av Elisabeth Svantesson (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Sedan regeringen stoppade nya anvisningar till sysselsättningsfasen (tidigare fas 3) har antalet deltagare minskat med omkring 20 000 personer. Samtidigt har de extratjänster som varit tänkta att ersätta sysselsättningsfasen bara blivit drygt 1 000.
Nyligen gick ett tjugotal organisationer i den ideella sektorn ut med ett öppet brev till Arbetsförmedlingens generaldirektör i vilket de påtalar att de människor som står längst ifrån arbetsmarknaden växer i antal och att de inte får något stöd. ”Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan fattar just nu allt färre beslut om att anvisa människor till idéburna organisationer och våra verksamheter. När nu den gamla åtgärden Fas3 inte längre används får de personer som tidigare varit sysselsatta i idéburna organisationer oftast gå hemma”, skriver man bland annat.
Jag har själv tagit del av fall där deltagare i sysselsättningsfasen skickats hem mot sin vilja – till sysslolöshet. Att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden får gå hemma i stället för att befinna sig i en arbetsplatsmiljö med kollegor och sysselsättning är allt annat än önskvärt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknads- och etableringsministern att vidta för att se till att den pågående avvecklingen av sysselsättningsfasen inte passiviserar människor?