 § Transportstyrelsen ska vara behörigt nationellt organ
enligt
1. artikel 8.1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
nr 885/2013,
2. artikel 9.1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
nr 886/2013,
3. artikel 11.1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2015/962,
4. artikel 9.1 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2017/1926. Förordning (2019:233).
7 § Transportstyrelsen ska löpande informera och
tillhandahålla Europeiska kommissionen de uppgifter som
åligger Sverige enligt
1. artikel 9 i kommissionens delegerade förordning (EU)
nr 885/2013,
2. artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU)
nr 886/2013,
3. artikel 12 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2015/962,
4. artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU)
2017/1926. Förordning (2019:233).
7 a § Transportstyrelsen ska vart tredje år till Europeiska
kommissionen översända en sådan rapport som avses i
artikel 17.3 i direktiv 2010/40/EU. Trafikverket ska ta fram
det underlag som krävs för rapporten. Förordning (2019:233).
8 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning, av kommissionens
delegerade förordning (EU) nr 885/2013, av kommissionens
delegerade förordning (EU) nr 886/2013, av kommissionens
delegerade förordning (EU) 2015/962 och av kommissionens
delegerade förordning (EU) 2017/1926.
Förordning (2019:233).