av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Den 7 mars frågade jag statsrådet vilka ståndpunkter de svenska representanterna har fört fram i samband med arbetet i rådsarbetsgrupperna då LULUCF har behandlats. Ministern har sedan dess också varit i utskottet för diskussion. Till svar gav ministern att de svenska representanterna vid tre tillfällen har framfört den ståndpunkt som riksdagen har gett regeringen mandat att framföra. Det vill säga:
”Sverige kan inte acceptera en förordning där nationellt självbestämmande över skogsfrågor på något sätt äventyras. Att EU-kommissionen genom referensvärden i delegerade akter bestämmer hur mycket skog som får avverkas i Sverige kan vi inte ställa oss bakom. Det ska vara medlemsstaterna som bestämmer över hur skogen inom medlemsstatens territorium förvaltas.”
Ministern förmådde dock inte ge svar på vilket sätt Sverige har för avsikt att uppnå detta. Att enbart säga nej till dessa delar räcker inte, utan för att nå framgång måste Sverige ha en tydlig alternativ linje som allianser kan byggas runt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
På vilket sätt har statsrådet och regeringen aktivt föreslagit alternativ till EU-kommissionens ursprungliga förslag om referensvärden, och vilka länder samarbetar Sverige med för att säkerställa att avverkningsnivåer även i framtiden förblir en fråga för svenskt självbestämmande?