Fråga 2016/17:1707 Språkkrav på hälso- och sjukvårdspersonal

av Cecilia Widegren (M)

till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

 

Hälso- och sjukvården, inklusive tandvården, är generellt sett reglerade yrken, som en del av kvalitetssäkringen inom vården. Samtidigt ställer detta krav på Socialstyrelsen att agera skyndsamt, eftersom det är denna myndighet som utfärdar legitimation inom dessa yrken. För att exempelvis en person som är utbildad läkare, sjuksköterska eller tandläkare med utländsk examen ska kunna utöva sitt yrke i Sverige krävs att personen erhållit en svensk legitimation.

De övergripande krav som Socialstyrelsen har för att de med utbildning genomförd utanför EU/EES ska få svensk legitimation handlar om att de ska ha kunskaper och färdigheter motsvarande de svenska kraven för legitimation, kunskaper i svenska författningar, exempelvis lagar och förordningar, samt kunskaper i svenska språket.

Nu kommer signaler om att språkkraven på exempelvis tandläkare och läkare ska skärpas ytterligare. Det finns då risk att exempelvis vårdenheter tvingas stänga. I exempelvis landstinget i Dalarna har man en 18-veckorsutbildning som genomförs i egen regi med anställda språklärare. Landstinget i form av arbetsgivare betalar också lön under tiden som den som söker legitimation genomför utbildningen. Det här gäller framför allt läkare och tandläkare.

Socialstyrelsens hårdare krav kommer att leda till att läkare och tandläkare hellre söker sig till länder, som exempelvis Tyskland, som inte kommer att införa Sveriges strängare språkliga krav.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:

 

Vilken analys gör ministern och regeringen av huruvida en hårdare skärpning än i andra länder av de språkliga kraven på läkare och tandläkare i Sverige kan komma att leda till risk för att vårdenheter tvingas att stänga, och vilka nya konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att säkra kompetensförsörjningen av läkare och tandläkare i Sverige?