av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Statsrådet Sven-Erik Bucht och regeringen har lagt fram En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och tillväxt i hela landet (2016/17:104) för behandling av riksdagen före sommaren. Propositionen innehåller vad man kallar en strategi för en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja – och ska enligt regeringen ses som en plattform utifrån vilken politiken ska utformas fram till 2030.
Det är välkommet att regeringen lägger fram en livsmedelsstrategi. Konkurrenskraften i de gröna näringarna och livsmedelskedjans robusthet behöver stärkas. Ökad import och export bidrar till sysselsättning och högre levnadsstandard både i Sverige och utomlands. Med en ökad produktion av livsmedel i Sverige – både konventionella och ekologiska – kan självförsörjningsgraden öka.
Regeringen har dock mycket att bevisa när det gäller att uppfylla de mål som man själv valt att lägga in i livsmedelsstrategin. Bland annat gäller det målen för det strategiska området Regler och villkor. På sidan 27 i propositionen går det att utläsa:
”Regler och andra styrmedel som berör livsmedelskedjans företag bör utformas så att de stödjer ökad produktivitet och konkurrenskraft i livsmedelskedjan. Arbetet med att förenkla för företagen bör fortsätta att ges hög prioritet.”
Målet i sig är välformulerat och har en god intention. Men samtidigt som regeringen lägger fram livsmedelsstrategin på riksdagens bord går regeringen också fram med flera förslag som kan komma att försämra livsmedelsföretagens konkurrenskraft och produktivitet. Det handlar bland annat om höjd skatt på arbete, nya 3:12-regler som innebär en skattehöjning på 5 miljarder kronor, kilometerskatt för lastbilar, flygskatt och en ny kemikalieskatt som innebär ökad administrativ börda.
Sammantaget verkar regeringen lägga fram flera förslag samtidigt, som motsäger varandra. Det mål som regeringen har är ändamålsenliga skatter och införande av regelförenklingar – men de förslag som presenteras går i motsatt riktning och innebär både ökad administrativ börda och ett höjt skattetryck.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Är statsrådet och regeringen av uppfattningen att målet om ökad produktivitet och konkurrenskraft i livsmedelskedjan kan nås samtidigt som skatter höjs och den administrativa bördan ökar?