av Jan R Andersson (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Sedan snart ett årtionde tillbaka finns det ett fungerande regelverk för distanshandel med alkohol från ett annat EU-land. Det är tillåtet att beställa alkohol från ett annat EU-land och få det hemlevererat så länge försäljaren betalar in de rätta skatterna till svenska staten. År 2015 fanns det ca 100 distansförsäljare av alkohol registrerade hos Skatteverket och som totalt betalade 47 miljoner kronor i skatt. Totalt utgör distanshandeln en mycket liten del av den totala alkoholförsäljningen i Sverige.
Enligt en promemoria från Socialdepartementet föreslår regeringen att distanshandeln avsevärt försvåras genom att man vill ålägga köparen i stället för försäljaren av alkoholvaror att ordna med transport av de köpta produkterna. Något sådant krav finns inte för någon annan typ av distanshandel utan kan endast betraktas som ett sätt att få bort den lagliga distanshandeln med alkohol.
Inom EU råder fri handel och fri rörlighet för varor och tjänster. Vill man införa restriktioner av den fria rörligheten vad gäller exempelvis alkoholvaror måste regeringen visa att denna hotar folkhälsan. Då den på distans lagligt försålda alkoholen endast omfattar en mycket liten volym i jämförelse med vad som säljs av Systembolaget så borde detta vara svårt att göra gällande. Även i jämförelse med den alkohol som illegalt förs in i landet är volymen distanshandlad alkohol liten. Ett förslag om begränsningar av distanshandeln riskerar därför att strida mot EU-rätten.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Avser statsrådet och regeringen att gå vidare med förslaget om förbud mot distanshandel med alkohol även om det visar sig strida mot gällande EU-rätt?