av Magnus Oscarsson (KD)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Ianspråktagande av jordbruksmark för bebyggelse eller asfaltering innebär att bördig åkermark försvinner och inte kan återskapas. Trafikleder som ringlar fram över jordbruksbygderna tar en del av vår potential för livsmedelsproduktion.
I miljöbalken 3 kap. 4 § föreskrivs att ”Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.”
I april 2017 presenterade Jordbruksverket en rapport som visade att exploateringen av jordbruksmark fortsätter som tidigare.
Trafikverket planerar att leda om E22 genom Blekinge på en sträcka av ca 15 km, varav 8 km på den bästa åkermarken i hela regionen (klass 10-åker som aldrig behöver bevattnas). Uppemot 100 hektar åkermark berörs. I detta aktuella fall finns alternativet att i stället bygga vägen över skogsmark och lågproducerande mark, vilket skulle innebära en förlängning med cirka 0,5 km, samtidigt som en trafikplats skulle kunna sparas in. Ändå tycks inte Trafikverket anse att en alternativ sträckning skulle innebära att behovet av en vägomläggning tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt i miljöbalkens mening. Det är då befogat att fråga sig när – om någonsin – bestämmelsen i MB 3 kap. 4 § ska tillämpas.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna Johansson:
Vad tänker miljöministern göra för att infrastrukturprojekt, exempelvis vägar och järnvägar, i högre grad ska ta hänsyn till åkermark och vattenskyddsområden?