av Sofia Arkelsten (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Statsrådet Isabella Lövins statssekreterare Ulrika Modéer besökte nyligen Zimbabwe. Landet beskrivs i landguiden så här: ”Zimbabwe har sedan självständigheten 1980 styrts av Robert Mugabe som när han tillträdde var en hyllad frihetshjälte men som under årens gång förvandlats till en hänsynslös och maktfullkomlig ledare. Vid självständigheten var Zimbabwe ett förhållandevis välmående land med ett produktivt jordbruk och en hel del industri som lades i spillror av decenniers vanskötsel. Under 2000-talet drabbades landet av en ekonomisk kollaps och ett ökande politiskt förtryck.”
Det finns all anledning att vara vaksam på hur det svenska biståndet förhåller sig till ett land som Zimbabwe. I en film som publicerats på Twitter av Sveriges ambassad i Zimbabwe beskriver statssekreteraren den nya strategin för samarbetet och även att Sverige med intresse följer politiska reformer i Zimbabwe. Miljö och klimat ska nu enligt den nya strategin vara en prioriterad fråga för samarbetet mellan Sverige och Zimbabwe.
Det är bra att statssekreteraren i filmen bland annat nämner sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt mänskliga rättigheter. Men det krävs så mycket mer.
Besöket väcker frågor om syftet med resan, vilka möten statssekreteraren hade och vilka frågor som togs upp på de mötena samt om statssekreteraren fick gehör för den svenska ståndpunkten. Det är också oklart vilka politiska reformer i Zimbabwe som sker som Sverige just nu ser positivt på samt på vilket sätt Sverige och Zimbabwe ska kunna samarbeta om miljö och klimat.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
På vilket sätt ska Sverige och Zimbabwe kunna samarbeta om miljö och klimat?