1 § I denna förordning finns bestämmelser om inkomstgaranti,
tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
2 § Vid bestämning av inkomstgaranti och tjänstepension för
statsråd ska förordningen (2016:411) om tjänstepension,
inkomstgaranti och avgångsvederlag till myndighetschefer
tillämpas, med de tillägg och undantag som anges i det
följande. Då ska det som i den förordningen sägs om
myndighetschefer i stället gälla statsråd.
I fråga om försäkringsförmåner för statsråd ska avtal om
statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) och avtal om
ersättning vid personskada (PSA) gälla.
3 § För rätt till inkomstgaranti gäller, i stället för vad
som anges i 4 § 2 och 3 i förordningen (2016:411) om
tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till
myndighetschefer, att statsrådet ska ha varit statsråd under
sammanlagt minst sex år eller ha varit statsråd och haft en
eller flera sådana anställningar som omfattas av
förordningen, eller varit anställd som statssekreterare
oavbrutet i minst sex år.
Vid beräkningen av den period som avses i första stycket ska
en regeringsperiod mellan två ordinarie val till riksdagen
alltid anses vara fyra år. Vid beräkningen av perioden får
ett statsråd tillgodoräkna sig tid som myndighetschef, trots
vad som anges i 1 § andra stycket i förordningen om
tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till
myndighetschefer.
4 § Bestämmelserna i 21-25 §§ förordningen (2016:411) om
tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till
myndighetschefer ska inte tillämpas.
5 § Ett statsråd har inte rätt att få inkomstgaranti enligt
denna förordning eller förordningen (2016:411) om
tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till
myndighetschefer för tid då statsrådsarvode eller
avgångsersättning på grund av uppdrag som statsråd betalas
ut. Detsamma gäller motsvarande förmåner enligt äldre
författningar.
2016:1022
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (AgVFS 2003:1 B 1)
om inkomstgaranti och tjänstepension för statsråd.
3. För inkomstgaranti som har fastställts enligt förordningen
(AgVFS 2003:1 B 1) om inkomstgaranti och tjänstepension för
statsråd eller enligt motsvarande äldre författningar ska
bestämmelserna i 14, 15, 19 och 20 §§ i förordningen
(2016:411) om tjänstepension, inkomstgaranti och
avgångsvederlag till myndighetschefer tillämpas.