av Johan Hultberg (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Nyligen drabbades tallar i Odensala nära Arlanda av ett svampangrepp. Den aktuelle markägaren tog sitt ansvar för att förhindra spridning av svampen i fråga, Diplodia pinea, genom att låta avverka den angripna skogen som bestod av ca 15 hektar tallungskog och därefter flisa och bränna den. Tack vare att markägaren gjorde detta kunde spridningen stoppas och svamputbrottet begränsas till endast hans fastighet.
Om utbrottet hade skett på en fastighet ägd av en inte lika ansvarstagande och aktiv skogsägare som i det aktuella fallet hade utbrottet snabbt kunnat få stor spridning med mycket stora skador till följd. Det saknas nämligen reglering av hur utbrott av Diplodia pinea ska hanteras. Skogsstyrelsen har ingen rätt att kräva sanering av angripen skog och kan heller inte betala ut ersättning för saneringskostnader. Att begränsa utbrott förutsätter således att markägarna själva tar ansvar och vidtar de åtgärder som krävs samt också själva står för saneringskostnaderna.
Nu ökar utbredningen av Diplodia pinea, och med ett allt varmare klimat kommer denna utveckling att fortsätta. Enligt beräkningar av forskare vid Statens lantbruksuniversitet var år 1970 ca 60 000 hektar tallungskog i Sverige mottagliga för svampen. Nu beräknas den siffran ha ökat till omkring en kvarts miljon hektar i Götaland och Svealand. Utifrån klimatscenariot för år 2070 skulle det varmare klimatet då ha gjort att även delar av Norrlandskusten skulle kunna ingå i svampens utbredningsområde.
Med anledning av detta menar nu bland andra Jan Stenlid, professor i skogspatologi, att det behövs en förändrad lagstiftning som kan användas för att hantera svamputbrott och förhindra spridning. Till Skogssällskapet säger Stenlid att ”vi behöver en lagstiftning som kan användas om en svamp hotar att skada skogen regionalt eller nationellt – en lag som gör det möjligt för samhället att bromsa utvecklingen i tidigt skede”.
Mot bakgrund av det ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht följande:
Avser statsrådet att ta initiativ till att förändra skogsvårdslagen eller växtskyddslagstiftningen så att det blir möjligt för samhället, genom till exempel Skogsstyrelsen, att ingripa och ställa krav på en enskild skogsägare om svampangrepp på dennes fastighet riskerar att spridas och skada annans skog, och hur ser statsrådet på möjligheten för staten att stå för saneringskostnaderna vid svampangrepp?