Fråga 2016/17:1405 Mittuniversitets lokalisering och framtida utveckling

av Per Åsling (C)

till Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

 

Tillsammans med förre statsministern Thorbjörn Fälldin hade jag uppdraget att medverka i förhandlingarna kring uppbyggnaden av dåvarande Mitthögskolan. En viktig utgångspunkt för sammanslagningen till ett modernt och framgångsrikt lärosäte i Sveriges mitt var att verksamheten skulle vara lämpligt fördelad mellan campusorterna Östersund, Härnösand och Sundsvall. Att denna fråga löstes på ett rimligt sätt var en absolut förutsättning för att de tidigare högskolorna i Östersund respektive Sundsvall/Härnösand skulle slås samman. 

Jag har därför med oro sett att verksamhetens tyngdpunkt alltmer förskjuts mot Sundsvall på de övriga orternas bekostnad. För Härnösands del var tiden som högskoleort över när verksamheten i sin helhet överfördes till Sundsvall år 2016. I denna överföring av verksamhet ingick även delar som tidigare varit lokaliserade till Östersund, varför alltså verksamhet som ursprungligen legat i Östersund numera återfinns i Sundsvall. 

I dag är fördelningen mellan orterna i runda tal 60–40, vilket redan det strider mot utgångspunkten att fördelningen ska vara jämn mellan campusorterna. Det finns även omständigheter som kan medföra att ytterligare verksamhet förskjuts från Campus Östersund. 

Till exempel finns det risk för att administrativa tjänster i det tysta överförs till Sundsvall i samband med nyrekrytering. Detta eftersom Mittuniversitetets ledning inte säkerställer att en tjänst som i dag är placerad i Östersund ska ersättas med en ny placering i samma stad. 

Utvecklingen att Campus Sundsvall växer på Campus Östersunds bekostnad strider mot de utgångspunkter Mitthögskolan, sedermera Mittuniversitetet, grundades på. Inriktningen att centralisera verksamhet till Sundsvall är svårförståelig av verksamhetsskäl. Campus Östersund är den ort som uppvisar störst attraktivitet sett till att den i klart högst grad är riksrekryterande. Det är framför allt Campus Östersund som bidrar till att människor från hela Sverige och hela världen söker sig till Mittuniversitetet. Att inte vårda den mest attraktiva campusorten förefaller därför vara en tveksam strategi för den som vill värna och utveckla högre utbildning och forskning i Sveriges geografiska mittpunkt. 

Jag vill därför fråga statsrådet Helene Hellmark Knutsson:

 

Hur ser statsrådet på Mittuniversitetets lokalisering och på hur verksamheten bör vara fördelad mellan de båda campusorterna Östersund och Sundsvall?