av Cecilia Widegren (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I dagarna presenterades en lagrådsremiss där regeringen lägger fram förslag om att det ska vara möjligt att avstå från att återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete om arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister i arbetsvillkoren som annars skulle medföra återkallelse.
Det är på tiden och lagrådsremissen är mycket efterlängtad. Flera hundra människor har, trots arbetskraftsbrist, redan utvisats på grund av smärre misstag som har åtgärdats sedan flera år tillbaka. Dessa och många som fortsatt riskerar att falla mellan stolarna tar dock regeringen inte hänsyn till i sin lagrådsremiss. Man kan fråga sig varför.
I stället föreslår regeringen att detta ska dras i långbänk. Man föreslår att lagändringen ska träda i kraft först om ett halvår, det vill säga den 1 december 2017. Några skäl till denna långbänk som riskerar många människors vilja att göra rätt för sig och bidra till jobbtillväxt i Sverige finns inte att ta del av i lagrådsremissen. Det duger inte.
Det behövs fler i arbete för att stärka och utveckla välfärden, inte färre. Men regeringens politik riskerar att inte ta till vara allas förmågor och vilja.
Varje individ ska ha en trygg och rättssäker prövning av arbetstillstånd. Lagar och regler ska följa utvecklingen och förändras vid behov. Goda arbetsvillkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Så är det tyvärr inte i dag. Dagens regelverk för arbetskraftsinvandring har tydliga brister, vilket medför att enskilda drabbas hårt och faller mellan myndigheternas olika ansvar.
När både arbetsmarknad och integration har mötts på ett välordnat sätt och individer prövats rättssäkert är det bekymmersamt att föråldrade system inte hänger med i utvecklingen. I Skaraborg har vi några av dessa uppmärksammande fall där skaraborgare till fullo stöder de drabbade och frågar sig varför regeringen drar i långbänk. Ett av Arbetsförmedlingens uttalade bristyrken är kockar; trots det utvisas en kock på grund av smärre misstag som begåtts många år tillbaka av arbetsgivaren och som, eftersom det var just ett misstag, justerades direkt. Detta är alltså en person som skapar värde för familj, vänner, arbetskollegor och Skaraborg. Nu har personen utvisats efter tio år och detta på grund av en teknikalitet som sedan länge är justerad.
Systemkrock. Falla mellan stolarna. Har vi inte hört det förut? När varje person som kan arbeta är av betydelse är det oroväckande att en miss av arbetsgivaren i lönekuvertet – under enbart två månader – som justerats retroaktivt riskerar att resultera i utvisning av en person som arbetat och bidragit i snart ett decennium.
Regeringens bedömning, enligt lagrådsremissen, är att det inte finns något behov av några övergångsbestämmelser. Ingen motivering till denna slutsats anges i lagrådsremissen. Detta är uppseendeväckande. Regeringen bör vid det här laget känna till att enskilda individer drabbats på ett orimligt sätt. Det rör till exempel händelser där arbetsgivaren kan ha gjort misstag som när de sedan korrigeras drabbar den enskilde i form av återkallande av uppehållstillstånd.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vilka skäl ligger bakom att dra förslaget i långbänk, hur motiverar ministern att det inte behövs några övergångsbestämmelser och är ministern beredd att tills lagändringen träder i kraft vidta åtgärder för att se till att inte fler människor utvisas på grund av mindre misstag från arbetsgivaren?