av Jenny Petersson (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Barn och unga som inte kan bo i det egna hemmet kan i dag placeras i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende (HVB). Den 1 januari 2016 infördes stödboende som en ny placeringsform för barn och unga mellan 16 och 20 år. Det huvudsakliga syftet med stödboendet är att träna och förbereda den unga personen inför vuxenlivet och ett självständigt boende. Stödboendet kan vara ett fristående placeringsalternativ eller fungera som utslussning efter annan vård utanför det egna hemmet.
Vi moderater ville inte förhala processen när beslutet togs (socialutskottets betänkande 2015/16:SoU5), utan valde att lägga ett särskilt yttrande och lovade att följa frågan.
Regeringen har tydligt framfört önskemål om att kommunerna ska omvandla fler HVB-boenden till stödboenden, som är ett billigare alternativ. Den möjligheten har funnits sedan den 1 januari i år.
Det har visat sig att kommunerna har svårt att hitta lämpliga lokaler för stödboenden, till stor del på grund av att bostadsmarknaden är ansträngd och det råder konkurrens inom kommunen om de befintliga lägenheterna. Kommunerna har även svårt att omvandla befintliga HVB till stödboende på grund av lokalernas utformning.
Bristfälliga lokaler är den vanligaste anledningen till att IVO ger avslag på inkomna ansökningar från enskilda verksamheter. Det har handlat om lokaler som inte lever upp till kravet om personlig integritet, till exempel att lokalerna saknar separata rum för alla barn och unga, eller att de inte kan låsa om sig. Socialstyrelsen ser att det finns en skillnad mellan IVO:s tillsynspraxis och kommunernas enskilda verksamhetsplaner för att utforma sina stödboenden.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om stödboende står det i 5 kap. (Genomförandet av insatsen stödboende) 2 § 1 att vid placering i ett stödboende ska barnet eller den unge få disponera ett eget boende.
”Disponera ett eget boende” skulle ju visserligen kunna tolkas som att var och en ska ha tillgång till ett eget rum dagtid. Men om man läser tillsammans med vad som står i 6 kap. (Stödboendets lokaler) så blir det tydligt att det handlar om ett eget rum att faktiskt bo i.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
Avser statsrådet och regeringen att förenkla regelverket för Sveriges kommuner så att de lättare ska kunna ge ungdomar stödboende på ett bra sätt?