av Lars Mejern Larsson (S)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Vid en träff med LRF och företrädare för de små vattenkraftsägarna i Värmland–Dalsland fick jag veta mer om hur implementeringen av vattendirektivet har påverkat vattenkraften. Värmlands Folkblad rapporterar den 8 mars att det framför allt handlar om tolkningen att vattendrag ska återgå till sitt ursprung för flera hundra år sedan. Många kraftverk har gått i arv i generationer och flera saknar tillstånd. Länsstyrelserna har nu genom långa, mycket dyra tillståndsprocesser satt människor i en ohållbar situation. Om tillstånd inte söks bedöms anläggningen, trots att den fungerat i decennier eller inte är i bruk, vara olaglig och ägaren måste då ansöka om rivning. Både tillstånds- och rivningsansökan kostar stora summor. För en anläggning oavsett storlek kan det handla om mellan en halv och 1 miljon kronor i administrativa kostnader. Om inget görs tilldelas vite. Även markägare som har tillstånd måste söka ett nytt, vilket inte är självklart. Processen kan ta tid och vid avslag måste det börjas om, vilket innebär än mer kostnader.
Markägare ringer och gråter i förtvivlan över att de inte har några ekonomiska möjligheter att klara vattendirektivet. Det är inte rimligt att enskilda personer tvingas till personlig konkurs för något de själva inte kan påverka. Det handlar också om ett stad- och landperspektiv, det här blir att betrakta som en boendekostnad för människor på landsbygden – en ökad kostnad som vi aldrig skulle lägga på boende i storstäderna. Ska människor kunna bo och leva i hela landet måste politiken göra det möjligt och inte sätta hinder för att bo kvar.
Om kraftverk rivs riskeras inte bara den lokala elproduktionen, utan även förändringar i vattennivån och bygders kulturmiljö. Exempelvis Molkomsjön utanför Karlstad med populära badplatser och vattennära boenden kommer att få betydligt lägre vattennivåer eller vid vissa tillfällen bli helt torrlagd, vilket innebär lägre taxeringsvärden på bostadshus samt stängda campingplatser och annan turistverksamhet. Även här ska markägaren till kraftverket stå för ersättningen. Markägare ställs inför en orimlig situation. Oavsett beslut slutar det i en svår ekonomisk situation. Det måste till en förändring för att lösa denna moment 22-situation.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Tänker ministern ta något initiativ till en bredare konsekvensanalys för att granska effekterna av att införa förslaget till vattendirektivet fullt ut?