av Maria Malmer Stenergard (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Mycket kort efter att regeringen drog tillbaka förslaget om finansskatt så presenterade regeringen ett nytt förslag om höjd resolutionsavgift. Förslaget är ett resultat av en överenskommelse med Vänsterpartiet.
Resolutionsreserven kan användas för att bidra till återkapitalisering av en bank i kris och är en viktig del i systemet för krishantering i den finansiella sektorn.
Den utformning som regeringens förslag har, där avgiften görs permanent och saknar tak, innebär dock en förtäckt skatt. Det menar exempelvis professor Ulf Bernitz. Även Finansinspektionen utfärdar en varning: "Att ta ut resolutionsavgift efter det att målnivån uppnåtts ökar däremot inte möjligheterna att nå målen med resolutionsregelverket. En avgift som saknar koppling till regelverkets syfte och funktion får karaktären av en skatt."
Det rimliga vore att de medel som kommer in antingen användes för att minska statsskulden eller fonderades. Den föreslagna konstruktionen innebär att medlen kan användas till löpande utgifter, vilket stärker bilden av att det rör sig om en skatt.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Är det finansministerns ställningstagande att den finansiella stabiliteten stärks genom att resolutionsavgifterna kan användas till löpande utgifter i statsbudgeten, och i så fall av vilka skäl?