av Sofia Damm (KD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Unesco, som har till uppgift att stödja kulturell och religiös mångfald, antog nyligen en Jerusalemresolution som lämnats in av Algeriet, Egypten, Libanon, Marocko, Oman, Qatar och Sudan.
I ett pressmeddelande från den Genèvebaserade MR-organisationen UN Watch fördöms i tydliga ordalag att Palestina och andra arabländer tillåtits kidnappa Unescos agenda för att peka ut och fördöma Israel, och endast Israel. Nu senast på den judiska statens 69:e självständighetsdag.
Det är beklämmande att plattformen Unesco gång på gång nyttjas för att driva en politiseringsagenda som inte ytterst tycks handla om att bevara ett kulturarv. Däremot är det viktigt att i sammanhanget betona att antalet länder som stödjer denna typ av resolutioner minskat. Sverige håller dock, numera som enda europeiska land, fast vid sin tidigare linje och röstade för resolutionen. I den publicerade röstförklaringen står följande:
"In the negotiations, Sweden has consistently strived for EU unity on this resolution, and was ready to make concessions to uphold that unity. However, since the EU unfortunately has not been able to stay united, and since Sweden believes the current text is acceptable, Sweden has voted in favour."
Men om nu en enhetlig EU-hållning har eftersträvats så nogsamt som regeringen uttrycker är det märkligt att Sverige väljer att helt gå sin väg och i stället ansluta sig till länder som Ryssland, Iran, Kina och Pakistan.
Det är svårt att se hur denna resolution skulle kunna minska polariseringen och underlätta arbetet för en fredlig lösning på Israel–Palestina-konflikten.
Med anledning av ovanstående är min fråga till utrikesminister Margot Wallström:
Vad ligger till grund för Sveriges beslut att rösta för denna resolution, och har ministern gjort bedömningen att resolutionen kan minska polariseringen och underlätta arbetet för en fredlig lösning på Israel–Palestina-konflikten? På vilket sätt i så fall?