av Johan Hultberg (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
I dag är Sveriges skogliga forskning starkt koncentrerad till norra Sverige och då särskilt till Statens lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå. Det är olyckligt av flera anledningar. Skogsbruket skiljer sig kraftigt åt mellan norr och söder beroende på allt från naturgivna förutsättningar till ägarstruktur. I södra Sverige är tillväxten högre och då särskilt i Småland, där en betydande del av träförädlingen sker.
Småland har 9 procent av landets skogsbruksareal men 12 procent av tillväxten. Vidare står Småland för nära en tredjedel av det samlade träförädlingsvärdet i Sverige. Mot denna bakgrund finns det anledning att se över hur den skogliga forskningen i Sverige är organiserad och uppbyggd samt inte minst hur forskningsmedel fördelas. Detsamma gäller för utbildning av den kompetens som efterfrågas av skogsbruket och förädlingsindustrin. En större del av de forsknings- och utbildningsmedel som varje år avsätts för att utveckla skogsbruket och träförädlingen bör användas till forskning som bedrivs utifrån ett sydsvenskt perspektiv. I Sydsverige finns redan starka aktörer, såsom Linnéuniversitetet och Träcentrum, som skulle kunna bidra ännu mer till utvecklingen av skogsbruket och träförädlingen om de gavs bättre förutsättningar.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht följande:
Delar statsrådet uppfattningen att de särskilda förutsättningar för skogsbruk som gäller i södra Sverige jämfört med norra Sverige motiverar mer forskning och utbildning utifrån ett sydsvenskt perspektiv, och om ja, vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att stärka den sydsvenska forskningen och utbildningen avseende skog och träförädling?