av Mattias Jonsson (S)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
För att bibehålla vårt moderna samhällsbygge intakt är det väsentligt att arbetsmarknaden klarar av att anpassa sig till de nya jobb som successivt växer fram. En fundamental förutsättning för att arbetsmarknaden ska kunna göra just det är att staten behandlar arbetsmarknadsparterna likvärdigt. Det är lika väsentligt för löntagare som för arbetsgivare att ha en arbetslöshetsförsäkring och ett medlemskap i en arbetsmarknadsorganisation. Med anledning av det måste likvärdiga ekonomiska förutsättningar ges till dessa parter.
Detta har tidigare varit en realitet på svensk arbetsmarknad. Löntagare och arbetsgivare hade under en period jämbördiga kostnader för såväl a-kassa som medlemskap i intresseorganisationer. Detta åstadkoms genom att arbetstagarna som betalade sina avgifter erhöll en statlig skattereduktion senare.
Den borgerliga regeringen nedmonterade dock den likvärdiga rätten till skattebefrielse under sin mandatperiod. Konsekvenserna blev höjda avgifter och att nästan en halv miljon människor lämnade a-kassan. Alla löntagare som vill vara med i a-kassa och fackförbund ska ha ekonomiska möjligheter att vara det. Därför anser jag att dessa avgifter måste minska.
Jag förstår att detta är en fråga av ekonomisk karaktär och att våra statsfinanser kan komma att göra implementeringen av denna skattereduktion problematisk. Kanske är det även en process som kan komma att kräva tid och ett långsiktigt tänkande. Jämställda partsrelationer är dock förutsättningen för en fungerande arbetsmarknad och en välmående ekonomi.
Därför vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Avser finansministern att ta initiativ till att återinföra en skattereduktion för löntagarnas avgifter? Hur ser i så fall tidsplanen ut för ett sådant arbete?