av Jenny Petersson (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I dag lever runt 7 000 personer med hiv i Sverige. Under 2015 rapporterades 450 fall av hivinfektion i Sverige, och under den senaste femårsperioden har i medeltal 455 nya fall rapporterats varje år. Ändå har regeringen valt att halvera det statliga stödet till arbetet mot hiv och andra smittsamma sjukdomar nästa år.
Det är en direkt oansvarig bortprioritering och nedskärning att, som regeringen och statsrådet Gabriel Wikström, göra en halvering av det befintliga stödet innan man gjort en risk- och konsekvensanalys för att säkerställa att smittskyddsarbetet inte påverkas av detta oväntade besked.
Med denna prioritering skickas notan till kommuner och landsting/regioner, som får stå för det förebyggande arbetets kostnader. Lokala och regionala hiv- och patientorganisationer som arbetar med dessa frågor påverkas. Nedprioriteringen kommer att innebära besparingar på väldigt många enheter som arbetar med stöd till personer med hiv och med informationsinsatser i landet för att man ska kunna upprätthålla smittskyddet.
Omställningen skapar ett oförberett hårt tryck på kommuner och landsting, vilket kraftigt försvårar möjligheten att bedriva effektiv hivprevention.
Innan ett så omfattande beslut som en halvering av ett viktigt stödanslag fattas borde regeringen rimligen kunna säkerställa att kommuner och landsting kommer att ha möjlighet att prioritera och ta ansvar för det viktiga arbete som tidigare pågått och att regionala och lokala hiv- och patientorganisationer som kompletterar kommuner och landsting kan fortsätta med sitt arbete.
Vid besök på Noaks Ark sas att många av de hivfall som nu rapporteras är människor som har vistats utomlands eller har smittats före immigration till Sverige. Denna uppgift stöds även av siffror från Folkhälsomyndigheten. För att nå dessa grupper är hiv- och patientorganisationerna en nyckel. Riksförbundet Noaks Ark har bland annat information om hiv på flera olika språk förutom svenska. De har ett arbetssätt, ett informationsarbete och en stödverksamhet som kommuner och landsting saknar.
Ökad kunskap och rätt information om spridning och stödinsatser som alla kan ta del av kan vara livsviktigt.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vad har statsrådet och regeringen, när man halverar anslaget, för plan gällande de informationsinsatser som tidigare funnits tillgängliga för bland annat utlandsfödda utan svenskkunskaper?