av Anette Åkesson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Vårpropositionen innehåller ett kapitel om finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. I den tas ett referensscenario utifrån angivna antaganden fram som sedan jämförs med ett antal alternativ. Jag har i en interpellation ifrågasatt några av de antaganden som ligger till grund för referensscenariot, eftersom det utifrån historiska data är alltför optimistiskt, bland annat därför att man underskattar de offentliga kostnadernas utveckling, och därmed inte ger ett relevant underlag.
Enligt det av regeringen framtagna referensscenariot har Sverige en långsiktigt hållbar finanspolitik.
EU-kommissionen gör också en bedömning av medlemsländernas finanspolitik. De ser en låg risk för Sverige, men deras bedömning skiljer sig ändå från regeringens bedömning, framför allt gällande S2-indikatorn. EU-kommissionens beräkning skiljer sig bland annat gällande de framtida utgifterna för den offentliga konsumtionen.
Det betyder att varken historiska data eller EU-kommissions antagande stöder regeringens alltför optimistiska antagande om att de offentliga kostnaderna endast justeras utifrån befolkningens åldersstruktur.
Med anledning av det som anförts ovan vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att ta fram en så realistisk bedömning som möjligt för att avgöra den svenska finanspolitikens långsiktiga hållbarhet?