av Katarina Brännström (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Sverige står inför gigantiska utmaningar och problem med ett nytt växande utanförskap och ökat bidragsberoende. Den stora grupp människor som kommit till Sverige de senaste åren har visat sig mycket svår att få in på arbetsmarknaden. Många saknar utbildning och erfarenhet och har därmed svårt att konkurrera på svensk arbetsmarknad. För den här gruppen ökar arbetslösheten och är nu över 21 procent. Regeringens eget expertorgan Konjunkturinstitutet gör bedömningen att regeringens politik kommer att leda till 15 000 – 20 000 färre jobb än vad som annars hade skapats. 1 miljon människor beräknas leva på någon form av bidrag 2020.
Det lät annorlunda före valet när det gällde jobbpolitik. Socialdemokraterna utlovade då 32 000 nya traineejobb – i augusti två år efter valet fanns det endast 179. Man lovade 20 000 nya extratjänster, i augusti fanns knappt 1 000 sådana jobb. För de hyllade snabbspåren verkar resultatet vara lika klent. Ingen vet om det är någon enda slaktare eller kock som fått jobb den vägen.
Trots detta hyllar arbetsmarknads- och etableringsministern ofta regeringens politik och hävdar att den gjort att arbetslösheten gått ned och att sysselsättningsgraden ökat. ”Regeringens aktiva jobbpolitik gör skillnad”, gick att läsa i SvD nyligen.
Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilken eller vilka av de särskilda jobbreformerna från regeringen har enligt arbetsmarknads- och etableringsministern gjort skillnad, eller kommer framöver att göra skillnad, för dem som nu står långt från arbetsmarknaden?