av Saila Quicklund (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Skogsstyrelsen har i ett pressmeddelande informerat om att det finns behov av att utreda ersättningsnivån för naturvårdsinskränkning i fjällnära skog.
Skogsstyrelsen verkar ifrågasätta om myndighetens beslut att av naturvårdsskäl neka avverkningstillstånd enligt 18 § skogsvårdslagen, vilket innebär att markägaren inte får föryngringsavverka (slutavverka) sin skog och ta upp ett hygge, verkligen ger rätt till full ersättning enligt 19 § skogsvårdslagen. Därtill ifrågasätts om miljöbalken utifrån expropriationslagen i sådana ärenden gäller fullt ut eller inte.
Från markägarhåll har det framförts oro om att utredningen kan leda till att markägare i fjällnära skog kommer att behandlas annorlunda och få sämre ersättningsnivåer än markägare i övriga landet.
Får man inte avverka sin skog ska full ersättning utgå för avsevärt försvårad markanvändning och naturvårdsinskränkning, enligt markägarens grundlagsskyddade rätt till ersättning enligt 2 kap. 15 § andra stycket regeringsformen. Vid en rådighetsinskränkning är lagen lika för alla markägare i hela Sverige.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Hur säkerställer statsrådet att markägare i fjällnära skog vid naturvårdsinskränkning inte får sämre ersättningsnivåer och behandlas annorlunda än markägare i övriga landet?