Fråga 2016/17:362 Skyddet av Vätterns vatten

av Peter Persson (S)

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

 

Sjön Vättern är en av våra största och viktigaste sötvattensreservoarer och försörjer många kommuner med dricksvatten. Varje år tas 28 miljoner kubikmeter vatten ur Vättern. Det motsvarar cirka en halv promille av sjöns volym, eller en centimeter av sjöns yta. Vätterns maxdjup är 128 meter, medeldjupet är 40 meter. Det tar 60 år för allt vatten i sjön att bytas ut.

Fler kommuner vill också ha Vätterns vatten i framtiden, till exempel Örebro kommun. Vi talar alltså om ett ökat uttag av sötvatten och om att sjön blir ännu viktigare i vattenförsörjningen.

Europaväg 4 smeker utmed Vätterns strand och har givetvis en miljöpåverkan. Vi har en stor debatt om Försvarsmaktens övningar över Vättern och vilka föroreningar som därmed tillförs. Mest alarmerande är dock uppgifterna om mikroplastpartiklar i Vättern. Klart mest plastpartiklar fann forskarna i de södra delarna av sjön, cirka tio stycken per kubikmeter vatten. Partiklarna blev sedan färre ju längre norrut i sjön de kom. Längst upp i norr var fann forskarna en till två partiklar per kubikmeter. I Östersjön har undersökningar visat på en partikel per kubikmeter i genomsnitt.

Plastpartiklar, i både insjöar och hav, utgör ett uppenbart hot mot de varelser som finns i eller söker sin föda i vattnen. Hotet når också de landlevande genom att de dricker sötvatten eller äter det som kommer från vattnet. Givetvis lagras därmed ämnen från plasten i kropparna och torde påverka både hälsa och reproduktionsförmåga.

Behövs ett starkare skydd för Vätterns vatten, och bör ytterligare statliga åtgärder sättas in för att säkra ett rent och hälsosamt Vätternvatten även i framtiden? Det är en fråga som jag tror att många ställer sig mot bakgrund av både försvarsmaktsdebatten och rapporten om höga halter av plastpartiklar.

Min fråga till miljöministern är:

 

Tänker ministern ta några initiativ för att verka för ett starkare skydd av Vätterns vatten, och vilka åtgärder avser ministern i sådana fall vidta?