av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Rekordmånga asylsökande kom till Sverige 2015 och när det var som värst kunde runt 10 000 människor anlända på en vecka. Detta ledde till att regeringen (motvilligt) införde drastiska förändringar, vilket i kombination med att andra europeiska länder agerade på ett liknande sätt minskade flödet kraftigt. På grund av det höga trycket är således också handläggningstiden för asylärenden mycket lång, och man tror att ungefär hälften av de som kom får rätt att stanna i landet legalt.
Redan sedan tidigare befinner sig dock många tillståndslösa personer i landet. När nu beräkningar pekar på att uppemot 49 000 nyanlända kan beräknas gå under jorden som följd av att de nekats asyl kommer samhället att möta nya påfrestningar, inte minst då dessa personer kommer vara i behov av försörjning, vilket kan ske genom kriminalitet eller svartarbete.
En del tillståndslösa migranter har dock redan sedan tidigare ansökt till sin respektive kommun om försörjningsstöd, varför risken att fler gör det är sannolik.
Det kan inte vara rimligt att en person som befinner sig olovligen i Sverige kan få försörjningsstöd. Det finns nu ett exempel på en kvinna som tagit upp kampen mot sin kommun (Vännäs) för rätten till stöd trots att hon olovligen lever i Sverige. Kvinnan vann kampen i förvaltningsrätten men förlorade sedan i kammarrätten. Högsta förvaltningsdomstolen har dock nu beslutat att pröva fallet, vilket leder till en del frågor från undertecknad.
Med anledning av ovanstående skulle jag vilja fråga statsrådet Åsa Regnér:
Avser statsrådet att återkomma med förslag för en tydligare lagstiftning med anledning av det som ovan framförts, och om inte, hur motiverar statsrådet att nuvarande lagstiftning ska kvarstå?