av Christina Höj Larsen (V)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Principen om familjens enhet fastslogs för första gången 1948, i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Att familjen har rätt till samhällets och statens skydd har sedan dess fastslagits i flera konventioner om mänskliga rättigheter. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska ett barns ansökan om familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt. Dessutom ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Detta har införlivats i EU:s familjeåterföreningsdirektiv (2003/86/EG) som Sverige har implementerat i sin lagstiftning.
Dublinförordningen fastslår vilken stat som ska pröva en asylansökan från en person som befinner sig i en ”Dublinstat” (EU-stat eller Norge, Schweiz, Island eller Liechtenstein). Om den sökande har familj (make/maka och/eller minderåriga barn) som har beviljats skydd eller befinner sig i asylprocessen i en annan Dublinstat ska det landet även pröva den sökandes asylansökan. Omkring 60 000 flyktingar är fast i grekiska flyktingläger efter att grannländerna och stora delar av övriga Europa har stängt sina gränser. Många av dem har familj i Sverige som har beviljats skydd eller befinner sig i asylprocessen, och de har därmed rätt att återförenas med dem. På grund av bristande kunskaper hos asylsökande och handläggare, samt otillräcklig rätt till juridisk rådgivning och en undermålig hantering av asylärenden i Grekland, sker detta inte i dag.
Många nyanlända och asylsökande befinner sig nu i en situation där de har laglig rätt att återförenas med sina familjer eller få sin asylansökan prövad i samma land som en familjemedlem enligt Dublinförordningen, men de tvingas ändå leva åtskilda på grund av ett icke-fungerande system.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern att ta initiativ för att säkerställa att rätten till familjeåterförening enligt Dublinförordningen upprätthålls?