av Cecilia Widegren (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Regeringens arbete med att digitalisera den offentliga sektorn gör att myndigheter, kommuner och landsting kan skrota faxen för gott i slutet av år 2018, enligt statsrådet Ardalan Shekarabi, vilket han meddelade under mars 2017. Är detta ett löfte från regeringen? Hur ska det då realiseras? Är detta verkligen en bild av vårdens verklighet som delas av ansvarigt statsråd för hälso- och sjukvården Gabriel Wikström? Regeringen lovar att faxen ska fasas ut men beskriver inte i samma andetag hur det ska ske.
För det är sant att Sverige har mycket goda möjligheter att ta till vara digitaliseringens alla möjligheter. Samtidigt är många utmaningar och problem olösta om syftet är att Sverige ska vara ett digitalt föregångsland. Därtill ligger vi efter och inte i framkant när det gäller användande av digitaliseringens möjligheter inom såväl hälso- och sjukvården som äldreomsorgen.
En omfattande digitalisering av vård och omsorg ställer krav på en stor omvandling av nuvarande system. Därtill krävs ett långsiktigt förändringsarbete hos samtliga vårdgivare och huvudmän inom hälso- och sjukvården. Det är många aktörer som är inblandade i olika delar av digitaliseringens utveckling i Sverige. Behovet av mer nationell samordning och riktning är stort om exempelvis en patientjournal ska kunna vara helt digital i stället för att, som fortfarande krävs i dag, man använder faxen i kommunikationen mellan vården för två separata landsting/regioner.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att skynda på digitaliseringen i vården och förbättra den nationella samordningen, och vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta nu för att säkra att faxen inte behövs som kommunikationsmedel inom vården och omsorgen efter år 2018?