av Tina Ghasemi (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Varje år förs flera flickor och unga kvinnor ut ur landet för att i utlandet giftas bort mot sin vilja. I äktenskapen får de sedan ofta utstå svåra umbäranden, våld och förtryck. Myndigheters möjligheter att hjälpa dessa flickor och unga kvinnor när de väl har förts bort är väldigt begränsade. I de allra flesta fall har familj och släkt samverkat för att föra bort de drabbade, vilket innebär att de står helt värnlösa och utan några möjligheter till hjälp och stöd. För många av dem innebär äktenskapet att de tvingas in i ett livslångt beroendeförhållande.
I åtskilliga fall då flickor och unga kvinnor förts bort har svenska myndigheter känt till deras situation och livsvillkor lång tid innan bortförandet genomförts. Det har funnits både orosanmälningar och riskbedömningar, men trots detta har ett bortförande inte kunnat hindras.
När det finns riskbedömningar och tidigare anmälningar borde svenska myndigheter kunna agera mer kraftfullt i syfte att förhindra bortförande av individer mot deras vilja. I exempelvis Storbritannien finns möjligheten för myndigheter att utfärda så kallade ”protection orders”, vilka ställer krav på att en viss individ som löper risk att föras bort mot sin vilja inte får föras utomlands. Fängelsestraff på upp till fem år kan bli följden av att bryta mot en protection order av det här slaget.
Med anledning av det som ovan anförs vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vad avser ministern och regeringen att vidta för åtgärder för att förhindra att personer förs bort mot sin vilja i de fall då det finns tydliga indikationer på att det föreligger en risk härför?