av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Regeringen har aviserat att man avser att införa ett system med så kallad reduktionsplikt för bensin och diesel. Det är bra att regeringen äntligen avser att lägga fram ett sådant förslag, och det av flera skäl. Reduktionsplikten fokuserar på att minska utsläppen av klimatgaser från transporterna utan att slå mot transporterna i sig, vilket är positivt.
Det som hittills har gjort det svårt att få fram ett system med kvotplikt eller reduktionsplikt har varit EU-regler avseende exempelvis statsstöd och att man inte får ha dubbla styrmedel. De nu gällande systemen har därför varit beroende av tidsbegränsade dispenser, vilket har omöjliggjort den långsiktighet som skulle behövas i frågan.
När regeringen nu aviserar att ett system med reduktionsplikt ska införas måste det rimligen betyda att dessa problem är lösta.
Samtidigt kan man konstatera, i regeringens promemoria, att de nu föreslagna reglerna ska gälla till och med 2020, men att systemet ändå anges vara avsett att gälla till och med 2030 och i princip följa den utsläppsminskningskurva som tidigare skisserats i Miljömålsberedningen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
På vilket sätt har statsrådet och regeringen säkerställt att EU-kommissionen accepterar dels den reduktionsplikt som avses införas den 1 juli 2018 och som ska gälla till och med 2020, dels systemet i sin helhet, det vill säga fram till 2030?