av Karin Enström (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Regeringens resultatstrategi för globala insatser för mänsklig säkerhet 2014–2017 är uppdelad i två resultatområden. Det första, ”värnad mänsklig säkerhet och frihet från våld”, har bland annat fokus på ökad mänsklig säkerhet i konflikt- och postkonfliktsituationer.
Enligt resultatstrategin ska insatser ”göras för minhantering, i enlighet med Sveriges folkrättsliga åtaganden på området, samt för att stödja arbetet mot illegal eller oansvarig spridning av små och lätta vapen”. Dessutom ska ”verksamhet inom området minhantering … stärka den nationella kapaciteten och medvetenheten om riskerna i de mottagande länderna. Stödet bör också leda till ett minskat hot från minor, klusterammunition och andra explosiva lämningar av krig.”
Sedan konventionen om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse (Ottawafördraget) trädde i kraft år 1999 har antalet som årligen skadas och dödas av minor minskat. Dessvärre vände denna trend år 2015, och enligt Landmine Monitor 2016 skadades eller miste över 6 000 personer livet på grund av minor det året. Samtidigt har det svenska stödet till minhantering sedan 2012 sjunkit från ca 95 miljoner till 54 miljoner kronor år 2016.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Hur avser statsrådet att se till att det svenska stödet leder till ett minskat hot från minor, klusterammunition och andra explosiva lämningar av krig?