av Christina Höj Larsen (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Sedan EU i mars ingick en överenskommelse med Turkiet, som syftar till att stoppa människor på flykt från att ta sig in i Europa, har allt fler flyktingar valt den ännu längre och farligare vägen mellan Libyen och Italien. Detta har fått flera europeiska politiker att med jämna mellanrum lyfta fram förslag om att upprätta ett liknande avtal med andra länder, bland annat Libyen.
Senast i raden av förslag finns det från Maltas premiärminister Joseph Muscat, som inför EU-toppmötet i Malta i början av februari lyft frågan på nytt.
Jag har tidigare frågat utrikesminister Margot Wallström om hennes syn på att teckna ett sådant avtal med Libyen. Då, i september 2016, svarade ministern att det i dagsläget inte var aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU–Turkiet-modellen skulle ingås mellan EU och Libyen.
Läget är fortfarande instabilt i Libyen, och få förbättringar har skett sedan ministern lämnade sitt besked. Den FN-stödda samlingsregeringen har inte kontroll över hela landet och administrationen är svag. Säkerhetsläget i landet är mycket svårt. Flera rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter kom under 2016, bland annat angående situationen vid libyska interneringscenter och övergrepp begångna av den libyska kustbevakningen.
I EU-kommissionens förslag till förordning för vidarebosättning nämns avtalet med Turkiet explicit som förlaga för hur man vill använda vidarebosättningsprogrammet. I utbyte mot att vissa länder stänger sina gränser mot Europa kan EU ta emot vidarebosatta flyktingar, enligt förslaget. Detta är en ovärdig användning av vidarebosättningssystemet som strider mot asylrättens intentioner.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Avser ministern att stå fast vid bedömningen att det inte är aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU–Turkiet-modellen ingås mellan EU och Libyen och verka för att vidarebosättningsförordningen inte innehåller referenser till Turkietavtalet?