av Tuve Skånberg (KD)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Regeringen har tillsatt en statlig samordnare med uppgiften att identifiera kommuner där det finns framtagna planer för en större mängd bostäder som av något skäl inte kan genomföras. Samordnaren bär också uppgiften att identifiera områden för helt nya städer. Vägledande i arbetet är en storskalighet som förutsättning för produktionen av bostäder i en tid av akut bostadsbrist.
Risken med storskaliga projekt är emellertid stadsmiljöer som till utförandet präglas av monofunktionalitet, bristande skönhet och otillfredsställande hållbarhet. Den 8 november påtalade tre arkitekter från Okidoki arkitekter i SvD debatt behovet av en stadsplanering som i stället främjar hållbara och attraktiva stadsmiljöer där människor erhåller hög livskvalitet.
Arkitekterna efterlyste utarbetade detaljplaner som görs innan marktilldelning för att ge små aktörer bättre förutsättningar att delta i köpet av mindre enheter utifrån ett fast pris. Utgångspunkten för arkitekterna har varit erfarenheterna av Vallastaden i Linköpings kommun där man delat in marken i mindre fastigheter och sålt den med färdiga detaljplaner. I stället för pris har köpande företag preciserat erbjudanden baserade på kvalitativa idéer för de fastigheter man planerar uppföra. Linköpings kommun har under markförsäljningen styrt mot variation i lägenhetsstorlekar samt verksamheter i bottenvåningar. Med ett poängssystem premierade kommunen budgivare som med innovativa lösningar mötte kvalitetskraven.
Vallastaden har från idé till inflyttning under en femårsperiod attraherat 40 olika aktörer som nu uppför 1 000 bostäder. Vallastaden är nominerade till såväl Planpriset som Villapriset.
I artikeln ställde de tre arkitekterna tre frågor om framtidens stadsmiljöer till bostadsministern och miljöministern som sedan aldrig replikerades av regeringen. Frågorna efterlyste förändrade kommunala arbetsprocesser för att inkludera nya och innovativa aktörer, samt ett ansvarstagande för de samhällskostnader som dagens storskaliga och monofunktionella stadsmiljöer ger till framtiden.
I uppdraget till den statliga samordnaren ska exploateringarnas lämplighet och hållbarhet analyseras utifrån ett regionalt perspektiv och då avseende arbetsmarknad, befolkning, transportsystem och pendlingsmönster. I analysens beståndsdelar ingår alltså endast dessa funktionella aspekter, däremot saknas en uttryckt ambition att vilja att uppnå en småskalighet och variation för en diversifierad stadsdel.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Är statsrådet, med anledning av regeringens nyligen tillsatta uppdrag där större nybyggda stadsmiljöer utgör en målsättning, beredd att ta några initiativ för stadsmiljöer i enlighet med de som framförts av de tre arkitekterna?