av Jessika Roswall (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Sedan över ett år tillbaka pågår en facklig strid mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Eftersom Hamnarbetarförbundet inte har något kollektivavtal finns i princip inga hinder att vidta stridsåtgärder – vilket också skett. Detta trots att APM Terminals redan har tecknat ett kollektivavtal med Transportarbetareförbundet. Parterna har mötts vid över 70 tillfällen, flera under ledning av oberoende medlare från Medlingsinstitutet, utan att man närmat sig en lösning.
Konflikten har medfört att flödet av varor i hamnen minskat och att många kunder valt andra rutter för att få sitt gods till och från Sverige. Svenska bolag drabbas av ökade kostnader och förseningar till kunder. Valet av alternativa transportslag har förmodligen även inneburit en större miljöbelastning.
Den största skadan gäller dock förtroendet för Nordens viktigaste transporthamn och ytterst för svensk export. Sverige har redan i dag ett svårt geografiskt läge, och förtroende och förutsägbarhet är därmed centralt för företag som exporterar härifrån. Om en snar lösning inte hittas riskerar hamnen att förlora fartygstrafik från några av världens största rederier för transporter till bland annat Asien – vilket kan få mycket långtgående konsekvenser för svensk industri och ytterst för svenska jobb. Vi ser redan hur det håller på att ske. Hongkongbaserade rederiet OOCL har bestämt att man drar sig tillbaka, och storrederiet MSC Sweden har beslutat att stoppa all importbokning från Asien till Göteborg.
Regeringen har utlovat en utredning om att se över reglerna för att vidta stridsåtgärder i en situation där arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal eller där skälet för att vidta stridsåtgärder är något annat än att uppnå ett kollektivavtal. Det är bra – men ännu har inga direktiv kommit. Frågan är dessutom om det räcker, konflikten har under senare tid trappats upp, och det finns all anledning att anse att konflikten är eller i vart fall riskerar att anses som samhällsfarlig.
Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att få förhindra och mildra konsekvenserna av denna och liknande konflikter?