av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
I rapporten Vad uppnås med rättvisemärkning?, framtagen av AgriFood Economics Centre, går det att läsa att Fairtrades prisförsäkring, det vill säga inkomststöd i form av ett minimipris, har en negativ påverkan på små och fattiga livsmedelsproducenter som står utanför märkningen, eftersom efterfrågan på deras produkter sjunker. Utöver att märkningen missgynnar fattiga livsmedelsproducenter leder märkningen till en snedvriden konkurrens och prissättning på marknaden. När priserna inte regleras av marknaden riskerar det dessutom att leda till överproduktion.
Om Fairtrade-märkta varor fortsätter att utöka sina marknadsandelar riskerar det att leda till allvarliga ekonomiska konsekvenser för producenter av konventionella varor, speciellt i utvecklingsländer. Konventionell handel har dessutom större möjlighet att lyfta människor ur fattigdom.
I forskningssammanfattningen går det att läsa:
”Därmed kan märkningen aldrig få någon betydande effekt på världens fattigdom. Dessutom är Fairtrade ineffektivt både när det gäller att transferera resurser från konsument till producent och när det gäller att hantera övriga problem, som till exempel bristande kredit och för få skolor. (...) Konventionell handel har på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade.”
Föreningen för Fairtrade Sverige finansieras delvis av statligt anslag. Pengarna används bland annat till opinionsbildning för att fler kommuner och regioner i Sverige ska köpa in Fairtrade-märkta produkter. Även om tanken är god är Fairtrade ett ineffektivt sätt att lyfta människor ur fattigdom eftersom det snedvrider konkurrensen och försvårar för fattiga jordbrukare.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Delar statsrådet min bedömning och vilka åtgärder tänker statsrådet i så fall vidta för att verka för att statliga medel inte används för att snedställa konkurrensen på marknaden för livsmedelsprodukter i utvecklingsländer?