av Hans Wallmark (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Den svenska regeringen driver frågan att Sverige ska ratificera det avtal (NBT) om förbud mot kärnvapen som 122 stater inom FN ställde sig bakom den 7 juli 2017. Huruvida Sverige ska ratificera avtalet är något som Sveriges riksdag ytterst kommer att besluta om.
Problemet med avtalet är att inga av de stater som i dag har kärnvapen står bakom avtalet, och dessutom inga Natoländer. Därmed har avtalet en mycket liten chans att lyckas med föresatsen att bidra till reell kärnvapennedrustning. I och med att avtalet är så pass luddigt till sin utformning riskerar det även att undergräva det redan existerande icke-springningsavtalet, NPT.
Anledningen till att Natos medlemsstater valt att stå utanför avtalet är att det riskerar att bara påverka västliga demokratier med kärnvapen. De auktoritära stater som har eller utvecklar kärnvapen kommer inte att bry sig om moraliska uppmaningar om nedrustning. Där finns heller inga fungerande civilsamhällen som har möjlighet att driva frågan. Avtalet utgör därmed ett hot mot västs förmåga att garantera säkerheten i till exempel Europa och Ostasien.
Om regeringen fortsätter att driva frågan om att ratificera NBT-avtalet riskerar vi därmed våra framtida möjligheter att bli medlem i Nato men även de existerande samarbeten vi har med enskilda Natoländer, som USA. Försvarsmakten var så sent som i våras väldigt tydlig med hur viktigt det är för vår säkerhet att kunna tillhöra samarbeten som Nato som grundar sig i ett avtal med gemensamma försvarsförpliktelser. Försvarsminister Peter Hultqvist pekar ofta på betydelsen av de bilaterala avtal vi har på försvars- och säkerhetsområdet med Natoländer, och främst med USA.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:
Vilken bedömning gör försvarsministern av hur ett svenskt ratificerande av NBT-avtalet skulle påverka Sveriges existerande försvarssamarbeten med Natoländer samt Sveriges framtida möjligheter att bli Natomedlem?