av Lars Beckman (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Den 1 januari 2007 infördes kravet på personalliggare i restaurang- och frisörbranschen. Företagen blev då skyldiga att upprätthålla personalliggare på varje arbetsplats, i vilken samtliga verksamma arbetstagare och deras arbetstider skulle skrivas in. Skatteverket fick också befogenheter att göra oanmälda besök på arbetsplatsen för att kontrollera personalliggarna och ålägga företagen att betala en straffavgift i de fall brister upptäcktes.
Skatteverket gjorde en egen utvärdering år 2009, som sedan har använts för att motivera införandet av personalliggare i både tvätteribranschen (2013) och byggbranschen (2016). Nu är ytterligare ett utvidgningsförslag ute på remiss, där även bilverkstäder, kropps- och skönhetsvård och partihandlare med livsmedel ska omfattas av kravet på personalliggare.
Skatteverkets utredning drog slutsatsen att de inrapporterade lönerna hade ökat med krav på personalliggare, vilket ansågs som framgångsrikt. Skatteverkets utredning har dock ett flertal metodologiska brister, menar experter på Svenskt Näringsliv och har beställt egna, oberoende utredningar ifrån HUI och PWC.
Deras rapporter visar på motsatsen till Skatteverkets utredning från 2009. Merparten av de nya resultaten visar inga statistiskt säkerställda effekter av införandet av personalliggare på företagens lönerapportering. Kalkylerna indikerar att införandet av personalliggare i frisör- och restaurangbranschen i bästa fall ledde till att skatteintäkterna ökade med 142 miljoner kronor. Detta motsvarar inte ens de ökade administrativa kostnaderna för företagen, som enligt en tidigare utvärdering av Nutek uppgår till 365 miljoner kronor. Till detta ska de okända merkostnaderna som uppstår hos Skatteverket för att systemet med personalliggare ska upprätthållas och kontrolleras adderas. Ökat regelkrångel för företagen är också förknippat med indirekta kostnader som är svåra att mäta. Flera fåmansbolag, som är undantagna från kravet på personalliggare, kan exempelvis avstå från att anställa sin första arbetstagare, vilket förhindrar uppkomsten av nya arbetstillfällen.
Min fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg är:
Anser ministern att det är rimligt att införa fler krav på småföretagare, som dessutom kostar staten mer än vad det ger inkomst?