av Lars Mejern Larsson (S)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
För en tid sedan besökte jag ett par i Torsby i Värmland, något som även Nya Wermlands-Tidningen rapporterade om. Mannen hade drabbats av en stroke och var delvis förlamad. På Teneriffa finns en terapi som för honom fungerade bra och paret brukade därför åka dit med flyg från Landvetter. Egentligen hade resan kunnat underlättas om de i stället flugit från Gardermoen flygplats i Oslo som ligger betydligt närmare Torsby. Färdtjänsten kör dock inte från Torsby till Gardermoen då det ligger i Norge, trots att det skulle underlätta resan för kunden och sannolikt varit mindre resurskrävande för färdtjänstbolaget.
Det nordiska samarbetet utvecklades ju för att underlätta för de nordiska medborgarna att resa mellan länderna, ta arbete i ett grannland och generellt främja utbyte. Det måste även gälla personer med funktionsnedsättning. För personer i gränsbygder som Värmland eller Öresundsområdet är en möjlighet att smidigt korsa gränsen centralt.
Det finns en lag (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster. Konventionens syfte är att underlätta rörligheten i Norden. Den trädde i kraft år 1996. Enligt konventionen ska kommunerna i gränsområdena mellan de nordiska länderna samarbeta för att göra det möjligt för personer med funktionshinder att resa med hjälp av färdtjänst till en grannkommun i ett annat land, på samma sätt som man kan göra till en kommun innanför det egna landets gränser. Kommuner och landsting får dock själva fatta de beslut och ingå de överenskommelser som rör konventionen. Uppenbarligen finns fortfarande brister vad gäller detta.
Med anledning av detta ställde jag en fråga till utrikesministern (i egenskap av Nordenminister) som dock överlämnades till statsrådet Eneroth. Av dennes svar framgår att en översyn av konventionen pågår och att Socialdepartementet är det departement som deltar från svensk sida.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
Hur avser statsrådet att agera i denna översyn för att säkerställa möjligheterna att använda färdtjänst även över gränsen till annat nordiskt land?