av Lars Tysklind (L)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Staten bör ta ett särskilt ansvar för särskilt sårbara och utsatta glesbygdsområden med speciella förutsättningar.
Dit hör i allra högsta grad våra skärgårdar. Skärgårdarnas utmaningar handlar om att skapa bra förutsättningar för ett levande näringsliv, grundläggande både kommersiell och offentlig service samt upprätthållande av en offentlig välfärdsnivå, då skatteunderlaget sviker och en stor del av invånarna är skrivna i andra kommuner. Staten besitter dock en rad verktyg för att kunna förbättra förutsättningarna för boende, arbete och service året runt i dessa områden.
Det är därför med oro man tar del av regeringens bristande intresse för just skärgårdsfrågorna. Som ett exempel kan nämnas att skärgårdarnas särskilda problematik endast berörs i förbigående i budgetpropositionen.
Fastboende skärgårdsbefolkning är en förutsättning för en levande landsbygd. För att detta fortsatt ska kunna vara möjligt måste det finnas tillgång till samma service i hela landet. För något år sedan kom en utredning om stöd till kommersiell verksamhet i glesbygd. Den offentliga verksamhetens kvalitet och tillgänglighet är nog så viktig, men den har inte rönt samma uppmärksamhet som förutsättning för tillväxt. Hur det påverkar ett samhälle när offentliga jobb försvinner, kontanthanteringen upphör och sjukvården flyttar har senast skildrats i tv-dokumentären Resten av Sverige.
Det finns skäl att särskilt genomlysa hur det offentliga kan verka för att upprätthålla en god servicenivå i hela landet.
En fungerande postgång är en viktig förutsättning för att upprätthålla grundläggande service för företagare och privatpersoner. Skärgårdarnas riksförbund har särskilt uppmärksammat hoten mot läkemedelsdistributionen då en utredning föreslagit att övernattbefordran inte längre ska vara ambitionen för postservicen. Om kravet på övernattbefordran slopas kommer det att ha liten påverkan på storstäderna, men stor för glesbygden. Man är även rädd för att försämringar av postgången kan få negativa konsekvenser för företagande i skärgårdsregionerna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga landsbygdsminister Sven-Erik Bucht:
Vad avser ministern att göra för att värna skärgårdsbornas möjlighet till samhällsservice och möjligheten att bo kvar och verka i skärgårdsområden?