av Erik Andersson (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
I samband statsministerns besök i Saudiarabien nyligen fälldes uttalanden som gör att det går att ifrågasätta den uttalat feministiska regeringens jämställdhetsambitioner såväl internationellt som på hemmaplan.
Saudiarabien är som bekant för de allra flesta ett gravt ojämställt land där kvinnor måste ha en manlig förmyndare. Där kvinnor till exempel inte tillåts köra bil. Där kvinnor inte får vistas offentligt utan heltäckande slöja. Där kvinnor inte får arbeta utan tillstånd från en man.
Kvinnors andel av arbetsstyrkan i Saudiarabien är 13 procent, enligt Utrikespolitiska institutet, som vidare skriver att migrantarbetare i Saudiarabien lever under hårda villkor och ibland slavliknande förhållanden. Hundratusentals kvinnor som arbetar som hembiträden är särskilt utsatta. Tidigare omfattades de inte av arbetsrättsliga regler. Sedan 2013 har de dock formellt rätt till max 15 timmars arbetstid per dag, sex dagars arbetsvecka och en månads semester vartannat år.
När statsministern fick chansen att kommentera situationen för kvinnor på saudiarabisk arbetsmarknad sa han: ”Det är klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med.”
Jämförelsen är häpnadsväckande och skickar fel signaler. Om inte statsministern fullt ut kan se jämställdhetsutmaningarna i Saudiarabien, hur ska regeringen då kunna ta tag i de jämställdhetsproblem vi har här hemma – i ett land som ligger i framkant i världen när det gäller jämställdhet men som fortfarande har stora problem att brottas med? Och då tänker jag inte minst på utrikes födda kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, som i dag är alltför lågt.
Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Åsa Regnér:
Delar statsrådet statsministerns bild av att utmaningarna på saudiarabisk och svensk arbetsmarknad är snarlika när det kommer till jämställdhet på arbetsmarknaden, och vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att öka utrikes födda kvinnors deltagande på svensk arbetsmarknad?