Fråga 2016/17:287 Nationella kvalitetsregistrens framtid

av Jenny Petersson (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Under de senaste åren har många påtalat att framtiden för life science ligger i registerbaserad forskning och potentialen att samla in så kallade real world data. För Sveriges del innebär det möjligheter till såväl nya investeringar inom medicinsk forskning och utveckling som bättre förutsättningar att skapa en högkvalitativ vård för alla svenska patienter.

Economist Intelligence Unit, EIU, har på uppdrag av medicinteknikföretaget Medtronic undersökt hur långt olika länder kommit med att skapa förutsättningar för en värdebaserad vård. Jämfört med 25 andra länder är Sverige det land som kommit längst i det arbetet. Christina Rångemark Åkerman, vd för Ichom, säger i nyhetsbrevet Läkemedelsvärlden att just ”de svenska kvalitetsregistren är en starkt bidragande orsak” till att Sverige når en så hög placering.

Från 2012 till sista december 2016 finansieras de nationella kvalitetsregistren genom en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och staten. Registrens framtid, när överenskommelsen löper ut, har varit oklar. I en debattartikel i Dagens Samhälle i juni i år tydliggör dock statssekreteraren Agneta Karlsson (S) med flera att regeringen vill ta fortsatt ansvar för de nationella kvalitetsregistren.

Ett sätt att tillgodose en del av finansieringsbehovet, och samtidigt göra Sverige mer attraktivt för investeringar i forskning och utveckling, är att komplettera de nationella kvalitetsregistren med utvärderingsparametrar som är relevanta för läkemedel, inte minst nya sådana. Med detta tillägg kan data från registren säljas till exempelvis läkemedelsföretag, utan att enskilda patienters integritet åsidosätts.  Därigenom kan de som tar fram läkemedlen få viktiga data, användbara för att utveckla nya medicinska behandlingar, samtidigt som i alla fall en del av finansieringen för registren kan säkras.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

 

Hur avser statsrådet och regeringen att säkra de nationella kvalitetsregistrens framtid?