av Karin Rågsjö (V)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Under en period har jag noterat olika märkliga diskussioner om mässling på sociala medier. Personer som aktivt vill försöka smitta sina barn med mässlingsvirus, nästan som ett slags ”homeparty” för mässling. Alternativa fakta om den här allvarliga sjukdomen frodas. Före introduktionen av vaccin mot mässling gick sjukdomen i vågor med toppar vart tredje till vart femte år med tiotusentals rapporterade fall, och de flesta hade haft sjukdomen vid 15 års ålder. Antalet dödsfall var enligt statistik från tidigt 1900-tal flera hundra om året. Bättre hygien och matvanor gjorde att antalet dödsfall sedan sjönk.
Allmän vaccination av barn mot mässling infördes i Sverige 1971. Däremot var vaccinationstäckningen låg under den första delen av 70-talet, och mässling var fortfarande vanligt förekommande. 1981 rapporterades 3 540 fall, varav mer än 350 personer behövde sjukhusvård och 15 drabbades av hjärninflammation. I och med införandet av ett tvådosschema med kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin) år 1982 ökade andelen vaccinerade så mycket att den inhemska smittan stoppades i slutet av 1980-talet.
Under 2000-talet har färre än 60 fall av mässling rapporterats per år. Alla dessa fall har haft koppling till smitta utomlands. Ibland sker en begränsad spridning i Sverige runt personer som blivit smittade utomlands. Majoriteten av dem som insjuknar är ovaccinerade.
Vid flera tillfällen har jag det senaste året noterat ett växande motstånd mot att vaccinera sitt barn. Dels på sociala medier men även lokalt. Det motståndet kan drabba andra barn – specifikt små barn under ett år, som tenderar att bli mycket sjuka när de infekteras av mässling.
Jag vill därför fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Hur bevakar ministern situationen, och vad har ministern och regeringen för planer för att öka informationen om vikten av vaccination?