av Sofia Damm (KD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den senaste tidens protester i Vitryssland (Belarus) har varit de största på många år. Runt om i landet har människor gått ut för att manifestera sitt missnöje med den så kallade ”parasitlagen” och situationen i landet. Protester som brutalt slagits ner av regimen, med hundratals arresterade, såväl äldre som unga. I media har vi bland annat kunnat se hur en äldre kvinna med funktionshinder arresterades för att senare slängas ut från polistransporten på gatan.
Vad hade dessa människor begått för brott? Den äldre kvinnan hade varit ute för att handla. De andra hade deltagit i en demonstration mot just ”parasitlagen”: lagen som tvingar arbetslösa att betala en straffskatt. Även värnpliktiga har drabbats av lagen. Eftersom de inte är registrerade som anställda är de arbetslösa och ska således betala straffskatt. Det faktum att de är i statens tjänst som värnpliktiga tycks lagstiftningen inte ta hänsyn till.
I riksdagen har utrikesministern svarat på flera frågor rörande Vitryssland. Utrikesministern har bland annat uttryckt att ”Sverige kommer att förbli pådrivande i [arbetet med att förbättra situationen i Vitryssland]” och att Sverige gör skillnad i frågan om Belarus.
Nyligen arrangerades Belarusdagarna i Stockholm. Då diskuterades landets nuvarande situation ur ett ekonomiskt och människorättsligt perspektiv. Vid seminariet deltog både journalister, politiker och Belaruskännare. Under seminariet framgick det att Syrienkrisen, flyktingsituationen, Libyen och det allmänna omvärldsläget tar stor energi från Utrikesdepartementet och att det därmed inte arbetas så mycket med situationen i Belarus för närvarande.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern:
På vilket sätt är Sverige fortsatt pådrivande i arbetet med att förbättra situationen i Vitryssland?