av Helena Lindahl (C)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
All elanvändning i Sverige är skattepliktig, men den delas in i tre olika skattesatser. Den energiskatt som företag betalar beror på vilken typ av verksamhet företaget bedriver. 29,5 öre per kilowattimme är den skatt som generellt gäller för alla (med vissa undantag), 0,5 öre per kilowattimme betalar de företag som omfattas av industriell verksamhet och 0 öre per kilowattimme omfattar företag med metallurgiska processer.
Tidigare betalade berörda företag bara den nedsatta elskatten till elbolagen, men så är inte fallet nu. Vid årsskiftet 2016/17 infördes nya regler kring inbetalningen av energiskatt på el för företag med industriell verksamhet. Vid nästkommande årsskifte sker ytterligare förändringar, när företag med verksamhet inom metallurgiska processer också omfattas. Detta innebär att elbolaget ska debitera full skatt för el från dessa företag, som i sin tur får begära återbetalning från Skatteverket i ett senare skede.
Enligt aktuellt remissförslag kommer företag som använder mindre än 10 gigawattimmar per år från 1 januari 2018 att få ansöka om återbetalning från Skatteverket var tredje månad. Det innebär att de drabbade företagen måste ligga ute med stora summor under hela året. Det orsakar likviditetsproblem då dessa medel oftast behövs för att köpa in produkter och för att betala andra utgifter som bolagen har i sin verksamhet.
Däremot gäller andra regler för företag som använder mer el. Om förbrukningen av den el som man ska betala 0,5 eller 0 öre per kilowattimme för överstiger 10 gigawatt per år får man ansöka om att bli ”frivilligt skattskyldig”. Man tillåts då månatligen hantera skattedelen själv och behöver inte betala in full skatt till nätbolagen. Argumentet för detta är enligt remissen just likviditetspåverkan.
Det här kan liknas vid den aktuella debatten gällande orimligt långa betalningsvillkor, där stora företag utnyttjar sin dominerande ställning och kräver allt längre betalningstider från sina leverantörer, som oftast är mindre företag. Detta betyder att skatteförslaget går stick i stäv med Mikael Dambergs intention att lagstifta kring betalningsvillkor för att på så sätt stärka SME-företags likviditet och framtida utveckling.
När det gäller skatteregleringen av elskatten kan jag sammanfattningsvis konstatera att små och medelstora företag drabbas på ett helt annat sätt än de större. De mindre företagen kommer med liggande förslag att tvingas agera bank och låna ut pengar till staten. Det är dessutom oacceptabelt att dessa ska drabbas ekonomiskt för att regeringen inte helt verkar ha analyserat effekterna av sitt eget förslag.
Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är därför:
Kommer ministern att låta små och medelstora företag få samma förutsättningar som större elintensiva och/eller metallurgiska företag att själva välja om man vill anmäla sig som ”frivilligt skattskyldiga”?