av Tina Ghasemi (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Hot, förolämpningar, ständig kritik och upprepade klagomål utan grund – en stor del av våld i nära relationer handlar om den här typen av psykisk misshandel. Den som drabbas kan utveckla ångest, depression, sömnstörningar och olika typer av neuroser. Konsekvenserna kan bli långtgående, i många fall mer långtgående än av fysisk misshandel.
Därför är det viktigt att rättsväsendet i sina ansträngningar att lagföra misstänka gärningsmän uppmärksammar den psykiska misshandeln och dess konsekvenser för dem som drabbas av den. I dagsläget är psykisk misshandel straffbart om en medicinsk effekt går att påvisa. Vid fall av psykisk misshandel då en medicinsk påvisbar effekt inte kan styrkas utdöms emellertid inte något straff. Likväl kan det finnas bevis för att den förekommit. Den drabbade kan även ha lidit härav, trots att denne inte visar några tecken på att ha åsamkats tydliga psykiska skador. Förlöjliganden, oskälig kritik, klagomål och förolämpningar kan vålla djupa sår hos den som drabbas utan att detta för den sakens skull tar sig uttryck i medicinskt påvisbara effekter.
Eventuellt kan det därför finnas anledning att se över om även psykisk misshandel som inte åsamkar påvisbara medicinska effekter borde kriminaliseras.
Med anledning av det som ovan anförs vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern och regeringen att se över lagstiftningen för att utröna om även psykisk misshandel som inte åstadkommer medicinskt påvisbara effekter – men vars förekomst kan ledas i bevis – borde beredas ett större utrymme i straffrättslagstiftningen?