Dnr N2017/00832/PBB

Näringsdepartementet

Bostads- och digitaliseringsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:785 av Robert Hannah (L) Redovisningsregler som hindrar byggande i Sverige

Robert Hannah har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att göra det möjligt för bostadsföretag att bygga lönsamma bostadsobjekt på mindre orter och på mindre attraktiva lägen.

Som jag svarade på en liknande fråga från Nooshi Dadgostar i oktober förra året så är jag också angelägen om att de kommunala bostadsföretag, liksom andra bostadsföretag, kan bygga hyresbostäder i såväl storstadsregioner som på mindre och medelstora orter. Regeringen har därför gjort omfattande satsningar för att öka bostadsbyggandet i det s.k. bostadspolitiska paketet som aviserades i budgetpropositionen för 2016 ingår bl.a. ett investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande. Stödet syftar till att möjliggöra byggande av fler små, energieffektiva bostäder med rimliga hyror.

När det gäller redovisningsreglerna så är utformningen inte bara en fråga om svensk lagstiftning då de grundar sig på ett EU-direktiv.

I fråga om nedskrivningar gäller att kommunala bostadsaktiebolag ska redovisa en fastighet som en tillgång i sin årsredovisning. Utgångspunkten är att fastigheten tas upp till ett värde som motsvarar utgiften för att förvärva den. Om det finns en bestående värdeminskning ska ett nytt bestående värdet beräknas med ledning av framtida kassaflöden eller ett förväntat försäljningspris. Detta gäller för alla aktiebolag.

Redovisning ska ske enligt god redovisningssed, vilket bl.a. innefattar hänsynstagande till Bokföringsnämndens vägledning om årsredovisning. Revisorernas uppdrag är att i enlighet med god revisionssed granska bl.a. bolags räkenskaper. Såväl aktieägare, anställda och andra intressenter har ett intresse av att kontrollen är ändamålsenlig. Jag utgår från att revisorerna i sina ställningstaganden gör en helhetsbedömning där de utgår från prognoser över kassaflödet för fastigheten och företaget utifrån det långsiktiga behovet av bostäder med hänsyn tagen till den demografiska utvecklingen. Inte minst på mindre orter är det ofta mer vanskligt att använda sig av marknadsvärdet vid en eventuell försäljning som utgångspunkt för värderingen.

Att bygga ett flerbostadshus är en mycket stor investering som har betydelse för ett bolag under många år. Det är naturligt att en uppgift om fastighetens värde i bolagets redovisning måste vara tillförlitlig. I det långa loppet är ingen heller betjänt av att det byggs bostäder som inte efterfrågas långsiktigt. Det är samtidigt viktigt att värderingen av fastigheten är rättvisande med beaktande av t.ex. prognoser för ett bostadsbehov på lång sikt.

Jag följer den här frågan noga och min ambition är att försöka hitta en bra lösning som inte motverkar byggande av ekonomiskt sunda bostadsprojekt utan att samtidigt främja alltför optimistiska investeringar. Som ett led i detta arbete har vi bl.a. en dialog med SABO.

Jag vill i sammanhanget också nämna den utredning som regeringen nyligen har tillsatt som ska se över systemet med kreditgarantier för bostadsbyggande. I direktiven till utredningen konstateras att ett vanligt problem på svaga bostadsmarknader är att produktionskostnaderna ligger nära eller över värdet av den färdiga bostadsbyggnaden, vilket gör det svårt att finna finansiering för ny- eller ombyggnad av bostäder.

Detta är dock en komplex fråga där det inte finns någon enkel lösning.

Stockholm den 7 februari 2017

Peter Eriksson