av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Det är viktigt att uppfylla de svenska åtagandena om att skydda skog som är värdefull för den biologiska mångfalden. Till stor del skyddas skogsmark i dag genom att skogsägare gör frivilliga avsättningar, vilket är en del i att den svenska skogspolitiken är utformad enligt principen frihet under ansvar.
Det finns också olika möjligheter att upprätta formella skydd (naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal). De formella skydden innebär att ersättning till skogsägaren utgår från staten.
Tyvärr finns dock vissa problem med att juridiska gråzoner uppstår, främst i samband med att nyckelbiotoper pekas ut. En nyckelbiotop är inget formellt skydd, men den innebär i praktiken ändå stora restriktioner för skogsägaren. Enligt uppgift finns det till exempel ingen aktör som köper virke från nyckelbiotoper. Det betyder att skogen i praktiken blir omöjlig att bruka, samtidigt som formellt skydd saknas. Det är staten som, genom Skogsstyrelsen, pekar ut nyckelbiotoper. Det är problematiskt, eftersom staten genom detta agerande i princip lägger ett moratorium över möjligheten att på ett effektivt sätt bruka skogen.
Eftersom nyckelbiotoperna inte är ett formellt skydd blir effekten att skogsägare står med mark som de i praktiken inte kan bruka, men inte heller får ersättning för. För många skogsägare innebär det ett hårt slag mot den egna ekonomin och att generationers omsorgsfulla arbete och investeringar i skogen förlorar sitt ekonomiska värde.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
På vilket sätt avser regeringen och statsrådet att agera för att undvika att skogsägare försätts i den situation som beskrivs ovan samt kompensera för de olägenheter som uppstår?